Visar inlägg med etikett självmord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett självmord. Visa alla inlägg

fredag 17 juni 2022

Stöld

av Ann-Helén Laestadius
När Elsa som nio-åring bevittnar hur hennes lilla ren blir dödad av en granne är det något som kommer att prägla hennes fortsatta liv, särskilt som hon inte vågar berätta eftersom förövaren såg henne. 

I renskötarlandet är gränsdragningarna luddiga mellan vad som är ditt och mitt. Ord står mot ord och konflikterna finns där konstant. De som skall upprätthålla ordningen är för få och ofta för långt bort. Högljudda litanior hemma hos skolbarnen kan resultera i mobbing på skolgården nästa dag. Det som en gång varit en självklarhet för samerna, det hävdvunna, stöter ständigt på hinder och därmed är konflikterna i öppen dager. Och om lagen det vill säga polisen inte agerar när renar stjäls eller dödas vad händer då? 

Vi kommer väldigt nära Elsa och hennes familj. Det är uppenbart att författaren vill tränga djupt för att vinna förståelse. För konflikterna leder till förtvivlan som i sin tur kan leda till hopplöshet med svåra konsekvenser. 

Skildrar Ann-Helén Laestadius en kultur i upplösning eller vid en vändning? Svårt att säga eftersom fler konflikter seglat upp vid horisonten. Jakten på mineraler får gruvbolagen att vädra morgonluft och klimatförändringarna tär på renbetena. Efter skogsbränder kan renlaven försvinna för flera år. Det finns också interna problem. Kommer den äldre generationen att släppa fram tjejerna? Stilen och dialogerna är ibland väldigt enkla, jag tänker ungdomsbok, men det är en engagerad och målmedveten författare som vet hur man skapar dramatik och mot slutet blir Stöld en bladvändare.

Om man vill göra ett statement med avsikt att smocka till läsaren rejält då är det effektfullt att växla från torra konstateranden till det som väcker starka känslor. Det vill säga att gå från ord till blod. För det är verkligen inte ont om såriga konflikthärdar i Sameland och Ann-Helén Laestadius väver med sin berättelse skickligt in trådar som är djupt orättfärdiga och som samtidigt snabbt får politiska konsekvenser. Den andra sidan skildras också men aldrig med någon förklaring till de upprörande handlingarna. De har blivit onda helt enkelt.


Stöld får en trea för ett det är en viktig historia och bra berättat (gissar på en kommande film) men boken är något för lång. Kanske hade den kunnat reduceras med en femtedel. Jag förstår att vi behöver tränga djupt in i olika dilemman, familjernas ideliga motgångar och kval men ändå.

Utsatthet är ett ord jag kommer att bära med mej, inte bara för mörkret, väder och vind utan för det hele. Vi i städer har det väldigt bekvämt med tillgänglighet och skydd av olika slag, men allt hänger ihop, i längden är det här ohållbart. 

Ann-Helén Laestadius, 1971, journalist och författare uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. 2017 var hon sommarpratare. Stöld har tilldelats utmärkelsen Årets bok 2021.


ISBN: 9789189051348

söndag 7 juli 2019

Hur jag dog


Av Niklas Ekdal
Efter en häftig attack på en fotbollsmatch får Niklas Ekdal en hjärnskakning men inser inte hur allvarlig. Det mesta smalnar av och livslusten går ner på sparlåga. Från arbetsnarkomani till passivitet vilket till slut leder till apati. En stark bidragande orsak till denna helvetesvandring är sömnlösheten vilken sätter rationella beslut ur spel och en dag tryter allt. Ekdal räddas på marginalen efter en överdos tabletter. 

Här börjar När jag dog och vi får följa med bakåt och framåt. Uppväxt, flytt till storstaden, lyckad karriär inom tidningsvärlden senare kan författaren leva på det han behärskar, orden. Tills smällen alltså. 


De olika scenväxlingarna vävs samman med betraktelser över nutidshistoria, politik (mest svensk) och samhällsfenomen som kommit och gått. Och den självklara röda tråden nu när han är på andra sidan, självmordet och synen på döden och självmord genom tiderna. Kyrkan som en gång släpade de självdöda till torgs där de skändades fram till dagens psykiatri. Referenser till författare, musiker och andra kända, som alla dött för tidigt ger perspektiv på världen vi lever i idag. De som överlevt (trots allt) ett hopp från Golden Gate eller misslyckats på annat sätt vittnar om att ett samtal, ett igenkännande hade betytt allt. Det vill säga, sök hjälp. 

När jag dog är en text som forsar fram. Niklas Ekdal skriver förföriskt lätt och medan jag hummar medhåll kring hans reflektioner inser jag plötsligt att jag visst inte håller med om allt. Så kan det gå när en skicklig skribent får mig att glufsa i mig sidorna. Och jag tänker att det är väl bra att han tvingar mig att tänka till, vi måste inte vara ense om allt. 

En lärorik och läsvärd bok som tar upp ett tabu i vår samtid. Självmorden är långt fler än trafikoffren och vad är det som gör att de inte får lika stor uppmärksamhet är värt att fundera över. 

Flyhänt och tänkvärt. Hur jag dog får 3,5