Kärlek och främlingsskap

av Theodor Kallifatides
Chisto lider av obesvarad och omöjlig kärlek i en kvinna han knappt känner. Känslostormen river och plågar. Hela hans väsen suktar efter Rania men eftersom hon är gift tar hans moral överhanden och han tar avstånd. Han är drabbad av åtrån - en grymt stark kraft som i begynnelsen kan misstas för kärlek.

Full av tankar som alstrar ännu fler, dagdrömmer han ibland ventilerar han sina ordmoln med den ende vännen har Thanasis. Han skriver in sej på universitet men är nästan urholkad av hemlängtan och kärlekstvivel. Detta ältas rejält i första tredjedelen.

Kallifatides är spränglärd inte bara när det gäller filosofi och politik. Christos tankar vandrar mellan vardagsproblem till fullödiga resonemang kring hur fångad människan blir av självtvivel och andra etiska spörsmål.

Jag känner med Christos hunger efter värme och kärlek men när den urholkar hela hans väsen börjar det tippa över. Hur är det med överlevnadsinstinkten?

Funkar det att en livsvis äldre man lägger lager på lager av visdom på en man på knappt trettio år. Här skevar det något trots att jag gärna följer hans resonemang. Berättaren duckar inte för våra sämre drag, vi är ju ändå alla människor.

Kallifatides tänker innan han talar och definitivt innan han skriver, i alla fall kring etiska och filosofiska spörsmål. Det blir mycket omtag kring själva lidandet trots att perspektivet vidgas något när han inser att hans vänner också har kärleksbekymmer. Det är förståeligt men spänsten i boken tappar här.

Att ta med sej: alltid bra att syna problem från olika håll. Tänk en vända till. Här kommer gamla ordstäv och uttryck till pass. Kallifatides har dessutom en fylligare skattkista i och med det grekiska språket & kulturen.

Theodor Kallifatides, 1938 är en prisbelönt och översatt grekisk-svensk författare. Kallifatides flyttade till Sverige 1964.

Se även mina tankar kring; Ett nytt land utanför mitt fönster fr 2021

ISBN: 9789100194055

PS Om vi synar vårt eget språk har jag nyupptäckt ordet villrådig, vilket fint beskrivande ord, att vara vilse, att råden som finns är svåra att förhålla sej till, eller så är man helt vill och vet inte var man skall börja nysta.
Misstag, ett bra beskrivande ord. Att ta miste, man tar fel.

Fåglarna

Av Tarjei Vesaas 

De andra bestämmer vad som gäller, det skall vara på deras vis. Alltid. Det snor inne i huvet, det risar till sig för det mesta. De andra tror inte att Mattis hör men han har blivit väldigt bra på att höra genom väggarna vad de säger om honom. 

Det han tänker är inte många intresserade av, nästan ingen. I en bygd där handens arbete sätts högt har en tänkare som Mattis inte mycket att bidra med. Betrensning eller skogshuggning det är inte färdigheter för en som bäst klurar, gärna i timmar vid vattnet. Mattis är 38 år och bor hos sin lite äldre syster Hege.

Synestesi är när ett sinne förstärks av ett annat, till exempel kan bokstäver eller musik klinga av en särskild färg, fyra procent av oss har den här förmågan och den ärvs. Jag tror Mattis är en av dem. Vissa ord får särskild betydelse de nästan sprakar, blixt är ett sådant. Han tar naturen till hjälp när de andra är oförstående. När sjön ligger stilla eller fågelspåren i kärret har bildat tecken bara för honom - då fylls han av storhet och glädje. Hans nästan andliga upplevelse när morkullan detta år drar över deras hus, visst måste väl det vara något särdeles. Han vill så hjärtans gärna dela med sig av detta stora men Hege är trött på hans utläggningar och ber honom sluta med sitt prat. Mattis är inte så bra med att få orden i ordning och ofta ser de andra frågande på honom. Men inte Anna och Inger, de två unga kvinnorna som han ror en enastående vacker sommardag, de vill honom väl och det minnet värmer länge. 

Impulsivitet och en oförmåga att se konsekvenser. Det förknippar vi med hur barn fungerar. Här i en vuxen mans kropp. Hans gryende lust ställer också till det inom honom. Men avvisningarna från Hege skär djupt. Nu blir han mer och mer varse sin ensamhet det gnager och gör ont. 

Tillhörighet och att vara behövd, detta berövas Mattis. Men hade han kunnat tänka annorlunda? De andra talar inte hans språk. Han blir talad till, tillsagd och rättad. Sällan lyssnar någon, det hade kunnat bli bra följdfrågor som hade kunnat vara vägledande. Mattis tar Hege för given men någon gång, när någon påtalat, kan det bli bråddjupt inom honom när han inser att det finns fler tankar att man kan tänka annorlunda. Då rasar hans tankekonstruktioner och ledsenheten tar plats igen.

Skogshuggaren Jörgens närvaro tar Hege ifrån honom det känner han helt säkert, den glädje hon visar innefattar inte honom. Detta tar hårt och han vill tillbaka till hur det var innan, försöker tala, försöker tolka tecken eller skapar tecken som skall vägleda. Och till slut har han en plan. 

Jag både förstår och förstår inte varför det är som det är. Kanske borde vi fundera lite till mans, kanske på en tuva i ett skogsbryn medan skogen lyssnar. 

Varför titeln Fåglarna? Visst, Morkullan och hennes spår men jag hade väntat mej mer fåglar. I sista meningen i boken skriker Mattis förtvivlat och det står: ”Mattis! ropade han i sin djupa vilsenhet, på den öde sjön lät det som ett främmande fågelskrik. Hur stor eller liten den fågeln kunde vara, hördes inte”.

Det är inte utan att tankarna går till Bannerheds Korparna. Där en ung pojke men både Mattis och Klas söker sig till naturen när människorna inte bjuder någon trygghet. Tomas Bannerhed har också skrivit ett fint förord i denna utgåva av Fåglarna. 

Fåglarna får en fyra för ett säreget porträtt och för att Vesaas både är Mattis och berättare vilket tar mej med in i ett annorledes land. En eloge till Norstedts förlag för en vackert formgiven bok, Fåglarna ingår i deras klassikerserie. 

ISBN
9789113091792

Kvinnan i fönstret

Av A. J. Finn
Om du tänkt läsa Kvinnan i fönstret är det ett stort plus om du gillar film noir eller Alfred Hitchocks filmer. Igenkännandet ger inte bara en ideliga ahaupplevelser, de bidrar också till att fördjupa de psykologiska thrillerinslagen, och de är en del.

Eftersom jag inte vill förstöra nöjet för den som vill rida på spänningsvågen kommer endast en kort inledning. Anna Fox bor ensam i ett gammalt långsmalt hus i New York där hon kikar med intresse på folk från sitt fönster. En ny familj, Ashstons enligt google, flyttar in tvärs över. Anna har inte varit utanför dörren på nästan ett år. Agorafobi och depression gör att hon är helt beroende av leveranser vid dörren och sitt internet. Jo hon har en inneboende också, David, som hjälper henne med diverse vaktmästarsysslor, han bor i källarvåningen. Doktor Anna Fox, tidigare barnpsykolog, hänger mycket i soffan med ett glas vin och ser om gamla svartvita klassiker när hon inte kollar på grannarna i sin Nikon, som har bättre skärpa än en kikare. Förbryllande saker händer i den nya familjen tvärs över gatan, Mr Ashton förefaller vara en hetsig man som förtrycker sin tonårsson och verkar det inte som att det grälas våldsamt, Anna hör till och med höga skrik. Dramat kan börja.

Är det viktigt om det är en man eller kvinna som skriver? Svaret ligger väl hos mej själv antar jag. Undermedvetet trodde jag att en kvinna var författaren, kände till boken men inte att A. J. Finn var en pseudonym för Daniel Mallory med bakgrund i förläggarvärlden i både USA och England. Kvinnan i fönstret skrevs under en sjukskrivning för depression vilket inte känns oviktigt i sammanhanget. Gillar att jag misstog mig men tror det har med berättarrösten att göra.

Anna berättar själv vilket snävar åt perspektivet - det ska man ha i minnet om man vill klura över handlingen - och glädjande nog har hon kvar sin humor och självironi trots allt elände. Det är tryck och driv i texten och själva thrillerbygget är verkligen skickligt konstruerat. Det var längesedan jag sträckläste till långt in på natten och det är ett gott betyg. Spänningen stegras och ledtrådarna är så väl gömda, att när de sent avslöjas blir det svårt att tagga ner. Å andra sidan sker detta på de allra sista sidorna i den ganska tjocka boken. 
Sammantaget får Kvinnan i fönstret en fyra. 

P. S. Det går inte att komma ifrån Alfred Hitchcock och jag drar mej till minnes hans resonemang om skillnaden mellan spänning och överraskning:

“There is a distinct difference between "suspense" and "surprise," and yet many pictures continually confuse the two. I'll explain what I mean.

We are now having a very innocent little chat. Let's suppose that there is a bomb underneath this table between us. Nothing happens, and then all of a sudden, "Boom!" There is an explosion. The public is surprised, but prior to this surprise, it has seen an absolutely ordinary scene, of no special consequence. Now, let us take a suspense situation. The bomb is underneath the table and the public knows it, probably because they have seen the anarchist place it there. The public is aware the bomb is going to explode at one o'clock and there is a clock in the decor. The public can see that it is a quarter to one. In these conditions, the same innocuous conversation becomes fascinating because the public is participating in the scene. The audience is longing to warn the characters on the screen: "You shouldn't be talking about such trivial matters. There is a bomb beneath you and it is about to explode!"

In the first case we have given the public fifteen seconds of surprise at the moment of the explosion. In the second we have provided them with fifteen minutes of suspense. The conclusion is that whenever possible the public must be informed. Except when the surprise is a twist, that is, when the unexpected ending is, in itself, the highlight of the story.”

ISBN

9789100172374