av George Elliot.
I dessa dagar när världen verkar upp och ner, är det vilsamt att vistas i Middlemarch där världen är fattbar och måttstocken rätt-och-fel präglar samvaron mellan invånarna. Avsteg sker naturligtvis, annars hade det inte blivit någon bok. Men innan du nu baxnar inför tegelstenen ska du veta att den är smårolig, har ett underbart språk och går absolut att läsa trots att den skrevs 1871.
Författaren ligger, som sig bör, steget före, och hon flyttar sina dockor på spelplanen som är ett antal gods i en underskön trakt dit moderniteten ännu inte nått men bankar på dörren.
Stilen är snirklig, oändligt långa meningar, men håll dej vaken för här finns briljanta iakttagelser, många gånder mycket citatvänliga, fyllda av en mild men pricksäker ironi.
Jag blir nyfiken på Mary Evans eller George Elliot som blev hennes pseudonym. Hon verkar ha haft en enorm livsglädje som givit sig på att skriva detta mastodontverk med ett myller av trådar att hålla reda på. Det var mycket en kvinna inte fick göra på den tiden men även här märks författarens överseende blick. ”.. de som tror sig veta vet förmodligen inte bättre”
Middlemarch har flera gånger utsetts till den bästa romanen i England. Ordrik, javisst men tänk på att den började som följetong, man skulle längta efter nästa avsnitt. Det är en verkligt god bok som väl sällskapar med till exempel Bergtagen av Thomas Mann.
Hans Jacob Nilsons översättning är superb och har prisats som årets översättning 2025. Det blir en total femma för Middlemarch.
Mary Evans föddes i Warwickshire 1819, hon dog i London 1890.
Tips
Bokradions bokcirkel från 2024
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/bokcirkeln-vi-laser-dunderklassikern-middlemarch-av-george-eliot.
ISBN: 9789100808396














