Fråga 7

av Richard Flanagan

Med djup kärlek och respekt beskriver Flanagan sin fars enkla men också osannolika öde. Flanagan själv skulle inte funnits om fadern hade fått stanna i det japanska fånglägret, men så fälldes atombomben.

Boken skiftar mellan tankar om tid, minnen och Flanagans familj och Tasmanien, den framsynte författaren H G Wells och hans påverkan på den ûberintelligente ungerske kärnforskaren Leo Szilard, tillika Einsteins student i Berlin, en visionär sanningssägare utan motstycke som på 40-talet försöker stoppa A-bomben.

Överraskande händelsekedjor som verkligen hänt kring atombombens tillblivelse och inte minst om de vetenskapsmän och författare och filmare som insåg vanvettet. Att jämföra med president Truman som ansåg att atombomben var som vilken artilleripjäs som helst ”bara större än den andre killens”.

Tanken svindlar och precis som i Dr Strangelove undrar man om dilettanter verkligen ska få ha tillgång till den röda knappen.

Hisnande texter som förutsätter ostörd läsning. Trots sina disparata ämnen hänger allt ihop och det är smått svindlande. Litteraturens roll är att ställa frågorna inte försöka besvara dem och här hänvisar författaren till Anton Tjechovs sätt att beskriva världen, som på sätt och vis är upphovet till titeln; Fråga 7.

Förvirrande? Bara läs, texten är magnetisk.
Utan motstycke en av de bättre böcker jag läst, det blir en femma. 

Richard Flanagan; född 1961 i Longford, Tasmanien är en prisbelönt författare han även skrivit och regisserat flera filmer.
 

Två citat från boken:
”...men det här är en redogörelse av minnen, inte fakta, och det är inte genom fakta vi känner oss själva, medan minnet - med sina spratt, luckor, tystnader, påhitt, oundvikliga frågor - gör oss till dem vi är när vi hasar runt…”

”….orden i en bok är aldrig boken, själen i den är allt"

ISBN: 978-91-0-080947-8

Om uträkning av omfång, 1

av Solvej Balle

Tiden går sönder bit för bit men det vet inte Tara från början. Hon befinner sej inte på någon främmande plats, allt är invant och bekant och upprepar sig minut för minut. Hon minns dagarna strax innan hon uppmärksammade att hon fastnat i tiden. Just de dagarna är åtråvärda för de verkar att tunnas ut.

Hur ror en författare iland med att skildra en spricka i tiden? Logiken finns där men ändå inte. Är det detta vi skall bry våra huvuden med eller är det något annat?

Oundvikligt att jag tänker på vardagsglömska, var har jag nu lagt.., eller drömmars sätt att berätta, svårfångat och ologiskt. Berättandet blir emellanåt hypnotiskt med sina upprepningar.  Är det inte så här vi lever mer eller mindre, dagarna som ibland är nästan identiskt lika varandra.

Hennes man Tomas är införstådd, i alla fall till en början, om läget. Han till och med skämtar om det första dagen. Men sedan när de uppfattar problemet från olika håll blir det ohjälpligt missförstånd. Så småningom är det inte ens lönt att förklara för Tomas. Tara upplever samma dag fast ändå inte. Tomas minns inte de gemensamma timmarna efter Taras hemkomst.

När referenspunkterna skiftar hur gör man då för att nå samstämmighet? För är inte samstämmighet, i alla fall viljan att hitta något man är överens om, nyckeln till all mänsklig kommunikation. Vad händer när det misslyckas i den vanligaste av våra enheter, den lilla familjen, som vi är så beroende av.

Ett trevande precist och sökande språk som utmanar läsarens tankevärld. Det gungar till i läsfåtöljen men jag blir inte helt tagen. Det blir ändå en fyra för språket och en undersökning som på något märkligt sätt bär. 

Solvej Balle är en dansk författare, född 1962.

ISBN: 9789146240150

Fördolt är minnet av människan

av Mohamed Mbougar Sarr 
Diagé Latyr Faye är en självupptagen litteraturstudent i Paris. Hans drivkraft är att gå i spåren efter författaren till den mytomspunna boken ”Omänsklighetens labyrint” av vissa ansedd som ett mästerverk av andra en pinsam mix, det vill säga rent plagiat. 

I fokus står kolonialism och kulturen, men fram för allt litteraturen, som själasörjare.

Boken är inte svår men kräver ändå att du är alert. Delarna bildar en väv, kanske rent av en labyrint. Några områden att ha koll på: Frankrikes koloniala historia, koloniernas frihetssträvanden med tillhörande maktmissbruk. Om du är väl bevandrad i litteraturhistorien finns fler skikt. Läsningen vinner på att man själv älskar att läsa. 

Boken och författandet sätts på en piedestal. Att vi finns till i den här världen är tack vare ordet. Utan litteraturen har vi inget existensberättigande, ja det verkar vara grundtesen. Texten svävar i en högre rymd och jag försöker enträget att få en relation med den och syftet. 

Frankrike liksom många andra europeiska länder var kolonialmakter. Inte bara råvarorna var självklara byten även människornas sätt att tala och tänka. Man ville att den franska kulturen skulle genomsyra undersåtarnas tankevärld. Så på jakt efter författaren M blir det uppenbart att den mångskiftande texten är en grym satir, en fabel, ja en postkolonial betraktelse med magiska inslag som påvisar Frankrikes grymhet och totala arrogans vad gällde de mörkhyade i deras kolonier. 

Ramberättelsen handlar om den begåvade Elimane som över allt annat längtar till Frankrike, helst Paris och få tala och läsa språket. Några år efter studierna börjar spåren glesna men vännen Siga  har hittat vittnen som berättar om tidsandan. Att vara jude eller svart var mer eller mindre självmord. 

Har kolonisatörerna skapat en outsäglig längtan till Europa? I alla fall för den begåvade Elimane som växer upp i Senegal. Paris är hans dröm. Spåren efter honom kallnar efter ett par år. Rykten säger att han skrivit en fantastisk bok. Innehållet väcker fascination, vrede och avund.

Elimane får mytologisk status i vissa kretsar, inte bara för innehållet. Är det sant att alla som recenserat boken dör strax därefter. 

Åren har gått och Europa och Frankrike får nu skörda vad de sått. Hur europeiska senegaleserna än försöker även om de ger sin kropp (första världskriget som soldater) och själ blir kan de aldrig bli som den vite mannen. Drömmen om Europa dränerar länder på de starka som kunde byggt upp, de orealistiska förväntningarna gör att de drunknar i anonymitet.

”Elimane ville bli vit och man påminde honom inte bara om att han inte var det, utan också om att han trots sin stora talang aldrig skulle bli det. Han uppvisade alla kulturella bevis på sin vithet; han blev effektivt förvisad tillbaka till sin svarta ras. Hans kunskaper om Europa var kanske större än europeernas. 

”Du vet det; kolonisationen sår ödeläggelse, död och kaos hos de koloniserade. Men den sår också - det är  det mest djävulska resultatet - en önskan att bli det som har förstört dem..”

Boken får en trea. Jag försöker förtvivlat att finna tentakler i texten som skapar band. Sympatiserar med de kritiska anslagen, som verkligen har fog för sig, men det blir ingen riktig kontakt. Kanske skulle textmassan ha reducerats. Här finns fläktar av Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón; dunkel och romantiserade kring böcker och kvinnor. Jag kan även känna en antydan till Mörkrets Hjärta, vad händer med människor som hanterar det outsägliga? Fasa bara fasa. Trots det angelägna ärendet blir det ingen favorit. 

Mohamed Mbougar Sarr, född 1991 i Dakar, Senegal. Har studerat litteratur och filosofi i Frankrike.   Han har fått Goncourtpriset för Fördolt är minnet av människan.

ISBN: 9789100197780

Ett nytt land utanför mitt fönster

Av Theodor Kallifatides
När Theodor Kallifatides skriver den här boken 2001 har han bott trettiosex år i Sverige. 

Livet och dess delar, några får vi inte syn på förrän viss visdom infunnit sig. Våra skäl och gärningar eller frånvaron av dem. Präglingen från barndomen som finns där vare sig vi vill eller ej, hur vaska fram de kornen som kanske färgats av annat? En rannsakan skriven med mild ironi, stort som smått synas med hjälp av kloka frågor vilket gör att det mesta blir intressant. 

Men framför allt annat, det ständiga främlingskapet. Språket och kärleken till språken, jag gillar när Kallifatides exemplifierar med mättade grekiska ordstäv. Allt läser jag med stor behållning för här finns så mycket värme och humor, noll förnumstighet eller mansplaining. Ämnet är inte litet, att stämma av och fundera över livets stora gåta och ställa det mot vår vardag. 

Det här är ingen bok man sträckläser. Tät utan att vara svårläst. Frågorna som väcks är livsfilosofi i största allmänhet. Att referera till de grekiska sagorna eller filosoferna är självfallet för en som vuxit upp med myterna och idéerna vilket ger näring för vidare tankar. En tankebok och jag kan inte låta bli att tänka på Alain Bottons böcker om filosofin som tröst i en sekulariserad värld. En tankebok skulle man kunna säga. 

I en skolaula har jag mött Kallifatides, han skrev sitt namn i en bok jag verkligen älskade då, Bönder och herrar. Mötet var förstrött, han ville därifrån jag märkte det och mina ord föll platt. Idag tänker jag att det finns en tid för allt och övermättnad på möten med människor är något det verkligen finns en gräns för. Tills nästa dag. 

I över femtio år har Theodor Kallifatides skrivit på svenska. Han är född 1938 och kom till Sverige som 26-åring. Han har numera en gata uppkallad efter sig i Grekland. Ett nytt land utanför mitt fönster får en fyra. En värdefull bok, en bok att ge till en god vän.