Hemingway´s Chair

Av Michael Palin

Martin Sproale är klippan på postkontoret i Theston; han är alltid i tid, alltid vänlig och alltid redo. Alla förväntar sig att Martin skall ta över som föreståndare nu när Mr Padgett skall gå i pension. Den gamla vanliga lunken passar Martin ganska bra, fast helst skulle han vilja vara ifred med sitt stora intresse; giganten Ernest Hemingway. Det finns ingen i drottningens England som kan Hemingway på sina fem som Martin Sproale. På övervåningen, i huset som han delar med sin mamma, har han genom åren samlat på sig en ansenlig mängd parafernalia om och kring den store; förstautgåvor, brevpapper, liknande kläder, en bar med Hemingways favoritsprit och över det hele vakar, från en enorm affisch, Hemingways ögon som följer Martins alla rörelser. 

Kommen så här långt undrar man vad som kan störa denna idyll i England i början 1990-talet. Men så dyker ungtuppen Nick Marshall upp på postkontoret och orerar om effektiviseringar och datorstöd (boken utgavs 1995). Varför dyker han upp i just Theston av alla ställen? Men överraskningarna är inte slut. Döm om Martins förvåning när han inser att det finns en amerikansk litteraturforskare på just Hemingway bara en cykeltur bort. Jag vill inte förstöra nöjet och berätta mer för den som vill dyka in i Thestons puttriga småstadscharm och vad som händer när utbölingar kommer till staden.

Palin bjuder på nöjsam läsning med dråpliga scenerier och en osviklig känsla för det udda, slapstickhumorn ligger inte långt bort.Tänk Midsommer utan poliser och mord men med excentriska karaktärer bakom varje stenmur. Hemingway´s Chair får en stark 3a för en mycket underhållande läsning av en språklig ekvilibrist. Jag ser honom framför mej småfnittrande vid sitt tangentbord.

Michael Palin är född 1943 och känd från Monty Python, förutom författandet har han medverkat i filmer om bland annat resande och konsthistoria. 

Mary Swann - en litterär kriminalgåta

Carol Shields är en begåvad författare, hon verkar dessutom haft väldigt roligt

när hon skrev Mary Swann. Det tar ett litet tag innan jag förstår att det är en mild satir. Udden riktas mot uppblåsta litteraturkritiker, skriftställare och akademiker som vill ha sin del av kakan när det kommer till att hylla en författare. Egot är större än saken eller vem är det som äger den rätta teorin? Så skulle jag vilja formulera premissen till Mary Swann.

Den mycket fattiga och ensamma bondhustrun Mary Swann skrev på lediga stunder enkla verser på små papperslappar som hon samlade i en påse. Några hade hon skickat in till den lokala tidningen men annars visste knappt någon vem hon var innan ett litet förlag redigerade och gav ut 250 ex av Swannesånger. Samma dag som hon avlämnat påsen till tidningsmannen och förläggaren Frederi Cruzzi mördas Mary Swann på ett bestialiskt vis av sin man i sitt hem.

Åren går och de få exemplaren av Swannesånger har nått en och annan litteraturvetare. Nu börjar en liten snöboll att rulla. Långt senare skall det hållas ett symposium till Mary Swanns ära och många namnkunniga forskare och akademiker skall närvara. Dessutom en av de få som träffat Mary Swann i livet Rose Hindmarch, den lokala bibliotekarien tillika alltiallo och sekreterare i kommunen.

Innan det uppdagas att många av deltagarna blivit av med sina manus, böcker och annat som hela symposiet skall kretsa kring blir det många dråpliga samtal och situationer. Det är inte bara en sufflé som pyser ihop till en oigenkännlig liten hög, det är många. 

Carol Shields behärskar hela paletten. Tonen är olika beroende på vem vi får möta i de olika avsnitten. Pretentionerna, självgodheten och den totala distanslösheten får flera av deltagarna att påminna om stora barn. 

Mary Swann får 4,3 för den skickliga pennan men bara 3,8 för intrigen. Men totalt sett, absolut läsvärd. Men allra roligast har nog de som varit i närheten av seminarierum och akademiskt skvaller. 

Läst juni 2017