Av Kati Hiekkapelto
Det börjar bra och håller fint fram till den sista delen i kriminalromanen Kolibri. Det verkar vara svårt att knyta ihop säcken när man skapar kriminaldrama (även i tv-serier)
Anna Fekete är ny på kriminalroteln och blir kompanjon med Esko som redan från början visar med ord och kropp att han inte bara vill avstånd, han verkar dessutom förakta Anna som han anser vara en av alla de där svartskallarna.
Redan första dagen dyker två ärenden upp. Kurdisk flicka försöker lämna sitt hem som blivit otryggt. Joggare skjuts i motionsspår. De två polisärendena löper helt parallellt och korsas inte i boken men påverkar Anna starkt. Hon drabbas av sömnlöshet och inte hjälper det att hennes bror glider mer och mer in i alkoholism.
Som i många krimromaner cirkulerar mycket kring polisarbetslaget men mest får vi möta den målmedvetna Anna och hennes dagliga mödor.
Översättningen har sina finska vändningar och det gör inget att det låter lite kärvt och omkastat. Men ibland skaver det, blir mer sten i skon än språkskiftning.
Översättningen har sina finska vändningar och det gör inget att det låter lite kärvt och omkastat. Men ibland skaver det, blir mer sten i skon än språkskiftning.
3,8
Augusti 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar