Sökaren

av Tana French

Cal har bytt liv. Han har lämnat polisyrket i Chicago för en annan och förhoppningsvis lugnare tillvaro på Irland och hittat ett lagom nedgånget hus. Arbetet med att återställa huset ger hjälper honom att komma till ro. Den närmaste grannen Mart och så Noreen i affären är än så länge kontakten med omvärlden. Ja, och så dottern i Seattle som nås via mobilen. 

Det verkar som om Cal är slutkörd. Men avståndet? Nja det är i alla fall ingen flykt undan någon som vill honom illa, det var annat som lockade efter skilsmässan och det hårda jobbet. Men nyfikenheten i omgivningen går inte att hejda, det snackas på puben om den amerikanske polisen. 

En dag dyker Trey upp, en trasig pojke, enträget sökande efter kontakt. Det är något som trycker, han borde varit i skolan, är ständigt hungrig och är inte mycket för småprat. Så slipper det till ut slut; Trey vill ha hjälp med att hitta sin storebror Brendan som varit försvunnen i ett halvår och något måste vara fel för han hade lovat Trey saker och att de hade bestämt att träffas. 

Sakta visar det sig att bygden bär på otydliga och skrämmande hemligheter. Det verkar finnas tysta överenskommelser som man måste ha rätt glasögon för att förstå. Och det har inte Cal, han går rakt in i dimman trots att han är försiktig. Det finns en yttre konflikt; vart tog Brendan vägen och varför tiger alla och så en inre; var går gränsen om man inte håller med och tittar åt andra hållet? Ska Cal låtsas som inget och lämna Trey i ovisshet? Det dilemmat lyfter texten. Det och att det finns en snedvriden, men för byborna reell, samhällsanalys för att behålla jämvikten i den hårt prövade avfolkningsbygd de bor i.   

En långsam startsträcka gör att vi verkar ha koll på den småputtriga byn med sin vackra omgivning. Men när otäcka tjut i hörs natten och Trey sedan står blodig på Cals tröskel, då sätter jag mej käpprätt upp. Bakom den gemytliga fasaden göms obegriplig grymhet och sedan blir det rejält spännande. 

Tana French samhällsengagemang lyser igenom i hennes böcker och hennes hjärta klappar verkligen för Irland och barnen. Hon känner med irländarnas vedermödor, det har varit stora omställningar de senaste decennierna och alla har inte hängt med.

Det blir sträckläsning. Spänning även i relationen mellan Cal ochTrey som också rymmer värme. Inte alla äldre män har något illasinnat i bakfickan. För engagemanget och en bra hopsnickrad historia som känns otäckt realistisk får Sökaren en fyra. 

Tana French, 1973, är en irländsk/amerikansk deckarförfattare som växte upp i Irland, Italien, USA och Malawi innan hon som sjuttonåring återvände till Irland och Dublin där hon sedan dess är bosatt. 

ISBN: 9789180230315

De oroliga

av Linn Ullman
Motvilligt börjar jag läsa men ändå är jag kvar sida efter sida. De oroliga är nedslag i livet med de stundtals frånvarande föräldrarna; den skådespelande mamman och den så mycket äldre och berömde pappan. Båda var upptagna av annat och flickan är stundtals väldigt vilsen. I förhållandet till sin far finns ett sökande. Som tittande i en kikare från andra hållet, de är långt borta föräldrarna. 

Munchs målning Kvinna vid vattenbryn. Kvinnan bortvänd med långt hår, nästan övertydlig bild men viktig för flickan. När mamman åker bort går hon sönder. De skulle ju vara sammanväxta. Flickan lägger skulden på sig själv. Ätstörningar smyger sig på.

I drömmen försvinner mamman, upplöses och flickan letar sedan i varenda vrå till och med under sängen. Föräldrarna blir aldrig riktgt vuxna, de söker och vill bli firade och verkar inte kunna ta ansvar för någon annan.

Flickan ser det försåtliga i att vara vacker som sin mamma, hon blir inte tagen på allvar hon får spela roller även privat mycket för att hon vill behaga

”Man får det man önskar sig men inte på det sätt man tror”

Flickan är överkänslig, blir över sig given om mamman inte ringer som utlovat. Vid fjorton har hon tvångstankar ”jag behövde en kropp för livet och en kropp för tankarna ”

I sökandet efter en djupare kontakt med pappan startar de ett projekt tillsammans, eller; det är dottern som väldigt gärna vill, hon ska intervjua honom. Men det är på gränsen till vad han orkar med. Det blir några band, detta är innan mobiltelefonerna, som glöms bort. När hon sedan hittar dem igen är ljudet av mycket dålig kvalitet, precis det som hennes pappa var så noga med att poängtera; det skall vara bra teknik. Det misslyckade projektet blir på något sätt typiskt. Hon försöker så enträget att få riktig kontakt men ödet ler skälmskt i bakgrunden. Så enkelt är inte livet.

De rör sig i ett töcken, mamman och pappan, når inte riktigt fram till varandra eller till dottern. Precis så svävande och förföriskt skriver Linn Ullman om vilja och oförmåga sida vid sida. Det är skickligt och vemodigt vackert. Men skildringen griper inte riktigt tag. De oroliga får en trea.

ISBN: 9789174296181

En stund är vi vackra på jorden

Av Ocean Voung
En ung man försöker sammanfatta sitt liv i brev till sin mamma. Återberättade historier varvat med insiktsfulla minnen från Vietnam och Hartford, Connecticut. Allt i ett rikt flöde som både är jordnära och högtflygande. Det är långt ifrån en lågmäld uppväxtskildring. Under läsningens gång tänker jag, vad han hade gjort utan orden? Voung är född poet.

Mor, mormor med tvåårig son kommer från Vietnam utan att kunna mer än ett fåtal ord. Skadorna sitter inte i huden men väl inuti de båda kvinnorna som får återkommande ångestskov. Liten och hudlös tar pojken in sin omvärld. Ett tidigt minne är de starka ångorna av aceton blandat med lavendel i sköljmedlet från manikyrsalongen där mamman arbetar. Utanför väntar ett ogästvänligt land. Familjen befinner sig på USAs bakgård med nerlagda industrier, fattigdom och missbruk. 

Episoderna från tidig ålder är här och nu. Inga referenser till det vuxna jaget utan så som barn tar in och konstaterar. Förståelsen kommer sedan.

Berättelsen är uppbruten, vi får täta iakttagelser och bakåtblickar som emellanåt nitar läsaren. Ibland tar Voung fram sitt fasettöga och vill förmedla allt det tar in. Då gäller det att hitta gemensamma referenspunkter i bilderna som kommer, det är lätt att tappa det gemensamma. De här täta sjoken avlöses av kortare och det skall sägas även berättande inslag. Det är smärtsamt och krävande. Men jag måste erkänna att Voung skriver svidande bra. Enligt en Vi-intervju* lärde sig Voung inte läsa förrän han var elva år. Innan dess hade han varit tolk för sin mamma och mormor.

”När det kommer till ord äger du färre än mynten du sparade i mjölkdunken under köksskåpet, från dricksen du fick i nagelsalongen”

Vibrerande, naket och vackert. Trots mina svårigheter som antagligen är personliga får En stund är vi vackra på jorden en fyra. Att förmedla sina inre bilder och minnen såhär fullfjädrat är beundransvärt minst sagt. 

”Om, i jämförelse med vår planets historia, ett enda liv är så kort, en blinkning, som man säger, då är skönheten - från dagen du föddes tills dagen du dör - bara att vara vacker en kort stund - som just nu när solen lyser lågt mellan almarna och jag inte kan se skillnad på en solnedgång och en soluppgång”

* https://vilaser.se/sorg-ar-som-att-komma-till-ett-nytt-land/

Ocean Voung född 14 oktober 1988 i Ho Chi Minh-staden, Vietnam, är en asiatisk-amerikansk författare. 

ISBN: 9789127161023

Järtecken - roman om ett brott

Av Christoffer Carlsson
När jag ser undertiteln - roman om ett brott - klingar det till i minnet. Sjövall&Wahlöös tio kriminalböcker mellan 1965 - 1975 hade  samlingsnamnet Roman om ett brott. Finns här en tanke, en hommage till författarduon? Det Sjövall&Wahlöö synade var det de första sprickorna i välfärden. Och här kanske det finns beröringspunkter för det är inte utan att man slås av sociologi- och samhällsperspektivet när pusselbitarna fogas samman i Christoffer Carlssons bok Järtecken. För vem är brottslingen egentligen?

I det lilla samhället Marbäck går alla barn i samma skola, senare samma fester och när det är dags för vuxenlivet då finns det de som flyttar vidare och de som knappt fixat skolan och inte vågar ta nästa steg. Vad händer med deras inre när man ses vid hemvändarträffarna vid jul då jämförandet är oundvikligt. En utströdd flock män som ständigt känner sig lite vid sidan, en aning bortglömda. Att dessutom ha en belastning för att ens morbror dömts för dråp, som Isak har, det gör att hela livet haltar. 

Kriminalhistorien spänner över tjugo år och på den tiden hinner pojkar bli män. Isak var pojke då, han älskade som morbror Edvard. När hela bygden vände bort blicken, han var ju släkt med en mördare, då krympte något inombords. Utredaren Vidar, en gång ung och hungrig, idag krökt av livets motgångar. Att mer eller mindre bli avskedad som polis är en tagg som sitter djupt. Han skulle slutat rotat i fallet där en ung kvinna, Lovisa Markström, brann inne. Vidar kan inte bli kvitt känslan av att något var fel, att Edvard som dömdes inte var rätt man. 

Det är en lång historia, stundtals något seg men så väl berättad att det är svårt att sluta läsa. Och det handlar om Carlssons fascination för våra inre, för detaljer och mönster och hur vi påverkas av det yttre**.

Så småningom får fallet sin upplösning men många har råkat illa ut på vägen. Samhället blir kanske aldrig det det var en gång när det var dans kring midsommarstången för över tjugo år sedan. 

Christoffer Carlsson har skrivit en sammansatt historia. Människors öden hakar  oundvikligt i  varandra och frigörelsen från det sociala arvet kan synas omöjlig. Vardagligheten står i fokus och jag tänker att de små gärningarna kan vara avgörande för att undvika att den tunnaste länken i kedjan skall brista. Järtecken får en fyra för en fascinerande kartläggning av det inre och det yttre och för den som inte ger sej - en spännande upplösning. 

Christoffer Carlsson,1986 är författare och kriminolog och skrivit flera böcker som utspelar sig i Halmstadtrakten.

**I Bokcirkeln där Carlsson och Kerstin Ekman diskuterar Spionen som kom in från kylan talar de bland annat om kriminalgenren och om det går att vidga det som uppfattas som de givna ramarna för kategorin. Mycket intressant

ISBN: 9789100178482

Familjen

Av Johanna Bäckström Lerneby
En ojämn kamp har pågått länge mellan polis och kriminella i stadsdelen Angered i utkanten av Göteborg. I den kriminella gruppen ingår en stor släkt som går under namnet ”Familjen”.

Tillspetsat kan man fråga sig: håller ”Familjen” genom våld och hot på att manipulera det svenska systemet eller är de som de själva säger som vilken familj som helst? Enligt polisrapporter och anonymiserade vittnen är det det förstnämnda. I fyrtio år har familjen bott i Angered och med åren har deras inofficiella makt växt. Brott har begåtts över hela skalan, allt från att ha kört utan körkort till utpressning, narkotikabrott, misshandel och mord. 

Polisen har inte varit overksam men först omkring 2018 skapades en samverkansgrupp med olika myndigheter, vilket behövdes för att få in så mycket information som möjligt kring familjen som ofta lyckades gå under radarn. Strax innan skrev Johanna Bäckström Lerneby en omtalad artikel i Aftonbladet, hösten 2017 om patriarken i familjen Ali Khan. 

När åren gått har artikeln i Aftonbladet fått spela en större roll än avsett. Den har refererats till i domstol (minst sagt märkligt), en av Familjens advokater menar att polisen har påverkats i sitt arbete av vinklingen. Enligt familjen och advokaten är familjen idag förföljd. 

Den här våren har jag sett SVT-serien: Den tunna blå linjen. I ett avsnitt säger en trött, lätt cynisk äldre polis till sin yngre kollega: 

”Det är bottenlöst naivt om vi tror att folkrörelsesverige skall kunna påverka klansamhället”

Ett parallellsamhälle har växt fram där man har egna regler för vad som är rätt och fel. Våld och rasism förekommer. Till och med polisen menar att där samhället sviker uppstår den här typen av hederskultur som tar över makten. Utan en kombination av möjligheter och motkrav finns risken att detta uppstår. Före detta polischefen Ulf Merlander säger i slutet av boken att visst är det bra med fler poliser men det han önskar allra mest är större satsningar på skola och omvårdnad.

Johanna Bäckström Lerneby skriver rappt och säkert och hon vinnlägger sej om att syftet med boken är att undersöka, inte värdera. Det hade i så fall blivit en partsinlaga och då mindre intressant. Nu får jag fundera själv. För min del har det inneburit ett ökat intresse för rättsstatens principer och att dessa har manglats fram över lång tid. Det är inte något som växt fram ur olika klaners behov av att sköta och skydda sina familjer och egendomar. Våra lagar bygger på att skydda allmänheten, det är en viktig skillnad. I klansamhället är hedern central, därför förekommer uppgörelser ideligen. Om en sådan konflikt skulle dras inför domstol skulle de åtalade skymfas enligt denna hederskodex. Vad som är heder och inte kan snabbt gå över styr. Nästa steg är totalt kaos.

Familjen får en stark trea för att bokens upplägg gör att vi tvingas se det större perspektivet och dra våra egna slutsatser.

Bakgrund: Förorterna växte upp på 1960 - 80-talet. I Angered i Göteborg bosatte sig familjen Ali Khan. De kom från ett krigspräglat Libanon. Beirut drog samtidigt till sej unga människor från landsbygden. Familjen härstammar från Midir i södra Turkiet, en jordbruksbygd med många lågutbildade, en del analfabeter. 

ISBN

9789189061156

Ett nytt land utanför mitt fönster

Av Theodor Kallifatides
När Theodor Kallifatides skriver den här boken 2001 har han bott trettiosex år i Sverige. 

Livet och dess delar, några får vi inte syn på förrän viss visdom infunnit sig. Våra skäl och gärningar eller frånvaron av dem. Präglingen från barndomen som finns där vare sig vi vill eller ej, hur vaska fram de kornen som kanske färgats av annat? En rannsakan skriven med mild ironi, stort som smått synas med hjälp av kloka frågor vilket gör att det mesta blir intressant. 

Men framför allt annat, det ständiga främlingskapet. Språket och kärleken till språken, jag gillar när Kallifatides exemplifierar med mättade grekiska ordstäv. Allt läser jag med stor behållning för här finns så mycket värme och humor, noll förnumstighet eller mansplaining. Ämnet är inte litet, att stämma av och fundera över livets stora gåta och ställa det mot vår vardag. 

Det här är ingen bok man sträckläser. Tät utan att vara svårläst. Frågorna som väcks är livsfilosofi i största allmänhet. Att referera till de grekiska sagorna eller filosoferna är självfallet för en som vuxit upp med myterna och idéerna vilket ger näring för vidare tankar. En tankebok och jag kan inte låta bli att tänka på Alain Bottons böcker om filosofin som tröst i en sekulariserad värld. En tankebok skulle man kunna säga. 

I en skolaula har jag mött Kallifatides, han skrev sitt namn i en bok jag verkligen älskade då, Bönder och herrar. Mötet var förstrött, han ville därifrån jag märkte det och mina ord föll platt. Idag tänker jag att det finns en tid för allt och övermättnad på möten med människor är något det verkligen finns en gräns för. Tills nästa dag. 

I över femtio år har Theodor Kallifatides skrivit på svenska. Han är född 1938 och kom till Sverige som 26-åring. Han har numera en gata uppkallad efter sig i Grekland. Ett nytt land utanför mitt fönster får en fyra. En värdefull bok, en bok att ge till en god vän.

Fåglarna

Av Tarjei Vesaas 

De andra bestämmer vad som gäller, det skall vara på deras vis. Alltid. Det snor inne i huvet, det risar till sig för det mesta. De andra tror inte att Mattis hör men han har blivit väldigt bra på att höra genom väggarna vad de säger om honom. 

Det han tänker är inte många intresserade av, nästan ingen. I en bygd där handens arbete sätts högt har en tänkare som Mattis inte mycket att bidra med. Betrensning eller skogshuggning det är inte färdigheter för en som bäst klurar, gärna i timmar vid vattnet. Mattis är 38 år och bor hos sin lite äldre syster Hege.

Synestesi är när ett sinne förstärks av ett annat, till exempel kan bokstäver eller musik klinga av en särskild färg, fyra procent av oss har den här förmågan och den ärvs. Jag tror Mattis är en av dem. Vissa ord får särskild betydelse de nästan sprakar, blixt är ett sådant. Han tar naturen till hjälp när de andra är oförstående. När sjön ligger stilla eller fågelspåren i kärret har bildat tecken bara för honom - då fylls han av storhet och glädje. Hans nästan andliga upplevelse när morkullan detta år drar över deras hus, visst måste väl det vara något särdeles. Han vill så hjärtans gärna dela med sig av detta stora men Hege är trött på hans utläggningar och ber honom sluta med sitt prat. Mattis är inte så bra med att få orden i ordning och ofta ser de andra frågande på honom. Men inte Anna och Inger, de två unga kvinnorna som han ror en enastående vacker sommardag, de vill honom väl och det minnet värmer länge. 

Impulsivitet och en oförmåga att se konsekvenser. Det förknippar vi med hur barn fungerar. Här i en vuxen mans kropp. Hans gryende lust ställer också till det inom honom. Men avvisningarna från Hege skär djupt. Nu blir han mer och mer varse sin ensamhet det gnager och gör ont. 

Tillhörighet och att vara behövd, detta berövas Mattis. Men hade han kunnat tänka annorlunda? De andra talar inte hans språk. Han blir talad till, tillsagd och rättad. Sällan lyssnar någon, det hade kunnat bli bra följdfrågor som hade kunnat vara vägledande. Mattis tar Hege för given men någon gång, när någon påtalat, kan det bli bråddjupt inom honom när han inser att det finns fler tankar att man kan tänka annorlunda. Då rasar hans tankekonstruktioner och ledsenheten tar plats igen.

Skogshuggaren Jörgens närvaro tar Hege ifrån honom det känner han helt säkert, den glädje hon visar innefattar inte honom. Detta tar hårt och han vill tillbaka till hur det var innan, försöker tala, försöker tolka tecken eller skapar tecken som skall vägleda. Och till slut har han en plan. 

Jag både förstår och förstår inte varför det är som det är. Kanske borde vi fundera lite till mans, kanske på en tuva i ett skogsbryn medan skogen lyssnar. 

Varför titeln Fåglarna? Visst, Morkullan och hennes spår men jag hade väntat mej mer fåglar. I sista meningen i boken skriker Mattis förtvivlat och det står: ”Mattis! ropade han i sin djupa vilsenhet, på den öde sjön lät det som ett främmande fågelskrik. Hur stor eller liten den fågeln kunde vara, hördes inte”.

Det är inte utan att tankarna går till Bannerheds Korparna. Där en ung pojke men både Mattis och Klas söker sig till naturen när människorna inte bjuder någon trygghet. Tomas Bannerhed har också skrivit ett fint förord i denna utgåva av Fåglarna. 

Fåglarna får en fyra för ett säreget porträtt och för att Vesaas både är Mattis och berättare vilket tar mej med in i ett annorledes land. En eloge till Norstedts förlag för en vackert formgiven bok, Fåglarna ingår i deras klassikerserie. 

ISBN
9789113091792

Blodsbunden

Av Augustin Erba

Blått blod flyter i ådrorna på äldste sonen Amadeus. Helt blått är det dock inte, uppblandat som det är med egyptiskt och kanske är det bättre för kommande släkter för den Habsburgska ådran är anfäktad av sjukdomar och egenheter. Men trots att Amadeus är formad till hur man skall föra sig som ättling till ungersk adel är det annat som måste hanteras i Fisksätra där familjen hamnat.

Pappan som är fysiker undervisar på Stockholms universitet och försörjer fru och tre barn. Han har dessutom press på sig att prestera eftersom Egyptiska staten snart vill se hans avhandling. Pappan mår inte bra.

Hemma har mamman ständigt migrän, yngste sonen är oftast i spjälsängen, lillasyster Elisabeth hukar för humörsvängningarna i hemmet och gömmer sig inlindad i långa halsdukar. 

I skolan får Amadeus stryk från dag ett i Franska skolan. Han skiljer sig från mängden och blir slagpåse i många år. Även han känner stor press på att han skall prestera och ta ansvar i vad som mer och mer blir en dysfunktionell familj. När mamman och sonen blir hotade på väg hem från affären bestämmer pappan att de måste få skydd av något slag. På så sätt kommer schäfern Felix till familjen, en bjässe till hund. 

Parallellt med uppväxthistorien får vi följa den vuxne Amadeus. Han går i terapi i åratal och tror att han gjort sig fri från katolicismen som legat som ett stort mörkt sjok över honom och producerat ständig skuld och skam för allt mellan himmel och jord. Det borde vara ok att bilda familj nu, utan att arvssynden skall fortplantas eller sätta käppar i hjulet, när han är kär i Petra. Redan samma dag som han förstår att han mött kvinnan i sitt liv blir han bekant med en australisk tjej. De kommer att bli goda vänner, till och med såpass att när hon frågar om han kan tänka sig donera spermier, vilket är knepigt värre i Australien så svarar Amadeus ja. När Blodsbunden börjar har några år gått Amadeus och Petra har nu två barn. Men hans beslut att åka till Australien för att hjälpa, som han uttrycker det, skapar en stor spricka mellan honom och Petra och hennes släkt. Har det kanske något att göra med en plikt och en del i att vara blodsbunden?

Ja det här är upptakten och ungefär halva boken. Och för att inte förstöra nöjet berättar jag inte mer men jag har en undran kring valet av biografiska inslag. Varför väljer en författare att balansera mellan roman och biografi? Tänker att det blir ett onödigt läckage kring vad som är sant och inte.
Märkligt nog kommenterar Augustin Erba delvis mina funderingar i DN*. Citerar: .".alla känslor i mina romaner är sanna. Informationen som ger upphov till känslorna, däremot, behöver inte vara det..." .. det betyder inte att det är sant. Dels är det mitt perspektiv på händelsen. Dels har jag skrivit, hittat på, fabulerat." Men varför så nära? tycker ändå inte att jag förstår trots att Erba talar om att binda en förbannelse, att det är ett måste att skriva.

Det jag kommer att minnas är de smärtsamma upplevelser som Amadeus går igenom och att få en liten liten inblick i hur det är att vara adligt uppfostrad i en malplacerad miljö. Och självklart dyker frågan upp; går det att göra sig fri, går det att blir en bra partner och pappa efter att aldrig ha blivit sedd med kärleksfulla ögon, aldrig fått en kram eller en varm bekräftelse?

Erba betyder grön eller gräs på latin. Augustin Erba valde sin mammas andra namn eftersom det var lättare än det långa adliga.

Blodsbunden är lätt att läsa trots det ibland plågsamma innehållet. Flyhänt och fascinerande, det blir en 4

* DN 25 maj 2019

ISBN:  9789174295337

Husdjuret

Av Camilla Grebe

Jake bär på en hemlighet. Om någon får veta att han är naturvidrig finns det ingen plats för honom i Orminge där han bor. Jake samlar på svåra ord och nu har han förstått att naturvidrig är det sista man kan vara i det lilla samhället. Vad värre är att någon sett honom i en glittrig klänning, visserligen bara en kort stund i en bilstrålkastare men ändå. Här känner alla alla.

Malin har lämnat Orminge för Katrineholm för att snart som möjligt flytta till den riktiga storstaden Stockholm. Malins arbete som polis och pojkvännen Max hoppas hon kommer att bidra till att hon för alltid kan lämna den avsomnade orten Orminge.

Men så slumpar det sig att Malins kunskaper om Orminge behövs i ett gammalt kriminalfall. Liket av ett barn som hittats i ett röse blev aldrig utrett. Fortfarande vet ingen vem mördaren är men det skall det bli ändring på nu. En grupp har satts samman och man sitter i en gammal nerlagd affär mitt i byn. Det är för övrigt inte något kvar som är öppet längre, det mesta är deppigt eftersom alla jobb har försvunnit från den gamla bruksorten. 

I Husdjuret skär författaren ut en bit av Sverige idag 2018. Ett land uppdelat mellan land och stad, mellan de som har och inte har, mellan flyktingar som får uppmärksamhet och bidrag och de som ser traktens möjligheter tyna bort. Givetvis blir det spänningar och toleransen mot allt som är avvikande är låg för att inte säga obefintlig. Detta vet Malin och hon vet också att man skyddar varandra i Orminge. 

Mordutredningen får ett annat fokus när två av medarbetarna i krisgruppen plötsligt försvinner. Hanna dyker oförklarligt upp från skogen med sår och söndriga kläder men kan inte redogöra för var hon varit eller vart hennes partner Peter tagit vägen. Frågorna hopar sig och misstankarna far kors och tvärs. När dessutom flyktingförläggningen blir utsatt får poliserna jobba för högtryck. 

Husdjuret berättas ganska listigt från två håll. Den fjortonårige Jake har hittat Hannas försvunna dagbok där hon skriver ner allt om utredningen och om att hon försöker dölja att hon håller på att förlora minnet. Om Jake skulle berätta om dagboken måste han också avslöja varför han hade paljettklänning på sig. Malin är den andra rösten. Hennes våndor om att återkomma till det inskränkta Orminge, om den snåriga utredningen och om den odräglige Andreas som hon tvingas arbeta med.

Porträttet av Jake är inte heller så illa fångat. Hur han med begränsade kunskaper och perspektiv sakta försöker förstå fastän han är ansatt av mobbare.

Det här är en bladvändare, det är helt omöjligt att sluta läsa. Husdjuret får en 4 för att jag går i fällan och misstänker fel. Också för försöket att förstå varför förtvivlan på landsbygden kan ta sig så destruktiva uttryck. Om inte de fundamentala behoven som trygghet och arbete finns då kan det spåra ur rejält. Övergivenhetens pris.

9789146233602

Lucy

Av Jamaica Kincaid

Lucy berättar från sin första tid i USA, ja till och med från första dagen. Sinnesintrycken är starka; kylan, färgerna, lukterna och staden i sig är ett alldeles eget väsen. Hon har aldrig tidigare varit ifrån ön, Lucy säger aldrig vilken, som är 1,5 mil lång och ligger i Karabien.

För att vara bara nitton är Lucy ganska kavat, hon är rädd och osäker men resonerar sakligt kring sina reaktioner och går vidare. Ibland är hon plump och elak men möts av stor förståelse av sin matmor Mariah, större än hon förtjänar? Det kan vara en reaktion på att Lucy är fullständig ensam nu för första gången i sitt liv. Fast hon har det tryggt, bor hos en fyrabarnsfamilj som aupair i ett välbeställt område, har eget rum och behandlas mycket väl. Men vad har hon att jämföra med?

Dock är det problematiskt med hennes egen familj. Mamman hon en gång avgudat vill hon bara ha ett gigantiskt avstånd till. Här är jag lite frågande. Kan det ha att göra med att hon blivit annorlunda behandlad än sina bröder sedan hon blev ung kvinna? Såret är djupt och som Lucy reagerar verkar det vara en olöslig konflikt. Avståndstagandet innebär att hon inte öppnar breven från hennes mor, hon lägger dem i en hög som ständigt växer. Men något har Lucy fått med sig hemifrån i alla fall, hon ordnar det för sig utan att falla igenom eller umgås med de som testar och är rastlösa. Hon är nöjd med ett eget rum, sin kamera och sin dagbok. Det är stort det.

Kincaid skriver avskalat så som det är. Vi gör dumma saker så även Lucy. Familjen hon bor hos är inte något dygdemönster fast vi kan tro det först. Lucy prövar pojkar, män och hur det är att ha en väninna som hon genomskådar efter ett tag, eller är det Lucy som mognar och förändrar sig?

Lucy får 4,5 för stilsäkerheten, det uppnosiga och inkännande och att jag som läsare inte vet varthän det bär.

Juni 2018

Slaktaren i High Gate

Av Tony Parsons

Tony Parsons är mest känd som kulturjournalist och för att skriva relationsromaner utifrån den moderna mannens perspektiv. Skulle väl bli ett slags Guy´s lit om Chic lit finns kvar som begrepp. Här ger sig Parsons in i deckargenren (detta är andra boken med Max Wolfe). 

London bultar, osar och blänker när den ensamstående pappan och polisen Max Wolfe leder sin dotter till dagmamman (den irländska modern personifierad, varm, omsorgsfull. Huset alltid fullt med folk). Dottern Scout och hunden betyder mest för Max Wolfe men dagmamman mrs Murphy  står inte långt efter. Så presenteras vi miljö och huvudperson. Resten är halvbra. Är det en tidigare mödare lös eller inte? En tur in i ett läger för romer på jakt efter vittnen och förövare presenteras i stark kontrast till det gated community där ett grymt mord skett. Det här sker tidigt i handlingen så jag anar att andra kort kommer att spelas ut, scenen är spelklar.

En bok för tågresan, hängmattan för den som vill vaggas in i en ganska traditionell polisroman där man inte behöver tvivla på Max Wolfes patos och rättskänsla. 

Det som fastnade var faktiskt efterordet där Tony Parsons berättar att han, som pank ung vuxen på väg till jobbet på New Musical Express(!), varje dag såg en tulpanförsäljare som visade sej vara en av de som var med i Det stora tågrånet 1963. ”Busters” Ewards del blev 150.000 pund och han drog till Sydamerika men återvände och tog sitt straff. Efter nio år står han och säljer tulpaner vid Waterloo Station. Sedermera tar han sitt liv. Den korta historien stannade kvar längre än Slaktaren i High Gate. Det kan man fundera ett tag över..

3,5

läst augusti 2017

Kolibri

Av Kati Hiekkapelto

Det börjar bra och håller fint fram till den sista delen i kriminalromanen Kolibri. Det verkar vara svårt att knyta ihop säcken när man skapar kriminaldrama (även i tv-serier)

Anna Fekete är ny på kriminalroteln och blir kompanjon med Esko som redan från början visar med ord och kropp att han inte bara vill avstånd, han verkar dessutom förakta Anna som han anser vara en av alla de där svartskallarna. 

Redan första dagen dyker två ärenden upp. Kurdisk flicka försöker lämna sitt hem som blivit otryggt. Joggare skjuts i motionsspår. De två polisärendena löper helt parallellt och korsas inte i boken men påverkar Anna starkt. Hon drabbas av sömnlöshet och inte hjälper det att hennes bror glider mer och mer in i alkoholism. 

Som i många krimromaner cirkulerar mycket kring polisarbetslaget men mest får vi möta den målmedvetna Anna och hennes dagliga mödor. 

Översättningen har sina finska vändningar och det gör inget att det låter lite kärvt och omkastat. Men ibland skaver det, blir mer sten i skon än språkskiftning.

3,8

Augusti 2017