Grå bin

 av Andrej Kurkov

Segej Sergejitj är en enkel och saktmodig man som bor i Donbass grå zon. Här går allt sin gilla gång med trädgård och de älskade bina. Men det mesta är annorlunda utanför hans lilla paradis. Grannarna har flyttat, kyrkan bombad och strömmen avstängd. Nja en granne är kvar, hans ovän sedan barnsben Pasjka, men till nöds finns de där för varandra.

Sergej har inget större behov att ta reda på varför sidorna skjuter på varandra, men det känns inte bra. Det som till slut får honom att handla är bina. Sergej vill hitta en lugn plats där de kan flyga utan att det dyker upp projektiler från någon av de stridande sidorna.

Det är lite av tjuren Ferdinand över Sergej, helst vill han leva i lugn och ro njuta av fruktträdens blom och fåglarnas sång. Visst har han också drabbats av sorg men stilla anpassat sig och utan att han märkt det har livsutrymmet krympt.

Målet är en plats med mycket sol och växter. Den gamla Ladan startar troget, bina sätts på släpkärran och sakta bär det iväg. I byarna där han stannar möts han av försiktighet, tilltron till främmande är inte som förr, han blir till och med hotad men hjälpsamma händer ser till att han kommer vidare.

Sergej drar sig till minnes en biodlare från Krim som han mötte för många år sedan. Krim är känt för sitt varma och härliga klimat, dit ställer han och bina kosan.

Under radarn visar det sej för här blir till och med Sergej varse att det är skarpt läge och att det inte bara är att köra omkring hur som helst. Motvilligt inser han att även om det är bäst under aprikosträden så är det nu hans tur att agera, att hjälpa sin nästa så som han blivit hjälpt under resans gång. Sergejs hinna av tröghet och ointresse krackelerar, han får göra som bina, hjälpa till för det gemensamma.

Andrej Kurkov skildrar hur det är att leva i land där det är svårt att förstå läget - tv och tidningar existerar inte längre - varför grannar och vänner från ena dagen till den andra har blivit fiender, att okända bestämmer var han får vistas och vad han får göra. Det mellanmänskliga krymper och i stället står uniformerade män med vapen utposterade - de är de grå bina; gör ingen nytta och påminner om döden.

Kanske har det hänt något med Sergej under resan. Han låter inte bara saker ske. Först sover han med en handgranat men sedan börjar han att tänka på varför och då vill han inte ha granaten längre. Vad göra? Han agerar som han tycker verkar bäst för alla.

Den enkla människan möter den komplicerade och onda världen. Kan en sådan berättelse fungera idag? Ja varför inte? Grå bin har både skärpa, humanism och en saktmodig humor, en del scener är obetalbara. Andrej Kurkov är född berättare, underbar läsning.

”Andrej Kurkov, född i Ryssland 1961, är av de mest översatta ukrainska författarna. Hans roman Döden och pingvinen blev en internationell succé och har sålt i över en halv miljon exemplar. Han är ordförande i ukrainska PEN och har under kriget outtröttligt gett intervjuer och skrivit artiklar från sin tillfälliga bostad i västra Ukraina. I Ryssland är hans böcker sedan tidigare förbjudna”  Natur&Kultur

ISBN: 9789127180239

Dörren

Av Magda Szabo
I Budapest sitter författaren Magda och försöker sammanfatta de omtumlande åren och händelserna kring hennes hembiträde Emerentia. Det mesta utspelar sig i ett burget kvarter, allt är i god ordning och den sociala kontrollen välvillig. Författaren som är van att hålla i pennan beskriver allt utförligt, från första mötet med Emerentia till det oönskade förnedrande slutet. 

Förmodligen befinner vi oss runt 1970- 80-tal men Emerentia för in en tyngre och äldre dimension i allt och alla hon kommer i kontakt med. Emerentia är sammansatt och trots att en hel bok är skriven om henne går det inte att omfatta hur hennes rottrådar påverkat hennes tankar och omdöme. Det är levnadsregler sprungna ur karga omständigheter som hon flätar samman med förfinade maner som hon anammat som hembiträde. Sin bakgrund håller hon i dunkel. 

Förhållandet mellan kvinnorna är intensivt, det går från stelt avvaktande till en kärv vänskap från Emerentias sida, en mer ansvarstagande för författarinnan. Det gäller att parera möjliga konflikter samtidigt har de gemensamt ansvar för den omhuldade hunden Viola vilket neutraliserar spänningarna.

Emerentia tecknas som en skrämmande person samtidigt är hon väldigt ömsint, Emerentia fascinerar och injagar rädsla, hon drabbar och påverkar sin omgivning, ingen går oberörd från ett möte med Emerentia. 

Jag har aldrig läst något liknande. Hängivenheten som Emerentia ägnar sitt arbete och hemlighållandet om sin bakgrund och vad som finns bakom hennes dörr mejslas sakta fram och blir oupphörligt fängslande. Förväntningarna på vad som finns bakom dörren förvånar något, samtidigt inte. Emerentias inre låter sig inte avslöjas i alla sina delar. En tanke som kanske är lite banal seglar upp; är Emerentia ett uttryck för fosterlandskärlek? Trogen, står palll i vått och torrt, arbetsam och innerligt trofast, låter sig inte duperas av vare sej den ena eller andra vågen av erövrare?

För en mycket välskriven och spektakulär läsning får Dörren en fyra. 

Magda Szabo levde mellan 1907 - 2007 och är framburen författare i Ungern. Hon var språkvetare och skrev förutom romaner, lyrik, dramatik och barnböcker. Med tanke på den omvälvande tiden hon levde under, då hon under en tid var svartlistad av regimen, går det inte att undvika att läsa in en del av övergreppen 

i Dörren. Från ett kejsardöme som splittras, två världskrig och sedan sovjetsystemets intåg till en något lugnare tid vid bokens händelser. 

Renegater

 Renegater av Klas Östergren

En renegat är en avfälling, någon som svikit någon eller ett uppdrag. Eftersom orden har en särskild tyngd, det är trots allt Klas Östergren som skriver, dröjer sig ”Renegater” kvar boken igenom. Tonen är satt och det finns en anspänning och spejande efter vem eller vad redan från start. Redan i de första sidorna sveper författarjaget, som heter Klas Östergren, med blicken över pastorala nejder. Han bor på Österlen och pausar en stund vid sin grind. En bekant dyker helt överraskande upp, Henry Morgan, och sakta rullas delar av tidigare historier upp från böckerna Gentlemen och Gangsters. Svek av stora dimensioner har förekommit då för länge sedan. Det finns mycket att tala om och och kanske reda ut. Och här kan författaren inte komma undan, han ombeds skriva en rapport om sina år i Svenska Akademien som på något märkligt sätt har med Rikets säkerhet att göra, allt omges av hysch hysch.  

Rapporten dyker upp i men inte förrän det har berättats om författarens bekantskap med en man som råkat illa ut i sitt tidigare liv, nu försvunnen. Att reda ut den historien som har bäring i en skandal under Göran Perssons tid som statsminister, det tar ungefär halva boken och handlingen blir mer och mer olustig och solkig. 

Två skandaler i landet lagom, en på 80-talet och en 2018, skadar landets anseende och visar på sjaskiga sidor, inkompetens, kanske också naivitet vilket leder till vänskapskorruption ända upp i de ledande skikten. I skuggan av tidigare blamager har en ny bransch sett dagens ljus - konflikthanterarna. 

Klas Östergren vill reda ut, från små oklarheter i vardagen till frågor om ansvar på olika nivåer. Eftersom han finner sig inblandad blir det mycket granskande, minutiöst nedtecknat med stringens och språkglädje. 

Allt är värt att läsa men ibland frestas mitt tålamod, skrapandet och vägandet kring en enskild företeelse kan ta flera sidor. Men det går inte att undvika att bli imponerad av bygget och den varsamma språkhanteringen som gör att man far mellan burleskeri, realism, satir till analyserande skrivart. Och humorn. I en intervju berättade Klas Östergren att han var så förvånad över att läsare hade tyckt att Gentlemen var underhållande när han ansåg sig ha skrivit en sorglig och allvarlig roman. Men jag förstår precis. Sättet att iaktta händelser och personer lite från sidan med torr humor är genomgående. Iakttagelser som ofrivilligt eller ej gör att man skiner upp bland allt prövande. Här kom jag osökt tänka på Tre män i en båt, det högtravande omständliga som slog över och blev komik.

Några blinkningar till de tidigare böckerna i trilogin blir det, även i Renegater finns källargångar, hemliga kärlekar och ytterst fåniga och skumma figurer.

Imponerande men aningen för omständligt. Renegater får en stark fyra för att jag trots allt längtade efter att få läsa vidare, för spänningen, underfundigheterna och för att få njuta av språket. 

ISBN: 9789177953661

Kvinnan på övervåningen

Av Claire Messud

Nora närmar sig 42, hon har hållit ångesten stången en längre tid. Åren har runnit iväg och som lärare har det varit fullt upp. Konstnärsdrömmarna är slumrande men hon har ju sin ateljé det vill säga det andra rummet i sin lägenhet.

Den större delen av boken kretsar kring är Nora Eldriges möte med en familj som nu bor i Boston ett år. Mannen Skandar är en känd etikforskare, gästar universitetet och har tagit med sig sin fru och son Reza. 

Reza är åtta år och går i Noras klass. Familjen Shahid och Nora kommer nära varandra men det är i mötet med Sirena som det sprakar loss. Sirena är konstnär och frågar om Nora kan tänka sig dela ateljé med henne. Nora är helt betagen i att hon får frågan, att någon ens kan tänka sig. Reza har hon tagit till sitt hjärta och Skandar beundrar hon på avstånd. Hon helt enkelt avgudar den här familjen som dykt upp och ger hennes liv guldkant men framför allt mening.

Det är den den här hänförelsen, förtjusningen, attraktionen, levandegörandet som är allt kretsar kring. Nora iakttar sig själv och inser att hennes förtjusning inte får svämma över, hon måste tygla sig.

Oförlösta drömmar som börjar spira, moderskapet som hon inte ägnat så mycket tankar, hon har ju massor av elever. Det hon är oförberedd på är attraktionen till både Sirena och Skandar. Vänskapen får mer och mer drag av besatthet. Nora hamnar i klistret.

Nora är förälskad i allt som Sirena gör, hon åtrår Skandar och Reza känns nästan som hennes barn. Är detta en mild galenskap? Vårt sätt att ordna våra liv är som är mer eller mindre förutbestämt om du fortsätter din familjs bana med återhållna regler och när normen passeras hamnar man oundvikligen utanför och blir kvinnan ovanpå. 

Ja det resoneras massor kring vad som är rimligt och inte kring att vara ensam kontra en familj. Hur Noras mamma har förprogrammerat henne till att vara tålig och smälta ihop med tapeten. Och nu öppnas ögonen och när förhänget väl är undanrivet finns ingen väg tillbaka.

Konst och bildupplevelser återkommer, I otaliga sidor sidor beskrivs detaljerna i Sirenas installation Underlandet. Även Noras detaljrika små rum får vi träda in i, de som hon till slut vågar visa upp.

Att äntligen få bli sedd och sedan försmådd, kanske ännu värre utnyttjad det kan skapa en helig vrede eller knäcka en människa men just nu när Nora skriver är hon urförbannad där på våningen ovanpå. Tjechov nämns någonstans i texten och hans skugga finns här, människornas fåfänga jakt efter lycka, futtigheterna, att inte förmå att följa sin vilja, sina drömmar. Det är klart att Nora är arg.

3,8

Läst mars 2018

Ormen i Essex

Av Sarah Perry

Efter tio sidor är jag fast. Kanske är det igenkännandet, här finns en fläkt av Dickens, Austen och andra goda engelska författare som vet hur en berättelse skall fängsla och fogas ihop.

Och visst blir man nyfiken på vad för slags orm det handlar om? En bedragare eller rent av en riktig orm och att döma av det suggestiva omslaget tror jag det kommer att det vara en del skräck eller spänning med. Ett väldigt vackert omslag för övrigt och tankarna går till William Morris. Den viktorianska tiden verkar vara en ständig inspirationskälla för olika slags berättelser.

Handlingen är förlagd till östra England, Essex, ca 11 mil nordost om London. När det gäller tiden blir jag osäker, Londons tunnelbana nämns (den äldsta i världen f ö, invigd 1863) men även bilar och här blir jag förbryllad. 

Den nyblivna änkan Cora Seaborne hälsar på vänner i Colchester och grips av naturen, havet och inte minst människorna hon träffar. Här vill hon stanna med sin märklige son och sin robusta sällskapsdam för att om dagarna ströva omkring och leta fossiler. Men i byn utanför staden, Aldwinter dit hon sedermera flyttar, florerar rykten om övernaturligheter. Det talas om ett väsen som ytterst sällsynt kan anas mer märks dess framfart på nätterna. En man hittas oförklarligt drunknad en nyårsnatt, djur och båtar har försvunnit, och nu finner folk tecken mest hela tiden. Barnen hålls inne och att prästen predikar tilltro till förnuft och den allsmäktige tycks inte hjälpa. Vidskepelsen har tagit grepp om hela byn. Inte blir det bättre av att Cora vill söka fossiler i flodens mynning, inspirerad av Mary Anning som hittat rester av en sjödrake i Cornwall, och hon vill berätta om dessa förhistoriska varelser för skolbarnen. I stället för ett tillfälle till upplysning får mötet en motsatt effekt. Barnen skrattar hysteriskt och allt slutar i total villervalla. Förnuft ställs mot känsla, vidskepelse kontra vetenskap. Vissa vill förändring andra biter sig fast i religion och konservativa värderingar, det bestående.

Boken är rik på starka karaktärer, snirkliga förvecklingar, historiska bakgrunder och instuckna hintar om övernaturliga ting. Här finns också ett starkt litteratur- konst- och idéhistoriskt intresse och det är härligt att plöja fram i Essex leriga jord där dimman kan dölja det som ännu är oupptäckt. Även Keats blå blomma fläktar förbi, romantiken är slitstark.

Här talar Sarah Perry själv en stund om sin bok. Och hon nämner vänskapens olika skepnader. Javisst, det är ju ett starkt tema, hur kunde jag missa det? Men det är en rik bok med många skikt och av det skälet tror jag tror att det kan vara en bra bokcirkelbok.

Angående Mary Aning som är nämnd här ovan så har Tracy Chevalier skrivit en fin bok om hennes passion i att leta fossil, Okända väsen. Hur Mary Anning kom att bli en fossilletare är verkligen en speciell berättelse, läs gärna Okända väsen.

4,5 
Läst februrari 2018

Fallers stora kärlek

Av Thommie Bayer

En kortroman eller en novell, ja det beror väl på tiden du har eller koncentrationen du kan ge. Fallers stora kärlek är inte så tät som en novell men har den välbehövliga twisten på slutet.

Faller besöker Alexanders lilla antikvariat och frågar om han kan köpa hans bibliotek. så börjar en trevande manlig vänskap och en inre resa för Alexander. Han är inåtvänd, vill helst bara läsa, det är då han finner han ro och han njuter verkligen av de olika författarskapen han plöjer. Den enda som för in lite liv i hans torftiga tillvaro är Kati, en flicka som är på väg in i tonåren men fortfarande älskar hästar och hästböcker. Det är en av tillvarons få njutningar när Alexander får leta upp och sedan sälja henne favoritböcker till vrakpris.

Marius Faller anställer alltså Alexander för en trip genom Tyskland. Han har många ärenden att ombesörja och behöver en chaufför. Sakta börjar de trivas ihop mycket tack vare samtalen de har i Fallers Jaguar. De diskuterar böcker, samhällsfrågor, etik och konst. 

Nu framkommer att Faller håller på att avyttra sin förmögenhet på ett säreget sätt. Hans hyresgäster får besök av honom och genomgår en test utan att veta om det. Om den utfaller till belåtenhet för Faller får de lägenheten av honom. 

Alexander kan inte låta bli att fundera över den hemlighetsfulle Faller. Trots gemenskapen i bilen och vid måltiderna finns en återhållsamhet som Alexander grubblar över. Det är tydligt att Faller är kvinnornas man. Han är karismatisk och behöver knappast uppvakta, Faller drar blickarna till sig. 

Alexander får också rejält med tid att fundera över sitt eget liv och kärleken till Agnes, kvinnan som övergav honom men som han aldrig kan glömma. Mer än så, han är besatt av henne, känner sig underlägsen och otillfredsställd.

När resan närmar sig sitt slut sker en rad överraskningar som jag inte skall avslöja men de är sannerligen behövliga. En behållning av boken är att vi serveras massor av boktips, framför allt tyska författare. Vissa tyska städer recenseras och även viss arkitektur och konst.

3.7

läst 2017

Ett litet liv

Ett litet liv Hanya Yanagihara. 

Obs Denna text avslöjar viktiga delar av handlingen.

Vännerna Willem, J B, Malcolm och Jude träffas första gången på college och blir ett sammansvetsat gäng. Från att berättandet till en början har cirklat kring kamratkretsens bakgrunder, olika karaktäristik och händelser som mejslat fram drag hos var och en tippar handlingen så småningom över mot att fokusera på Jude St Francis.

Judes bakgrund och uppväxt skiljer sig totalt från de andras och här kommer en reservation (vilken sitter hårt inne eftersom jag beundrar stilen, flätverket och den gigantiska ambitionen hos Hanya Yanagihara). Med den fruktansvärt trasiga bakgrunden är det extraordinärt att Jude kan skapa varaktiga kontakter ö h t, att han trots allt djävulskap är förmögen att ge kärlek finner jag nästan osannolikt. Att få sin identitet krossad, sitt jag fullständigt utnyttjat, att inte få behålla några glädjeämnen i livet utan att någon är där och besudlar. Det är smärtsamt och väl beskrivet, så väl att min fråga är oundviklig. Hur är det möjligt att Jude kan vara en givande människa när själva livstråden naggats, nästan förintats, så svårt? Han borde ha blivit ett monster men han gör det som är vanligt bland flickor (kanske även vissa pojkar?) han skadar sig själv. Han vänder självhatet inåt, han lär sig att leva så, han lever ett dubbelliv.

Vännernas liv öppnas i luckor, några händelser zoomas in med framvällande detaljrikedom och hänvisningar till tidigare skeenden som gör att vi får påminnelser vilket inte alls stör eftersom minnet kan behöva en knuff, omfånget är av det mastiga slaget. Ett litet liv är på 732 sidor.

Det hoppfulla i Ett litet liv är värmen, kärleken och framför allt vänskapen. Det är vänskapens kärlek som håller, framför allt, Jude under armarna även om han på egen hand försöker skapa en plattform med början i sitt arbete som advokat. 

Att vara en människa är inget man klarar på egen hand, detta tror jag är bokens premiss. Alla sorters människor finns där ute i livet. Vi träffar de som ger kärlek och de som trasar sönder sitt eget och andras liv. Det svåra är att ge och ta emot kärlek. Att inse att det är en av de största gåvor man kan få i sitt liv, det att någon vill ge. 

Var går gränsen mellan kärlek och vänskap? Är det ö h t viktigt att dra en gräns? Kanske om kärleken innebär förbehåll som att man lovar i nöd och lust? Är vi förmögna att tänka oss vad svärta, djup sorg och ett otillräckligt jag kan forma en människa till för handlingar?  För vad vet vi vad för prövningar som ligger framför oss?

En bedrift är denna bok som när du öppnat den så väller och sväller berättelserna ut och in i ditt inre.

Miljön är USAs ostkust, främst är det scener från New York.

Här en intervju i The Guardian med Hanya Yanagihara i hennes lägenhet i New York med hennes 16.000 böcker, tavlor och foton. Det går inte att undvika att hitta miljöer och konstverk i boken som påminner mer eller mindre med den här interiören. 

4,2

Läst augusti 2017

Jokern

Fyra, fem vänner 20-25 ca träffas regelbundet. Ingen av dem lever sina drömmar, det är jobb, kortspel och någon höjdpunkt per år, typ grabbfotbollscup.

Ed Kennedy är en i gänget, han är en vänlig, näst intill menlös förstår man längre fram, kille som kör taxi, bor i ett ruckel och har en hund som luktar illa ja rent av stinker. Han är avståndsförälskad i Audrey, den enda tjejen i gänget. Så börjar det dyka upp brev till Ed med spelkort. Alltid ett åt gången alltid ett ess med ett budskap nedskrivet och på baksidan adresser eller ngt annat meddelande som Ed tvingas lösa. 

Varför måste han? I början känner han stor motvilja och motstånd men en viss fascination kommer smygande vartefter han löser uppdragen. De handlar alla om livet till en början, livet utanför honom men sedan närmre och närmre honom själv, mot slutet mamman, som är avståndstagande och taskig mot Ed.

Ett av de första uppdragen är att stoppa en återkommande misshandel och våldtäkt i en familj, en annan är att lindra ensamheten hos en åldrande kvinna, ytterligare en är att uppmuntra en ensamstående mamma. Ibland tvingas Ed att göra rent motbjudande saker ibland glädjefyllda. Som när han besöker en äldre biografägare som älskar att visa film för nyförälskade par i sin gamla biograf. Ingen kommer till honom mer. Han blir överlycklig när Ed tar med Audrey dit och ber om en särskild film.

Budskapen till den deprimerade Ed blir också budskap till oss alla. Visa respekt, omtanke, uppträd värdigt och uppriktigt. Men det är först mot slutet vi inser detta. Innan läggs uppdrag till uppdrag och man undrar såklart över vem som hela tiden ligger steget före och vet en massa om Ed och därefter konstruerar uppdragen. 

Det är en mysig ton i boken men uppdragen känns krystade emellanåt. I Goodreads nämndes att Zusak är en mästare på att skriva dialog och det kan ligga något i det, det är som sömlöst när de pratar.

Boktjuven var mer intrikat, men Zusak är en sympatisk och god författare. 

3,7

Läst11 maj 2013

En gåtfull vänskap

En kvinna och ensamstående mor får arbete hos en excentrisk matematiker. Han har avverkat många hushållerskor förstår vi. M lider av minnesförlust men en märklig sådan. Han minns i 80 minuter sedan är det stopp.

En fråga som följer mej boken igenom är om de 80 minuterna äts upp bakifrån så att det läggs till en framåt hela tiden? Det framgår inte. Eller så har jag inte läst tillräckligt uppmärksamt. 

Kvinnans son får börja komma till matematikern på eftermiddagarna (sonen är 10 år) och då visar M upp andra sidor. Har är väldigt förtjust i pojken och kallar honom Roten eftersom han har ett platt huvud. 

Saker jag undrar över är hur kyligt människor beter sej mot varandra emellanåt. Kvinnan N som är den som anställer kvinnan är mycket kall när det uppstår ett missförstånd. Hon skräder inte orden och det visar sej att hon tror att kvinnan vill åt Ms pengar. Detta för att hon en gång sov över och det för att M blev sjuk och så ösregnade det utanför. Detta var oerhört skamligt och absolut förbjudet.

Kvinnan arbetar som ambulerande hushållerska genom en agentur och det verkar vara ganska strikt och ingen familjär ton. Hierarkierna tycker jag mej märka här o där i boken. Men det mesta sker i lägenheten där M bor. Han talar väldigt mycket om matematik och siffror. Han har ett kärleksfullt förhållande till dem och det smittar till både Roten och hans mamma. 

Det slutar med att de tre firar Rotens elvaårsdag och samtidigt att M vunnit ett fint pris för en artikel som han skrivit(eller är det en uträkning?) ett mycket fint pris som han inte gör något väsen av alls. Förberedelserna inför festen är minutiösa! Här funderar jag på en present jag fick från H från Korea. Utsökt, med sidensnoddar i kluriga knutar. Att själva förpackningen är nästan viktigare. Kan det vara så här med? 

Dagen efter finns M inte kvar i lägenheten. Han har blivit sämre och hamnar på hem. Men sina lappar på kostymen har han kvar. Minneslapparna..

En rar och gripande historia, en annorlunda berättelse med mycket värme och värdighet. Omtänksamhet och omsorg finns i alla detaljer och tankar om matematikern M.

3,8
Författare: Yoko Ogawa

Läst i april 2010