Kvinnor och äppelträd

 Av Moa Martinson
På biblioteket stod de sida vid sida, Moas och Harrys böcker. De var gifta i elva år (1929-1940) och i Moas stuga skrev Harry ”Nässlorna blomma” något som rörde upp mycket inom diktaren. Kanske en bidragande orsak till att Harry rymde. Han reste sig en dag från arbetet ute på åkern och bara gick. Under lång tid visste inte Moa var han fanns, hon t o m efterlyste honom i radio den enda möjligheten att nå över hela landet på den tiden.

Kvinnor och äppelträd kom ut 1933, men här finns inga spår av Harry. Handlingen ligger i början av seklet och handlar delvis om henne själv men den är som Moa själv skriver  i förordet ”.. baserad på gammal, muntlig tradition jämte självupplevda händelser. Jag anser att man kommer sanningen närmare i en roman än i en biografi. I biografin talar man sanning, men man kan inte av hänsyn till släkt och bekanta skriva hela sanningen…” 

Och en blandning historier är det och glimtar av ett mycket fattigt Sverige. Men det är inte bara elände. Moa kan skriva så vackert om naturen, vänskap och hon ser barnen. Och allt börjar med mor Sofi och den berömda badscenen i bakstugan. Två generationer senare möts Ellen och Sally, båda härstammar från mor Sofi. Det är tärande hunger och krig samtidigt letar sig elektricitetstrådar ut till landet.

Moa föddes 1890. Här undrar jag om någon som är född 1990 skulle tycka att boken har något att säga dem? Glappet är kolossalt, välfärdsåren fram till 1980-talet raderade ut de värsta orättvisorna. Kanske för en som är genuint intresserad av kvinnors historia, och kan överse med den tidens uttryck och språkliga vändningar, kan komma till bokens kärna. Alla sliter men mest kvinnorna och då menar jag både fysiskt och mentalt eftersom de är så beroende av männen. Få hade sin egen inkomst och hur skulle de kunna, barnen kom tätt. Rösträtt, rätt till utbildning, egen inkomst och preventivmedel så självklart för de som växer upp idag. Det fanns knappt på kartan för fem generationer sedan, hisnande. En annan hämsko är det trångsynta  och vidskepliga. I små händelsefattiga byar är skvallret oljan i maskineriet. Ingen kommer undan och ve den som utmärker sig det minsta lilla. Både män och kvinnor sprider rykten. I slutet av boken dyker radion upp och vidgar världen något. 

Moa Martinsson säger i förordet att ”Kvinnor och äppelträd är nog en av mina så kallat fränaste böcker och väckte ett visst uppseende när den kom ut” Hon var frispråkig och orädd Moa, en föregångskvinna och för dem var livet en lång uppförsbacke. Hon hade både klasskänsla och klassmedvetande och glädjande nog fick hon se att de första stegen i välfärdsbygget hjälpte kvinnor och barn. Det är svårt att sätta ett omdöme på en svensk klassiker som betytt så mycket för så många. Jag landar ändå i en trea på grund av det stundtals tjorviga språket men en fyra för elden, humanismen och det poetiska. Moa Martinson dog 1964.

ISBN: 9789177817925