Utsidans klass

av A-K Selberg
En fläta av erfarenheter, slingornas delar faller åt sidan allt eftersom. Det tar ett tag om jag ska vara ärlig. Det är inte direkt självklart vem som är Hon som AK talar med eller rättare sagt reagerar på när hon springer eller lagar mat. Hon bara dyker upp och efter en femtedel, aha! Det är mamman och relationen och samtalen de skulle ha haft. Det underlättade, blir bättre flyt men fortfarande dyker namn upp som har olika tyngd, boken är tjock och inte så lätt att komma ihåg alla. Det bromsar upp men tack vare flytet, för det mesta, kommer jag vidare och delarna blir skarpa i konturerna, allt hänger ihop det är ju ändå ett liv som tecknas genom olika åldrar.

AK är ensamstående mamma och skall snart disputera men Forum-skandalens vågor når snart Svenska Akademien och trots ett tillbakadraget liv aktiveras varningssignalerna. Ska hon anmäla JC, som är i skandalens centrum, för våldtäkt eller inte? Ökad misstänksamhet, nästan paranoja läggs till hennes liv efter polisanmälan, särskilt som högskolan också visar sej ha haft kontakt med skandalmannen. En hyperkänslig tid tar vid samtidigt som minnen från barn- och tonårstid smyger in med fler dimensioner. Strängarna dras åt, allt hör samman.

Frånsett irritationen i början tar mitt intresse sakta över. Delar av läsningen är nästan som ett rus. Selberg kan hantverket. Tempot växlar mellan det mångordiga utdragna och det korthuggna, en del minnen bränner mer än andra..

Och utsidan då? Klassmedvetandet är den lins som filtrerar omvärlden, har man väl tillägnat sej det synsättet finns det när det väl gäller. När samvetet dras inför skranket, när ärligheten skall prövas. Eller är det perspektivet? Att titta in, inte vara riktigt med? Jag kommer inte längre med tankarna av ordet Utsidan men tror att det lutar ditåt för samtidigt som livet fortskrider som ensamstående mamma med skriveriet, synas samhällsförändringarna skoningslöst. Allt fler som offras när kapitalismen tokhyllas av de som har något att vinna. Och AK ser.

Och anmälan? Jo Anna-Karin anmälde Jean-Claude för våldtäkt och det blev rättegång. Under rättsprocessen började Anna-Karin Selberg skriva om sin upplevelse av att bli en offentlig person. Att bli skärskådad i media, bli igenkänd och skvallras om, det blir aldrig som förut.

Den insikten!

Anna-Karin Selberg är född i Göteborg, flyttade senare till Stockholm och studerade teoretisk filosofi vid Södertörns högskola. Hon har doktorerat med avhandlingen "Politics and truth: Heidegger, Arendt and the modern political lie”

ISBN

9789146241782

Efter skandalen

av Sarah Vaughan

En våldtäktsrättegång river upp gamla sår och hemligheter som kommer att beröra Englands inre maktsfär.

Allt började i Oxford för Polly. Det var minst sagt en krock mellan två världar. Flicka från bondvischan iakttar de bättre bemedlade studenterna. Från sina internatskolor har de självmedvetna unga männen skolats in att tro att de är framtidslöften. De här sista fria åren ska de tänja på gränserna innan allvaret kopplar greppet. Nu drygt tjugo år senare står en minister inför skranket, anklagad för våldtäkt. Då var James Woodcraft en av de festande partyprissarna. Nu har han hamnat i en sits han inte trodde var möjlig. Efter skandalen är spännande i sitt utforskande av maktens privilegier och synen på samtycke, en abstraktion för vissa och katastrof för den drabbade.

Bra skildrat
Genomlysningen av hur samhällsklasserna agerar efter olika agendor. Vissa tar för givet att de har ett skyddsnät. Händelser tystas ner för ryktets skull, så har man alltid gjort. 

Skildringen av vad som händer när de invanda rollerna krackelerar. 

Efter skandalen är spännande på många plan. Det juridiska förstås och sprängkraften i tillbakahållen vrede.
Aningslösheten om vad övergrepp faktiskt innebär för offren. Att man inte agerar i ett tomrum. Enögdheten och oförmågan att inse att man gör någon illa.

Oväntade överraskningar förhöjer spänningen.

Mindre bra
Långa sekvenser som dras ut till bristningsgränsen. Vi har förstått men det tas ett varv till. Men kanske är det för att vi verkligen skall inse.
Personerna är utförligt tecknade men inte gestaltade. Vaughan berättar vad de känner. Att som läsare sakta inse och ta till sig Pollys smärta hade varit något annat.  

Sarah Vaughan, 1972, är en brittisk författare och journalist. Fram till 2008 arbetade hon för The Guardian som seniorreporter, hälsokorrespondent och politisk korrespondent. Hon publicerade sin första bok 2014. Efter skandalen har filmats.

ISBN

9789174298086

En bön för de stulna

Av Jennifer Clement

På en bergsluttning strax ovanför en motorväg bor ett antal kvinnor, de som är kvar efter att männen antingen tagit sig till USA eller dött. Motorvägen har underlättat avfärden mot landet i norr men även kartellernas stora svarta suvar använder leden för att transportera knark och vapen. Och emellanåt ta sig en tur upp i djungeln för att förse sig med en flicka. Alla bär på rädslan för kartellerna och för planen som flyger lågt och besprutar vallmofälten på sluttningarna. Ladydi Garcia Martínez börjar närma sig den kritiska åldern och hinner undan till sin jordgrop i sista stund. Skräckslagen ligger hon där i fyra dygn och vet att även om hon klarar sig denna gång kommer hon aldrig att vara säker. Ladydi, som fått sitt namn efter prinsessan Diana, tar sig från byn till Acapulco för att arbeta som tjänsteflicka. Här ser hon vad knarkvinsterna kan gå till. Palatsliknande villor i marmor vid havet. 

När jag förstod att den här boken handlade om bortrövade flickor slog jag i tanken bort boktipset, trots lovord. Till dig som tänker likadant vill jag säga, ge En bön för de stulna en chans. Det finns en obönhörlig livsgnista hos berättaren Ladydi, som är en av dessa flickor som kan bli bortrövade, eller plockade som en mogen frukt som hon säger. Eftersom flickor är en dyrgrip gör mammorna flickorna så fula de kan genom att sota tänderna och snagga deras hår.

Berättelsen är oupphörligt fascinerande, Jennifer Clement är en berättare av rang. Sentenserna sitter som ristade och inslagen av magisk realism är fint infogade.

Författaren är från USA men har levt länge i Mexiko. Hon sätter sin lupp på en prick i kartboken och vi får se ett land som skenat, en konsekvens av den gränslösa girigheten i den koloniala historieboken. I efterordet skriver Jennifer Clement att i de fattigaste delarna av Mexiko gräver mödrarna gropar där flickorna kan gömma sig om de får oväntat besök.

En bön för de stulna är inte bara kritisk den är ett statement. Såhär går det när korruptionen och knarket härjar i ett land. Stat, kyrka, polis, militär alla verkar vara intrasslade i detta intrikata klibbiga spindelnät. I ett laglöst land finns ingen att lita på. Kvinnorna på berget håller sina mobiler mot himlen för att hitta täckning, och anropar sina nära (märk väl inte Gud). Kärleken till nästan är inte kväst.

Prayers for the Stolen kom ut i USA 2014, den får en femma av mig.

Omslaget av Edel Rodriguez är kongenialt

Innan floden tar oss

Av Helena Thorfinn

Sofia och Janne tar ett stort beslut när de bestämmer sig för att bo i Bangladesh i ett par år med sina barn. Sofia som biståndschef och Janne som hemmaman. Det är omfattande förändringar på flera plan och fler blir det när de är på plats. Bangladesh är ett av jordens fattigaste länder och korruptionen en av de värre i världen och även om de bor oerhört skyddat med murar och har egna vakter så griper omvärlden in i deras liv. 

Sakta blir boken spännande på många plan. Stämmer ryktet att den lokala maffian infiltrerar och splittrar det framgångsrika projektet i floddeltat? Har imamernas makt försämrat kvinnornas situation mer än tidigare? Vad händer med kvinnorna i byarna när familjerna inte lyckas få ihop pengar inför deras giftemål? Hur mycket ska den administrativa chefen lägga sig i både arbete och privatliv? Vad gör ambassadör Moberg hela dagarna egentligen? Hur Ska Sofias och Jannes relation kunna läkas efter Jannes fadäs härom året? Och än fler blir trådarna ju längre in vi kommer i Innan floden tar oss. Mötet mellan de rika och fattiga innebär oundvikliga kollisioner och konflikter och vi får också insyn i bistånds- och diplomatvärlden på gott och ont. Det märks att Thorfinn har direkta erfarenheter av biståndsarbetets strategier och dolda agendor. Kontakter och nätverkande är A&O. Vi rör oss mellan extrem fattigdom och poolpartyn. Vid ett tillfälle har man krävt att svenskt glitter skall skickas med diplomatpost för att glittret som finns i Bangladesh är för vulgärt(!). Tvära kast men också hjärta och äkta engagemang för människor som inte låter sina värderingar svikta. 

Boken är rapp, framåtlutad och sidorna vänder sig själva. Den är från 2012 och vinner på att man läser den nära i tid eftersom mycket av detaljerna har bäring i verkligheten och större förändringar politiskt kan innebära att man får ställa om skärpan. Inblickarna i det intrikata spelet mellan de olika aktörerna har lite av nyckelhålstittande och bidrar till att skruva upp spänningen.

Jag har sneglat på den här boken i flera år men undrat om en historia om biståndsarbetare skulle kunna va´ nåt. Det är den! Tänker också på Malin Giolito Persson vad gäller det kvinnliga perspektivet på arbetsplatser. Innan floden tar oss får en rejäl 4 för att Helena Thorfinn lyckas hålla intresset och spänningen vid liv i en radie som spänner från de fattigaste fattiga i megastaden Dhaka och i Bangladesh floddeltan till en blasé europeisk övre medelklass skyddade tillvaro.

Läst juni 2018

Våldet i din närhet

Nu smyger jag in två tv-serier bland bokpresentationerna och det för att jag sällan har stött på filmer som så otvetydigt försöker visa hur skör tryggheten i flickors och kvinnors värld är och orsakerna till varför.

Den isländska Fångar spänner mellan slott och koja i dagens Island vilket översätts i motpolerna borgerlighet med hög status och på andra sidan skalan ett kvinnofängelse. Kvinnor med låg impulskontroll, noll planering och såriga familjeförhållanden mot den burgna solida alltför stora villan som rymmer en familj som inte visar sin sårbarhet utåt. Ett smart upplägg men det tar ett tag innan de dimensionerna blir klara. I centrum står ett mordförsök på en äldre man, han är en av de som bor i den ståtliga villan. Anklagad med överväldigande bevis är dottern.

Den hårda tonen och miljön i fängelset som möter dottern Linda möter också oss. När sikten klarnar och positionerna förflyttats till det för tillfället hållbara ser vi individerna och avogheten avtar trots att våldet ligger under ytan. Detta att jämföra med familjen där en dotter aspirerar på statsministerposten och totalt tar avstånd till sin lillasyster som hamnat bakom galler.

Här finns inga slitna och luttrade poliser, fokus ligger på varför och när skikt efter skikt skalas av kvarstår; Våldet finns överallt och du kan inte vara säker någonstans. Pengar kan skydda för ett tag, du kan gömma dig ganska länge men spricker fasaden är fallet hårt. Kvinnorna på anstalten har redan fallit och fallit snabbt. Deras skyddsnät har varit snudd på obefintligt redan från början, deras liv blir inte långvarigt och däremellan utnyttjande och snabbaste sättet att få pengar är att sälja sin kropp.

För det är den unga kvinnans kropp som detta elände är kopplat till. Det vill säga när rätten till hennes egen kropp inte respekteras.

Top of the lake - China girl är obeveklig vad gäller våld mot kvinnor. Hur män talar, tar för givet och oreflekterat utgår ifrån att deras attraktionskraft är självklar. Vid minsta motstånd i tal eller kroppsspråk bryter aggressionen fram och i nästa stund är kvinnan ett villebråd.

Visst har vi sett mängder av kriminalserier där offren är kvinnor men att det är ett strukturellt samhällsproblem har jag inte sett lyftas på det här viset tidigare. Och det är så snyggt gjort! Här känner jag en viss lättnad (trots våldet) för det här var på tiden.

Det är få scener som vi får vila i. Så snart en man finns med anas oråd och skapar osäkerhet. Och plötsligt påminns vi om vad skör vår vardag är. Men tecken finns ju på att kvinnors frihet krymper. Antastandet på klubbar, fester och på nätet ska tas på allvar.

Två smarta och väl berättade serier - se dem!