Jacobs stege

Av Ljudmila Ulitskaja

Vid städningen av sin avlidna farmors lägenhet hittar Nora en säljkorg med brev, men inte förrän trettio år senare börjar hon läsa dem varpå hennes familjs öden och hemligheter rullas upp. I Moskva har man öppnat KGBs arkiv till viss del så efter avslutad läsning beger sig Nora dit för att gräva vidare. Inte allt är tillåtet att se eller kopiera men det hon får tag i är både förskräckande och rörande. Det är hennes farfars helvetesresa mellan olika fångläger som finns i journalerna. Här beskrivs beslagtagna kläder, böcker och kortfattade förhör. Luckorna är många och fantasin sätts igång, man kan bara ana vad Jakob utstod under och mellan dessa förflyttningar. 

Jakob Osetskij föddes i Kiev i slutet av 1800-talet i en judisk borgerlig familj. Han var en stor musikälskare och en sann intellektuell med en glupande kunskapstörst. Mötet mellan Jakob och den vackra livfulla Marusjka, blivande fru, är till en början som en saga. Fånglägrens år förändrar allt och alla. När Jakob dör är han ensam och sjuk men lever trots allt för sina forskningsprojekt. 

Nora läser brevväxlingen mellan sin farmor och farfar för första gången i sitt liv, märkt av cancer tror hon sig inte ha många år kvar. Breven ger pusselbitar om sin släkt hon inte hade en aning om. Nora har träffat sin farfar en gång som tolvåring, deras vägar möts nu igen över en sirlig handstill i otaliga brev. 

Boken spänner över fyra generationer och hur de påverkas av tsardömet, revolutioner, Stalin, kalla kriget och befrielsekrigen när Sovjet upplöses. Ovanpå de umbäranden de ryska folket genomgått räknas miljontals människor som försvunnit i krig och onämnbara fasligheter. Familjerna vi möter hukar under politikens lynneskast men stretar vidare trots förluster, bristvaror, trångboddhet och kyla. I bakgrunden märks oroligheter som massrättegångar, arbetsläger och krig.

Jakobs stege beskriver vardagslivet genom årtiondena, och kretsar kring relationer och de strävsamma som kämpar på och fostrar barn trots umbäranden. Kulturen som livgivare finns som en röd tråd boken igenom. Nora som fått sitt namn efter Ibsens drama är scenograf, och musikaliteten hos familjemedlemmarna har förmodligen räddat liv. Denna expose från förlossningar, samtal vid köksbord till existentiella och vetenskapliga frågor är trots mastiga ämnen lätt att följa med i. En sann konst!

Ulitskaja skriver bland annat om landets kärlek till litteraturen, att den är en del av ryssarnas själ. Eller var, även hon ser att ordet får minskad betydelse i konkurrens av film och bild. I en intervju hävdar hon att en ung människa blir inte till utan att ha tagit till sig de stora frågorna om livet via klassikerna. 

En mäktig bok i flera avseenden. Jakobs stege är som en mörk obönhörlig våg som sveper över en. Senaste åren har det diskuterats en hel del om sanna historier kontra berättelser, här lyckas Ulitskaja smälta samman båda. I sökandet (handlar om Ulitskajas egen familj) levandegör hon sina släktingar och behärskar verkligen berättandets konst. För detta får Jakobs stege en 5a. 

2020 finns det ett intressant samtal på UR med Gabriella Håkansson och Ljudmila Ulitskaja 

ISBN 9789187891533

En gentleman i Moskva

Den älskvärde greven Alexander Rostov blir på ett hår räddad från arkebusering 1922, straffet omvandlas dock till livstids husarrest på det ärorika hotell Metropol. Där blir han kvar i flera decennier, först som gäst, senare kypare. Till detta värv är han som klippt och skuren för vem kan mäta sig med de kunskaper som greven har kring bordskick, vin & mat och gott uppförande?

Utanför hotellets väggar sker våldsamma förvandlingar. Rostov vågar sig inte utanför dörrarna, hotet mot hans liv kvarstår. Han vänder istället blicken inåt huset och lär känna all personal, deras styrkor och svagheter, hittar i vartenda skrymsle träffar blivande vänner, blir kär och till och med adoptivpappa.

Alexander Rostov är en högst charmerande herre som lever som han lär, har humor, är en sällskapstalang och trots att han har begränsad frihet hjälper han sina vänner att lösa knepigheter mycket tack vare de kontakter han lyckats knyta genom åren.

För den som behöver lugn och ro eller besväras av våldsamheter och djävulskap som människor utsätter varandra för i böcker och tv-serier rekommenderas En gentleman i Moskva. Författaren verkar kunna sin etikett från första till sista sidan. Som Margareta Ribbing sa, det handlar om att skapa trivsel att få människor att må bra inte bara var knivar o gafflar skall placeras. 

Men till slut kryper omvärlden på och greve Alexander Rostov får använda all sin skicklighet för att överraska både hotellet och Moskvas polis.

Saga eller sanning? En fånig fråga kanske när man nu läst en sådan underhållande, välskriven  och hjärtevärmande bok. Om jag nu väljer både och kan jag ändå inte låta bli att undra om ståtliga hotell fick finnas kvar efter revolutionen? Ja allt blev inte utkastat men visst smög det sig in ommöbleringar och överadministration, så även i den här berättelsen om Hotell Metropol.

Ju längre jag läser ju mer undrar jag vad författaren vill ge oss förutom en högst charmerande berättelse. Eller finns det inte som i gamla amerikanska filmer från 50-talet en sens moral om var friheten på jorden står stadigt? Ja det är alla fall inte i Sovjetunionen.

En gentleman i Moskva får en fyra för en säker penna och för att man under resans gång inte vet vart det bär och därmed bjuder på både underhållning och en tro på människan.

Towles är amerikan. Här berättar han lite om sin idé till den populära boken

Tidens larm

Av Julian Barnes

Kompositören Dmitrij Sjostakovitj 1906-1975, kom att leva under Stalinväldet och, senare delen av sitt liv, det kalla kriget. Inte en lätt sits för en kulturarbetare där kulturen är underställd proletariatets diktatur. Den som skapar balanserar på en oerhört tunn lina. Det är inte säkert att ett musikstycke faller administratörer på läppen vad värre är om Stalin finner att något är skrikigt eller kacklande då kan det vara slut på allt. Det här vet Sjostakovitj, hans opera Lady Macbeth från Mzensk misshagade Stalin och efter det öppnade sig det stora gapet. Han kunde vänta polisen när som och varje natt strax efter att hans verk blivit betecknat som Kaos så väntande han på dörrknackningen. 

Han visste precis, för somliga av hans vänner och andra kompositörer försvann för gott efter förhören i det stora huset vid Lubjankagatan.

Tidens larm förmedlar det gastkramande tillstånd hela riket lever under i en kontrollstat. Senare lättas greppet när Chrustjov tillträder, det så kallade tövädret. All konst är underordnat staten men att inte veta hur staten kommer att reagera skapar en paradox. Å ena sidan är man betald konstnär å andra sidan kan detta beroende skapa skräck och ge kramp. Köp och säljmodellen funkar inte med människor som ger av sitt innersta. En mardrömstillvaro för den som skapar.

Att skrämma en människa till lydnad är en sak men att tro att man kan pressa fram konst är märkligt befängt. Trender kommer och går och påverkar bild, skrivande och musik men att se en kompositör som en kran man kan vrida på speglar ett beskäftigt, okunnigt och mekaniskt sätt att se på människan över huvud taget. Det här är en evig diskussion den om frihet eller förtryck. Men det finns grader helvetet och det får Sjostakovitj uppleva när Nikita Majskolven tillträder efter Stalins död. Då infinner sig tövädret som det kom att kallas. Sjostakovitj får priser och hyllas men fortfarande är hans frihet inskränkt. De tal han läser upp är skrivna på förhand, han läser mekaniskt och får applåder. Allt som avviker skulle drabba hans familj. Han sitter i ett skruvstäd. Han tvingas t o m kritisera sin förebild Stravinskij utan att mena ett ord. Många gånger funderar han på självmord. Trots allt överlever han även Chrustjov men slipper inte helt maktens kalla hand.

Sjostakovitj är en väl vald  gestalt om man vill komma nära vad en skapande människa är och vad som händer med hens själ och identitet om den utsätts för påtryckningar. Konstens villkor och hur mycket tvång människor kan tåla är två linjer i boken väl värda att fundera över igen och igen.

Julian Barnes skriver klart och enkelt om dilemmat Sjostakovitj befinner sig i. Den skenbara enkelheten till trots är det en komprimerad text, jag stryker under mer än vad jag brukar. För idén, elegansen och det vackra språket får Tidens larm 4,4

För den som vill ha ett smakprov på Dmitr Sjostakovitj musik finns Vals no 2 att lyssna på här.
2017

I tystnaden begravd

På 1930-talet rådde politisk osäkerhet i Tornedalen. Uppsägningar skapade fattigdom, en grogrund för de revolutionära rörelserna som fångade upp unga människors förtvivlan med löfte om rättvisa i det förlovade landet i öster. Det fanns till och med kommuner som bidrog med pengar till invånare som ville åka. Hela familjer gav sig av men framför allt unga män som skulle bygga en ny stat med plats för alla. För dem var Sovjet drömmen om ett bättre liv.

Det här får Katrine reda på av en händelse när hon tar sig an sin mammas pörte. En övergiven stuga som överraskande nog betingar ett högt pris på småhusmarknaden. Ska Katrine och hennes bror behålla huset, eller sälja? Hon bestämmer sig för att stanna och ta reda på lite mer om sin mammas släkt och varför hon har ett hus hon aldrig berättat om. Ett otäckt mord har ägt rum i byn strax innan och alla talar om det. Det är den tidigare skidlöparen Lapp-Erkki som rått och urskiljningslöst skjutis ner på sin gård. Brev som Katrine hittar i huset berättar om hemligheter bakåt i tiden som har förgreningar till Lapp-Erkki och om unga män som for till Sovjet och aldrig hördes av igen. Samtidigt är byn på helspänn sedan man förstått att en rysk bil synts till i närheten av mordplatsen. Katrine har hamnat i ett spänningsfält hon inte kan förstå men inte heller lämna.

Om hur förr och nu hör ihop och kommer ifatt och om glesbygdens olösliga dilemma; man vill stanna men hur göra när inga jobb finns? Ungdomar som flyr till storstaden, ekonomisk brottslighet och familjekärlek. Den historiska aspekten är snyggt hopfogad med nutiden. En av de bättre spänningsromanerna jag läst på länge. Författare Tove Alsterdal.

4,1
Läst juni 2013