Herrens år 1398

av Dick Harrison

1398 är en orolig tid på Gotland. Folk är rädda och trötta efter att ha hemsökts av pest, sjörövare och nu soldater. Visbys strategiska läge är av intresse för allehanda makthavare. Allt detta beskrivs minutiöst av historieprofessorn Dick Harrisson som tar till romanformen för att vi skall förstå vad som verkligen hände innanför Visbys murar 1398.

Invånarna är luttrade minst sagt efter att blivit hunsade av den ene efter den andre. Misstron är stor bland folket. Nu är det Tyska orden som ridit in och sagt att de skall skapa ordning och reda. En av dem Thierry, en flandländare med erfarenhet allsköns brottslighet får i uppdrag att utreda ett dödsfall hos svartbröderna. Det ena leder till det andra och snart står Thierry och hans kalmaritiske hjälpare Folkwin med händerna fulla av beskyllningar, halvsanningar och ond bråd död i Visbys borgerskap.

Det är snårigt och lärorikt där vi rör oss i gränderna och de trånga mörka rummen i Visby våren 1398 men den som suktat efter spänningsfyllda sidor får vackert vänta. Det kommer det kommer men innan dess många långa samtal med inblandade och misstänkta.

Det är såklart en mycket manlig värld, kvinnornas mer undanskymd eftersom deras dygd skulle skyddas. Det är aldrig bra att haka upp sig på detaljer när man läser en spänningsroman men jag kan ändå inte låta bli; språket som talas är i första hand tyska, gutniskan kommer i skymundan, men förstod alla tyska? En annan sak är områden och länder. Dåtida namn som Mecklenburg nämns ofta men även Sverige. Nu kommer Harrisson inte att läsa detta tack och lov men bara en stilla undran; småländerna i Sverige enades väl inte förrän på 1500-talet?

Att granska hur ett samhälle fungerar via ett brott är ett framgångsrikt koncept. Men då får man väga om det är en historielektion eller en spännande handling man vill servera. Tyvärr blir det något långrandigt, synd för jag lär mej en hel del, och ibland omtag. Jag är välvilligt inställd till det historiska men den akademiska noggrannheten verkar sitta djupt, det blir en aning för omständligt. God idé men det blir bara en sömning trea för Herrans år.

Detta är den första boken i serien Herrens år om spårhunden Thierry av Liège. För den som vill få fler historielektioner med Thierry i Visby finns en bok för varje år efter 1398. När serien skall det sluta vet vi inte i skrivande stund.

Dick Harrisson,1966, är författare och professon i historia. Hans huvudområde är medeltiden och modern historia. 

ISBN: 978917750512

Bara gör det! Haggan, ungarna och Stavgard

Av Wilhelm Östberg och Calle Ahlström 

Några tursamma föds med en slumrande energi och en del av dem lyckas att få kraften i omlopp. En av dem som intuitivt förstod och såg Harriet Löwenhielms kraft och begåvning var Carl Malmsten på Capellagården. Hans devis om att människan utvecklas genom skapande och att handen/hjärtat/hjärnan hör samman följde Harriet hela livet. 

Hennes uppväxt var tjorvig, senare som lärare kände hon igen sig när hon träffade struliga ungar. Bestämd men bejakande vilket fick det att lossna hos en del av strulpellarna. Tänk att få bli sedd av en Harriet! 

Hon hamnade på Gotland som bildlärare. Som barn av sin tid, älskade hon att göra saker med likasinnade; bo, laga mat, bygga och projektera, alltid tillsammans med andra. Skapandet fick aldrig slumra, bokens titel säger allt: ”Bara gör det”

Tidsandan var viktig, det kanske verkade flummigt men var mycket seriöst. Harriet kunde testa idén om att man bättre förstår om man använder händerna först. Göra eld, baka bröd, bygga. 

De som träffade Harriet glömmer henne aldrig. Stort blont hår, glimten i ögat, slagfärdig och sällan stilla. Hon blev en fantastisk smed, hon var med och byggde vikingabyn Stavgard, på Gotland. Harriet blev även tvungen att ta itu med sega kommunalråd för att få pengar till projekt, ibland gick det åt pipan och sorgen var tung för alla inblandade. Men idéerna och samtalen avstannade inte. 

Jag minns henne precis så som det fina omslagsfotot utstrålar. Hopp och värme och en räv bakom örat. Harriet dog två dagar innan hon skulle fyllt 60. Defileringen vid hennes kista tog nästan en timma, många var de som ville ta avsked.

En eloge till författarna som porträtterat hela Harriet och den experimenterande tid och miljö hon levde i. Mötena som blev minnesvärda, att göra saker tillsammans, sår och kärlek, skapande och hennes språk. Harriet hade en alldeles egen vokabulär; vågad, frän och pricksäker. Själv snappade jag upp minusläpp som precist beskriver när ett barn blir ledset. Några av dessa Harriets egna ord finns med som ett fint avslut.
Tack alla inblandade för att boken om Harriet nu finns.

Förlag: Eddy.se ab

ISBN: 978-91-89840-15-7