Båten

av Lotta Lundberg
Skulle du kunna tänka dej att segla över Atlanten med fem okända människor? På segelyachten Malina finns kaptenen Parvani och fem kvinnliga matroser. De har aldrig träffats tidigare, sammansättningen av gruppen står Parvani ensam för. De flesta har stor seglarvana, förutom Marie men hon är å andra sidan syrra vilket kan vara bra att ha ombord.

Livserfarna kvinnor med järnviljor på en liten yta, ja det är som upplagt för konfrontationer trots Parvanis långtgående teori om att det är en ultimat grupp. Hon hymlar inte med sin roll, det är hon som bestämmer och varje dag har de "rundan", då skall allt ventileras.

Båten handlar mer om det psykosociala än om själva seglatsen. Besluten påverkar alla, besättningen har inte behövt att göra avkall på sin integritet tidigare. Det blir konflikter så klart, tolerans ok men till en viss gräns. Vad gör man när en i besättningen använder det ransonerade dricksvattnet till att tvätta underkläder i?  

Grundfrågan; funkar feminism på mycket trång yta och hur mycket av individualiteten går att jämka på? Går detta grupptänk att översätta i praktiken på land? Eller handlar Båten om de medelålders kvinnornas olika vägval i sina liv? Hur mycket vågar de satsa av sig själva och sina värderingar, eller rättare hur är det med självkännedomen?

Strapatserna betas av och är snyggt inflätade i handlingen. Ibland blir det allvarligt på riktigt med skyhöga vågor, en motor som lägger av, sjuk kapten, vatten- och matransonering ute på öppet hav. Parvani har en tes: riktigt självständig blir du inte förrän du härdats fysiskt och psykiskt till exempel på en båt. 

Praktiserad homosocialitet innebär att man gör saker tillsammans med de man trivs med. Vissa normer kommer i kläm men frågan är om den platta organisationen samtidigt tolererar stark styrning, för praktiska saker delar alla på men i skarpt läge är det kapten som tar besluten. 

Jag gungar gärna med och är verkligen nyfiken på hur gruppen skall fixa seglatsen, faktiskt mer än om de kommer att anlända till Karibien. Det är onekligen en lockande idé, spänning finns på många olika plan, Som läsare går det inte att koppla av, vilket förmodligen besättningen inte heller gör. Snyggt gjort, idéromanen Båten får en fyra.

Citat 

"Att segla på kvinnors vis är att segla med så få hierarkier som möjligt. Det är feminism i sin prydno" 

"Alla ska med och om någon inte fattar något ska vi ta reda på och förstå varför"

Lotta Lundberg är född 1961. Hon arbetade som högstadielärare innan hon debuterade som författare 1998. Lotta Lundberg bor i Berlin.

ISBN

9789127175617

En gentleman i Moskva

Den älskvärde greven Alexander Rostov blir på ett hår räddad från arkebusering 1922, straffet omvandlas dock till livstids husarrest på det ärorika hotell Metropol. Där blir han kvar i flera decennier, först som gäst, senare kypare. Till detta värv är han som klippt och skuren för vem kan mäta sig med de kunskaper som greven har kring bordskick, vin & mat och gott uppförande?

Utanför hotellets väggar sker våldsamma förvandlingar. Rostov vågar sig inte utanför dörrarna, hotet mot hans liv kvarstår. Han vänder istället blicken inåt huset och lär känna all personal, deras styrkor och svagheter, hittar i vartenda skrymsle träffar blivande vänner, blir kär och till och med adoptivpappa.

Alexander Rostov är en högst charmerande herre som lever som han lär, har humor, är en sällskapstalang och trots att han har begränsad frihet hjälper han sina vänner att lösa knepigheter mycket tack vare de kontakter han lyckats knyta genom åren.

För den som behöver lugn och ro eller besväras av våldsamheter och djävulskap som människor utsätter varandra för i böcker och tv-serier rekommenderas En gentleman i Moskva. Författaren verkar kunna sin etikett från första till sista sidan. Som Margareta Ribbing sa, det handlar om att skapa trivsel att få människor att må bra inte bara var knivar o gafflar skall placeras. 

Men till slut kryper omvärlden på och greve Alexander Rostov får använda all sin skicklighet för att överraska både hotellet och Moskvas polis.

Saga eller sanning? En fånig fråga kanske när man nu läst en sådan underhållande, välskriven  och hjärtevärmande bok. Om jag nu väljer både och kan jag ändå inte låta bli att undra om ståtliga hotell fick finnas kvar efter revolutionen? Ja allt blev inte utkastat men visst smög det sig in ommöbleringar och överadministration, så även i den här berättelsen om Hotell Metropol.

Ju längre jag läser ju mer undrar jag vad författaren vill ge oss förutom en högst charmerande berättelse. Eller finns det inte som i gamla amerikanska filmer från 50-talet en sens moral om var friheten på jorden står stadigt? Ja det är alla fall inte i Sovjetunionen.

En gentleman i Moskva får en fyra för en säker penna och för att man under resans gång inte vet vart det bär och därmed bjuder på både underhållning och en tro på människan.

Towles är amerikan. Här berättar han lite om sin idé till den populära boken