De kom från öar

av Malin Haawind

Vi dimper ner hos Dagmar, i cementbrukets Slite på Gotland 1946. 

Dagmar bor hemma och jobbar på ortens hotell. Det är hennes familj som står i centrum för De kom från öar. Allt berättas, finns det hemligheter antyds de och allt uppenbart redovisas, som att den käre fästmannen Holger luktar humle ganska ofta.

Haawind är bra på att teckna tiden med pricksäkra detaljer kring kläder, möbler och mat. En tidstypisk dialog betonar både strävhet och ömhet främst kvinnorna emellan. För här lyfts de kvinnliga funderingarna; hur man ser ut, hur man beter sej, vågar man säga nej när hotelldirektören tafsar och har Dagmar hittat den rätte? Så när De kom från öarna avslutas med en urstark kvinnlig gemenskap råder ingen tvekan om på vilka hörnpelare den här serien vilar p.

Allt avrundas med att det äntligen är det fred och frihet i landet och Dagmar har bestämt sej för att våga följa med till Tjörn där Holger har sin familj. Från en ö till en annan. Kommer det att var mycket annorlunda där och hur starka är Dagmars och Holgers löften till varandra? 
Fortsättning följer. 

Serien:

De kom från öar
Och havet gav igen
In mot stenig strand

Malin Haawind, född 1980 i Järna i Sörmland, är en svensk författare och etnolog. Haawind har arbetat som redaktör och journalist. Hon debuterade som författare 2016 med boken Dra åt helvete: en bok om gräl. Haawinds bok Den som följer en stjärna vänder inte om utsågs till Årets bok 2025.

ISBN:9789164207395

Ett spöke i strupen

av Doireeann Ni Ghriofa

Titeln ger avskräckande och fasaväckande associationer. Vad är det här för bok? Originalets A Goast in the Throat känns mindre grotesk och omslagets vackra målade blommor mildrar, tvekande börjar jag läsa.

Hamnar i en småbarnsmammas eviga kretslopp av amning och hushållssysslor i ett litet samhälle på södra Irland. Där i ammandet drabbas hon av en dikt hon läst i skolan. Men nu talar texten direkt kvinna till kvinna. Talar är för svagt den går direkt in i henne och finns där hela tiden, hon bestämmer sej för att översätta den iriska dikten .

Jag smittas trots avstånd i tid och rum av den lätt översinnliga upplevelsen av att översätta texten av en mytomspunnen poet. Trots sömnbrist drivs hon vidare vidare för att vid slutet av dagen få sätta sej med den keltiska texten som hon vill göra till sin.

En vidöppen blick och kropp som kommunicerar utan hinder som ger oss livsbejakande sinnliga bilder, en berusande vision av Eibhlín Dubh Ní Chonaills vedermödor med liv och kärlek sammanflätas med en fyrbarnsmamma här och nu. Färgstarkt poetiskt språk i allt hon iakttar; vardagens myller, bygdens tystnad då, spiller över på hur hon uppfattar nuet.

Grävandet efter ett aldrig så litet minnesfragment av huvudpersonen Eiblin Dubh leder till besvikelse men dikten i översättning från iriska delar Doireann NiGhriofa med sig i slutet boken

Spöket i strupen förmodar jag är Eibhlíns kärlekssmärta som aldrig ger vika. Nu kan vi få en glimt av den tack vare mötet i en översättning

Doireeann Ni Ghriofa är ett namn att hålla i minnet och en eloge till Alan Crozier och Erik Andersson som översatt. Att jag började läsa Ett spöke i strupen är tack vare författaren Sebastian Berry som jag precis hade läst och senare såg i Babel där han tipsade om Ni Ghriofa. Härligt när rekommendationer hakar i varandra. 

Doireeann Ni Ghriofa, 1981, är poet och essäist, hon skriver på både iriska och engelska. 

Caoineadh Airt Uí Laoghaire, på svenska Klagosång för Art O’Leary, och dess upphovskvinna Eibhlín Dubh Ní Chonaill.

ISBN: 9789189105775

Röda sirener - en ukrainsk familjehistoria

av Victoria Belim

När längtan efter släkten i Ukraina blir för stark reser Victoria till slut till sin kära mormor Valentina i Behre. Mormodern har valt att stanna kvar trots oro i landet, märk väl att det här skrivs innan Rysslands anfallskrig 2022.

Vika, som är författarens smeknamn, har starka band till både sin farmor och mormor. Här en glimt av ett barndomsminne:

”… jag tittade genom det lilla fönstret på farmors gröna kappa som fladdrade förbi utanför och kände mej så trygg att jag tyckte att jag blev tyngdlös”.

Victoria vill veta mer om den sedan länge försvunne släktingen Nikodim. Nej nej, säger Valentina och blir mycket upprörd, nej istället behöver vi se om trädgården. Reaktionen förvånar Victoria men hon sansar sej och börjar ändå leta och samla pusselbitar om den sargade familjens historia.

Hon bestämmer sig för att stoppa huvudet i den ryska björnens käft den, före detta KGBs, fängelseliknande skrämmande byggnad där arkiven finns kvar. Två tuppar inramar porten till ”Tupphuset” de är stridsberedda med alla fjädrar utbredda - röda sirener.

Men ingen vet, inga dokument leder vidare. Däremot får hon reda på att Stalin gav order om massarresteringar och från dem kom inte många tillbaka.
Hennes mormor Valentina vill inget veta, skräcken för att veta för mycket sitter i men till slut tar en arkivarie bladet från mun och berättar, och sakta rullas Nikodims förfärliga öde upp.

Röda sirener ger perspektiv på Ukrainas långa kaotiska historia. Vikas sökande efter familjens öde skapar en intensiv samhörighet och familjekärleken växer. Tonen är varm och det starka intresset för familjers öde ger Röda sirener ett allmängiltigt djup. Dessutom är det en njutning att läsa Vicktoria Belim och hennes personporträtt något alldeles extra.

Victoria Belim, född 1978, är författare och journalist född i Ukraina men numera bosatt i Bryssel.

ISBN: 9789178092802

Pizzeria Roma

av Elin Persson

”Han kör längs den smala landsvägen. Kan vägen så bra att han hade kunnat blunda. Det är verkligen så, att det skulle gå att blunda utan att köra i diket, men han ska inte prova. Det vore idiotiskt, och en idiot är han inte”

Magnus är på väg till vårdcentralen, något han väntat med länge, allt för länge. Arbetet vid svetsen har tagit ut sin rätt och ibland gör det grönjävligt ont. Allt är ovant när han kommer fram; betalningen, väntrummet, frågorna men doktorn är bra.

Det är väl bara att vänta ut tänker Magnus, är väl snart tillbaka till jobbet.

Såhär det låter boken igenom, Magnus tankar som kommer och går. Han som går upp fem varje morgon, svetsar och tar sen Volvon hem. Hemmet ja, nu när han har vant sej att bo själv, finns inget som slår det. Ängarna, bruset från dammarna och årets skiftningar. Ibland tar han en tur ner till Roma och beställer något av det bästa som finns, pizza och en Trocadero. Kan hända att någon av grabbarna, det vill säga männen som blivit kvar, dyker upp.

Tonen i boken blir något jag stortrivs med och man kan tro att det är enahanda där i byn där det mesta har lagts ned, ja förutom Roma då, men mitt intresse är väckt för Elin Persson är en naturbegåvning när det gäller dialog och detaljer. Vardagen är inte håglöshet med bortglömd städning och smågnäll. Magnus är en man som gillar vardagen, han längtar inte bort i alla fall inte nu längre. Han njuter av tystnaden i storskogen vid en tjärn och tänker mycket på sina vänner och sin utflyttade dotter Ronja.

Manlig vänskap finns där trots egen- och svagheter. Kollen på varandra, som först tas som bufflighet men är maskerad omtanke. Stilen hade kunnat tippa över men här finns gehör och absolut inga sentimentala vibbar.

Efter några intensiva läsdagar märker jag att börja tänka som Magnus, vad som behöver fixas och vem skulle bli glad om det fanns sockerkaka i frysen. Jag trivs gott i sällskap med de här gråvargarna som kämpar var och en med sitt och så förstås Rashid som rattar pizzerian. Det var länge sedan jag läste något så värmande och kanske rentav genuint.

Elin Persson, född 1992, är en svensk socialantropolog och författare. Hon är huvudredaktör på Norrländska litteratursällskapets tidskrift Provins.

ISBN: 9789146242796

Förbjuden skrivbok

av Alba De Céspedes

Den nyinförskaffade skrivboken har en stark lockelse på Valeria. Så här låter det när hon har skrivit ett par dagar;

”…det känns att jag begår en allvarlig synd när jag skriver i den här boken. Ett helgerån - det är som att tala med djävulen. Mina händer darrar när jag slår upp den, jag är rädd. Jag ser på de vita sidorna med täta rader som ligger redo att ta emot skildringen av mina kommande dagar, som skrämmer mig redan innan jag genomlevt dem. Jag vet att jag genom mina reaktioner på de händelser jag noga nedtecknar lär känna mig själv allt bättre för varje dag. Kanske finns det de som själva lyckas bli bättre människor när de lär känna sig själva, men jag går alltmer vilse.”

Skrivandet blir ett som ett gift, Valeria sitter uppe på nätterna för att få tid. Formuleringarna ger henne insikter, hon får syn på hur hon och hennes familj lever. Insikter som hon från och med nu inte kan ducka, särskilt förhållandet till dottern vänder upp och ner på hennes värld. Det självklara dras fram i ljuset och får en annan innebörd, det är inte alltid angenämt. 

Skrivandet öppnar dörrar, Valeria reflekterar över saker som tidigare inte berörde hennes domäner, det vill säga hushållet och barnen. Nu uppfattar hon brist på respekt, familjen ser inte hennes sysslor som ett arbete. Det blir tumultartat och Valeria börjar fördöma skrivboken, dess dragningskraft perforerar hennes liv. Att hon inte rannsakar sina känslor gör att utgångspunkterna förskjuts. Dubbelmoralen förvirrar henne svårt. På ett halvt år har alla i hennes närhet påverkats av hennes begynnande osäkerhet och självständighet
Hon lever i klarsyn och samtidigt i en drömsk dimma när hon svärmar för sin chef, drömmer om resor långt bort. När den fasta familjestrukturen börjar krackelera blir det knepigt och Valeria måste bestämma sej; ut i det blå med drömmarna eller från och med nu se till att familjen inte splittras? Men kan hon återvända till det gamla? Hon hade ju ändå skymtat ett annat liv fullt av möjligheter.

Vår bokcirkel var undrande, vad vill författaren, men när diskussionen tog fart såg vi fler dimensioner i frågeställningarna. Att försöka formulera ens innersta, kan det ha samma sprängkraft även idag? 

Stilen är något febrig men enkel och rak. Den nu nyöversatta boken ses som en klassiker i Italien och här i Sverige är nu Förbjuden skrivbok med i Norstedts klassikerserie.

Alba de Céspedes (1911 -1997) var en bästsäljande italiensk-kubansk författare, journalist och antifascist. Efter att fallit i glömska under många år, fick de Céspedes ett andra internationellt genombrott i början av 2020-talet. Förbjuden skrivbok är översatt av Johanna Hedenberg.

ISBN: 9789113131054

Fråga 7

av Richard Flanagan

Med djup kärlek och respekt beskriver Flanagan sin fars enkla men också osannolika öde. Flanagan själv skulle inte funnits om fadern hade fått stanna i det japanska fånglägret, men så fälldes atombomben.

Boken skiftar mellan tankar om tid, minnen och Flanagans familj och Tasmanien, den framsynte författaren H G Wells och hans påverkan på den ûberintelligente ungerske kärnforskaren Leo Szilard, tillika Einsteins student i Berlin, en visionär sanningssägare utan motstycke som på 40-talet försöker stoppa A-bomben.

Överraskande händelsekedjor som verkligen hänt kring atombombens tillblivelse och inte minst om de vetenskapsmän och författare och filmare som insåg vanvettet. Att jämföra med president Truman som ansåg att atombomben var som vilken artilleripjäs som helst ”bara större än den andre killens”.

Tanken svindlar och precis som i Dr Strangelove undrar man om dilettanter verkligen ska få ha tillgång till den röda knappen.

Hisnande texter som förutsätter ostörd läsning. Trots sina disparata ämnen hänger allt ihop och det är smått svindlande. Litteraturens roll är att ställa frågorna inte försöka besvara dem och här hänvisar författaren till Anton Tjechovs sätt att beskriva världen, som på sätt och vis är upphovet till titeln; Fråga 7.

Förvirrande? Bara läs, texten är magnetisk.
Utan motstycke en av de bättre böcker jag läst, det blir en femma. 

Richard Flanagan; född 1961 i Longford, Tasmanien är en prisbelönt författare han även skrivit och regisserat flera filmer.
 

Två citat från boken:
”...men det här är en redogörelse av minnen, inte fakta, och det är inte genom fakta vi känner oss själva, medan minnet - med sina spratt, luckor, tystnader, påhitt, oundvikliga frågor - gör oss till dem vi är när vi hasar runt…”

”….orden i en bok är aldrig boken, själen i den är allt"

ISBN: 978-91-0-080947-8

Gamla synders skull

av Sebastian Berry

Så sympatisk han är den nyligen pensionerade polisen Tom Kettle. Han njuter sitt otium på en klippa med utsikt över havet och strövar runt i minnena som beter sej lite hur som helst.

Men den behagligt innehållsfattiga tillvaron störs av människor som söker hans hjälp. Lite yrvaken börjar han ta sej an verkligheten och inte minst händelser som varit begravda tills nu.

Så behändigt och kärleksfullt han behandlar orden Sebastian Barry. Han plockar och lockar fram dem med varlig hand, även de tunga svåra minnena. Men är Tom Kettle understimulerad eller håller han på att bli dement? Han hamnar i starka tillstånd som är påtagligt realistiska ena stunden men visar sej vara något annat, syner, förträngda minnen eller är det ptsd från soldatlivet? Det finns mycket att klura på och det långt in texten. Sakta framskymtar konturerna av onämnbara skeenden som rör familjen, och nu går det inte att hålla undan sanningen längre. 

Jag är fortfarande kvar i den där viken på Irländska ostkusten och undrar vad Tom Kettles nästa steg blir och spänningen ökar. 

Underbart språk, utmanande handling. En bok jag inte kunde släppa.
Följsam fin översättning av Daniel Gustafsson.

Sebastian Barry, född i Dublin 1955, är en av Irlands mest omtalade författare. För sina romaner och pjäser har han bland annat erhållit Kerry Group Irish Fiction Prize, Irish Book Awards Best Novel, Independent Booksellers Prize samt James Tait Black Memorial Prize. 

ISBN: 9789113138053

Tranorna flyger söderut

av Lisa Ridzén

Bo tänker, han sitter i sitt hus och funderar på livet nu och då. Bredvid sig har han sin älskade lapphund Sixten. Promenaderna med hunden blir inte så långa nu när han har svårt att gå, inte bra men så länge Sixten finns vid hans sida och hemtjänsten kommer så får det väl gå. Hustrun Fredrika sitter på hem eftersom hon blivit annorlunda och inte känner igen vare sej Bo eller sonen Hans.

Mest får vi följa Bos minnen och tankar, som stundtals riktar sej till frun. Hemtjänsten skriver anteckningar efter sina besök som vi också får ta del av. De talar om vad som faktiskt händer, och den dimensionen behövs för Bo missar ibland vad som sker runt omkring honom, han är under stundom ganska ointresserad faktiskt. Bra tänkt där att komplettera det inre med det som behövs för att hålla Bo vid liv.

Den här boken lyssnar jag till, mycket eftersom det är Lennart Jähkel som läser vilket han gör med bravur. Dialekten och en lite baktung läsning som ger något extra för vemodet i Bos värld. Eftertänksamheten som minnena för med sej, inte alla klarar att ladda orden men Jähkel kan.

Det är en stor uppgift att försöka teckna en person, människan är ju en komplex varelse. Men Lisa Ridzén lyckas fånga Bos tankar, det är rakt och samtidigt inkännande om hur det känns nu när allt avtar men där minnena ändå är förvånansvärt starka, det är fint beskrivet. Vad är ett jag? Människan med sina unika livstrådar, att detta skall upphöra, helt ofattbart.

Personalens empati och förståelse för vad som sker med Bo och hur de hjälper till på slutet tecknas ömsint. Alla samlas och Sixten får ligga tätt intill som han alltid har gjort.

Mansrollen är ett tema, hur destruktiv den kunde vara i det gamla samhället. Den har format mången man, så förfärligt sorgligt att de inte tilläts vara sitt hela jag.

Lisa Ridzén, 1988, bor i ett litet samhälle utanför Östersund. Hon är doktorand i sociologi där hon bland annat undersöker manlighet i glesbygd. Tranorna flyger söderut är mycket omtalad och prisad bok, dessutom översatt till ett fyrtiotal språk.

ISBN: 9789137161228

Medicinmannen

En 75-årig man ligger på en terapisoffa, minns och associerar kring sitt liv. Vi får följa med på livsresan men också en ung mans väg genom självmedicineringens toppar och dalar. I sena tonåren rids han av svår vilsenhet och ångest. Tillsammans med en grupp likasinnade börjar de testa olika droger från ”gatans apotek”. Boken Medicinmannen är delvis ett försök att svara på varför behovet av flykt är så starkt och menar att man för den sakens skull inte är en knarkare. Ett vulgärt synsätt som borde nyanseras tycker Wahl. Humanare vore att se till hela människan som den komplexa varelse hon är.

”Känslan av Olycka är vad det ytterst handlar om. I dag beter vi oss som om det är preparatet det handlar om…
…Det underliggande och övergripande rör känslor. Kemisk manipulation av känslovärldar är vad det handlar om.
… När underliggande känslor av värdelöshet, självförakt och självhat blir styrande kan självdestruktiviteten i dess olika former komma att ta över… Ytterst är det känslorna som styr och det är med känslorna vi behöver hjälp”

Medicinmannens kapitel består av kursiverade anteckningar om droger därefter följer livshistorien. Texten vrider sej som en dna-sträng, vissa av minnena är fast-etsade de försvinner inte. Underrubriken till Medicinmannen skulle ha kunnat varit: Det var inte honom de ville ha. Hans far övergav modern tidigt, hans morfar såg honom som den döde sonen Inge. Som treåring blev han isolerad på sjukhus i 28 traumatiska dagar, styvpappan Arne ville inte kännas vid honom. Frågor om hans föräldrar förföljer honom hela livet men blir under uppväxten allt med problematisk. I övre tonåren blir han narkoman. Det är känslan han vill åt, den när det lättar. Inte ruset utan när han kan kliva ut ur sej själv. Ofta tar han droger i ”sin” grupp. De kallar sej självmordspatrullen, faktiskt med en allvarlig botten.

Allt sammantaget skaver, blir otrivsel med livet och det avtar inte. Men det finns en parallell sida. En ansvarsfull och energisk man som sköter sitt jobb som lärare och som ständigt skriver. Första boken; På spaning efter växandets punkt, blev kurslitteratur på lärarutbildningarna, den följdes av böcker tänkta för tonåringar. 

Böckerna blev Mats livräddare från det att han började läsa. Alltid ha en välfylld bokhylla var ett måste, ett signum. 

Mats Wahl, 1945 - 2025 föddes i Malmö, växte upp på Gotland senare bosatt i Stockholm. Han var en mångbelönad ungdomsboksförfattare.

Ett minnesfragment och min hyllning till författaren blev ett jag skrev till honom efter att ha högläst en av hans böcker. På folkhögskolan arbetade jag som bibliotekarie, i vissa grupper hade jag ibland högläsning. Hans bok Husbonden* väckte intresse, lyssnandet var intensivt, vi satt som i en kupa det var snudd på hypnotiskt. Det försökte jag förmedla i ett kort brev till Mats Wahl. Jag vet inte om jag lyckades, fick i alla fall ett kort svar, ett artigt tack, inte mer. Men vi fick i alla fall ett svar och för er som inte har läst Husbonden, gör gärna det.

Husbonden - piraten på Sandön filmatiserades i tre avsnitt för SVT 1989 med Sven Wollter i huvudrollen, Kjell Sundvall regisserade. 

ISBN: 9789189063686