Dimma

av Ragnar Jonasson

Det kunde inte bli värre, medtagen och djupt olycklig kallas Hulda Hermansdottír till en isolerad lantgård. Frågan är om Hulda är i skick för att ta itu med hemska brott, hon drabbades själv hårt för bara ett par månader sedan när hennes dotter tog livet av sig. Men hon insisterar och åker iväg ut i mörkret och ödemarken.

Långt bort på Östlandet har en familj hittats dödade. Förmodligen skedde det under en av de värsta snöstormarna vid julen. Det hela är obegripligt för huset ligger helt avsides. Vem kunde ta sig dit, gården måste ha varit helt insnöad, vad kan ha hänt? 

Naturens krafter påverkar och driver människor i Jonassons böcker. Kunde det ha varit annorlunda under andra förhållanden? Eller handlar det till syvende och sist om hur vi kommunicerar? Om människorna hade kunnat vara helt orädda och öppna gentemot varandra hade tragedierna i Dimma då kunnat undvikas?

Det här är en ångestframkallande och stundtals olidlig läsning, i alla fall i den första halvan av boken. Jonasson är fenomenal på att beskriva isoleringens. Lägg därtill en obönhörlig snöstorm som stänger alla alternativ till handling ute. Ragnar Jonasson sätter fingret på brytpunkterna för hur mycket man mäktar som människa. Om pressen blir för stor vad händer då? Det kan en riktigt skicklig författare visa vilket görs i Dimma. 

Jonasson är en mästare på att mejslar fram huvudpersonernas bevekelsegrunder, deras behov och drömmar och hur de anpassar sig till sina närmaste också till en kärv omgivning. Han slinker inte undan där det ömmar utan dröjer kvar så att det nästan blir outhärdligt att läsa. 
Dimma dröjer kvar, det är välgjort och isande kusligt det blir en klar fyra.

Dimma är den tredje boken i serien om kommissarien Hulda Hermmansdottír. Den första delen heter Mörkret vilken följs av Ön.


ISBN: 9789178932337

Jag kallade honom Slipsen

Av Milena Michiko Flasár
Unge Taguchi Hiro har lämnat sin självvalda isolering och sitter nu i parken och kikar i smyg på en medelålders man. Han verkar vara en av alla de kostymmän som slukas av kontorshusen på morgonen. Men mannen går inte tillbaka efter lunch, han sitter där hela dagen.

Så småningom tar de försiktigt kontakt. Det blir ett möte mellan två som inte pallat trycket, som inte orkat. Personlig tragedi i kombination med en utsiktslös framtid för Taguchi, uppsägning för Slipsen. Sakta händer det som Taguchi fruktat mest, band binds. Därmed finns något man kan förlora och bråddjupet öppnas än en gång. Tankarna han undvikit på sitt rum börjar sakta pocka på men får en annan form nu när de tas emot av Slipsen.

Ganska snart kommer de till sina smärtpunkter i sina sparsamma samtal. Och de berör. Hur bevarar man sin mänsklighet? Inte är det genom att fega ur som Taguchi gjort gentemot sin vän Miyajima, kanske en av anledningarna till att han senare isolerar sig.

Slipsen ljuger för sin fru och därigenom mot sig själv. Och gör de inte båda det som inte lever livet fullt ut. Är vi alla så fega när det kommer till kritan, vågar inte avvika utan gömmer oss för oss själva och för andra. Samhällena vi lever i är hårda, kanske märks det mer i Japan med sina stränga levnadsregler och karriärism. 

Konsekvensen av alla måsten blir att vissa faller utanför ramarna även om det inte märks alla gånger. Det märks ännu mer idag när sociala medier kommer åt våra allra innersta behov av tillhörighet och behovet av att bli bekräftad. 

Unga människor, särskilt, kan inte gömma sig. Är man inte med är man ute snabbare än någonsin tidigare och den psykiska ohälsan ökar. 

Kanske kan man säga att Taguchi och Slipsen håller på med en form av civil olydnad att de är en slags pacifister? De vill inte ut och kriga.

Milena Michiko Flasar lyckas med konststycket all skriva om det till svåra med lätthet o precision därför får Jag kallade honom Slipsen en fyra.

Milena Michiko Flasár är född 1980 i Österrike. hon är dotter till en japansk mor och en österrikisk far. Idag bor Milena Michiko i Wien.

Bonus: Ordförklaringar i slutet av boken.

ISBN: 9789188155184

Kvinnan i fönstret

Av A. J. Finn
Om du tänkt läsa Kvinnan i fönstret är det ett stort plus om du gillar film noir eller Alfred Hitchocks filmer. Igenkännandet ger inte bara en ideliga ahaupplevelser, de bidrar också till att fördjupa de psykologiska thrillerinslagen, och de är en del.

Eftersom jag inte vill förstöra nöjet för den som vill rida på spänningsvågen kommer endast en kort inledning. Anna Fox bor ensam i ett gammalt långsmalt hus i New York där hon kikar med intresse på folk från sitt fönster. En ny familj, Ashstons enligt google, flyttar in tvärs över. Anna har inte varit utanför dörren på nästan ett år. Agorafobi och depression gör att hon är helt beroende av leveranser vid dörren och sitt internet. Jo hon har en inneboende också, David, som hjälper henne med diverse vaktmästarsysslor, han bor i källarvåningen. Doktor Anna Fox, tidigare barnpsykolog, hänger mycket i soffan med ett glas vin och ser om gamla svartvita klassiker när hon inte kollar på grannarna i sin Nikon, som har bättre skärpa än en kikare. Förbryllande saker händer i den nya familjen tvärs över gatan, Mr Ashton förefaller vara en hetsig man som förtrycker sin tonårsson och verkar det inte som att det grälas våldsamt, Anna hör till och med höga skrik. Dramat kan börja.

Är det viktigt om det är en man eller kvinna som skriver? Svaret ligger väl hos mej själv antar jag. Undermedvetet trodde jag att en kvinna var författaren, kände till boken men inte att A. J. Finn var en pseudonym för Daniel Mallory med bakgrund i förläggarvärlden i både USA och England. Kvinnan i fönstret skrevs under en sjukskrivning för depression vilket inte känns oviktigt i sammanhanget. Gillar att jag misstog mig men tror det har med berättarrösten att göra.

Anna berättar själv vilket snävar åt perspektivet - det ska man ha i minnet om man vill klura över handlingen - och glädjande nog har hon kvar sin humor och självironi trots allt elände. Det är tryck och driv i texten och själva thrillerbygget är verkligen skickligt konstruerat. Det var längesedan jag sträckläste till långt in på natten och det är ett gott betyg. Spänningen stegras och ledtrådarna är så väl gömda, att när de sent avslöjas blir det svårt att tagga ner. Å andra sidan sker detta på de allra sista sidorna i den ganska tjocka boken. 
Sammantaget får Kvinnan i fönstret en fyra. 

P. S. Det går inte att komma ifrån Alfred Hitchcock och jag drar mej till minnes hans resonemang om skillnaden mellan spänning och överraskning:

“There is a distinct difference between "suspense" and "surprise," and yet many pictures continually confuse the two. I'll explain what I mean.

We are now having a very innocent little chat. Let's suppose that there is a bomb underneath this table between us. Nothing happens, and then all of a sudden, "Boom!" There is an explosion. The public is surprised, but prior to this surprise, it has seen an absolutely ordinary scene, of no special consequence. Now, let us take a suspense situation. The bomb is underneath the table and the public knows it, probably because they have seen the anarchist place it there. The public is aware the bomb is going to explode at one o'clock and there is a clock in the decor. The public can see that it is a quarter to one. In these conditions, the same innocuous conversation becomes fascinating because the public is participating in the scene. The audience is longing to warn the characters on the screen: "You shouldn't be talking about such trivial matters. There is a bomb beneath you and it is about to explode!"

In the first case we have given the public fifteen seconds of surprise at the moment of the explosion. In the second we have provided them with fifteen minutes of suspense. The conclusion is that whenever possible the public must be informed. Except when the surprise is a twist, that is, when the unexpected ending is, in itself, the highlight of the story.”

ISBN

9789100172374

Allt jag fått lära mig

Vid kanten av berget Buck Peak i Idaho har familjen Westover ett skrotupplag, barnen får tidigt hjälpa till, skolundervisningen sköts av mamman. Av de sju barnen saknar fem födelsebevis. Taras familj är inte den enda mormonfamiljen i trakten men kanske en av de mest troende. Det är ett hårt liv som präglas av en stark allsmäktig fader. Det passar honom bra att bo långt från överheten som vill inskränka på hans familj; regering, socialister, illumuniati och andra som vill mormonerna illa. Han förbereder familjen för jordens undergång, bygger förråd med bensin, vapen och mat.

Det tunga arbetet på skoten kräver sin tribut, skadorna är i legio. Ingen fara säger fadern när ett ett ben knäcks eller en såg griper tag, det ordnar mor. Mamman gör salvor och dekokter, medicin och sjukhus är bannlysta. Taylor en av Taras bröder har lämnat det hårda livet för college och drar i Tara. Du borde läsa, komma bort. 

Det fantastiska med Taras historia rör hennes bildningsresa, hon har ingen aning om vad studier är men lockas dit på omvägar via musiken. Här någonstans i början av hennes studier börjar hennes bror Shawn bli väl hårdhänt mot henne. Han låtsas leka men det är våld, rent av sadism. Mamman vänder bort blicken, man håller ihop, är solidarisk men Tara sätter en regel för sin dörr.

Trots enorma kunskapsluckor stretar hon vidare. Ibland tror hon inte att studierna är något för henne och hon återvänder till skroten. Efter flera svåra olyckor och Shawns våldsamheter bestämmer hon sig för att söka till universitet.

Tara är det vilda barnet från skogen, en Eliza hos Mr Higgins. Hon brottas med att ta in en helt annan värld, faderns världsbild verkar inte funka där ute och inom Tara blir det kaos. Familjen är en del av hennes identitet och hon älskar dem trots allt. 

Orignaltiteln är Educated och den stämmer bättre än översättningen. Bildningsresan förändrar allt, precis allt i Taras liv. För en fullständigt fascinerande historia, skriven med klarhet och styrka får Allt jag fått lära mig en 4. 

Allt jag fått lära mig, Tara Westover, 2019

ISBN: 9789127150898

Silvervägen

Av Stina Jackson

I några dagar nu har jag befunnit mej i mörkrets och tungsinnets landskap. Silvervägen (som verkligen finns) slingrar sig som en orm och förbinder inlandet

med kusten i evigt långa kilometrar där bebyggelse är undantag och mäktig mörk skog följer vägens kanter.

En som ofta åker längs Silvervägen är Lelle, framför allt på sommaren då det är ljust och landskapet är tillgängligt igen efter den långa vintern. Lelles rastlösa körande är vida känt, han har gjort så i tre år nu. Han letar efter sin försvunna dotter Lina. Då för tre år sedan släppte han av henne vid busskuren och sedan dess har ingen sett henne. Det är helt obegripligt. Rädd att förlora dyrbar tid, på vintern kan han inte leta i snöklädda mörkret, betar han av bit för bit av områdena kring Silvervägen. Sömn och mat hinner han inte med han röker, kör, stannar till vid ödegårdar och avlägsna stigar. Väl hemma markerar han på en karta var han varit. Kartan syns knappt längre för pins.

Parallellt med Lelles historia nu och då följer vi Meja, en sjuttonårig flicka som tvingas hänga med sin rastlösa och oberäkneliga mamma till den senaste mannen hon bestämt sig för att bo hos. Långt ut i ingenstans får hon ett vindsrum i ett illaluktande hus på en plats där hon inte känner en kotte. Innerligt trött på ensamheten smyger hon ut i sommarnatten och träffar tre bröder som sitter och grillar vid en strand. Här ringer mina varningsklockor skyhögt men inget obehagligt händer. Meja får en bra kontakt med framför allt den yngre brodern Carl-Johan. 

Efter någon vecka flyttar Meja in till Carl-Johans familj och alla hennes tidigare önskningar verkar bli uppfyllda. En riktig familj, vackert hus och mat på bestämda tider. Kan det bli bättre? På bygden talas det en del om familjen som isolerat sig bakom grindar och lever av vad naturen ger. Deras hemlighetsfulla liv omgärdas av lika delar tystnad som olika slags rykten.

I trakten går ett fackeltåg, det är nu tre år sedan 17-åriga Lina försvann och kusligt nog ytterligare en flicka Helena några veckor senare. Lelle är på helspänn och intensifierar sitt sökande i sin inrökta bil.

Det här är upptakten till en mörk berättelse med sagoelement. Ljusa flickor försvinner in i mörka skogen. Unga flickor i blomman av sin ålder slukas av det okända. Norrland skildras här som något exotiskt, oberäkneligt. Är det själva landskapet som kräver sina offer eller finns här någon annan förklaring? Lelle är besatt av att få veta, han har förlorat sin fru på vägen, jobbet som lärare har han kvar förmodligen för att han är lärare med långt lov under ljusa tiden.

Silvervägen är en debut som väcker min beundran. Suggestivt drar hon in mej i sin trollkrets. Hon kan snacket, miljöerna och kynnet hos dem som varje år måste växla mellan mörk tung vinter och speedad vår och sommar med ljus som letar sig in alla skrymslen. Hon skruvar upp spänningen precis så mycket att det är snudd på omöjligt att lägga boken ifrån sig.

Även om jag en bit in boken anar vartåt det bär, vilka trådar som hör ihop så har Silvervägen sina små överraskningar och ett sug i berättandet.

I takt med att storstäderna växer och landsbygden töms på människor får de mäktiga tysta skogarna en hemlighetsfull lockelse. Jag tänker på TV-serien Jordskott och den hyllade filmen Gräns. Här blir Silvervägen en vägvisare in i det ruvande mörkret med sina märkliga varelser. Exotismen har flyttat norrut.

Silvervägen får 4,5