Ett nytt land utanför mitt fönster

Av Theodor Kallifatides
När Theodor Kallifatides skriver den här boken 2001 har han bott trettiosex år i Sverige. 

Livet och dess delar, några får vi inte syn på förrän viss visdom infunnit sig. Våra skäl och gärningar eller frånvaron av dem. Präglingen från barndomen som finns där vare sig vi vill eller ej, hur vaska fram de kornen som kanske färgats av annat? En rannsakan skriven med mild ironi, stort som smått synas med hjälp av kloka frågor vilket gör att det mesta blir intressant. 

Men framför allt annat, det ständiga främlingskapet. Språket och kärleken till språken, jag gillar när Kallifatides exemplifierar med mättade grekiska ordstäv. Allt läser jag med stor behållning för här finns så mycket värme och humor, noll förnumstighet eller mansplaining. Ämnet är inte litet, att stämma av och fundera över livets stora gåta och ställa det mot vår vardag. 

Det här är ingen bok man sträckläser. Tät utan att vara svårläst. Frågorna som väcks är livsfilosofi i största allmänhet. Att referera till de grekiska sagorna eller filosoferna är självfallet för en som vuxit upp med myterna och idéerna vilket ger näring för vidare tankar. En tankebok och jag kan inte låta bli att tänka på Alain Bottons böcker om filosofin som tröst i en sekulariserad värld. En tankebok skulle man kunna säga. 

I en skolaula har jag mött Kallifatides, han skrev sitt namn i en bok jag verkligen älskade då, Bönder och herrar. Mötet var förstrött, han ville därifrån jag märkte det och mina ord föll platt. Idag tänker jag att det finns en tid för allt och övermättnad på möten med människor är något det verkligen finns en gräns för. Tills nästa dag. 

I över femtio år har Theodor Kallifatides skrivit på svenska. Han är född 1938 och kom till Sverige som 26-åring. Han har numera en gata uppkallad efter sig i Grekland. Ett nytt land utanför mitt fönster får en fyra. En värdefull bok, en bok att ge till en god vän.