Av Han Kang
Den här texten befinner sig i ett limbo, frånvaro och död har förföljt kvinnan som skriver. Två barn hann att dö innan hon själv föddes och som hon skriver: om de barnen hade levt hade inte jag funnits. Men nu gör hon det och framför allt har den döda systerns mycket korta liv präglat hennes.
I en nordlig stad långt hemifrån bestämmer hon sig för att meditera över tillståndet hon ständigt bär med sig. Det är inte bara skuld det är också spädbarnets skörhet den korta tid hon levde och gränsen mot det eviga som förföljer henne. Här i det kalla och snövita börjar hon lista vita saker och hon börjar med spädbarnets lilla vita skjorta.
Hur skriver man om ett liv som hittills varit ett enda uthärdande? Jag har återvänt till de korta texterna och inser att de är som en lång bön, en bikt till barnet och sig själv. Listan med vita saker leder pilgrimsresan inåt.
Stundtals väldigt vackra iakttagelser och bilder, här en: Immig andedräkt:
”Den första vita andedräkt som sipprar ut genom våra läppar en kall morgon är bevis på att vi lever. Ett bevis på att vår kropp är varm. Den kalla luften sugs in i våra mörka lungor, värms upp av kroppen och kommer tillbaka ut som vit andedräkt. Miraklet när vårt liv sprids ut i tomheten, i en vit och klar form”
Även funderingar över människans grymhet. Staden hon bor i har drabbats hårt, här gissar jag andra världskriget. Hur man kan bomba en stad, ställa upp människor mot en vägg och skjuta dem? Obegripligt att vi kan göra så mot varandra att livets mirakel kan skändas så.
När en närstående dör stannar livet, livslusten kan helt förtvina. I det gränslandet mellan liv och död kan kanske Den vita boken med sina meditativa iakttagelser ge stöd för att ta de första trevande stegen mot något annat.
Ett sammanfattande citat:
”Jag kommer att se dig i tystnaden i skogen av vita björkar. I stillheten i fönstret som släpper in vintersolen. I de lysande dammpartiklarna som darrar i de sneda ljusstrålarna där de möter taket. I det vita, bland alla de vita tingen kommer jag att andas in det sista andetag du gav ifrån dig.”
Trots en enkel och ren text prövar Han Kang sin läsare, Den vita boken får en fyra för att jag beundrar Han Kangs ihärdiga inre sökande och för hisnade bilder (dock inte fotografierna) helt nya som i berör något viktigt ännu onämnbart. Omslaget måste nämnas: sprött, taktilt och vördnadsfullt. Vilken fullträff av förlaget som valt formgivaren Lars Möllersten. Jag måste nämna de svartvita fotona som funkar i boken men bildkvaliteten är onödigt gråblaskig.
Han Kang är från Sydkorea och född 1970. Känd för boken Vegetarianen, 2016
