av Alba De Céspedes
Den nyinförskaffade skrivboken har en stark lockelse på Valeria. Så här låter det när hon har skrivit ett par dagar;
”…det känns att jag begår en allvarlig synd när jag skriver i den här boken. Ett helgerån- det är som att tala med djävulen. Mina händer darrar när jag slår upp den, jag är rädd. Jag ser på de vita sidorna med täta rader som ligger redo att ta emot skildringen av mina kommande dagar, som skrämmer mig redan innan jag genomlevt dem. Jag vet att jag genom mina reaktioner på de händelser jag noga nedtecknar lär känna mig själv allt bättre för varje dag. Kanske finns det de som själva lyckas bli bättre människor när de lär känna sig själva, men jag går alltmer vilse.”
Skrivandet blir ett som ett gift, hon sitter uppe på nätterna för att få tid. Formuleringarna ger henne insikter, hon får syn på hur hon och hennes familj lever. Det självklara dras fram i ljuset och får en annan innebörd, det är inte alltid angenämt.
Insikter som hon från och med nu inte kan ducka, särskilt förhållandet till dottern vänder de upp och ner på hennes värld.
Skrivandet öppnar dörrar, Valeria reflekterar över saker som tidigare inte berörde hennes domäner, det vill säga hushållet och barnen. Nu uppfattar hon brist på respekt, familjen ser inte hennes sysslor som ett arbete.
Det blir tumultartat och Valeria börjar fördöma skrivboken, dess dragningskraft perforerar hennes liv. Att hon inte rannsakar sina känslor gör att utgångspunkterna förskjuts. Dubbelmoralen förvirrar henne svårt. På ett halvt år har alla i hennes närhet påverkats av hennes begynnande osäkerhet och självständighet
Hon lever i klarsyn och samtidigt i en drömsk dimma när hon svärmar för sin chef, drömmer om resor långt bort. När den fasta familjestrukturen börjar krackelera blir det knepigt och Valeria måste bestämma sej; ut i det blå med drömmarna eller från och med nu se till att familjen inte splittras? Men kan hon återvända till det gamla? Hon hade ju ändå skymtat ett annat liv fullt av möjligheter.
Vår bokcirkel var först vara svagt gillande men när diskussionen tog fart såg vi fler dimensioner i frågeställningarna. Att försöka formulera ens innersta, kan det ha samma sprängkraft även idag? Att vi hamnade där är ett gott betyg.
Stilen är enkel och rak. Den nu nyöversatta boken ses som en klassiker i Italien och här i Sverige är nu Förbjuden skrivbok med i Norstedts klassikerserie.
ISBN: 9789113131054













