Längst in i skogen

av Marie Hermansson

Kusligheter utspelar sig i Slottsskogen och i det nya Naturhistoriska museet i Göteborg. Det är en kall vinter för hundra år sedan, i centrum barnflickan Maj som besökt museet med sina skyddslingar. Nu har en av dem, Alice försvunnit.

I en avlägsen del av museet finns det ett diorama (naturen skildrad som tredimensionella upplevelser). Dioramorna skapades för hand och när de sedan förslöts var det för att aldrig mera öppnas. Det är här man senast såg flickan Alice. 

Ganska snart blir vi varse skumma detaljer i museet, det kan vara en vänlig museiman som i vissa vinklar blir skrämmande, kanske rent av tvivelaktig. Det är lite av filmen Dr Mabuse (1921) över miljön i vissa moment. Fritz Lang som regisserade filmen lekte med dunkla rum, skrämmande siluetter och kloformade händer. Kusligheterna har glidningar mot tendenser som fanns i den här tiden. Skallmätningar och andra experiment som utfördes i hemliga laboratorier. Översittartendenser som rovgirighet (gentemot både djur och människor i andra länder. 

Det manliga våldet ligger bara en blinkning bort, mer eller mindre sanktionerat i 1920-talets Sverige. Ordning och reda ska råda, man ska veta sin plats. Ja förutom Ellen Forsell, hon heter så numera som nygift. I första delen i serien om polisen Nils och Ellen ville hon vara den nya kvinnan där ingen skillnad skulle råda mellan man och kvinna. Nu är hon hemmafru och har det småtråkigt. Tur då att Nils kontaktar henne för hjälp med några barn. Nioåriga Alice är försvunnen och barnflickan Maj skall förhöras. Märkligt nog finns inte ett spår efter Alice i Naturhistoriska museet där hon senast sågs.

Det är en smällkall och snörik februari och man tror inte att Alice klarar sej länge utomhus om hon försvunnit in i Slottskogen.

Nils besöker de anställda vid museet och letar men Alice är putz weg. Ellen fick träffa Alice uttröttade familj efter att ha hjälpt Maj med barn och matlagning. Allt är inte som det ska det är tydligt.

Så var är Alice? Nils vill inte samarbeta med Ellen nu när hon är någon annans. Romansen de hade måste han glömma. Så Nils knogar på och fryser i sin slitna rock. Men Ellen skall ändå vara den som sätter honom på rätt spår så småningom, faktiskt med risk för sitt eget liv.

Det märks att Marie Hermanson djupdykt i tiden och fångat upp hur det kunde vara. Det är lätt att uppleva den kalla vintern med isiga master, halka och kläder som inte värmer, olika lukter överallt, detaljerna är på pricken. En efter en får mysterierna sin förklaring, på bekostnad av spänningen som sjunker ihop som en kall sufflé. Nils o Emma reder ut och det som stannar kvar är en uppgiven, sorglig känsla. En räcka händelser leder till mer eller mindre förfärliga utgångar för alla inblandade. Njuter ändå av de olika miljöerna och hur Nils och Ellen kämpar var och en på sitt vis men trots den suggestiva berättelsen når Längst in i skogen inte lika högt som framför allt Pestön i serien.

Marie Hermanson är en prisbelönt författare, född 1956 i Göteborg. Ett flertal av hennes böcker har filmats för TV. 

Här i bloggen finns de båda tidigare böckerna: Den stora utställningen och Pestön.

ISBN: 9789100199135

Pestön

Pestön av Marie Hermansson

I Göteborgs havsband ligger en långsmal ö, här låg stadens karantän för sjöfarande under många år därför namnet Pestön i folkmun*. Men nu 1925 vet inte många vad som finns där längre. Jo, ett fåtal människor vet att ön huserar en livsfarlig brottsling. Han omgärdas av galler och vaktkonstaplar på den vindpinade ön. 

När en död kropp dyker upp i Säveåns utlopp till Göta Älv får Nils Gunnarsson det knepiga uppdraget att identifiera mannen. Det här händer för ganska exakt hundra år sedan i ett Göteborg som växer åt alla håll och kanter. Nymodigheter som bilar trängs med hästdroskor på gatorna och poliser står mitt i röran och vinkar och visar stopp vilket inte alltid efterlevs. Nils brukar cykla eller promenera men nu nödgas han beställa en polisbåt för sina efterforskningar. 

Namn och miljö känns välbekant och jag inser att Pestön är en fristående fortsättning på Den stora utställningen. Så när Nils springer på Ellen Grönblad på stan verkar det sannolikt att de båda kommer att bli inblandade i det som sker i stadens ogästvänligare delar.

Inskjutna tidstypiska ord och vändningar bidrar till en viss glidning bakåt i tiden samtidigt som vissa moderna tendenser introduceras. Ellen vill egentligen skriva, bli journalist men fortfarande kan det vara svårt att stå på sig och vara en modern kvinna. Nils har ett gott öga till Ellen och berättar mer än han borde om sitt fall vilket leder till att Pestön dyker upp på radarn. När kvinnlig personal söks till just samma ö är Ellen inte sen att söka. Men arbetet ute på ön är långt från det Ellen varit van vid tidigare. Omställningen blir svår med hårt slit från morgon till kväll, inte är de gästvänliga heller invånarna på ön, buttra och inbundna talar de knappt med henne. Men en kväll blir det fart på precis alla bofasta, ett stort skepp skall lossas vid kajen. 

Ellen har mycket att berätta i sina brev till Nils men undrar varför han inte reagerar. Ingen telefon finns det heller så när svar dröjer börjar Ellen ana oråd och vart skall hon skall ta vägen där ute på den ensliga ön?

Pestön får en stark trea för att den förflyttar mej till saltstänk och rekorderliga detektiver. Dessutom blir det rejält spännande med några välbehövliga oväntade vändningar innan alla knutar lösts. Nils och Ellen har inget kuttrasju men det abrupta slutet ger en vink om att det inte är sista gången vi hör av dem.

Marie Hermanson, 1956, är journalist och författare bosatt i Göteborg. Flera av hennes böcker har omarbetats till TV-serier.

* Pestön finns inte i verkligheten. Förebilden är Känsö i Göteborgs södra skärgård där det funnits en verklig karantän för sjöfarare.

Läs mer: 
Sjöfartsmuseet om Känsö karantänstation
Sjöfartstidningen: Känsö en riktigt sjuk historia

ISBN: 9789100181277

Samlade verk

Av Lydia Sandgren

Titelns verk, vilka verk åsyftas? Är det livsverket eller något mer substantiellt? Vi får tåla oss till slutet men innan dess dyka ner i en handling som flyter på med en förvånansvärd lätthet där djupare funderingar inte pockar på. För den som vill läsa med bibehållen spänning, för lite spännande är det allt, så kan du sluta läsa här. Jag kommer att avslöja det mesta. Martin, Gustav och Cecilia bildar under ett kort tag ett triumvirat. Ett sällsamt fruktbart och innerligt vänskapsförhållande där kreativiteten stimuleras av de andras närvaro. Ingen svart- eller avundsjuka, vännerna kompletterar varandra. Bättre kan man inte ha det men det vet de inte just då. Vännerna fortsätter att träffas men det blir inte som förr. Den som lider mest av att ha förlorat innerligheten den här perioden är konstnären Gustav. Fastän framgångar i konstvärlden tar hans missbruksproblem fart efter det att Martin och Cecilia gift sig och skaffat barn. Martin får lägga sina författarambitioner på hyllan när han får försörjningsplikt. Förläggararbetet verkar samtidigt vara något som passar honom. Han försöker ändock att inte tappa skrivandet, åtskilliga är anteckningsböckerna och buntarna med skrivprojekt. Cecilias forskning i dubbla discipliner fortgår trots förlossningsdepression. Hon lyckas försvara sin avhandling med brio. Tre veckor senare försvinner Cecilia från man och två barn. Hon lämnar en lapp men ingen vet vart hon tagit vägen. 

Handlingen växlar mellan två tidsplan. Nutid och de tre vännernas bakgrund och hur de träffas under gymnasie- och universitetsstudier. Det är under 70- och 80-talet i Göteborg och inte trodde jag att staden kunde skildas så romantiskt. Majorna, Kungsladugård, Vasastan, Linné och Slottskogen alla har de potentialen och Lydia Sandgren har på sig glasögonen som lockar fram guldskimret i de regnvåta löven i Allén.

I nutid har Martin och Cecilias förstfödda barn Rakel nu hamnat där hennes mamma och pappa en gång möttes, i forskarsalen på universitetsbiblioteket. Hon är i slutspurten på sina studier men är förbryllad över en tysk bok som hon håller på att översätta. Boken beskriver en kvinna som har uppenbara likheter med hennes försvunna mamma Cecilia. Rakel och hennes bror Elis har aldrig fått något tillfredställande svar på vad som hänt henne, hur skulle de, deras pappa Martin vet ju inte heller. Så när denna ledtråd dyker upp som ett bloss i mörkret blir Rakel helt uppslukad.

Samlade verk resonerar kring skapandets vedermödor och vänskapens väsen. Hur hållbar är vänskapen när livets väv vävs. Men jag undrar ändå vad bottenklangen är i boken? Kanske - Känn dig själv.

Citat, fritt från minnet angående skrivandet; Det räcker inte med att ha iakttagit och insett, det gäller att få det ur huvudet.

Lyda Sandgren är född 1987 och kan knappast ha varit på alla restauranger och klubbar som omnämns  men det spelar mindre roll för de passar fint in som bakgrund och stämningsskapare av ett studentikost Göteborg på 80-talet. Hon beskriver sig själv som en språknörd och det är en njutning att ta del av hennes förtjusning i hintar av olika slag även alla litteraturreferenser som droppas á propå boken igenom. För den som vill bilda sig ges här en föredömlig samling av moderna såväl som äldre klassiker. Samlade verk får en fyra för en remarkabel bok som forsar på och dessutom frammanar Göteborg i ett skimmer jag själv bara anat. Kanske har jag haft andra glasögon. Lydia Sandgren är uppvuxen utanför Göteborg och längtan efter storstaden kanske tar sig de här uttrycken. Minns de nyinflyttade, deras hunger på precis allt väckte vår förvåning, vi hade inte sett stadens alla möjligheter. Så tycker jag att Göteborg på 70-talet beskrivs i Samlade verk.

Foton: Djurgårdsgatan, delen med landshövdingehus, UBs forskarsal. 

ISBN

9789100180409

Stormsvalan: en roman från Napoleons tid

Av Evert Lundström

Det ryker och väsnas från de gamla försvarsställningarna i Götheborg. Murar och stadsportar skall rivas. Staden skall öppna upp för en effektivare handel. Men så hörs muller från Europa. Danmark och England är i krig och Sverige dras med. Året är 1808.

Det här är fonden men mest handlar Stormsvalan, som får sin titel förklarad alldeles i slutet, om tulltjänstemannen Daniel Forsman och hans familjs vardagsliv. De bor innanför Vallgraven, den gamla staden och de bor ståndsmässigt i en egen lägenhet.

Åt söder och väster växer staden. Västerut finns stödjepunkterna för skeppsfarten; sågarna, magasinen och varven. In i hamnen kommer skepp från Fjärran östern, England och Amerika. Mängder med hantverkare, idag yrken man får slå upp, kryllade längs älvskanten. Lotshjälp krävs vid de svåra skären utanför Vinga därefter kommer tullen i sina båtar och äntrar skeppen innan de får gå in i hamn. Nu får jag förklaringar till gatunamn och platser jag känt till sedan barnsben, det är intressant. Såggatan, jo här låg en stor såg, vid Bangatan en lång repslagarbana. Kabel- Vant- och Stortoppsgata nu ramlar begreppen på plats. Kajerna tillkom sent, innan sköttes avlastningen via mindre båtar.

Innanför förskansningarna halkar de hästdragna vagnarna i djupa lerspår. Gatulivet är trångt och doftrikt, trots att det äntligen är förbjudet att hälla avfallet i kanalen. Det är inte helt lätt att hålla emot de sjukdomar som grasserar, barnadödligheten är hög. 

Lydnad inför kung och fosterland är viktigt och kyrkans makt är stor, en del utmätta straff sker på kyrkplanen eller helt öppet på torgen.

Kungen deklarerar krig och spänningen stiger. Daniels bäste vän Magnus vill att de skall ta sig an en fribrytare, ett kaparskepp. Det var fullt lagligt fram till 1856 att nationer höll egna kapare. Två kända är danske Tordenskiold och Lars Gathenhielm från Halland.

Det är visserligen en manlig värld som tecknas men här ryms också fina scener från familjelivet, Daniel Forsman känner stor värme för sina nära. 

Författaren har verkligen grävt och hittat många guldkorn i gamla presslägg och arkiv. Att knuffa in dessa kunskaper i berättelsen så att det blir självfallet är en konst och oftast lyckas Evert Lundström levandegöra hur det kunde vara för drygt 200 år sedan. För denna intressanta inblick får Stormsvalan en fyra. Boken fick senare en uppföljare: Vargatider 1975.

Evert Lundström bodde i Göteborg hela sitt liv, flera bokserier om stadens historia hanns med, hade bakgrund som både militär och handelskorrespondent. Han skrev även deckare och översatte. 
Evert Lundström levde mellan 1924-2004.

ISBN 9100393517

Göteborgs schamaner

Jag har lyssnat på Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. Aldrig hört namnet tidigare men det var en titel som väckte min nyfikenhet. En insides eller hinsides blick på min hemstad? 

Felix beger sig från vischan, gissningsvis i slutet av 80-talet, till Göteborg. Han har fått låna ett studentrum, känner knappt någon men är öppen för möjligheterna som han anar finns runt hörnan. 

Strosande på en av Långgatorna hamnar han i en affär där en intensiv man omgiven av rökelse talar med Felix om att inget händer av en slump. Bak i butiken syns en kvinna halvligga som innesluten i en egen värld. Den synen lämnar honom inte.

Flickvännen hemifrån skall plugga i Göteborg och har fått del i ett kollektiv. Det är en brokig skara människor och vem dyker upp om inte mannen från butiken - Egil rökelsemannen, en slump?

I kollektivet på Engelbrektsgatan får Johan sin mest omtumlande sommar någonsin. Under några dagar råder en febril verksamhet kring en man som är illa däran. Egil trummar upp en suggestiv stämning när den svårt sjuke skall botas, det onda skall motas ut. Det trummas i dagar men slutar i katastrof. Mannen dör efter någon dag.

Nu tjugo år senare och nyskild ser Felix ingen större vits med att se framåt och hamnar i att älta minnen. Han vill ha reda på vad det var som egentligen hände den där natten och vem Egil var, och var han verkligen en schaman? 

En egensinnig historia, en vardaglig skröna utan flum. Felix letar trådar samtidigt som han filosoferar om högt och lågt. Lägg där till en hel del märkliga sammanträffanden och en viss förtjusning i franska översättningar.

Göteborgs schamaner från en trea för ett spänstigt språk och för att den lyckas behålla mitt intresse och då inte bara för att den utspelar sig i Göteborg. Ett ungefärligt citat jag minns: Vad du kan önska ditt barn, få tillgång till sina känslor och förmåga att kunna sätta ord på dem. Fint!

Ljudboken är en författaruppläsning därmed sitter pauser och tryck som de var tänkta.

Den stora utställningen

Av Marie Hermanson

1923 och den moderna tiden tiden tar ett tigersprång i lilla Sverige. Göteborgarna ser sin chans  och planerar i flera år för att fira sitt 300-årsjubileum och samtidigt ha en ståtlig utställning som skall slå ett slag för framtiden och övriga Sverige med häpnad. Det är ingen måtta på storslagenheten. Inte bara byggs det ett gigantiskt utställningsområde dit man kan åka linbana, även Göteborgs konstmuseum, Botaniska trädgården och Svenska mässan ser dagens ljus. Samtidigt växer den lilla staden vid Göta älv, inflyttningen från landet är konstant. Inte alla ryms, trångboddheten och armodet som finns ett stenkast bort syns inte inne på det skimrande utställningsområdet. 

Från fyra personers perspektiv får vi ta del av jubileet. Otto skall vara djurskötare på området och får åka från Halland med sin åsna Bella som han även bor hos på natten. Ellen kommer från en städad miljö i Lerum och bor hos sin faster i Vasastan, hon skall skriva för utställningens tidning Kronan och Lejonet. Polismannen Nils hålls nere vid Spannmålsgatan där buset slängs in i finkan. En av utställningens prominenta gäster denna sommar är Albert Einstein. I inflationens Tyskland råder en giftig stämning, judarna skylls för allt och hetsen påverkar även Einstein men nu måste han ta sig till Göteborg och hålla sin nobelföreläsning annars får han inte ut sina prispengar.

Till en början vet jag inte riktigt vart handlingen skall leda men tonen är småputtrig och Den stora utställningen blir så småningom riktigt spännande när de olika pusselbitarna glider över och i varandra. Vem är den märklige mannen som håller föredrag sent på natten hemma hos faster Ida? Skall Ellen verkligen behöva stå ut med den kladdige annonsredaktören? Och vem är mannen som Otto träffar i Frillesås som han dessutom ger skjuts till jubileumsutställningen? Skall Nils kunna lägga vantarna på den mörke främlingen som är efterlyst för skumma affärer men verkar gå upp i rök när  polismakten är i faggorna? Det här är bara några trådar i väven. Däremellan berättas om alla märkvärdigheter som visas på utställningen; saker som flyger, cigaretter i långa banor, kullagerhjul stora som hus men också nöjen som en berg- och dalbana. En rest från utställningen för snart hundra år sedan är Liseberg som fortfarande har kvar sina hisnande attraktioner. 

Dialogen är ibland som ur en bättre pilsnerfilm men den ger avsedd tidsfärg och jag förflyttas till en annan era.

Den stora utställningen får 4,0 för en underhållande läsning som skapar nyfikenhet på hur den lilla handelshamnen blev en liten storstad. Den glänsande vackra ytan har en baksida, strejker och upplopp mullrar i bakgrunden. Jag lär mig mer om min födelsestad och vill veta än mer.