John och John

 av Douglas Stuart

På en färja över The Minch (mellan skotska fastlandet och ön Lewis) en vårvinterdag i stampande sjö, slår kaskader av vatten mot rutorna och den som är sjöovan borde ta en tablett eller ställa sig ute och titta mot horisonten. Cal är van vid sjön, men trivs inte med situationen så han försöker gömma sig men på öarna känner man igen varandra och damen i tweeddräkt som han just passerade vet det mesta om vems hans släkt är. Ön är ett litet samhälle och man visar hyfs så de byter några ord. Cal har varit på en misslyckad flykt på ett par år till fastlandet och nu kommer han hem i ett eländigt skick. Nyheter verkar färdas med dimman över ön, så redan innan Cal kommit hem vet pappa John att han klivit iland. 

Nu är jag fast. Jag vill veta mer, ja allt om hur det är att bo i en liten ort där det alltid blåser, fisket nästan upphört, kvinnorna hårt hållna, pengar och ungdomar är en bristvara och religionen har ett järngrepp om de kvarvarande själarna.

Tonen människor emellan pendlar mellan värme, nyfikenhet och bakslughet, identiteten hänger ihop med vilken släkt du föddes in i, olika måttstockar för man eller kvinna, sammanhållning är A & O där våldet ligger tätt under ytan i detta gudfruktiga samhälle.

Många bär på hemligheter vilket innebär dramatiska skärningspunkter och vi kommer in på skinnet hur det är att leva trångt där så mycket är otillåtet men ständigt säker utlopp. Dessutom är de här småöarna en mycket fattig del av Skottland.

För Cal och hans familj är elefanten i rummen kärleken; den otillåtna homosexuella, vilket bidrar till att ångesten kramas ännu ett varv. Man nästan känner hur tryckkokaren bågnar, så när det festas är det rejält, riktiga blötor, man vill bara glömma dansa och dricka.

Cal (som också heter John) bor med sin far John och sin mormor Ella. Fadern är vävare, fårfarmare och försångare i kyrkan och bokstavstrogen bibeln, Ella håller ihop hushållet och den lilla familjen i det trånga kalla svarthuset. Cal tampas med sina besvikelser och blir en tacksam slagpåse som återvändare.

Douglas Stuart är grym på miljöer och relationer för att inte tala om dialoger. Alla tampas med sitt och det är snåriga känslor under de återhållna ansiktena. Det monotona avbryts av överraskande vändningar ofta med en dos besk humor. Dramat som presenteras har en lång båge, och att dessutom vara gay och fortfarande i garderoben, ja något annat val finns inte, då hör jag som bakgrundsljud hamnen spända vajrar slå och vina i den vindpiskade hamnen.
En av de bättre böckerna jag läst på länge, det blir en femma.

En bonus för en skräddarfantast är att vi får kliva in i Johns vävstuga där garnernas färger är hämtade från naturen. Om man tror att tweed är murrigt brunt så tar man fel. Ta ett förstoringsglas och titta och du hittar makalösa toner i blått, rött och gult.

Douglas Stuart, född 1976 i Glasgow i Skottland, är en skotsk-amerikansk författare och modedesigner. Hans debutroman Shuggie Bain blev belönad med Bookerpriset år 2020.

ISBN: 9789100813321

Advokaterna

av Hans-Gunnar Axberger

Nu har jag läst Hans-Gunnar Axbergers triologi Rättvisans gång* där han på sitt personliga vis tar itu med några av advokatyrkets verksamheter.

I Advokaterna, som också är den den sista delen, kretsar handlingen kring olika affärsuppdrag och följer dessutom en familjeschism som tar sin början i den andra delen; Arvet.

Axberger är en fenomenal skribent, han verkar njuta av att skriva och behärskar svenska språket på en nivå som man sällan möter bland dagens författare.

Axberger har sagt i en radiointervju* att han vill tillgängliggöra rättsväsendet för gemene man, komma in bakom eller klä av om man så vill. Första boken Domstolen skiljer sig från de övriga två - Arvet och Advokaterna - den är mer solo men nu knyts allt ihop och den springande punkten är Krüger-affären.

Vi möter yrkesutövare med sträng polityr till de som anpassar sin yrkesutövning för personlig vinning.

Välbekanta åklagare och utredare dyker upp i Advokaterna, även kändisar i lätt maskerad form; Ingmar Bergman när regissören anklagades för skattesmitning, inifrån rikspolisens korridorer; Hans Holmer&Ebbe Carlsson från den kaosartade Palmeutredningen där även Bofors-skandalens huvudpersoner skymtar fram. 

Från maktens korridorer till havsbandet är det geografiskt inte långt, även där kan behov av stöttande jurister dyka upp när anspråken på mitt och ditt skiljer sig åt. Långvariga fejder om ägande och hävd ligger tätt under ytan och det blir till och med skottlossning mellan kobbarna.

Är lagarna till för att stävja hämnden, hålla koll på medborgarna eller för att snärja? Läs och fundera på det när du läser denna underhållande skröna. Det är bara ibland som jag tappar fokus och det är när det blir för mycket internt facksnack. Men heja H G jag blev uppiggad, road och upplyst.

Lyssna gärna på Johar Bendjellouls intervju med Hans-Gunnar Axberger
om första delen Domstolen som kom ut i april 2025.

* Serie: Rättvisans gång:

Domstolen

Arvet

Advokaterna
ISBN: 9789127189317

Ofred - Ryssland inifrån

av Åsne Seierstad

Har jag inte hört det mesta om Ryssland och Ukraina tänkte jag när jag höll i Åsne Seierstads tjocka bok Ofred, men ...

 

Bokcirkeln velade men till slut slog vi till. Och nu i slutet av Ofred - Ryssland inifrån måste jag erkänna att boken är en bladvändare och mixen fakta och personliga berättelser är ett praktprov på bra och spännande journalistik.

Seierstad drar in mig i sitt nät från första sidan genom det beprövade - in medias res. Inga omständiga preludier utan pang på och det med en förrymd rysk soldat som springer över en frusen älv i norra Norge. Andrej hamnade senare  på löpsedlarna när han väl omhändertogs av polisen. Men hans öde väckte Seierstads intresse, hur såg livet ut för en ung man som anslutit sig till, och sedan flyr ifrån, den beryktade Wagnergruppen.

Var växte Andrej upp, hur var det att leva i Thom långt där borta i Sibirien? Alldeles förfärligt visade det sej och här börjar två år av resor och hundratals timmar av samtal kors och tvärs igenom Ryssland.

Tack vare Åsnes pappa pluggade hon ryska i Moskva som ung och utan språket hade boken inte varit möjlig. Hon vill komma nära människorna, komma bortom standardsvar, hon vill verkligen veta. Hur är det att bli stämplad som utländsk agent, vad händer med de få soldater som får komma hem, vad får folk veta, vad får de säga, blir de övervakade? Hon rör sig i cirklar, letar upp Andrejs lärare, syskon och fadern som försvann och frågar. Ofta leder ett samtal till tips om någon som vet mer och Åsne far vidare i timmar med tåg och buss från öst till väst.
Många blir vänner och på så sätt får hon följa vad som händer med dem, särskilt de som försöker protestera och vi får inifrånskildringar. Mellan mötena ger Seierstad oss historisk och politisk bakgrund om hur Ryssland blev som det blev efter Gorbatjov. Självklart är källförteckningen lång, hon går noga fram. Men det är inget vonoben, vi är hela tiden med på färden.

Åsne Seierstads metod är rena magneten, tegelstenen blir en bladvändare och jag är imponerad. Metoden att gräva där hon står är fascinerade men kräver idogt arbete; från köksbord, lärarrum, kyrkor, bastulavar, höghusbalkonger och slutar tillsammans med en drönarsoldat i ett gömsle.

Många gånger undrar jag hur hon orkar, alla dessa resor ofta ensam, hon vet att hon avlyssnas. Mitt i alltihop åker hon längdskidor i Sibirien flera mil utan mankemang.

I efterordet betonar hon att det är ett lagarbete, utan den stöttningen ingen bok, men idén, upplägget och det personliga tilltalet fängslar alla sexhundra sidorna igenom och jag lär mej massor. En bedrift.

Åsne Seierstad, född 1970 i Oslo, är en norsk journalist och författare.
Hennes böcker har översatts och nått långt, med 2,7 miljoner sålda böcker är Seierstad på tredjeplats bland norska författare

ISBN:9789177959786 

Den sjunde pojken

Av Johanna Bäckström Lerneby

Ung pojke hittas i livlös i vattnet vid Pustervik i Göteborg, en annan pojke försöker rymma från ett behandlingshem i Småland. Slarvig polisutredning om Pustervikspojken kommer så småningom till Hanna Backs kännedom. Trist då att hon inte får använda sina journalistiska grävkunskaper som civilanställd polis. Det kryper av otålighet i Hanna.

Hanna Back känner sej förnedrad och rejält förbannad efter att ha blivit avskedad från en av Göteborgs största tidningar. Arbetet som civilpolis är något segare så hon kan inte låta bli att göra lite eget gräv vid sidan av. Sånt som polisen borde ha gjort men eftersom formalia hela tiden kommer i vägen händer inget. Hanna vet att hon hänger löst om hon går vidare.

Hisingen har fått en eminent stadsdelschef för skola och omsorg, Niklas M har lyckats vända skolornas nedåtgående kurva och han lovordas i media. Men är allt verkligen så fantastiskt som det verkar?

Jo det är absolut en bladvändare och jag dras med. Det blir sällan långrandigt och Johanna Bäckström Lerneby vet hur hon ska vrida upp spänningen, det märks också att hon har kännedom om vårt skuggsamhälle. Men känslan efteråt är en lite av pyspunka. Spänning för effektens skull snarare än att den väcker berättigad upprördhet. Kanske blev jag besviken eftersom det började så bra? Fler böcker om Hanna Back är att vänta. 

Johanna Bäckström Lerneby, 1974, är journalist och författare. Hon slog igenom med med Familjen, ett reportage om gäng- och ekonomisk brottslighet i en av Göteborgs förorter.

ISBN: 9789180665940

Haren & jag

av Chloe Dalton
Covid har lamslagit England och i karantän ute på landet arbetar Chloe Dalton nästan som vanligt med utrikespolitiska ärenden. På en av de dagliga promenaderna är hon nära att trampa på en mycket liten harpalt som hon efter viss vånda tar med hem. Tveksamhet finns, hon vet mycket väl att palten kanske har en mamma i närheten och med stora försiktighetsmått får harpalten ett tryggt viste i Chloes hem.

Sakta vänjer sig harpalt och människa vid varandra. Den får mat, värme och vila och växer till sig. Tanken är att undvika anknytning, det är det vilda utanför dörren som gäller. Försiktigt iakttar de varandra, dörren hålls alltid på glänt.

Harpalten får inget namn, ingen bur, sakta leder instinkterna den stegvis ut mot det fria. 

I takt med att palten växer ökar Chloes vetgirighet kring hur harar lever, vad de är för slags djur och hon slås av att mycket av det vi trott om haren ofta är fördomsfullt. Den är inte ett skadedjur eller feg, haren är ett vandrande djur som kan löpa kilometervis på nätterna, den är väldigt renlig och vaktar sina kullar mycket omsorgsfullt.

Tack vare haren vidgas kunskapen om det vilda runt knuten. Jakt och gigantiska skördemaskiner är den största faran. Men det finns också jordbrukare som ser samband mellan livgivande grönska och ansvarsfull samlevnad.

Covid är på tillbakagång och Chloes sätt att betrakta sin omvärld har förändrats i grunden. Ett ekologiskt synsätt är ofrånkomligt från och med nu men framförallt har tiden med haren bidragit till en annan dimension; ett annat väsen har fått henne att kontemplera över livet.

Chloe Daltons vackra språk vidgar verkligen medvetandet och jag hoppas boken får många läsare för upplevelsen och den viktiga påminnelsen om att vi delar denna jord tillsammans med naturen och djuren. 

ISBN: 9789180667647

De kom från öar

av Malin Haawind

Vi dimper ner hos Dagmar, i cementbrukets Slite på Gotland 1946. 

Dagmar bor hemma och jobbar på ortens hotell. Det är hennes familj som står i centrum för De kom från öar. Allt berättas, finns det hemligheter antyds de och allt uppenbart redovisas, som att den käre fästmannen Holger luktar humle ganska ofta.

Haawind är bra på att teckna tiden med pricksäkra detaljer kring kläder, möbler och mat. En tidstypisk dialog betonar både strävhet och ömhet främst kvinnorna emellan. Här lyfts de kvinnliga funderingarna; hur man ser ut, hur man beter sej, vågar man säga nej när hotelldirektören tafsar och har Dagmar hittat den rätte? Så när De kom från öarna avslutas med en urstark kvinnlig gemenskap råder det ingen tvekan om på vilka hörnpelare den här serien vilar på.

Allt avrundas med att det äntligen är det fred och frihet i landet och Dagmar har bestämt sej för att våga följa med till Tjörn där Holger har sin familj. Från en ö till en annan. Kommer det att var mycket annorlunda där och hur starka är Dagmars och Holgers löften till varandra? 
Fortsättning följer. 

Serien:

De kom från öar
Och havet gav igen
In mot stenig strand

Malin Haawind, född 1980 i Järna i Sörmland, är en svensk författare och etnolog. Haawind har arbetat som redaktör och journalist. Hon debuterade som författare 2016 med boken Dra åt helvete: en bok om gräl. Haawinds bok Den som följer en stjärna vänder inte om utsågs till Årets bok 2025.

ISBN:9789164207395

Ett spöke i strupen

av Doireeann Ni Ghriofa

Titeln ger avskräckande och fasaväckande associationer. Vad är det här för bok? Originalets A Goast in the Throat känns mindre grotesk och omslagets vackra målade blommor mildrar, tvekande börjar jag läsa.

Hamnar i en småbarnsmammas eviga kretslopp av amning och hushållssysslor i ett litet samhälle på södra Irland. Där i ammandet drabbas hon av en dikt hon läst i skolan. Men nu talar texten direkt kvinna till kvinna. Talar är för svagt den går direkt in i henne och finns där hela tiden, hon bestämmer sej för att översätta den iriska dikten .

Jag smittas trots avstånd i tid och rum av den lätt översinnliga upplevelsen av att översätta texten av en mytomspunnen poet. Trots sömnbrist drivs hon vidare för att vid slutet av dagen få sätta sej med den keltiska texten som hon vill göra till sin.

En vidöppen blick och kropp som kommunicerar utan hinder ger oss livsbejakande sinnliga bilder, en berusande vision av Eibhlín Dubh Ní Chonaills vedermödor med liv och kärlek sammanflätas med en fyrbarnsmamma här och nu. Färgstarkt poetiskt språk i allt hon iakttar; vardagens myller, bygdens tystnad, ja allt spiller över på hur hon uppfattar nuet.

Grävandet efter ett aldrig så litet minnesfragment av huvudpersonen Eiblin Dubh leder till besvikelse men dikten i översättning från iriska delar Doireann NiGhriofa med sig i slutet boken

Spöket i strupen förmodar jag är Eibhlíns kärlekssmärta som aldrig ger vika. Nu kan vi få en glimt av denna sorg tack vare mötet i en översättning

Doireeann Ni Ghriofa är ett namn att hålla i minnet och en eloge till Alan Crozier och Erik Andersson som översatt. Att jag började läsa Ett spöke i strupen är tack vare författaren Sebastian Berry som jag precis hade läst och senare såg i Babel där han tipsade om Ni Ghriofa. Härligt när rekommendationer hakar i varandra. 

Doireeann Ni Ghriofa, 1981, är poet och essäist, hon skriver på både iriska och engelska. 

Caoineadh Airt Uí Laoghaire, på svenska Klagosång för Art O’Leary, och dess upphovskvinna Eibhlín Dubh Ní Chonaill.

ISBN: 9789189105775

Röda sirener - en ukrainsk familjehistoria

av Victoria Belim

När längtan efter släkten i Ukraina blir för stark reser Victoria till slut till sin kära mormor Valentina i Behre. Mormodern har valt att stanna kvar trots oro i landet, märk väl att det här skrivs innan Rysslands anfallskrig 2022.

Vika, som är författarens smeknamn, har starka band till både sin farmor och mormor. Här en glimt av ett barndomsminne:

”… jag tittade genom det lilla fönstret på farmors gröna kappa som fladdrade förbi utanför och kände mej så trygg att jag tyckte att jag blev tyngdlös”.

Victoria vill veta mer om den sedan länge försvunne släktingen Nikodim. Nej nej, säger Valentina och blir mycket upprörd, nej istället behöver vi se om trädgården. Reaktionen förvånar Victoria men hon sansar sej och börjar ändå leta och samla pusselbitar om den sargade familjens historia.

Hon bestämmer sig för att stoppa huvudet i den ryska björnens käft den, före detta KGBs, fängelseliknande skrämmande byggnad där arkiven finns kvar. Två tuppar inramar porten till ”Tupphuset” de är stridsberedda med alla fjädrar utbredda - röda sirener.

Men ingen vet, inga dokument leder vidare. Däremot får hon reda på att Stalin gav order om massarresteringar och från dem kom inte många tillbaka.
Hennes mormor Valentina vill inget veta, skräcken för att veta för mycket sitter i men till slut tar en arkivarie bladet från mun och berättar, och sakta rullas Nikodims förfärliga öde upp.

Röda sirener ger perspektiv på Ukrainas långa kaotiska historia. Vikas sökande efter familjens öde skapar en intensiv samhörighet och familjekärleken växer. Tonen är varm och det starka intresset för familjers öde ger Röda sirener ett allmängiltigt djup. Dessutom är det en njutning att läsa Vicktoria Belim och hennes personporträtt något alldeles extra.

Victoria Belim, född 1978, är författare och journalist född i Ukraina men numera bosatt i Bryssel.

ISBN: 9789178092802

Pizzeria Roma

av Elin Persson

”Han kör längs den smala landsvägen. Kan vägen så bra att han hade kunnat blunda. Det är verkligen så, att det skulle gå att blunda utan att köra i diket, men han ska inte prova. Det vore idiotiskt, och en idiot är han inte”

Magnus är på väg till vårdcentralen, något han väntat med länge, allt för länge. Arbetet vid svetsen har tagit ut sin rätt och ibland gör det grönjävligt ont. Allt är ovant när han kommer fram; betalningen, väntrummet, frågorna men doktorn är bra.

Det är väl bara att vänta ut tänker Magnus, är väl snart tillbaka till jobbet.

Såhär det låter boken igenom, Magnus tankar som kommer och går. Han som går upp fem varje morgon, svetsar och tar sen Volvon hem. Hemmet ja, nu när han har vant sej att bo själv, finns inget som slår det. Ängarna, bruset från dammarna och årets skiftningar. Ibland tar han en tur ner till Roma och beställer något av det bästa som finns, pizza och en Trocadero. Kan hända att någon av grabbarna, det vill säga männen som blivit kvar, dyker upp.

Tonen i boken blir något jag stortrivs med och man kan tro att det är enahanda där i byn där det mesta har lagts ned, ja förutom Roma då, men mitt intresse är väckt för Elin Persson är en naturbegåvning när det gäller dialog och detaljer. Vardagen är inte håglöshet med bortglömd städning och smågnäll. Magnus är en man som gillar vardagen, han längtar inte bort i alla fall inte nu längre. Han njuter av tystnaden i storskogen vid en tjärn och tänker mycket på sina vänner och sin utflyttade dotter Ronja.

Manlig vänskap finns där trots egen- och svagheter. Kollen på varandra, som först tas som bufflighet men är maskerad omtanke. Stilen hade kunnat tippa över men här finns gehör och absolut inga sentimentala vibbar.

Efter några intensiva läsdagar märker jag att börja tänka som Magnus, vad som behöver fixas och vem skulle bli glad om det fanns sockerkaka i frysen. Jag trivs gott i sällskap med de här gråvargarna som kämpar var och en med sitt och så förstås Rashid som rattar pizzerian. Det var länge sedan jag läste något så värmande och kanske rentav genuint.

Elin Persson, född 1992, är en svensk socialantropolog och författare. Hon är huvudredaktör på Norrländska litteratursällskapets tidskrift Provins.

ISBN: 9789146242796