Stöld

av Ann-Helén Laestadius
När Elsa som nio-åring bevittnar hur hennes lilla ren blir dödad av en granne är det något som kommer att prägla hennes fortsatta liv, särskilt som hon inte vågar berätta eftersom förövaren såg henne. 

I renskötarlandet är gränsdragningarna luddiga mellan vad som är ditt och mitt. Ord står mot ord och konflikterna finns där konstant. De som skall upprätthålla ordningen är för få och ofta för långt bort. Högljudda litanior hemma hos skolbarnen kan resultera i mobbing på skolgården nästa dag. Det som en gång varit en självklarhet för samerna, det hävdvunna, stöter ständigt på hinder och därmed är konflikterna i öppen dager. Och om lagen det vill säga polisen inte agerar när renar stjäls eller dödas vad händer då? 

Vi kommer väldigt nära Elsa och hennes familj. Det är uppenbart att författaren vill tränga djupt för att vinna förståelse. För konflikterna leder till förtvivlan som i sin tur kan leda till hopplöshet med svåra konsekvenser. 

Skildrar Ann-Helén Laestadius en kultur i upplösning eller vid en vändning? Svårt att säga eftersom fler konflikter seglat upp vid horisonten. Jakten på mineraler får gruvbolagen att vädra morgonluft och klimatförändringarna tär på renbetena. Efter skogsbränder kan renlaven försvinna för flera år. Det finns också interna problem. Kommer den äldre generationen att släppa fram tjejerna? Stilen och dialogerna är ibland väldigt enkla, jag tänker ungdomsbok, men det är en engagerad och målmedveten författare som vet hur man skapar dramatik och mot slutet blir Stöld en bladvändare.

Om man vill göra ett statement med avsikt att smocka till läsaren rejält då är det effektfullt att växla från torra konstateranden till det som väcker starka känslor. Det vill säga att gå från ord till blod. För det är verkligen inte ont om såriga konflikthärdar i Sameland och Ann-Helén Laestadius väver med sin berättelse skickligt in trådar som är djupt orättfärdiga och som samtidigt snabbt får politiska konsekvenser. Den andra sidan skildras också men aldrig med någon förklaring till de upprörande handlingarna. De har blivit onda helt enkelt.

Stöld får en trea för ett det är en viktig historia och bra berättat (gissar på en kommande film) men boken är något för lång. Kanske hade den kunnat reduceras med en femtedel. Jag förstår att vi behöver tränga djupt in i olika dilemman, familjernas ideliga motgångar och kval men ändå.

Utsatthet är ett ord jag kommer att bära med mej, inte bara för mörkret, väder och vind utan för det hele. Vi i städer har det väldigt bekvämt med tillgänglighet och skydd av olika slag, men allt hänger ihop, i längden är det här ohållbart. 

Ann-Helén Laestadius, 1971, journalist och författare uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. 2017 var hon sommarpratare. Stöld har tilldelats utmärkelsen Årets bok 2021.

ISBN: 9789189051348

Upprättelsen

Av Yrsa Sigurdardottir

Poliskommissarien Haldur har det inte lätt på sin arbetsplats. En incident med hans chef Egna har påverkat hans ställning så att han knappt får några vettiga arbetsuppgifter. Tur då att han har Gudlaugur som inte heller räknas in bland grabbarna. För grabbigt är det, ibland olidligt tycker Haldur. Men snart får de annat att tänka på, 16-åriga Saga har blivit brutalt mördad och dessutom är dådet filmat och spritt till hennes vänner. Eftersom utredningen står och stampar funderar Haldur på om det inte finns ett annat motiv till det hemska dödsfallet. 

Det visar sig att väl dolt under den vardagliga ytan har Saga mobbat en skolkamrat på ett djävulskt utstuderat sätt. Haldur känner vittringen och börjar rota i ungdomarnas förflutna. Till sin hjälp har han den motvilliga barnpsykologen Freija.

Polisen är van att utreda våldsbrott men hur hanterar man våld som inte är synligt? Upprättelsen tar upp en företeelse som påverkar många både barn och vuxna men barnen har mindre möjlighet att agera för att till exempel byta skola. De infernaliska och nedbrytande metoderna kan få människor att helt vilja försvinna eller planerar motdrag som inte är mindre våldsamma.

Yrsa Sigurdatottir är inläst på det osynliga våldet som mobbing är, att det ofta är en krets som mobbar och alla är rädda för att bli utstötta. De rationaliserar och normaliserar sina gärningar, det var ju bara på skoj, som lätt eskalerar i sin hänsynslöshet. Vanmakten föräldrarna känner, lidandet är fasansfullt. Vem agerar? Ja Haldur, Freija och Gudlaugur misstänker att någon agerat men varje gång de tror sig veta hamnar de i återvändsgränder. 

Mobbning är ett våldsbrott som berör alla för det handlar om hur vi behandlar varandra. Det är du och jag i första hand, hur vi uppfostrar våra barn, hur trygg och genomtänkt skolan/arbetsplatsen är. Spännande, skrämmande och högaktuellt. Det borde vara oläsbart men Yrsa Sigurdadottir har inte bara mörka trådar i väven. Relationerna och vardagsbekymren rymmer både värme och humor. För en oavlåtligt spännande handling, snygg hopfogning och personer man gillar får Upprättelsen en stark trea.

Yrsa Sigurdardóttír, 1963, är utbildad ingenjör men numera författare. 

Upprättelsen är tredje delen i serien om Haldur och Freija. Tidigare har hon skrivit om akvokaten Thora Gudmundsdottir.

ISBN: 9789150963465

Blodsbunden

Av Augustin Erba

Blått blod flyter i ådrorna på äldste sonen Amadeus. Helt blått är det dock inte, uppblandat som det är med egyptiskt och kanske är det bättre för kommande släkter för den Habsburgska ådran är anfäktad av sjukdomar och egenheter. Men trots att Amadeus är formad till hur man skall föra sig som ättling till ungersk adel är det annat som måste hanteras i Fisksätra där familjen hamnat.

Pappan som är fysiker undervisar på Stockholms universitet och försörjer fru och tre barn. Han har dessutom press på sig att prestera eftersom Egyptiska staten snart vill se hans avhandling. Pappan mår inte bra.

Hemma har mamman ständigt migrän, yngste sonen är oftast i spjälsängen, lillasyster Elisabeth hukar för humörsvängningarna i hemmet och gömmer sig inlindad i långa halsdukar. 

I skolan får Amadeus stryk från dag ett i Franska skolan. Han skiljer sig från mängden och blir slagpåse i många år. Även han känner stor press på att han skall prestera och ta ansvar i vad som mer och mer blir en dysfunktionell familj. När mamman och sonen blir hotade på väg hem från affären bestämmer pappan att de måste få skydd av något slag. På så sätt kommer schäfern Felix till familjen, en bjässe till hund. 

Parallellt med uppväxthistorien får vi följa den vuxne Amadeus. Han går i terapi i åratal och tror att han gjort sig fri från katolicismen som legat som ett stort mörkt sjok över honom och producerat ständig skuld och skam för allt mellan himmel och jord. Det borde vara ok att bilda familj nu, utan att arvssynden skall fortplantas eller sätta käppar i hjulet, när han är kär i Petra. Redan samma dag som han förstår att han mött kvinnan i sitt liv blir han bekant med en australisk tjej. De kommer att bli goda vänner, till och med såpass att när hon frågar om han kan tänka sig donera spermier, vilket är knepigt värre i Australien så svarar Amadeus ja. När Blodsbunden börjar har några år gått Amadeus och Petra har nu två barn. Men hans beslut att åka till Australien för att hjälpa, som han uttrycker det, skapar en stor spricka mellan honom och Petra och hennes släkt. Har det kanske något att göra med en plikt och en del i att vara blodsbunden?

Ja det här är upptakten och ungefär halva boken. Och för att inte förstöra nöjet berättar jag inte mer men jag har en undran kring valet av biografiska inslag. Varför väljer en författare att balansera mellan roman och biografi? Tänker att det blir ett onödigt läckage kring vad som är sant och inte.
Märkligt nog kommenterar Augustin Erba delvis mina funderingar i DN*. Citerar: .".alla känslor i mina romaner är sanna. Informationen som ger upphov till känslorna, däremot, behöver inte vara det..." .. det betyder inte att det är sant. Dels är det mitt perspektiv på händelsen. Dels har jag skrivit, hittat på, fabulerat." Men varför så nära? tycker ändå inte att jag förstår trots att Erba talar om att binda en förbannelse, att det är ett måste att skriva.

Det jag kommer att minnas är de smärtsamma upplevelser som Amadeus går igenom och att få en liten liten inblick i hur det är att vara adligt uppfostrad i en malplacerad miljö. Och självklart dyker frågan upp; går det att göra sig fri, går det att blir en bra partner och pappa efter att aldrig ha blivit sedd med kärleksfulla ögon, aldrig fått en kram eller en varm bekräftelse?

Erba betyder grön eller gräs på latin. Augustin Erba valde sin mammas andra namn eftersom det var lättare än det långa adliga.

Blodsbunden är lätt att läsa trots det ibland plågsamma innehållet. Flyhänt och fascinerande, det blir en 4

* DN 25 maj 2019

ISBN:  9789174295337