av Jesper Wung-Sung
Många har undrat över den bortvända kvinnan i Vilhelm Hammershöis målningar. Vem är hon och varför syns hon inte i helbild? Det är inte riktigt sant att hon aldrig syns i helbild, men det är Ida Hammershöi på målningarna och hon var fru till Vilhelm. Det är Ida den här boken handlar om.
Ida är åtta år yngre än Vilhelm och blev mer eller mindre uppryckt från sin familj i Stubbeköping i södra Danmark. Hon är drygt tjugo och oerfaren men ser på sin omvärld med nyfikna ögon. Hennes hemmiljö är allt annat än lugn, mammans mentalsjukdom har nästan fått Ida att tappa fotfästet så när Vilhelm friar kanske hon ser det som en befrielse. Men Ida vet inte mycket om klasskillnader, storstaden Köpenhamn eller hur man tacklar en man som är inåtvänd. Vänlig och kärleksfull men mest upptagen vid sitt måleri.
Kommen till hälften av boken börjar jag gäspa. Jag har haft höga förväntningar men nu har jag tråkigt. Men fortsätter för det är omtalad bok och jag har i många år fascinerats av Hammershöis tavlor. Älskar färgtonerna och den tysta avvaktande stämningen, de utsökta kompositionerna och hur han fångat ljuset. Visst jag har sett på den bortvända kvinnan i siluett och tänkt att det var ett djärvt grepp då de borgerliga motiven sällan avvek från varandra.
Vilhelm visar tecken på stark sensibilitet, idag hade vi kanske sagt att han var överkänslig. Omvärlden överväldigar honom, helst vill han vara hemma med Ida och måla. Men även där kan till och med möblemanget störa, lägenheten har ett minimum av möbler och mattor. En begonia åker ut i farstun, Idas önskemål kommer i andra hand.
De följs åt genom resor på jakt efter motiv för Vilhelm och de flyttar runt i Köpenhamn för att hitta rätt bakgrund och ljus. Och till slut hittar de en stor lägenhet där får Ida stå modell så mycket att kroppen domnar. Det var det här Vilhelm sökt genom åren. Vad är väl franska eller italienska landskap mot en luftig stor lägenhet med en kvinna sedd snett bakifrån. Ida blir tidigt änka. Hon har varit en sann äkta hälft. Och hon har grubblat. När hon till slut bränner deras brev är det kanske ett vägval. Ida Hammershöi avlider i Köpenhamn 1949 åttio år gammal.
Boken är omfattande. Jesper Wung har velat teckna Idas porträtt, den bortvända. Det blir en långdragen men mycket respektfull berättelse.
Syftet är lovvärt och Wung skriver flyhänt om än mångordigt om kvinnan från landet. Men hälften kommen har jag tråkigt. Det kanske är meningen, för Ida leds av att inte riktigt förstå sin man. Hon är solidarisk och förstående men samtidigt frågande. Vilhelm är en tystlåten man och Ida är fången i tidens konvenans. Undrar så var väninnorna är, fanns de verkligen inte? Har detta att göra med att det är en man som skriver, eller var det så det var? Paret har inga barn, de umgås i konstnärskretsar. Båda motvilligt, Ida är osäker och Vilhelm vill hem till målningarna.
Ida målad framifrån
Ida får uppleva sekelskifte, två världskrig och Vilhelm Hammershöi. Så här tänker den åldrande Ida: ”När Vilhelm dog var hon säker på att hennes hjärta skulle sluta slå. Redan första natten. En djup suck och ett sista slag. Hon hade fel. Så fel hon hade. Det har fortsatt oförtrutet, som om det aldrig funnits någon förbindelse mellan det hon känner och den här kroppen. Den kropp som finns i Vilhelms målningar. Hon är alltjämt omgiven av några av dem”.
Kvinna sedd bakifrån griper inte tag trots tydligt försök till inlevelse och utmärkt språk, den är på tok för lång. Kvinna sedd bakifrån får en trea.
Mer om boken och om Ida
Kvinna sedd bakifrån är Ida Hammershöis bok. Kvinnan bakom mannen får kliva fram i sin egen rätt. Tänk att en författare bestämmer sig för att försöka lära känna en kvinna som det inte finns så många spår av egentligen.
Ida kommer från en småstad på Fyn, från landet. Hennes mamma blir med åren mycket elak mot Ida, vilket har olika orsaker bland annat en mental störning. Det blir en kluvenheten till livet; inget hopp och stöd av den undflyende fadern en oberäknelig moder. Men syskonen har hon känt samhörighet, glädje och stöd från. Det här är en tid där det viktigaste för en ung kvinna var att bli gift. Sammantaget innebär det strama tyglar med sorgkant från både familj och samhälle. Mötet med Vilhelm sker oväntat genom hennes bror Peter och redan efter ett halvår är hon fru och flyttar till Köpenhamn. De närmaste är släkten, inga väninnor att anförtro sig åt. Det måste ha varit hisnande och ensamt. Direkt in i en ny familj och i början tvingas paret bo hos en svårtillgänglig och stolt svärmor. Statusen är viktig i hemmet Hammershöi, Ida är kommen ur en lägre klass, det påminns hon ständigt om. Mamman ser Vilhelm som ett gudabenådat geni som skall ha bästa möjliga förutsättningar runt sig. Möjligen är Ida något katten släpat in. Hon känner sig i alla fall inte välkommen. Men Ida blir inte tillintetgjord, hon har en inre styrka och kan skapa en viss distans till sin svärmor. Ida har också en torr humor som blir snudd på obegriplig för det är inte någon annan som förstår henne förutom Vilhelm på sitt tysta vis. Hon försöker verkligen stötta sin make på alla sätt hon kan och står ut med hans pedantiska läggning som påverkar hur de lever. Lägenheterna de bor i har minimala möblemang.
De växer samman på sitt något sätt. Ida har stått modell till många av målningarna och hon vet det mesta om vad som krävs runt om för att Vilhelm över huvud taget skall kunna börja måla. Ljuset är det allra viktigaste och boendet. Ida har mycket tid att fundera. Hon har ganska fria associationer som hon inte kan dela med någon. Kanske är det därför det dyker upp drömska avsnitt, mer som en saga av H C Andersen, med slemmiga djur och växter som hindrar en flicka att leta efter sin bror. (Idas yngre bror dog en tragisk död som liten). Stämningen är dunkel, lätt hotfull och full av ovisshet. Jag önskar verkligen att hon hade haft en väninna som kunnat tala med om sina mardrömmar.
------
Jesper Wung-Sung är född 1971 i Marstal. Han debuterade 1998 och har sedan skrivit en lång rad böcker inom flera genrer och för olika åldersgrupper.
ISBN: 9789146238645
