Min bokvärld

av Kerstin Ekman
Nu på ålderns höst funderar Kerstin Ekman på vilka böcker som stannat kvar, ja som till och med är värda att läsa om. Med årens vishet finns mer att finna bland favoritböckerna menar hon.

Min bokvärld har en tyngd som manar till långsam läsning. Här ryms mycket betydelsefullt. För Kerstin Ekman har läsningen varit en viktig ledsagare på olika sätt alltefter mognad och erfarenhet. 

”Jag har ingen tro på att man i allmänhet blir klokare av att läsa.  Det beror ju helt på vad och hur man läser”

Vi är med under funderingarna när hon sakta trevar i minnen av hur läsningen började. Senare kommer upplevelserna att stanna och leva sitt eget liv. En del av boken är undersökande, hur upplevde en ung flicka de svek och oförätter som fanns innanför pärmarna? Sakta inser hon att vardagen i småstaden hon växer upp i gömmer liknande aspekter. 

Instuckna minnen varvas med presentation av olika författarskap. Denna omsorgsfulla utforskning manar fram ett inre lugn, ett lugn som kan infinna sig vid riktigt god läsning, nästan hypnotisk. Den som behärskar hantverket behöver inte ta i.

Ekman skyggar inte för innebörder eller texter, så länge de är genomtänkta (och vilar på en vettig värdegrund, dock inget hon uttrycker).

I delen som handlar om Philip Roth blottläggs stigma, allt ont som människan är kapabel till från skvaller till outsägligt våld. När hon finner en intressant text tittar hon sakligt på vad som uppstår när erfarenhet och fantasi hittar varandra.

Ekman menar att vi skall ta fantasin på stort allvar och vårda de världar som finns inom oss där den kan den få fritt spelrum. Hon reser ragg när förståstigpåare menar att en författare har inspirerats av olika strömningar, i exemplet Emily Brontë, det gotiska.

 "En författare tar inte eller skapar, den finner ut"

Ekman är en modig läsare. Hon förfasar sig inte, läser helhjärtat men ändå med klar distanserad blick. Det är ett nöje att få reda på hur hon trivs, ja nästan smälter samman med, vissa böcker. Några ser hon fram emot att få läsa om, som att få träffa en gammal god vän. En sådan är Moby Dick.

Läsningen har en stark dragningskraft. Kerstin Ekman beskriver att hon ibland kommer på sej med att längta hem och få fortsätta att läsa i stället för att vara trevlig i ett sällskap. Jag är ingen vidare bra sällskapsmänniska menar hon.

Min bokvärld är en bok att återvända till. Jag känner stor tacksamhet för att vi har Kerstin Ekman bland  oss. 

Kerstin Ekman, 1933, är en av vår mest kända författare och hon har fått motta många priser bl a av Samfundet De Nio 2022 som motiverar det såhär: "För ett författarskap präglat av en levande skärpa, omistlig närvaro och storslagen humanism"

ISBN: 9789100802226

Drömbokhandeln

Av Laurence Cossé

Tänk att få uppleva sitt livs dröm och som bokälskare få starta en bokhandel med underbara läsupplevelser. En så god tanke - att sprida kulturell välvilja. En god roman blir namnet och några vänner startar i liten skala. Allt är mycket noga genomtänkt, framför allt urvalet av böckerna. Reaktionerna blir först glad förvåning. Så sprids ryktet, vilket följs av välvilliga kommentarer och recensioner i media. Drömmen verkar bli sann. Men det finns alltid en orm i paradiset. En god roman börjar baktalas och ifrågasättas från alla håll och kanter på de mest infernaliska sätt. Involverade bokvänner blir till och med attackerade, hur är detta ens möjligt?

Drömbokhandeln har både en realistisk och drömsk ton. Någon skulle kanske säga fransk och visst vi befinner oss mitt i Paris där kärleken inte är långt borta, inte bara till böckerna. Här finns också en hel armé av tyckare. 

Om jag lämnar handlingen därhän en stund och funderar på själva kärnfrågan vad som är en god bok så dyker många tankar upp. Till att börja med måste den fastna i dej, klinga till och ge inte bara en god historia utan tillföra något. Upplevelsen är helt unik. Hur det är gjort är inte heller oväsentligt. 

Men de som drar sej för att läsa? Och de som lägger av för att de är ovana och ger upp för resonemang och knepiga ord? De som inte läser för att det verkar främmande, inte något man gör i bekantskapskretsen man ser hellre en serie eller film. Det hjälper inte att säga att många kända filmer bygger på böcker. Och de som säger att de vill ha något som är på riktigt, verkligt inte något hittepå. Vad gör man? Jag har mött alla dessa mer eller mindre uttalade tankar. 

Först kommer naturligtvis själva läsandet. Om det är knaggligt (och du inte är dyslektiker) finns ingen annan väg än att fortsätta läsa. Osäkerheten kan göra att du väljer bort för att du känner dej dum. Men läsa kan du göra i enskildhet, ingen behöver få veta. Läsarna i Drömbokhandeln är på en nivå som kanske inte ens hälften av artonåringarna är i Sverige idag. Så för dem är förmodligen Drömbokhandeln en snobbig dröm. Fastän tanken är god, att dela dina bästa lästips till någon annan. Vad är då en snobb?

Drömbokhandeln är en bok för de redan frälsta. Bokälskare i alla länder måste ändå bejaka själva iden. Den firar bokens lov. Allt som böcker kan tillföra läsandet tas upp, alla aspekter och alla tillfällen. Här finns människor som mer eller mindre offrar livet för en god bok. På det viset är den romantisk. Någon skrev att det är en fabel, alltså att historien har något att lära oss. 

Boken är ordrik och en aning omständlig den hade kunnat kortats ned rejält. Men också väldigt fransk; resonerande, argumenterande och vibrerar av alla slags känslor inte minst espri. Den är också lite sorglig. Det blir en trea.

Laurance Cossé, 1950, är en fransk författare som tidigare arbetat som journalist, litteraturkritiker och radioproducent.

ISBN: 9789186480295

Pojken som läste Jules Verne

Av Almudena Grandes. 

 

Han kallas Pyret för att kompisarna är huvudena högre än han själv. Nino bär detta med jämnmod för han tänker mycket och inser att om han blir stor och stark kommer han att tvingas bli soldat precis som sin pappa. Soldatlivet kan Nino ur sitt perspektiv för han bor på en civilgardesförlägggning i 40-talets Spanien med sin familj. Lägenheterna är trånga och lyhörda och det finns mycket Nino har förstått som hans föräldrar inte har en aning om att han vet. Han har insett att livet är helvete för pappan som tvingas jaga upprorsmän och vad värre är till och med skada dem. Att sluta skulle vara samma sak som att desertera och då drabbas även familjen. 

Då är livet lättare hos Pepe portugisen som bor i en gammal kvarn en bit uppåt bergen. Där kan man fånga kräftor eller bada i bäcken, där kan Nino koppla av och skratta tillsammans med mannen som ingen riktigt vet var han kommer ifrån. En dag får Nino låna en vacker bok av Pepe. Mystisk ö i ett dramatiskt hav. Så börjar Nino att sluka Jules Verne, en välkommen flykt i det spända läge som alla mer eller mindre befinner sig i Spanien 1948. Andra världskriget är slut men terrorn finns kvar i Spanien mellan nationalisterna och de rebelliska ... som har omgrupperat sig och för en gerillakamp mot bland annat civilgardisterna i staden Fuensanta de Martos i Andalusien. 

I takt med att Nino växer förstår han mer och mer av den dolda kampen mellan berg och stad. Det är en våldsam och oberäknelig tid. Sakta börjar Nino skönja mönster och inser att allt är verkligen inte vad det ser ut på ytan. 

Det här är en underbar berättelse. Genom Ninos först oskuldsfulla ögon tar vi del av ett inbördeskrig men det inser inte Nino förrän han blivit äldre. Han vet ju inte om något annat än utegångsförbud och att soldaterna bestämmer allt i en hårt reglerad värld. Sakta förstår han orättvisorna och sakta inser han att ett allvarligt spel sker mitt framför hans ögon. Lägg därtill den stora dos han får av äventyrsberättelserna vilket kryddar Ninos liv och spelar en viss roll senare i boken.

Boken börjar med ett kartavsnitt av Andalusien där allt utspelar sig. Jag hade också velat ha en lista över alla inblandade i berättelsen och deras inbördes relationer. Så ett råd till dig som blir sugen på att läsa boken, jag lovar du blir rikligt belönad, försök att ha koll på alla namnen redan från början 

Läst 2015