Efter tio sidor är jag fast. Kanske är det igenkännandet, här finns en fläkt av Dickens, Austen och andra goda engelska författare som vet hur en berättelse skall fängsla och fogas ihop.
Och visst blir man nyfiken på vad för slags orm det handlar om? En bedragare eller rent av en riktig orm och att döma av det suggestiva omslaget tror jag det kommer att det vara en del skräck eller spänning med. Ett väldigt vackert omslag för övrigt och tankarna går till William Morris. Den viktorianska tiden verkar vara en ständig inspirationskälla för olika slags berättelser.
Handlingen är förlagd till östra England, Essex, ca 11 mil nordost om London. När det gäller tiden blir jag osäker, Londons tunnelbana nämns (den äldsta i världen f ö, invigd 1863) men även bilar och här blir jag förbryllad.
Den nyblivna änkan Cora Seaborne hälsar på vänner i Colchester och grips av naturen, havet och inte minst människorna hon träffar. Här vill hon stanna med sin märklige son och sin robusta sällskapsdam för att om dagarna ströva omkring och leta fossiler. Men i byn utanför staden, Aldwinter dit hon sedermera flyttar, florerar rykten om övernaturligheter. Det talas om ett väsen som ytterst sällsynt kan anas mer märks dess framfart på nätterna. En man hittas oförklarligt drunknad en nyårsnatt, djur och båtar har försvunnit, och nu finner folk tecken mest hela tiden. Barnen hålls inne och att prästen predikar tilltro till förnuft och den allsmäktige tycks inte hjälpa. Vidskepelsen har tagit grepp om hela byn. Inte blir det bättre av att Cora vill söka fossiler i flodens mynning, inspirerad av Mary Anning som hittat rester av en sjödrake i Cornwall, och hon vill berätta om dessa förhistoriska varelser för skolbarnen. I stället för ett tillfälle till upplysning får mötet en motsatt effekt. Barnen skrattar hysteriskt och allt slutar i total villervalla. Förnuft ställs mot känsla, vidskepelse kontra vetenskap. Vissa vill förändring andra biter sig fast i religion och konservativa värderingar, det bestående.
Boken är rik på starka karaktärer, snirkliga förvecklingar, historiska bakgrunder och instuckna hintar om övernaturliga ting. Här finns också ett starkt litteratur- konst- och idéhistoriskt intresse och det är härligt att plöja fram i Essex leriga jord där dimman kan dölja det som ännu är oupptäckt. Även Keats blå blomma fläktar förbi, romantiken är slitstark.
Här talar Sarah Perry själv en stund om sin bok. Och hon nämner vänskapens olika skepnader. Javisst, det är ju ett starkt tema, hur kunde jag missa det? Men det är en rik bok med många skikt och av det skälet tror jag tror att det kan vara en bra bokcirkelbok.
Angående Mary Aning som är nämnd här ovan så har Tracy Chevalier skrivit en fin bok om hennes passion i att leta fossil, Okända väsen. Hur Mary Anning kom att bli en fossilletare är verkligen en speciell berättelse, läs gärna Okända väsen.
4,5
Läst februrari 2018
Läst februrari 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar