av Victoria Belim
När längtan efter släkten i Ukraina blir för stark reser Victoria till slut till sin kära mormor Valentina i Behre. Mormodern har valt att stanna kvar trots oro i landet, märk väl att det här skrivs innan Rysslands anfallskrig 2022.
Vika, som är författarens smeknamn, har starka band till både sin farmor och mormor. Här en glimt av ett barndomsminne:
”… jag tittade genom det lilla fönstret på farmors gröna kappa som fladdrade förbi utanför och kände mej så trygg att jag tyckte att jag blev tyngdlös”.
Victoria vill veta mer om den sedan länge försvunne släktingen Nikodim. Nej nej, säger Valentina och blir mycket upprörd, nej istället behöver vi se om trädgården. Reaktionen förvånar Victoria men hon sansar sej och börjar ändå leta och samla pusselbitar om den sargade familjens historia.
Hon bestämmer sig för att stoppa huvudet i den ryska björnens käft den, före detta KGBs, fängelseliknande skrämmande byggnad där arkiven finns kvar. Två tuppar inramar porten till ”Tupphuset” de är stridsberedda med alla fjädrar utbredda - röda sirener.
Men ingen vet, inga dokument leder vidare. Däremot får hon reda på att Stalin gav order om massarresteringar och från dem kom inte många tillbaka.
Hennes mormor Valentina vill inget veta, skräcken för att veta för mycket sitter i men till slut tar en arkivarie bladet från mun och berättar, och sakta rullas Nikodims förfärliga öde upp.
Röda sirener ger perspektiv på Ukrainas långa kaotiska historia. Vikas sökande efter familjens öde skapar en intensiv samhörighet och familjekärleken växer. Tonen är varm och det starka intresset för familjers öde ger Röda sirener ett allmängiltigt djup. Dessutom är det en njutning att läsa Vicktoria Belim och hennes personporträtt något alldeles extra.
Victoria Belim, född 1978, är författare och journalist född i Ukraina men numera bosatt i Bryssel.
ISBN: 9789178092802











