Av Lydia Sandgren
Handlingen växlar mellan två tidsplan. Nutid och de tre vännernas bakgrund och hur de träffas under gymnasie- och universitetsstudier. Det är under 70- och 80-talet i Göteborg och inte trodde jag att staden kunde skildas så romantiskt. Majorna, Kungsladugård, Vasastan, Linné och Slottskogen alla har de potentialen och Lydia Sandgren har på sig glasögonen som lockar fram guldskimret i de regnvåta löven i Allén.
I nutid har Martin och Cecilias förstfödda barn Rakel nu hamnat där hennes mamma och pappa en gång möttes, i forskarsalen på universitetsbiblioteket. Hon är i slutspurten på sina studier men är förbryllad över en tysk bok som hon håller på att översätta. Boken beskriver en kvinna som har uppenbara likheter med hennes försvunna mamma Cecilia. Rakel och hennes bror Elis har aldrig fått något tillfredställande svar på vad som hänt henne, hur skulle de, deras pappa Martin vet ju inte heller. Så när denna ledtråd dyker upp som ett bloss i mörkret blir Rakel helt uppslukad.
Samlade verk resonerar kring skapandets vedermödor och vänskapens väsen. Hur hållbar är vänskapen när livets väv vävs. Men jag undrar ändå vad bottenklangen är i boken? Kanske - Känn dig själv.
Citat, fritt från minnet angående skrivandet; Det räcker inte med att ha iakttagit och insett, det gäller att få det ur huvudet.
Lyda Sandgren är född 1987 och kan knappast ha varit på alla restauranger och klubbar som omnämns men det spelar mindre roll för de passar fint in som bakgrund och stämningsskapare av ett studentikost Göteborg på 80-talet. Hon beskriver sig själv som en språknörd och det är en njutning att ta del av hennes förtjusning i hintar av olika slag även alla litteraturreferenser som droppas á propå boken igenom. För den som vill bilda sig ges här en föredömlig samling av moderna såväl som äldre klassiker. Samlade verk får en fyra för en remarkabel bok som forsar på och dessutom frammanar Göteborg i ett skimmer jag själv bara anat. Kanske har jag haft andra glasögon. Lydia Sandgren är uppvuxen utanför Göteborg och längtan efter storstaden kanske tar sig de här uttrycken. Minns de nyinflyttade, deras hunger på precis allt väckte vår förvåning, vi hade inte sett stadens alla möjligheter. Så tycker jag att Göteborg på 70-talet beskrivs i Samlade verk.
Foton: Djurgårdsgatan, delen med landshövdingehus, UBs forskarsal.
ISBN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar