Ett helt liv

Av Robert Seethaler
Som fyraåring lämpas Andreas Egger av hos en avlägsen släkting. Livet blir hårt på bondgården i de österrikiska alperna, arbete och aga tills Egger som stark och fullväxt säger stopp, då har han men för livet både på ut- och insidan. Trots begränsningar är Egger inte rädd för att hugga i och när linbanor skall byggas i dalen blir hans oräddhet och styrka värdefull.

Ja så börjar livet för Andreas Egger i början av 1900-talet. Allt berättas på ett eftertänksamt och stilla vis så som Egger också framställs. Han är en ensling men skyr inte människorna. Han har haft en brutal barndom men hittar sakta sin egen väg mycket tack vare naturen. Egger får ändå vara med om ett och annat, kärlek och krig, båda omtumlande och de märker honom också för livet. 

När Egger formulerar sej är orden få men välvalda. Här ett exempel när han på sin ålders höst sitter i sin stuga, tittar ut och tänker:

”Man blir ju deppig av det här vädret. Inget annat än dimma. Ens blick halkar ju, för den vet inte ens var den skall ta fäste. Om det fortsätter så här, kommer snart dimman att krypa in i rummet och det kommer att börja dugga så smått över bordet.”

Jag lägger ifrån mej denna i sidor korta roman med känslan av ha varit med om något stort. Robert Seethaler vet att vara varsam med orden och människan. Kanske är det därför jag vill dröja vid upplevelsen av att ha fått läsa om Andreas Eggers liv. En eloge till översättaren Jörn Lindskog som bevarat den kärva och precisa tonen jag förknippar med Andreas Egger. Ett helt liv får en helgjuten femma.

Robert Seethaler är en prisbelönt författare född i Wien 1966. Ein Ganzes Leben har legat på korta listan för International Booker Prize 2016

ISBN: 9789186905453

Världen av igår

Av Stefan Zweig

Oj vilken bok. Zweig skriver om sin högborgerliga uppväxt i slutet av 1800-talets Wien, om sin utveckling och resor, om möten med några av dåtidens prominenta författare, musiker och konstnärer i ett idag totalt försvunnet Europa. Hans ungdom sammanfaller med modernitetens genombrott tekniskt och idémässigt. En uppväxling sker och det är inte smärtfritt. Det gamla Habsburgska konservativa Österrike tvingas bort vid krigsutbrottet 1914. Av det en gång så stolta Österrike-Ungern blir bara en ynklig rest kvar. 

Stefan Zweig sitter i Brasilien och tittar tillbaka på sitt liv och tycker att hans senare år sammanfaller med en mänsklig nedstigning i helvetet. Tillbakablickarna, boken skrevs fram till 1942, är stringenta samtidigt sorgsna och ibland uppgivna. Andra världskriget hade inte nått sin kulmen när han och hans fru bestämmer sig för att begå självmord. Han såg inget ljus vid horisonten. Landsförvisad och berövad det mesta såg han hoppet förlorat om en bättre värld. 

Något högtravande men med elegans löper texten från skolgången, hemsk, till reflektioner med glödande engagemang om hur en högkultur kunde hamna i nazisternas våldsbejakande grepp. En avhumanisering på alla plan, ett vidrigt samhälle. Mycket lastar han Hitler personligen. Realpolitiska teorier är inte Zweigs grej även om han är oerhört påläst och samhällsintresserad. Med ständigt höjda ögonbryn tecknar han sina möten och utvecklingen i Europa. Han som i hela sitt liv velat knyta länder och kulturer närmre varandra iakttar förödelsen med tungt hjärta.

Han var en sann intellektuell, talade flytande franska, engelska och italienska, med djup kunskap om sin historia men framförallt om teater, musik och litteratur. Den typen av författarpersonlighet är det svårt att hitta motstycke till idag. Zweig var en av Europas mest lästa författare på 1920-talet. Vem åker idag till andra länder på författarturnéer och talar inför utsålda hus? 

En som inspirerats starkt av Stefan Zweig är regissören Wes Anderson. Hans film Grand Budapest Hotel (2014) är en hommage till författaren och till en förfluten tid. Maria Schraders film; Farewell to Europe om Zweigs liv kom också vid den här tiden. Det var länge tyst om Stefan Zweig men kanske har filmerna och nyutgivningen av hans böcker bidragit till ett ökat intresse för hans gärning. Zweigs intresse för ett enat Europa ekar nästan kusligt idag när pompösa och nationalistiska rörelser manar till gränser, intolerans och inåtvändhet. Hundra år sedan men ack så aktuell. Läs gärna Stefan Zweig.

The writer behind Budapest Hotel

Vi dödar Stella

Jag hade nog aldrig läst den här boken av Marlen Haushofer om jag inte hade läst hennes Väggen. En bok jag blev

väldigt fascinerad av. Och det här med Österrike är också något som gör mej nyfiken på vad det kan vara med det landet som får författare och filmare att återkomma till klaustrofobiska, stela och überkontrollerade människor och vad det gör med barnen, med människorna, med samhället.

Här tänker jag osökt på Elfride Jelinek och regissören Michael Haneke.

Familjen i vi dödar Stella lever gissningsvis i Wien cirka 10 år efter WW2. 

I en större stadsvåning går huvudpersonen (det är en jagberättelse) omkring och vankar. Tittar på träden på himlen. En annan bild är en liten fågel som piper ängsligt efter sin mamma men ingen moder dyker upp. Så minns hon tillbaka, hur Stella kom in i familjen. En blyg, tillbakadragen flicka ca 18 år. 

Det är hon som är biljardbollen som krossar helheten. Eller rättare sagt det behövs inte så mycket för att det skall spricka. Fadern Richard är en patriark och tål inga förändringar eller ifrågasättanden.

Kvinnan som berättar vet och fattar men vågar inte språnget. Tryggheten har förlamat henne.

Hon vet att han är otrogen att han ser henne som något han tillägnat sig. Han hade aldrig accepterat att hon skulle vilja skilja sig från honom. Inte för att han skulle sakna henne utan för att han ser henne som en ägodel och de bestämmer man över. Inte vice versa.

citat: "Någonting måste ha hänt mig för åratal sedan, och sedan dess tror jag mig inte kunna uthärda att, ofattbart för min hjärna och mitt hjärta, ont och gott är ett och samma. För att orka med den insikten behövde man en jättes styrka. Men jättarna hamnar aldrig i ett sådant läge, för dem ersätts tänkandet av en bastant knölpåk. De tänkande måste alltid avstå från att leva, och de levande behöver inte tänka. Den förlösande handlingen blir aldrig av för den som har styrka därtill vet inte att han måste begå den, och den som vet det är oförmögen att handla"

Stella dör (riktigt hur vet vi inte) i en olyckshändelse, strax innan har hon förstått att hon förlorat sin son. Han har genomskådat spelet och vill flytta till en internatskola. Han och mamman har haft en innerlig kontakt men på grund av allt spel och stelhet så har sonen Wolfgang glidit ifrån henne. Lilla systern Annette förstår inget alls.

Richard har sett Stella som ett villebråd han har rätt att nedlägga och det gör han. Stella går från upprymdhet, osäkerhet till förtvivlan och kanske har hon bara gått rakt ut i gatan.

Kammarspel, tänker på Ibsen, på Den gula tapeten på Karin Johannison och fler om alla övre medelklass kvinnor som var fångar i sina gyllene burar utan makt. Fågeln där ute har mer frihet trots oron.

3,8 

Läst mars 2016