Ett spöke i strupen

av Doireeann Ni Ghriofa

Titeln ger avskräckande och fasaväckande associationer. Vad är det här för bok? Originalets A Goast in the Throat känns mindre grotesk och omslagets vackra målade blommor mildrar, tvekande börjar jag läsa.

Hamnar i en småbarnsmammas eviga kretslopp av amning och hushållssysslor i ett litet samhälle på södra Irland. Där i ammandet drabbas hon av en dikt hon läst i skolan. Men nu talar texten direkt kvinna till kvinna. Talar är för svagt den går direkt in i henne och finns där hela tiden, hon bestämmer sej för att översätta den iriska dikten .

Jag smittas trots avstånd i tid och rum av den lätt översinnliga upplevelsen av att översätta texten av en mytomspunnen poet. Trots sömnbrist drivs hon vidare för att vid slutet av dagen få sätta sej med den keltiska texten som hon vill göra till sin.

En vidöppen blick och kropp som kommunicerar utan hinder ger oss livsbejakande sinnliga bilder, en berusande vision av Eibhlín Dubh Ní Chonaills vedermödor med liv och kärlek sammanflätas med en fyrbarnsmamma här och nu. Färgstarkt poetiskt språk i allt hon iakttar; vardagens myller, bygdens tystnad, ja allt spiller över på hur hon uppfattar nuet.

Grävandet efter ett aldrig så litet minnesfragment av huvudpersonen Eiblin Dubh leder till besvikelse men dikten i översättning från iriska delar Doireann NiGhriofa med sig i slutet boken

Spöket i strupen förmodar jag är Eibhlíns kärlekssmärta som aldrig ger vika. Nu kan vi få en glimt av denna sorg tack vare mötet i en översättning

Doireeann Ni Ghriofa är ett namn att hålla i minnet och en eloge till Alan Crozier och Erik Andersson som översatt. Att jag började läsa Ett spöke i strupen är tack vare författaren Sebastian Berry som jag precis hade läst och senare såg i Babel där han tipsade om Ni Ghriofa. Härligt när rekommendationer hakar i varandra. 

Doireeann Ni Ghriofa, 1981, är poet och essäist, hon skriver på både iriska och engelska. 

Caoineadh Airt Uí Laoghaire, på svenska Klagosång för Art O’Leary, och dess upphovskvinna Eibhlín Dubh Ní Chonaill.

ISBN: 9789189105775

Mary Swann - en litterär kriminalgåta

Carol Shields är en begåvad författare, hon verkar dessutom haft väldigt roligt

när hon skrev Mary Swann. Det tar ett litet tag innan jag förstår att det är en mild satir. Udden riktas mot uppblåsta litteraturkritiker, skriftställare och akademiker som vill ha sin del av kakan när det kommer till att hylla en författare. Egot är större än saken eller vem är det som äger den rätta teorin? Så skulle jag vilja formulera premissen till Mary Swann.

Den mycket fattiga och ensamma bondhustrun Mary Swann skrev på lediga stunder enkla verser på små papperslappar som hon samlade i en påse. Några hade hon skickat in till den lokala tidningen men annars visste knappt någon vem hon var innan ett litet förlag redigerade och gav ut 250 ex av Swannesånger. Samma dag som hon avlämnat påsen till tidningsmannen och förläggaren Frederi Cruzzi mördas Mary Swann på ett bestialiskt vis av sin man i sitt hem.

Åren går och de få exemplaren av Swannesånger har nått en och annan litteraturvetare. Nu börjar en liten snöboll att rulla. Långt senare skall det hållas ett symposium till Mary Swanns ära och många namnkunniga forskare och akademiker skall närvara. Dessutom en av de få som träffat Mary Swann i livet Rose Hindmarch, den lokala bibliotekarien tillika alltiallo och sekreterare i kommunen.

Innan det uppdagas att många av deltagarna blivit av med sina manus, böcker och annat som hela symposiet skall kretsa kring blir det många dråpliga samtal och situationer. Det är inte bara en sufflé som pyser ihop till en oigenkännlig liten hög, det är många. 

Carol Shields behärskar hela paletten. Tonen är olika beroende på vem vi får möta i de olika avsnitten. Pretentionerna, självgodheten och den totala distanslösheten får flera av deltagarna att påminna om stora barn. 

Mary Swann får 4,3 för den skickliga pennan men bara 3,8 för intrigen. Men totalt sett, absolut läsvärd. Men allra roligast har nog de som varit i närheten av seminarierum och akademiskt skvaller. 

Läst juni 2017