Sanning, lögn och konsvekvens

av Maria Adolfsson
Astrid tvingas till en inre resa när hennes man utan förvarning, packar sina väskor och smäller igen dörren. Men innan han går har han fått Astrid att skriva på ett bodelningsavtal. Det dröjer länge innan hon förstår vidden av allt, men tack vare ett åsknedslag börjar Astrid agera, först i förtvivlan sedan något mer resolut och samtidigt kommer minnesfragmenten seglande, både uppväxt, vän- och äktenskap.

Jag har läst Doggerserien av Maria Adolfsson deckarserien från det fiktiva Doggerland med nöje men i Sanning, lögn och konsekvens saknas stinget. Läser ändå om föräldrarna, tonåren och vänskapen med vännen Klara. Ingen dans på rosor men äktenskapet blev den lugna hamnen efter en del strul. Och nu - två vuxna barn och ensam i ett stort hus. Jaha, visst en del visdomar får vi med oss samtidigt som hon rannsakar sitt liv men här slackar historien. Men om  jag försöker läsa välvilligt så är ju svek är ju ett brott mot den man lovat trohet. När insikterna fått mogna och Astrid återfunnit sin gamla vän Klara börjar hon agera och som läsare får vi en del välförtjänta överraskningar, det fanns ledtrådar som nu glimmar till i den ändå finurliga finalen.

Tänker på Fay Weldons Röksvamp, även tv-serien Gentlemen, den engelska; sidospår, påskägg och så pang - en behövlig förlösning på ruelse, förgrämdhet. Vulkanen vaknade och jag lägger ifrån mej boken med ett småförnöjt flin.

Maria Adolfsson är en svensk författare född i Stockholm 1958. Hon slog igenom vid 59 års ålder med böckerna om polisen Karen Eiken Hornby, krimserien som utspelar sig i det fiktiva Doggerland i Nordsjön.

isbn:  978-91-46-24275-8

Älven

av Rosa Liksom

För snart åttio år sedan pågick Lapplandskriget i norra Finland. En evakuering startade i september 1944. Vägarna och stigarna fylldes av kvinnor, barn, åldringar och inte minst djur. För den fjortonåriga Flickan går omsorgen om djuren i första hand. Kossorna, som alla har kära namn är  familjemedlemmar och deras behov är en del av hennes, de har bara henne nu under den långa flykten.

Färden går mot Torne älv, det är höst och ibland värmer solen, ibland faller iskallt regn. 

De går bredvid sina djur med det lilla de äger; en insydd slant i linningen, en jacka över klänningen. Har de tur får de tak över huvudet på natten men magen knorrar dagarna igenom. Allvaret och sorgsenheten gör sällskap med de medfarna och ledsna. 

Vi följer flickans intryck. Hasandet i lervällingen med skor som knappt håller ihop. Ständigt ha koll på de sina. Det är första gången hon är så här långt ifrån det nu övergivna hemmet. Tyskarna är på reträtt och kör den brända jordens taktik. Det lilla sällskapet kommer med viss möda över Älven. 

Omgivningarna på andra sidan är som hemma men ändå inte. Kännedom om bär och svamp och vad djuren kan äta är en överlevnadsfråga. Då och då dyker det upp tält med beväringar och lottor. Då blir det en stunds vila och hungern dämpas med välling eller smörgås. 

Rosa Liksom skriver sakligt och kärvt, flickan iakttar och vi befinner oss i ett myller av detaljer, här finns inte plats för ömkan eller sentimentalitet. Visst finns saknad och längtan men nu handlar det om att ta en dag i taget. Det är inte utan att tankarna går till alla världens flyktingar just nu, de är många.

Stilen är realistisk nästan rå. Det är rakt och naket. När det är svårt söker sej Flickan till djuren.Tankarna på naturen och stjärnorna lyfter henne en smula över det hopplösa, tröstlösa livet i flyktinglägret. Allt filtreras genom flickans världsuppfattning, den är inte så omfattande däremot upplevelserna. Vi får aldrig veta hennes namn. Hon däremot namnger alla djur hon lär känna. 

Kvinnoliv. Ofta skyddslösa och beroende av att folk uppför sig anständigt. Flickan omges av djur och unga kvinnor. De som visar omsorg, plåstrar om och räddar flickan är kvinnor. Trots umbäranden finns ingen uppgivenhet, livskraften ger inte vika.

Flickan letar efter sin mor och hamnar i läger. Sjukdomar och elände och inget vettigt arbete. Mycket tid att tänka. Så till våren hemfärd. Men vad väntar där nu, betydelsen av vad hem är har successivt förändrats. Färden fram och tillbaka tar nästan ett helt år och Flickan är en annan när hon kliver av färjan igen på vårkanten. 

En remarkabel författargärning och en riktigt bra bok. Älven får en klar fyra. Den är skriven på tornedalsfinska, lyhört översatt av Janina Orliv - något av en bedrift. Vissa uttryck är helt nya för mej, men stör inte för jag förstår intuitivt, det blir kärvare vilket förhöjer läsningen ett snäpp. Kika gärna på omslaget en extra gång, det är en målning av Eero Järnefelt av kor, precis sådana som Flickan tar hand om. I återhållna beige och bruna toner förmedlas lugnet på en plats där tiden står still.

Rosa Liksom, född 1958, pseudonym för Anni Ylävaara, är en finländsk författare och konstnär. Hon skriver på meänkieli och finska. 

ISBN: 9789146239642

Kvinna sedd bakifrån

av Jesper Wung-Sung
Många har undrat över den bortvända kvinnan i Vilhelm Hammershöis målningar. Vem är hon och varför syns hon inte i helbild? Det är inte riktigt sant att hon aldrig syns i helbild, men det är Ida Hammershöi på målningarna och hon var fru till Vilhelm. Det är Ida den här boken handlar om.

Ida är åtta år yngre än Vilhelm och blev mer eller mindre uppryckt från sin familj i Stubbeköping i södra Danmark. Hon är drygt tjugo och oerfaren men ser på sin omvärld med nyfikna ögon. Hennes hemmiljö är allt annat än lugn, mammans mentalsjukdom har nästan fått Ida att tappa fotfästet så när Vilhelm friar kanske hon ser det som en befrielse. Men Ida vet inte mycket om klasskillnader, storstaden Köpenhamn eller hur man tacklar en man som är inåtvänd. Vänlig och kärleksfull men mest upptagen vid sitt måleri. 

Kommen till hälften av boken börjar jag gäspa. Jag har haft höga förväntningar men nu har jag tråkigt. Men fortsätter för det är omtalad bok och jag har i många år fascinerats av Hammershöis tavlor. Älskar färgtonerna och den tysta avvaktande stämningen, de utsökta kompositionerna och hur han fångat ljuset. Visst jag har sett på den bortvända kvinnan i siluett och tänkt att det var ett djärvt grepp då de borgerliga motiven sällan avvek från varandra. 

Vilhelm visar tecken på stark sensibilitet, idag hade vi kanske sagt att han var överkänslig. Omvärlden överväldigar honom, helst vill han vara hemma med Ida och måla. Men även där kan till och med möblemanget störa, lägenheten har ett minimum av möbler och mattor. En begonia åker ut i farstun, Idas önskemål kommer i andra hand. 

De följs åt genom resor på jakt efter motiv för Vilhelm och de flyttar runt i Köpenhamn för att hitta rätt bakgrund och ljus. Och till slut hittar de en stor lägenhet där får Ida stå modell så mycket att kroppen domnar. Det var det här Vilhelm sökt genom åren. Vad är väl franska eller italienska landskap mot en luftig stor lägenhet med en kvinna sedd snett bakifrån. Ida blir tidigt änka. Hon har varit en sann äkta hälft. Och hon har grubblat. När hon till slut bränner deras brev är det kanske ett vägval. Ida Hammershöi avlider i Köpenhamn 1949 åttio år gammal. 

Boken är omfattande. Jesper Wung har velat teckna Idas porträtt, den bortvända.  Det blir en långdragen men mycket respektfull berättelse. 

Syftet är lovvärt och Wung skriver flyhänt om än mångordigt om kvinnan från landet. Men hälften kommen har jag tråkigt. Det kanske är meningen, för Ida leds av att inte riktigt förstå sin man. Hon är solidarisk och förstående men samtidigt frågande. Vilhelm är en tystlåten man och Ida är fången i tidens konvenans. Undrar så var väninnorna är, fanns de verkligen inte? Har detta att göra med att det är en man som skriver, eller var det så det var? Paret har inga barn, de umgås i konstnärskretsar. Båda motvilligt, Ida är osäker och Vilhelm vill hem till målningarna. 

Ida målad framifrån

Ida får uppleva sekelskifte, två världskrig och Vilhelm Hammershöi. Så här tänker den åldrande Ida: ”När Vilhelm dog var hon säker på att hennes hjärta skulle sluta slå. Redan första natten. En djup suck och ett sista slag. Hon hade fel. Så fel hon hade. Det har fortsatt oförtrutet, som om det aldrig funnits någon förbindelse mellan det hon känner och den här kroppen. Den kropp som finns i Vilhelms målningar. Hon är alltjämt omgiven av några av dem”. 

Kvinna sedd bakifrån griper inte tag trots tydligt försök till inlevelse och utmärkt språk, den är på tok för lång. Kvinna sedd bakifrån får en trea.

Mer om boken och om Ida

Kvinna sedd bakifrån är Ida Hammershöis bok. Kvinnan bakom mannen får kliva fram i sin egen rätt. Tänk att en författare bestämmer sig för att försöka lära känna en kvinna som det inte finns så många spår av egentligen.

Ida kommer från en småstad på Fyn, från landet. Hennes mamma blir med åren mycket elak mot Ida, vilket har olika orsaker bland annat en mental störning. Det blir en kluvenheten till livet; inget hopp och stöd av den undflyende fadern en oberäknelig moder. Men syskonen har hon känt samhörighet, glädje och stöd från. Det här är en tid där det viktigaste för en ung kvinna var att bli gift. Sammantaget innebär det strama tyglar med sorgkant från både familj och samhälle. Mötet med Vilhelm sker oväntat genom hennes bror Peter och redan efter ett halvår är hon fru och flyttar till Köpenhamn. De närmaste är släkten, inga väninnor att anförtro sig åt. Det måste ha varit hisnande och ensamt. Direkt in i en ny familj och i början tvingas paret bo hos en svårtillgänglig och stolt svärmor. Statusen är viktig i hemmet Hammershöi, Ida är kommen ur en lägre klass, det påminns hon ständigt om. Mamman ser Vilhelm som ett gudabenådat geni som skall ha bästa möjliga förutsättningar runt sig. Möjligen är Ida något katten släpat in. Hon känner sig i alla fall inte välkommen. Men Ida blir inte tillintetgjord, hon har en inre styrka och kan skapa en viss distans till sin svärmor. Ida har också en torr humor som blir snudd på obegriplig för det är inte någon annan som förstår henne förutom Vilhelm på sitt tysta vis. Hon försöker verkligen stötta sin make på alla sätt hon kan och står ut med hans pedantiska läggning som påverkar hur de lever. Lägenheterna de bor i har minimala möblemang.

De växer samman på sitt något sätt. Ida har stått modell till många av målningarna och hon vet det mesta om vad som krävs runt om för att Vilhelm över huvud taget skall kunna börja måla. Ljuset är det allra viktigaste och boendet. Ida har mycket tid att fundera. Hon har ganska fria associationer som hon inte kan dela med någon. Kanske är det därför det dyker upp drömska avsnitt, mer som en saga av H C Andersen, med slemmiga djur och växter som hindrar en flicka att leta efter sin bror. (Idas yngre bror dog en tragisk död som liten). Stämningen är dunkel, lätt hotfull och full av ovisshet. Jag önskar verkligen att hon hade haft en väninna som kunnat tala med om sina mardrömmar.

------

Jesper Wung-Sung är född 1971 i Marstal. Han debuterade 1998 och har sedan skrivit en lång rad böcker inom flera genrer och för olika åldersgrupper. 

ISBN: 9789146238645

Susie Steiners kommissarie Manon Bradshaw

Vid polisen i Cambridgeshires våldsrotel både hörs och syns hon; Manon Bradshaw är definitivt ingen blyg viol, däremot en trofast kollega och en jäkligt duktig polis. 

När vi träffar henne i första boken är hon mitt i en fyrtioårskris. Ensamstående med åldersnoja, dödstrött på hopplösa dejter och vad värre är; risken att hon kanske aldrig ska få bli mamma. Men saker och ting utvecklar sig oväntat för Manon i det som hann att bli tre böcker.

Älskar dialogerna, hur Manon inte viker för de svåra samtalen när det kör ihop sig i familjelivet eller jobbet. Med Manon Bradshaw är det är en berg-och dalbana och man har aldrig tråkigt. I yrkeslivet går Manon ibland utanför ramarna när hon är alltför uppriktig och kör på instinkt men det höjer å andra sidan spänningen så att bladen vänder sig själva. 

Gillar också att Steiner tar upp aktuella samhällsfenomen som äter på vår solidaritet; girighet, korruption, rasism, bekvämlighet som gör att vi vänder bort blicken, Bitvis gör det ont att läsa. Men framför allt stärks jag i tron av att vi måste försöka se våra medmänniskor och trots motigheter går det med lite jävlar anamma, det kanske inte blir som du drömde men det blev ändå ok.

Susie Steiner avled endast 51 år gammal i hjärncancer. Trots sjukdomen avslutade hon det som blev den sista boken i serien om Manon Bradshaw; Tystat vittne. Det är en bedrift att hon hann att fullborda serien

En så sprudlande och talangfull författare! Så otroligt sorgligt. Men det hann ändå bli tre böcker om den färgstarka kommissarie Manon Bradshaw om vilken Susie Steiner lär ha sagt: Hon är 98,34% mig, resten är påhittat. 

Susie Steiner, född 1971, var en engelsk journalist och författare. Hon avled i juli 2022.

https://www.theguardian.com/books/2022/jul/13/susie-steiner-obituary

Böckerna om Manon Bradshaw och vår samtid skall helst läsas i ordning:

1 Saknad förmodad död. ISBN: 9789177797661

2 Person okänd                ISBN: 9789179033095 

3 Tystat vittne                   ISBN: 9789180182980

Starka band

av Vivian Gornick
Vivian Gornick är nu drygt åttio och ser tillbaka på sin uppväxt i ett judiskt arbetarhem i New York. Tidigt märker hon sin förmåga att registrera. Hon gör det storögt i det tätbefolkade hyreshuset med massor av barn, lyssnar på skvallret som är livsluften i köket där grannar och släktingar strömmar fram och åter och i centrum finns mamman. 

Det särpräglade med Starka band är det nakna språket och de vassa iakttagelserna. Skrivandet blir tidigt ett vällustigt måste som hon inte kan komma undan. Som ett läskpapper fångar hon upp koderna, de kan ju bli livsavgörande, hon inser att orden är de byggstenar man förstår världen med. Hon bagatelliserar inte sina spontana intryck i stället söker hon ord för dem även om de kan verka udda eller banala. Hon är också varse barnets oförstörda blick som ännu inte marinerats i fördomar.

På äldre dagar träffas mor och dotter för långa promenader längs gatorna i New York och på så vis rullas minnen och frågor upp. Båda är fångna i orden men mamman skulle förmodligen inte formulera det så.  

” .. inte för att hon vill höra på vad jag säger, utan för att hon är upprymd av tankeutbytet” 

Mamman och flickan, förbundna, tajta. Inte bara det, mamman är både avundsjuk och krävande på ett för henne självklart sätt. Här om sorgen efter maken: 

”Din uppgift är att förstå, ditt öde att leva med den dagliga vetskapen att du inte duger till att hela såren efter min förlust” 

Det jag kommer att bära med mej är hur Gornick självklart utgår ifrån att språket är prio ett redo att brukas för livets alla skeenden. Stilen är självironisk och har ofta en humoristisk tvist trots mindre smickrande scener. Livet skall nedtecknas rakt upp och ner, i det finns en nyfiken livsbejakande spänning.

Det sista modern säger i boken och då är de båda äldre kvinnor: 

” Varför tar du inte och går nu? Varför tar du inte och går din väg ut ur mitt liv? Jag hindrar dig inte”

Herregud vilket spänningstillstånd hon lämnar sin dotter i. 

Vivian Gornick om deras symbios ”vi är fånga i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet”

För att Vivian Gornick är totalt ointresserad av förmildrande beskrivningar av en laddad i vad som verkar en oupplöslig relation får Starka band en klar fyra.

Vivian Gornick, 1935, är en feministisk journalist och prisbelönt författare

Läs mer här i Vi läser: Det våras för Vivian Gornick 

ISBN: 9789127163607

Matrix

av Lauren Groff
Påverkad av Trumps lögner och första Coronavågen flydde Lauren Groff in i en fiktiv värld. En delvis stängd värld i form av ett kloster i 1100-talets England, hennes huvudperson är en 17-årig flicka som ingen vill ta ansvar för. Dessutom är hennes chanser på äktenskapsmarknaden lika med noll eftersom hon är ful och har bestämda åsikter. Marie förvisas till ett kallt och fallfärdigt kloster, där flertalet nunnor är sjuka, och hennes uppenbarelse väcker förundran och förskräckelse. Marie känner sig förvisad och våndas i den karga miljön. Men med tiden tar hon sig samman och sakta får hon klostret på fötter.

Det här är Lauren Groffs helt egna version av Marie de France, den första franska poeten i litteraturhistorien. Marie har franskt påbrå och vistades i Frankrike som ung flicka. 

Klostret är ett minisamhälle. Förutom att be böner utvecklar nunnorna sina hantverkskunskaper, även språk och skrift. Hur samhället utanför ser på nunnorna är inte minst viktigt. Avunden och vidskepligheten är inte långt borta vilket Marie försöker stävja genom välgörenhet och spejare både i England och på kontinenten. Trots sin organisations- och diplomatiska förmåga väcker klostret ont blod i de kringliggande länen. Det är inte bara idyll bakom klostermurarna. 

”…För ett kloster är kollektivt; privatsaker är emot Regeln. Ensamhet är lyx, till att tänka blir det aldrig särkilt mycket med tanke på allt arbete, all meditation”

Språket är avgörande för hur man närmar sig en värld som existerade för över niohundra år sedan och Lauren Groff lyckas hyfsat med tidsförflyttningen. Tankevärlden med helgon, syner och tecken finns med även i det robusta arbetet och inte minst i alla själarna som Marie ansvarar för. Många upplevelser utgår ifrån sinnena och kroppen; aldrig få sova ut, fukten, hungern och smakerna, åtrån som inte kan tyglas. 

Marie är i sanning en viljestark kvinna en egenskap som egentligen inte premieras i klostermiljön, men hon är en kvinna med maktambitioner vilka hon försöker dämpa och dölja. 

”En kvinnas makt finns bara i den utsträckning hon tillåts ha den”

Matrix får en stark trea för en fascinerande berättelse om medeltiden och kvinnans roll i det mansdominerande samhället. Och kanske har den faktiska Marie och hennes nunnor varit med att skapa något som satt vidare spår ända in i vår tid?  Här blir det lite svårt med avvägningen mellan fiktion och den verkliga historien. Ibland får jag glimtar av Game of Thrones i tanken och när de väl en gång dykt upp är det svårt att få bort det filtret. När det händer blir jag vilsen trots nunnornas finurliga sätt att försvara sig och Maries intrikata maktbygge. Har jag blivit förförd av ett osannolikt porträtt för att det passar vår tidsålder? Eller skulle det faktiskt ha kunnat hänt?

Här en intervju från november 2021 i P1 Kultur: Matrix - följ med författaren Lauren Groff till ett nunnekloster på 1100-talet
14 min.

Lauren Groff,1978, amerikansk prisbelönt romanförfattare som bor i Florida, USA. 

ISBN: 9789189393066

Den sista fristaden

AvTracy Chevalier
Honor vill aldrig mer resa med båt, särskilt inte över Atlanten. Hon var sjösjuk under hela resan från England till Amerika då hon följde med sin syster västerut. Det är 1850 och en omtumlande tid för systrarna. Trygghet kan de till en början få hos andra kväkare men annars är det mesta nytt. Honor hamnar så småningom i Ohio, som visar sig ha mer frisinnade idéer än staterna söderut, gissningsvis är det titeln anspelar sig på. Men det är hårdnande tider och Honor trasslar till det för sig och andra eftersom hon vill leva efter Guds ord och behandla alla människor lika, även förrymda svarta slavar. 

Det är mycket som händer trots en ganska enahanda tillvaro på en mjölkfarm i Ohio. Den underjordiska järnvägen, som var ett nätverk för att stötta förrymda slavar, har knutpunkter i småstäder hos medkännande människor. Men skruvarna dras åt och den som hjälper kan riskera att få fängelse. 

Kvinnors liv och arbete och liv dominerar i Tracy Chapmans historiska romaner. hon öppnar dörrarna till det dagliga livet där en syssla eller hantverk hamnar i fokus. Här är det en mycket speciell lapptäckessömnad som Honor behärskar bättre än någon annan. Kvinnor skulle föra med sig ett antal täcken in i äktenskapen, färre än åtta sågs inte med blida ögon i kväkarförsamlingen. 

På ett år förändras Honors liv drastiskt och hon tvingas att tänka över sin situation fast valmöjligheterna verkligen inte är stora. Hon vantrivs i sin familj allt mer särskilt efter att hon inte fick hjälpa en dödssjuk slav som gömt sig i skogen.

Det är ingen dum idé Tracy Chevalier genomför i sina böcker, hon sätter strålkastaren på kvinnors villkor i olika tidsåldrar och hon gör det bra. Välskrivet och medryckande även om slutet i Den sista fristaden har ett väl tillrättalagt filmdramatiskt slut. Så har också, i alla fall två, av hennes böcker filmats; Flicka med pärlörhänge och Okända väsen. 

Den sista fristaden får en stark trea för att Chevalier levandegör en alldeles vanlig kvinna, sedan gör det inget att det stundtals blir riktigt spännande. Honor lever i en brytningstid.

”Hon hade haft med sig en tydlig princip… den att alla människor är lika mycket värda i Guds ögon, och därför inte skulle förslavas av varandra. Allt slaveri måste avskaffas. Det hade verkat som en enkel princip i England, men i Ohio tummades den på - av ekonomiska skäl, på grund av personliga omständigheter och djupt liggande fördomar som Honor kände även fanns hos kväkare.”

Ett beundransvärt researcharbete ligger bakom slavfrågan, jordbruk och natur, även sömnad, statskick mm. Chevalier säger att hon inför varje bok provar hon verkligen på det hon skall skriva om i det här fallet gick hon flera kurser i lappteknik. 

Författaren Tracy Chevalier är född 1962 i USA men bor i England sedan många år. 

ISBN 9789174751765

Inte av denna världen

 Av Yaa Gyasi

Som nya i landet är det självklart för den lilla familjen att ansluta sig till pingstkyrkan i Alabama. Mamman och de två barnen är de enda färgade i församlingen. Men hudfärgen borde väl inte spela någon roll för Gud är det ju gemensamma, eller tänker alla inte så?

I vuxen ålder och många sorger senare är detta bara en av många frågor Gifty ställer sig. Frågor som kanske aldrig får några svar men hon kan inte sluta tänka på dem. Giftys liv är stillsamt och kretsar för tillfället kring mammans väl och ve. Mamman har varit barnens centrum men Gifty har dubbla känslor för henne. Det kan inte ha varit lätt att försöka etablera sig som färgad ensamstående mamma i den amerikanska södern utan att behärska språket.

”När hon talade twi med mig var hon sitt mamma-jag sträng och skrämmande, varm. På engelska blev hon undergiven. Hon stakade sig, blev generad och tystnade…”

… jag tror att hon aldrig hade kommit underfund med hur hon skulle översätta den hon egentligen var till det nya språket”

I takt med att bakgrunden rullas upp funderar Gifty mycket på tro och vetande, på vilja och begär och hon nagelfar dessa svåra frågor utifrån hennes och familjens upplevelser i segregationens Alabama dit mamman tog sina två barn från Ghana. De båda barnen får sin beskärda del av utanförskapet. På sitt forskningslabb studerar hon om det går att dämpa njutningsimpulser i hjärnan. Bakgrunden till det yrkesvalet hänger gissningsvis ihop med broderns olyckliga liv. Rationella svar söks i en halvt kaotisk värld.

Yaa Gyasi lämnar ingen sten ovänd. Handlingen pendlar mellan nedslag i Giftys uppväxt och livsfilosofiska resonemang inte helt utan självdistans. Det är en hjärtskärande berättelse och de ständiga frågorna kring varför och hur ger på något sätt en lindring i läsandet. Jag vill också förstå.

Inte av denna värld får en fyra för hur Gyasi närmar sig bråddjup utan att det blir oläsligt. Denna helvetesvandring ger dimensioner och jag funderar boken igenom både hur vi är mot varandra likaväl som de strukturella samhällsproblem vi är intrasslade i. Inte av denna världen är mycket välskriven.

Yaa Gyasi,1989, är en ghanansk-amerikansk författare

ISBN: 9789113109237

Berättelser om Yunnan

Av Emei Burell

Emeis mamma tittar på gamla fotografier och berättar om när hon som mycket ung fick tjänstgöra långt hemifrån på olika platser under kulturrevolutionen i Kina. Det är vardagliga historier berättade med värme och med ett särskilt sinne för detaljer som gör att jag gärna läser vidare. De unga kan till exempel beordras jobba långa dagar på gummiplantager. De små enheterna tävlade ibland mot varandra - allt för att bibehålla kampviljan och revolutionsglöden.

Jag stålsatte mej inför innehållet tänkte att det skulle vara en eländeshistoria med svält och umbäranden - det var många som dog under Maos kulturrevolution - men icke. Mamman har gott gry och envishet och berättar för sin dotter om alldagliga händelser och tiden i barackerna med kamraterna och förmännen. De jobbar stenhårt men det är inga slavläger ungdomarna befinner sig i.

Eftersom jag inte har språket för att bedöma det tecknade blir min bedömning lite stolpig men att det är ett proffs som gjort serierutorna står helt klart. Till sparsmakade färger i svagt grått, gulbeige pastelltoner och fina detaljer lyckas Emei Burell förmedla både nostalgi och hur hon rycktes med när hennes mamma berättade från sina fotografier. Jag försjunker en stund i hur hon behandlar ljuset som faller in i rummen och på ansiktena, så varsamt, väldigt läckert gjort. De här serierutorna fångar verkligen ögonblicken.

Jag läser alldeles för sällan tecknade serier inser jag nu, särskilt nu när jag ramlat över något så bra. Malmö ser sig som seriestad med sina serieskolor. Extra roligt att det har fått genomslag på biblioteken för där ges genren stort utrymme, ett välförtjänt sådant. Stor bredd i ämnen och konstnärlighet. 

Berättelser från Yunnan får en fyra för det sympatiska tilltalet och den säkra grafiken, rekommenderas starkt.

Emei Burell är grafisk konstnär utbildad i Danmark och arbetar med internationella spelproduktioner

ISBN: 9789198302967

Flicka, kvinna, annan

av Bernadine Evaristo
Hur tänker, lever och förhåller sig färgade kvinnor i England till sina barn, vänner, skola, samhälle idag på 2020-talet. Vi landar mitt någons ett liv och följer med på resan med tillbakablickar. De till synes löst flytande bitarna av högst personliga porträtt hakar understundom i varandra och ger ytterligare perspektiv i vad som upplevs som ett berikande myller. Stimulerande, upprörande och uppfriskande minst sagt.

Stilen är pigg, småfräck och genomskådande. Överlag är Flicka, kvinnan annan underhållande och avslöjande. Evaristo borrar rejält och länge på ett utsnitt som vecklar ut sig till en livsresa. De andra, förfäderna, vännerna, föräldrarna, de som är nödvändiga för att vi skall bli de vi är dyker sömlöst upp i handlingen. Centrum är London det hypermoderna, det som anger tonen och där det trots allt finns en chans att leva och lyckas. Visst finns den strukturella rasismen under ytan men valmöjligheterna är ändå fler.

Iakttagelserna är stundtals sylvassa ofta med humor. Våra svagheter och styrkor granskas med en ironisk och medkännande blick. Ta till exempel trendkänsligheten som är ytterst finslipad; bakom en blasé fasad finns en genomträngande vass blick för det som gäller nu och det som är bortom räddningen. 

Start och slut är vid en galapremiär i London. Och påverkade som vi i skrivande stund är av pandemin och politik måste jag tillägga att det här är innan Corona och strax innan valet som ledde till Brexit. Alltså fortfarande öppenhet och ett grymt hålligång i världsmetropolen.

Jag trodde det skulle vara knepigt att läsa stycke efter stycke utan punkt men det bjuder in till ett flyt som krokar och svänger, ger en rytm som får mig att flyta med. Jag har inte läst något liknande vare sig i stil eller närvaro. Blicken är in- och utifrån, iakttagande och vetande, associationer som far, hur andra reagerar. Medveten närvaro i en värld som ohejdat snurrar och där vi alla är delaktiga i ständiga möten. Allra helst skulle livet vara så här: 

”.. det handlar om att vara tillsammans”

En adrenalinkick för hjärnvindlingarna, en livsbejakande bok som får mej att se klarare. Det har varit ett stort nöje därför får Flicka, kvinna, annan en femma. Grymt bra översättning för övrigt av Niclas Nilsson.

Bernadine Evaristo, 1959, är en brittisk författare och den första svarta kvinna som tilldelats Bookerpriset, 2019. Evaristo har sagt att boken tog fem år att slutföra. 

ISBN: 9789100187675

Det blå mellan himmel och hav

Av Susan Abulhawa
Nur avgudar sin morfar, tillsammans gör de glädjefyllda utflykter och ritar i Nurs skrivhäfte. Men säg den lycka som varar för evigt. Med avstamp i det trygga får vi sedan följa Nurs kretsvandring i olika helveten av negligering, utnyttjande och ovisshet. Först i vuxen ålder lättar det och Nur söker sig till Gaza där hon har delar av sina rötter. Hon är utbildad psykolog och ska arbeta med barn i flyktinglägren. 

I Gaza har handelsvägarna mötts, i hundratals år har karavaner passerat mellan Asien och Afrika. Här bland de böljande gröna kullarna har människor byggt byar, odlat sin lott och skördat sina oliver. Nu sedan snart hundra år är Palestina förött, inhägnat och bevakat. Här i trängseln bland enkla hushåll hamnar Nur för att hjälpa en svårt traumatiserad pojke, Khaled. Ryktet säger att han ser och anar saker i det förflutna precis som Miriam, en tidigare släkting, som hade kontakt med djinnen Sulayman. En som minns detta släktdrag är Khaleds mormor Nazmiyeh. 

Nur kommer väldigt nära Khaleds familj och får lära sig vad som reglerar livet i flyktinglägret. Skvaller och vidskepelse blandas med djup tro och stark hederskultur. När det visar sig att Nur har ett grönt och ett brunt öga (bakom de färgade linserna) blir släktbandet uppenbart. Och här tar berättelsen en annan vändning och boken blir en bladvändare.

Det här kan låta som en bättre såpa men innehåller mer än så. Susan Abulhawa balanserar klokt mellan starka känslor och vardagens realiteter, det tippar inte över. Det blå mellan himmel och hav får ett trea för sitt rättspatos och för makalösa porträtt av matriarker och andra kvinnor som beskyddar de sina och lyckas med att ingjuta ett uns av hopp i en emellanåt hopplös grå vardag. 

Susan Abulhawa är starkt kritiskt till Israels behandling av palestinierna och för det har hon fått många frågor och mycket kritik särskilt i USA där hon lever. Läs mer i den här artikeln: Det finns en lösning... från SvD 151031

Boken gavs ut 2015

ISBN

9789113073408

Läs mer om Susan Abulhawa och Gaza

Kvinnor och äppelträd

 Av Moa Martinson
På biblioteket stod de sida vid sida, Moas och Harrys böcker. De var gifta i elva år (1929-1940) och i Moas stuga skrev Harry ”Nässlorna blomma” något som rörde upp mycket inom diktaren. Kanske en bidragande orsak till att Harry rymde. Han reste sig en dag från arbetet ute på åkern och bara gick. Under lång tid visste inte Moa var han fanns, hon t o m efterlyste honom i radio den enda möjligheten att nå över hela landet på den tiden.

Kvinnor och äppelträd kom ut 1933, men här finns inga spår av Harry. Handlingen ligger i början av seklet och handlar delvis om henne själv men den är som Moa själv skriver  i förordet ”.. baserad på gammal, muntlig tradition jämte självupplevda händelser. Jag anser att man kommer sanningen närmare i en roman än i en biografi. I biografin talar man sanning, men man kan inte av hänsyn till släkt och bekanta skriva hela sanningen…” 

Och en blandning historier är det och glimtar av ett mycket fattigt Sverige. Men det är inte bara elände. Moa kan skriva så vackert om naturen, vänskap och hon ser barnen. Och allt börjar med mor Sofi och den berömda badscenen i bakstugan. Två generationer senare möts Ellen och Sally, båda härstammar från mor Sofi. Det är tärande hunger och krig samtidigt letar sig elektricitetstrådar ut till landet.

Moa föddes 1890. Här undrar jag om någon som är född 1990 skulle tycka att boken har något att säga dem? Glappet är kolossalt, välfärdsåren fram till 1980-talet raderade ut de värsta orättvisorna. Kanske för en som är genuint intresserad av kvinnors historia, och kan överse med den tidens uttryck och språkliga vändningar, kan komma till bokens kärna. Alla sliter men mest kvinnorna och då menar jag både fysiskt och mentalt eftersom de är så beroende av männen. Få hade sin egen inkomst och hur skulle de kunna, barnen kom tätt. Rösträtt, rätt till utbildning, egen inkomst och preventivmedel så självklart för de som växer upp idag. Det fanns knappt på kartan för fem generationer sedan, hisnande. En annan hämsko är det trångsynta  och vidskepliga. I små händelsefattiga byar är skvallret oljan i maskineriet. Ingen kommer undan och ve den som utmärker sig det minsta lilla. Både män och kvinnor sprider rykten. I slutet av boken dyker radion upp och vidgar världen något. 

Moa Martinsson säger i förordet att ”Kvinnor och äppelträd är nog en av mina så kallat fränaste böcker och väckte ett visst uppseende när den kom ut” Hon var frispråkig och orädd Moa, en föregångskvinna och för dem var livet en lång uppförsbacke. Hon hade både klasskänsla och klassmedvetande och glädjande nog fick hon se att de första stegen i välfärdsbygget hjälpte kvinnor och barn. Det är svårt att sätta ett omdöme på en svensk klassiker som betytt så mycket för så många. Jag landar ändå i en trea på grund av det stundtals tjorviga språket men en fyra för elden, humanismen och det poetiska. Moa Martinson dog 1964.

ISBN: 9789177817925