Efter skandalen

av Sarah Vaughan

En våldtäktsrättegång river upp gamla sår och hemligheter som kommer att beröra Englands inre maktsfär.

Allt började i Oxford för Polly. Det var minst sagt en krock mellan två världar. Flicka från bondvischan iakttar de bättre bemedlade studenterna. Från sina internatskolor har de självmedvetna unga männen skolats in att tro att de är framtidslöften. De här sista fria åren ska de tänja på gränserna innan allvaret kopplar greppet. Nu drygt tjugo år senare står en minister inför skranket, anklagad för våldtäkt. Då var James Woodcraft en av de festande partyprissarna. Nu har han hamnat i en sits han inte trodde var möjlig. Efter skandalen är spännande i sitt utforskande av maktens privilegier och synen på samtycke, en abstraktion för vissa och katastrof för den drabbade.

Bra skildrat
Genomlysningen av hur samhällsklasserna agerar efter olika agendor. Vissa tar för givet att de har ett skyddsnät. Händelser tystas ner för ryktets skull, så har man alltid gjort. 

Skildringen av vad som händer när de invanda rollerna krackelerar. 

Efter skandalen är spännande på många plan. Det juridiska förstås och sprängkraften i tillbakahållen vrede.
Aningslösheten om vad övergrepp faktiskt innebär för offren. Att man inte agerar i ett tomrum. Enögdheten och oförmågan att inse att man gör någon illa.

Oväntade överraskningar förhöjer spänningen.

Mindre bra
Långa sekvenser som dras ut till bristningsgränsen. Vi har förstått men det tas ett varv till. Men kanske är det för att vi verkligen skall inse.
Personerna är utförligt tecknade men inte gestaltade. Vaughan berättar vad de känner. Att som läsare sakta inse och ta till sig Pollys smärta hade varit något annat.  

Sarah Vaughan, 1972, är en brittisk författare och journalist. Fram till 2008 arbetade hon för The Guardian som seniorreporter, hälsokorrespondent och politisk korrespondent. Hon publicerade sin första bok 2014. Efter skandalen har filmats.

ISBN

9789174298086

Rent hus

av Alia Trabucco Zerán

Hembiträdet Estela berättar från ett förhörsrum i Santiago, Chile.

Hon citerar sin mor: ”Vi människor, det är så vi människor gör..” och då menar hon att man självklart hjälper sin nästa, empatin som bara finns där när man stöttar varandra utan motkrav.

Men i storstaden där Estela hamnat gäller andra osynliga, ändå tydliga lagar. Det märker hon i sitt arbete som hembiträde. Hon tjänar. Den enda varma mänskliga tråden hon har kvar är telefonsamtalen med sin mamma ett dygns resa bort. Det är till den utslitna mamman hon skickar sina pengar, mamman som också arbetat som hembiträde i hela sitt liv.

I en värld där allt kan köpas är avståndet till omsorgen som mamman förmedlat långt borta, finns den ens? Sakta förtvinar Estela, hon blir tyst. Tyst blir också barnet i familjen utom när hon terroriserar Estela.

Nu sitter Tela i en cell och berättar om livet med familjen. Den framgångsrika familjen som lät henne bo bakom en glasdörr i köket för att Tela snabbt kunde vara till reds sju dagar i veckan.  Hon existerar men finns ändå inte. Hon är bara en av alla andra som tvingas att tjäna. Via nyhetsflimret från den lilla teven på hyllan i hennes skrubb nås hon av de fattigas demonstrationer.

Nu ett förhörsrum återfår Estela sin röst och berättar historien om sitt liv bakom husets murar, om baksidan av medaljen, om bräckligheten som inte får synas. Men tryck skapar mottryck och när det till slut brister hjälper inga murar eller galler med elstängsel. 

En klaustrofobisk klasskildring. Så här är det i den globala världen där allt är till salu. Allt; människor, djur och natur. Zerán väljer att zooma in på en liten värld men ändå avslöjar den allt utnyttjande, cynismen och girigheten. Stilen är något omständlig men det blir kanske så när någon som tryckts tillbaka äntligen blir lyssnad till. Nu gör hon rent hus med sin nyfunna röst.
Lättläst, fängslande men grym. Rent hus får en fyra. 

 Alia Trabucco Zerán, 1983, föddes i Chile där hon också är bosatt efter många år utomlands. 

ISBN: 978914620464

Lektioner i kemi

av Bonnie Garmus

Vi befinner oss i USA året 1961. TV finns i var mans hem, men hemmafruarna som länge varit en glömd målgrupp har upptäckts av reklamkanalerna och nu ska det bli skillnad när den vackra kemisten Elizabeth Zott skall leda ett matlagningsprogram på eftermiddagarna.

Elizabeth Zott älskar sin kemi för den kan tillämpas på; fortplantning, träning, näringslära och matlagning. Att inte alla tänker på det sättet krånglar bara till livet. När vi möter Elizabeth är hon en ensamstående mamma som desperat behöver ett arbete. Egentligen är hon änka men eftersom hon aldrig förstått vitsen med att gifta sig går hon miste om de ekonomiska skyddsnät som skulle funnits om hon sagt ja inför en präst. Olycksdrabbad och desperat efter inkomst ska hon nu göra eftermiddags-TV där hon skall lära kvinnor laga mat med hjälp av kemi.

Det sker inte friktionsfritt för Elizabeth Zott faller inte i farstun för smicker eller ogenomtänkta argument, hon är född att se världen ur ett logiskt perspektiv och begriper helt enkelt inte varför kvinnor måste gifta sig eller tvingas till sämre arbetsuppgifter, respektive lön eller ha åtsmitande kläder. Allt ifrågasätts av Elizabeth men hon lyckas mot alla odds att vinna sin publik trots kemin och en frank uppriktighet som skapar svallvågor. 

Att använda sunt förnuft och en obändig logik är ingen framkomlig väg i en trångsynt omgivning, Elizabeth motarbetas på många plan. Tack vare sin envishet och oförståelse för manschauvinism och ojämlikhet blir Kemilektioner en uppgörelse med det som kvinnor fortfarande tampas med sextio år senare; löner, arbetsfördelning och uppblåsta män

Stilen är en lättsam satir och man rusar igenom sidorna motståndslöst men Kemilektioner saknar ändå inte udd. Det här var kanske den tid då männen hade sin storhetstid i USA, aldrig ifrågasatta, de hade ju makten och pengarna. Kvinnorna skötte markservicen eller var kuttersmycken. Bara genom att vara sig själv avslöjar Elizabeth Zott ojämlikheten.

Kemilektioner är välskriven, väldigt amerikansk men ger trots den inbäddade komiken kängor åt ett samhälle som på vissa plan är hopplöst omodernt. Snärtig ibland farsartad men med bett, Kemilektioner får en fyra.

Bonnie Garmus, 1957, har jobbat som copywriter inom ämnen som; medicin, teknologi och utbildning innan hon slog igenom med Lessons in Chemistry.

ISBN: 9789146237921

Där kräftorna sjunger

Av Delia Owens
Vid North Carolinas kust finns områden som växlar mellan våtmark och träsk. Här finns ett myllrande växt- och djurliv och ett fåtal bosatta. Kyas familj är några av de som kallas träskfolk av människorna inne i stan. Såhär på1960-talet har utdikningarna av våtmarkerna inte börjat och familjerna där ute får klara sig så gott det går. Samhället har mer eller mindre vänt människorna ryggen. En av de boende är Kya, första gången vi möter henne är hon bara en liten flicka på sex år. Tack vare sin mamma har hon det bra tills allt brakar ihop efter ett av pappans utbrott. Syskonen och mamman försvinner. Att bo med en missbrukande arg pappa får henne att ta sin tillflykt till naturen. Åren går och det görs lama försök att få Kya till skolan men en dag med utfrysning får räcka. Missbruk och isolering till trots hittar Kya kraft ute i det vilda. Men hon är iakttagen av en lite äldre pojke, Tate förstår att Kya är oerhört skygg och närmar sig henne med en gåva och det är något hon värdesätter, en vacker fjäder. 

När Tate börjar plugga på universitetet tappar de kontakten, Kyra bestämmer sig för att aldrig mer fästa sig vid någon. Men Tate har lärt Kya att läsa och skriva. Det plus samlandet av växt- och djurdelar blir hennes tröst och tillflykt. Åren går sin gilla gång och invånarna i den lilla staden Barkley Cove fortsätter ignorera svarta och träskfolk. 

Så kommer dagen då den vackre Chase hittas nedanför ett brandtorn vid randen av träskmarken. Spåren är få men ryktena desto fler. De okända där ute i träskmarken är kittlande och skrämmande och människorna i staden sluter sig samman, man vill hitta en skyldig. Så efter halva boken börjar en annan historia nystas upp och det blir spännande, vem ligger bakom Chases död om det nu är så att han inte störtat ner själv? Samtidigt är det inte så enkelt. Ortsborna drivs av resonemang om allt träskborna kan vara kapabla till vilket rymmer mörka krafter och man undrar om sheriffen kan hålla huvudet klart.

Där kräftorna sjunger rymmer förutom konflikterna en stor och vördnadsfull kärlek till allt levande, särskilt det i våtmarker och träsk. Vattnet och värmen, här inramat av spansk mossa och fuktig frodighet osar från sidorna. Kya utvecklar sitt ritande och målar detaljrika akvareller av av allt hon samlat. Men störst är Kyas fenomenala förmåga att överleva trots att hon berövats de som betytt allt och de som kunde hjälpt henne att bli en del av ett sammanhang. Frågan är om vi lär känna Kya på djupet eller om hon är en del av en kuslig saga. Flickan som kämpar på trots alla odds, de goda och de onda och till slut hämnden som kräver sin rätt. Teman som påminner mej om några gamla favoriter från den varma södern, också de från en annan tid. Jag tänker på boken To kill a mockingbird av Harper Lee, för småstadsstämningen och för flickan Scout och den rättrådige advokaten Atticus Finch och filmen Stekta gröna tomater för att hämnden ibland kan vara nödvändig. 

För doftrika innerliga naturupplevelser får Där kräftorna sjunger en fyra men en endast en trea för berättelsen. Vi förstår allt eftersom vartåt det lutar, mycket är allt för bekant. Delia Owens är zoolog och debuterade sent, Kräftorna sjunger är hennes första roman. Och naturligtvis är en film på gång.

ISBN

9789137154831

Den som går på tigerstigar

Krimförfattaren Anders Rosling menar att en spänningsroman skall bestå av lika delar underhållning och verklighet. Spänningen gör att vi fortsätter läsa och får i oss en dos realism samtidigt. I intrigen bör finnas ett Varför och ett Hur.

Jag tänker på dessa parametrar när jag ser tillbaka på läsningen av Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn. Här finns motsatsförhållanden på olika plan, alla triggar. Allt snyggt sammanvävt i korta stycken, när det blir småjobbigt fasas vi in i nästa drama.

Det är först mot senare delen av boken som det stora Varför börjar skönjas och där blir Den som går på tigerstigar en bladvändare. Det är skickligt gjort. I efterordet berättar författaren att  det här var en jobbig bok att skriva och det förstår jag. Det är mycket som skall omfattas och riggas. 

För den politisk intresserade finns rejäla sjok om internationella organisationer och förhållanden till främmande makt. Vidare om; Svensk neutralitetspolitik, FNs rekrytering av soldater, hur flaggskeppet Mänskliga Rättigheter kan nyttjas och utnyttjas, hur funkar CIA idag och hur står det till med biståndsfrågorna egentligen? Dessa delar ångar av engagemang och verkar initierade, inte alls torra redogörelser även här lyckas spänningen krypa in. 

Kvinnors roll står i fokus och vi får även lära oss om Hirjorna, den transsexuella grupp med en egen kultur som finns på den subindiska kontinenten.

Tigerstigarna då? Tigern är ett heligt djur som man vördar och har stor respekt för. Den som beger sig ut i träskmarkerna bör sätta på sig en mask på bakhuvudet, när tigern ser masken skyggar den. Men det finns andra rovdjur i den här historien, smarta och manipulerande, även de gömmer sig när det hettar till och undgår upptäckt.

Detta är andra boken som handlar om Sofia Paulin och hennes familj. Den går utmärkt att läsa utan att känna till händelserna i När floden tar oss. Vi blir introducerade längs med läsningen.

Helena Thorfinn har arbetat för Sida, Rädda Barnen och FN och jobbat bland annat i Bangladesh där boken utspelar sig

För en engagerande och mellan varven en riktigt spännande berättelse får Den som går på tigerstigar en fyra.

ISBN:  9789113075167

Myggor och tigrar

Av Maja Lundgren

En svensk kvinna hyr en lägenhet i Spanska kvarteren i Neapel för att skriva på en bok om makt och då i första hand om Camorran. De som arbetar eller stöder organisationen kallas comorristas och många av dem bor i området. Stundtals är det allvarligt och spänt i kvarteren, husen ligger tätt och livet levs till stora delar på gatorna. Folk har pejl på vilka som skiljer ut sig. Att vara turist här är inget att rekommendera, man kan bli spottad på, invånarna i gränderna vill inte bli betraktade som djur på zoo. Olika kvarter har olika bossar och författaren kan med en gång se om en är höjdare i närheten då dyker det upp vakter i varje gathörn. Runt runt far de yngre adepterna på sina vespor som getingar, de rusar omkring och informerar eller levererar. 

När spänningen stiger inför en förmodad urladdning - en fava -  är alla på tå. En speciell scen som författaren iakttog vid ett sådant tillfälle var när det hade utbrutit ett gräl mellan två grupper av män i ett gathörn. Mycket hotfullt och det böljade fram och tillbaka, grälet verkad aldrig ta slut. Då kommer en äldre kvinna ut med en drypande blöt t-shirt och säger; mina herrar jag behöver hänga min tvätt. Inom en minut var grupperna upplösta. Ingen hade tappat ansiktet när en äldre dam vänligt hade flyttat deras fokus åt ett annat håll och laddningen i luften försvann. Alla förstod förmodligen varför hon gjorde detta. Icke desto mindre - ett snyggt drag av en som varit med förr.

Hierarkier finns det också inom litteraturvärlden men framför allt på tidningsredaktionerna. Boken utspelar sig för snart tjugo år sedan och innan #metoo. Lundgren berättar att kvinnor ständigt får subtila gliringar och emellanåt förnedras. Maktutövning helt enkelt. 

Det som framför allt gjort boken känd är att Maja Lundgren nämner alla vid sina namn. Avslöjandena står som spön i backen. Avsnittet från tidningsredaktionen är mer självbespeglande än italienavsnitten och blir stundtals introverta. Det är först när dessa avsnitt läggs jämte Neapelvistelsen som det blir intressant. Det gemensamma är hur män agerar i hierarkier och där det finns manliga hierarkier finns det också en misogyni.

Maja Lundgren vill dissekera makten, den som skadat henne. Därmed ställs hon inför det oundvikliga valet om hon som författare vill vara innan- eller utanför, ska rollen vara deltagare eller betraktare? Svårt att kombinera och det blir oundvikligen en knepig balansgång.

Handlingen sveper mellan reportage, naken nervig introspektion och reflektioner över samtiden, då framför allt kring hur misogynin påverkar hela samhället. Infallsvinkeln får ibland starka drag av paranoia. Här blir det problematiskt eftersom perspektiven då smalnar av till en trång ängslig tunnel. Och blir det då intressant för läsaren? Nja, dessa partier hade jag mest svårt för och jag tycker det blir ett konstigt avbräck i läsningen och tar bort fokus för det angelägna. Nyckelromanen Svarta fanor (1907) av den arge Strindberg lär ha varit en inspirationskälla.

Myggorna är de försåtliga sticken. Titeln anspelar på ett citat av Vilhelm Ekelund som skriver att det är värre att bli angripen av myggen än av tigrarna

Myggor och tigrar får 3,8 för att boken har ett märkligt sug är välskriven och fängslade mig trots mitt stundvisa  motstånd.
Läst sommaren 2018

Felsteg

Av Maria Adolfsson

Karen Eiken är kriminalkommissarie på ögruppen Doggerland närmare bestämt i staden Dunker.

Om du inte visste det så ligger öarna ganska precis mellan England och Danmark. Ort- och personnamn och maträtter klingar som en nordeuropeisk mix, ungefär som i Håkan Nessers böcker om Van Veteren, han befann sig också i ett disigt land nära Nordsjön.

Ett brutalt mord på en äldre kvinna förbryllar polisen och eftersom offret är en före detta hustru till chefen för kriminalpolisen Jounas Smeed får Karen Eiken ta över utredningen. Under arbetets gång utsätts Karen för gliringar och härskartekniker, fram för allt från manliga kollegor. Hon bär dessutom på en hemlighet från natten när mordet begicks. Detta ligger henne i fatet. 

Men hon  är meriterad och vet att hon kan och det första hon gör är att köpa en ultramodern kaffemaskin till sin personal. Karen kan sina pappenheimare. 

Utredningen går oerhört långsamt och inte förrän Karen chansar med lite oortodoxa metoder, som att hänga på en kvarterskrog och dricka öl med stammisarna, händer det något.

Felsteg är en första del i serien Doggerland. Havet och vädret gör sig ständigt påmint, ostron och öl är ett självklart sätt att starta en kväll på krogarna längs kajerna. Felsteg är lagom spännande och inte särskilt förutsägbar plus att Karen är en kvinna jag vill veta mer om. Den svärta hon döljer för omvärlden pekar på att vi snart får veta mer, om inte allt, om Karen. 

En fin bonus är kartan längst bak, jag ger Felsteg 3,8 för en saltad historia som för metoo-debatten vidare.

Maj 2018

Slaktaren i High Gate

Av Tony Parsons

Tony Parsons är mest känd som kulturjournalist och för att skriva relationsromaner utifrån den moderna mannens perspektiv. Skulle väl bli ett slags Guy´s lit om Chic lit finns kvar som begrepp. Här ger sig Parsons in i deckargenren (detta är andra boken med Max Wolfe). 

London bultar, osar och blänker när den ensamstående pappan och polisen Max Wolfe leder sin dotter till dagmamman (den irländska modern personifierad, varm, omsorgsfull. Huset alltid fullt med folk). Dottern Scout och hunden betyder mest för Max Wolfe men dagmamman mrs Murphy  står inte långt efter. Så presenteras vi miljö och huvudperson. Resten är halvbra. Är det en tidigare mödare lös eller inte? En tur in i ett läger för romer på jakt efter vittnen och förövare presenteras i stark kontrast till det gated community där ett grymt mord skett. Det här sker tidigt i handlingen så jag anar att andra kort kommer att spelas ut, scenen är spelklar.

En bok för tågresan, hängmattan för den som vill vaggas in i en ganska traditionell polisroman där man inte behöver tvivla på Max Wolfes patos och rättskänsla. 

Det som fastnade var faktiskt efterordet där Tony Parsons berättar att han, som pank ung vuxen på väg till jobbet på New Musical Express(!), varje dag såg en tulpanförsäljare som visade sej vara en av de som var med i Det stora tågrånet 1963. ”Busters” Ewards del blev 150.000 pund och han drog till Sydamerika men återvände och tog sitt straff. Efter nio år står han och säljer tulpaner vid Waterloo Station. Sedermera tar han sitt liv. Den korta historien stannade kvar längre än Slaktaren i High Gate. Det kan man fundera ett tag över..

3,5

läst augusti 2017

Det enda könet

2 0 1 2

I essäboken Det enda könet : varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin skriver Katrine Kielos om hur ekonomiska värderingar kommit att genomsyra så mycket mer än de rent ekonomiska frågorna i vår värld. Hur kan man komma på att väga en kissblöja? Det är för att ekonomin har fått göra insteg i områden som tidigare vägletts av tillit och solidaritet menar författaren.

Hur mycket är vi påverkade av ekonomiska värderingar? Den ekonomiske mannen finns inte som en reell människa, han är en typ som Kielos menar finns allerstädes närvarande. Se på hur samhället är organiserat, hur språkbruket är i våra medier. Marknaden är ansträngd, orolig, överhettad etc.

Den internationella ekonomin är inget lugnt tickande urverk, det konstaterar jag efter att ha läst Katrine Keilos bok, Den ekonomiske mannen. Han är som en sol-och-vårare som inte tänker ansvarsfullt som inte tänker på vår framtid.

Jovisst inte bara påminner titeln om Simone Beauvoirs Det andra könet det är menat att vi skall ha tankarna om könet som konstruktion med oss när vi läser om Homo Economus, Den ekonomiska människan.

Superintressant bok.
4.0

Läst 2012

Niceville

Allt börjar i den amerikanska heta och fuktiga södern i början av 1960-talet. De rika medelklasskvinnorna i Jackson, Mississippi ses hos varandra och har bridgeträffar, spelar tennis eller organiserar välgörenhetsauktioner. Deras hus sköts av färgade hushållerskor som inte bara tar hand om mat, tvätt och städning de fi

nns där också för familjens barn. Skeeter som växt upp i den här miljön ser plötsligt på sin hemstad med andra ögon efter sin universitetstid som hon precis återvänt från.

Via ett jobb på lokaltidningen får Skeeter kontakt med Aibileen som hushållar och har uppfostrat sjutton barn hos olika familjer. I all hemlighet börjar Skeeter skriva ner de färgade kvinnornas berättelser om hur de egentligen har det bakom husfasaderna. De får aldrig äta vid samma bord som vita, de måste ha en egen toalett och om de anklagas för stöld finns ingen ände på eländet för då sprids ryktet och ingen vill anställa dem. Ibland behandlas kvinnorna väl men är helt rättslösa när det kommer till kritan. 

Det blir allt mer spänt i delstaten efter händelsen med Rosa Park (kvinnan som åkte buss och vägrade lyda busschaufförens order om att ge sin plats till en vit man), medborgarrättsmarschen i Washington med Martin Luther King samt några uppmärksammade rasmord. Men Skeeter, Aibileen och kvinnorna fortsätter trots misstänksamhet och oro att skriva på det som ska bli boken Niceville. Inför bokens utgivande håller kvinnorna andan.

Det här är inte en eländeshistoria även om det kan låta så. Den är skriven med gott humör vilket gör att det är en bok som man längtar efter att få läsa vidare i. Det finns också ett par obetalbara scener i boken som höjer temperaturen samtidigt som det finns ett socialt patos som engagerar och får mej att fundera över värdighet, kränkningar och mod.

 Boken som heter The Help i original har precis filmatiserats så passa på att läsa Niceville nu och skapa din alldeles egen film, det brukar bli en rikare upplevelse. 

4,0 

Författare: Kathryn Stockett 

Läst september 2011

Getingsommar

Förutom spänningen i kriminalfallet som rullas upp i Getingsommar finns ännu ett spänningsfält som Denise Mina gärna skildrar i sina böcker. Hon beskriver de sociala skillnaderna i dagens England eller om jag ska vara noggrann, Skottland, Glasgow.  Getingsommar börjar hemskt; en ung kvinna sparkas ihjäl. Alex Morrow är den polis (gravid med tvillingar) som ska utreda. Samtidigt får vi följa hur Kay, en ensamstående mamma, reagerar och tänker när hon förstår att två av hennes söner utpekas som misstänkta. Hela tiden finns en radar hos Kay som sveper runt och mäter klassmarkörer. Själv försöker hon dölja att hon röker ute och bär sina kläder i plastpåse. Att kunna klasskoderna med dess subtila värderingar är en överlevnadsfråga för Kay. Hon tänker hela tiden på hur hon ska få tillvaron att gå ihop (hon har fyra barn som växer och behöver hennes tid och pengar) och att barnen skall hålla sej från de kriminella gängen.  Redan från början får vi reda på vilka som begått det gräsliga brottet och undrar vad som föder ett sådant oresonligt hat.
Något senare i läsningen fokuserar författaren på vådan av att inte ta kärleksfullt hand om sina barn. Det är snudd på övertydligt vem som trots allt bryr sej om sina barn i Getingsommar. Men författarens empati finns hos de orättvist behandlade oavsett. Jag har läst några av Denise Minas tidigare böcker där hon lägger sympatierna hos en av de kvinnliga karaktärerna (inte alltid den som ska lösa den kriminella knuten). Så även i Getingsommar men här finns också medkänsla för de oälskade och osedda oberoende av klass. Och så har vi polisen som utreder; Alex Morrow som är klassresenär och därmed en dubbel blick på allt hon iakttar. Vi får alltså allt beskrivet från; klassmässiga, känslomässiga och psykologiska perspektiv. Igenom hela boken finns också en underliggande ilska. Alla är mer eller mindre frustrerade eller förtvivlade på något eller någon. Men det finns också en värme inemellan och det är den andan, och att man vill veta hur det går, som gjorde att jag läste vidare trots att det detta är en bok som gör ont. Men getingarna då? Ja den uppmärksamme läsaren ges en bild någonstans i mitten av boken som kan ge en vink om tematiken i Getingsommar. Här måste jag berätta att originaltiteln är The End of the Wasp Season och när man vet det blir bilden tydligare. Ingen vidare svensk titel tänker jag nu efter läsningen.
Detta är den andra boken med Alex Morrow. Den första heter I midnattens stillhet.
3,7
 Författare Denise Mina
Läst juni 2011