Pizzeria Roma

av Elin Persson

”Han kör längs den smala landsvägen. Kan vägen så bra att han hade kunnat blunda. Det är verkligen så, att det skulle gå att blunda utan att köra i diket, men han ska inte prova. Det vore idiotiskt, och en idiot är han inte”

Magnus är på väg till vårdcentralen, något han väntat med länge, allt för länge. Arbetet vid svetsen har tagit ut sin rätt och ibland gör det grönjävligt ont. Allt är ovant när han kommer fram; betalningen, väntrummet, frågorna men doktorn är bra.

Det är väl bara att vänta ut tänker Magnus, är väl snart tillbaka till jobbet.

Såhär det låter boken igenom, Magnus tankar som kommer och går. Han som går upp fem varje morgon, svetsar och tar sen Volvon hem. Hemmet ja, nu när han har vant sej att bo själv, finns inget som slår det. Ängarna, bruset från dammarna och årets skiftningar. Ibland tar han en tur ner till Roma och beställer något av det bästa som finns, pizza och en Trocadero. Kan hända att någon av grabbarna, det vill säga männen som blivit kvar, dyker upp.

Tonen i boken blir något jag stortrivs med och man kan tro att det är enahanda där i byn där det mesta har lagts ned, ja förutom Roma då, men mitt intresse är väckt för Elin Persson är en naturbegåvning när det gäller dialog och detaljer. Vardagen är inte håglöshet med bortglömd städning och smågnäll. Magnus är en man som gillar vardagen, han längtar inte bort i alla fall inte nu längre. Han njuter av tystnaden i storskogen vid en tjärn och tänker mycket på sina vänner och sin utflyttade dotter Ronja.

Manlig vänskap finns där trots egen- och svagheter. Kollen på varandra, som först tas som bufflighet men är maskerad omtanke. Stilen hade kunnat tippa över men här finns gehör och absolut inga sentimentala vibbar.

Efter några intensiva läsdagar märker jag att börja tänka som Magnus, vad som behöver fixas och vem skulle bli glad om det fanns sockerkaka i frysen. Jag trivs gott i sällskap med de här gråvargarna som kämpar var och en med sitt och så förstås Rashid som rattar pizzerian. Det var länge sedan jag läste något så värmande och kanske rentav genuint.

Elin Persson, född 1992, är en svensk socialantropolog och författare. Hon är huvudredaktör på Norrländska litteratursällskapets tidskrift Provins.

ISBN: 9789146242796

Tranorna flyger söderut

av Lisa Ridzén

Bo tänker, han sitter i sitt hus och funderar på livet nu och då. Bredvid sig har han sin älskade lapphund Sixten. Promenaderna med hunden blir inte så långa nu när han har svårt att gå, inte bra men så länge Sixten finns vid hans sida och hemtjänsten kommer så får det väl gå. Hustrun Fredrika sitter på hem eftersom hon blivit annorlunda och inte känner igen vare sej Bo eller sonen Hans.

Mest får vi följa Bos minnen och tankar, som stundtals riktar sej till frun. Hemtjänsten skriver anteckningar efter sina besök som vi också får ta del av. De talar om vad som faktiskt händer, och den dimensionen behövs för Bo missar ibland vad som sker runt omkring honom, han är under stundom ganska ointresserad faktiskt. Bra tänkt där att komplettera det inre med det som behövs för att hålla Bo vid liv.

Den här boken lyssnar jag till, mycket eftersom det är Lennart Jähkel som läser vilket han gör med bravur. Dialekten och en lite baktung läsning som ger något extra för vemodet i Bos värld. Eftertänksamheten som minnena för med sej, inte alla klarar att ladda orden men Jähkel kan.

Det är en stor uppgift att försöka teckna en person, människan är ju en komplex varelse. Men Lisa Ridzén lyckas fånga Bos tankar, det är rakt och samtidigt inkännande om hur det känns nu när allt avtar men där minnena ändå är förvånansvärt starka, det är fint beskrivet. Vad är ett jag? Människan med sina unika livstrådar, att detta skall upphöra, helt ofattbart.

Personalens empati och förståelse för vad som sker med Bo och hur de hjälper till på slutet tecknas ömsint. Alla samlas och Sixten får ligga tätt intill som han alltid har gjort.

Mansrollen är ett tema, hur destruktiv den kunde vara i det gamla samhället. Den har format mången man, så förfärligt sorgligt att de inte tilläts vara sitt hela jag.

Lisa Ridzén, 1988, bor i ett litet samhälle utanför Östersund. Hon är doktorand i sociologi där hon bland annat undersöker manlighet i glesbygd. Tranorna flyger söderut är mycket omtalad och prisad bok, dessutom översatt till ett fyrtiotal språk.

ISBN: 9789137161228

Stad i brand

av Don Winslow

En irländsk-italiensk allians rattar de ljusskygga affärerna på i New England. En spänd fred råder men det är ett skört band och när patriarkerna visar ålderstecken knakar det i fogarna, den yngre generationen vill helt jobba på ett helt annat sätt.

I staden verkar allt som vanligt men under ytan regerar gängen. Den organiserade brottsligheten märks då och då i media men dess djupa påverkan på samhället diskuteras inte eftersom delar av staden är köpta. Korruptionen - denna invasiva art i samhällskroppen är mer bräcklig än vad man tror. Det räcker med att veta hur ömtåliga egon reagerar på upplevda hot för att det skall smälla, känsliga Egon finns i alla grupper.

Testosteron och skjutvapen är ingen bra kombo hur smarta upplägg familjerna än har. Det finns en glorifiering kring att ta en kula och ”last man standing” som känns märkligt otidsenligt. Här spökar kanske södra Italien och starka religiösa familjeband från fattiga Irland. Ologiska men laddade med en samlad explosiv kraft, redo att luta sej mot så fort en oförrätt anas.

Maktstrider och maktfördelning kräver listiga schackdrag, men alla har inte tålamodet och så smäller det. Familjerna följer förfärat alla turer, en del fruar vädjar men man sviker inte, viker inte ner sej.

Det sorgliga är att den primitiva hjärnan får härska men drivkraften är såklart pengar. Pengar ger makt, alla vill ha makt. Hur ska det gå för den ofrivillige Danny Ryan, som dessutom har en liten familj att ta hand om. Det går inte att sluta läsa trots att scenariot är väl känt. Stad i brand är något för den som gillar Sopranos och liknande thrillers. 

Stad i brand följs av Stad av drömmar och Stad i ruiner

Plus: Kort startsträcka, rakt på och en stil som förutsätter att läsaren hajar. Snyggt språk och att allt genomsyras av en samhällskritisk blick.

Minus: Några unkna kvinnoporträtt.

Don Winslow född 1953 i New York är en amerikansk författare, manusförfattare och producent till flera TV-serier. Han är också en politisk skribent, bland annat mycket kritisk till Trump.

Bonus. Läste att Winslow inspirerats av Illiaden, den antika historien om det trojanska kriget för 3000 år sedan, allt på grund av en kvinna, sköna Helena. Här startar det med att läckra Pam kliver upp ur havet. 

ISBN: 9789150969962  

Ett helt liv

Av Robert Seethaler
Som fyraåring lämpas Andreas Egger av hos en avlägsen släkting. Livet blir hårt på bondgården i de österrikiska alperna, arbete och aga tills Egger som stark och fullväxt säger stopp, då har han men för livet både på ut- och insidan. Trots begränsningar är Egger inte rädd för att hugga i och när linbanor skall byggas i dalen blir hans oräddhet och styrka värdefull.

Ja så börjar livet för Andreas Egger i början av 1900-talet. Allt berättas på ett eftertänksamt och stilla vis så som Egger också framställs. Han är en ensling men skyr inte människorna. Han har haft en brutal barndom men hittar sakta sin egen väg mycket tack vare naturen. Egger får ändå vara med om ett och annat, kärlek och krig, båda omtumlande och de märker honom också för livet. 

När Egger formulerar sej är orden få men välvalda. Här ett exempel när han på sin ålders höst sitter i sin stuga, tittar ut och tänker:

”Man blir ju deppig av det här vädret. Inget annat än dimma. Ens blick halkar ju, för den vet inte ens var den skall ta fäste. Om det fortsätter så här, kommer snart dimman att krypa in i rummet och det kommer att börja dugga så smått över bordet.”

Jag lägger ifrån mej denna i sidor korta roman med känslan av ha varit med om något stort. Robert Seethaler vet att vara varsam med orden och människan. Kanske är det därför jag vill dröja vid upplevelsen av att ha fått läsa om Andreas Eggers liv. En eloge till översättaren Jörn Lindskog som bevarat den kärva och precisa tonen jag förknippar med Andreas Egger. Ett helt liv får en helgjuten femma.

Robert Seethaler är en prisbelönt författare född i Wien 1966. Ein Ganzes Leben har legat på korta listan för International Booker Prize 2016

ISBN: 9789186905453

Klubben

Av Matilda Gustavsson

Förvåningen visste inga gränser, i alla fall i media, efter Matilda Gustavssons artikel i DN i november 2018, där arton kvinnor berättade om övergrepp som skett över tid av en och samma man i Stockholm.

Allt startade med att Weinsteinbubblan sprack i USA. Ett rovdjur hade tafsat för sista gången och #metoo tog fart. Några tog mod till sig och berättade om Kulturprofilens övertramp i Stockholm.

Visst var det för jävligt men varför denna enorma uppståndelse? Förmodligen för att det inte går att komma ifrån kopplingen till Svenska Akademin som samarbetat, givit ekonomiskt bistånd och hyllat den så kallade Kulturprofilen som nu anklagades för övergrepp. Den tidigare oantastliga akademien får smuts på sig och kända namn snurrar runt i medielogiken. Det var dramatik i flera veckor. 

Eftersom jag läste Matilda Gustavssons artikel när den kom i november 2018, med det kända fotot på de arton kvinnorna, tyckte jag att jag kände till händelsen som var minst sagt hårdbevakad så man kan ju undra; varför ändå läsa Klubben? Jo det visar sig att den ger en fördjupande bild av förloppet 2018-2019, strukturen bakom och den belyser när något helt går över styr. Klubben låter också kvinnorna tala om varför de teg. En annan fråga är hur kan man kan skydda en man som begår till och med synliga övergrepp? 

Klubben handlar inte bara om mannen som numera sitter i fängelse och vars klubb ej längre existerar. Den handlar också indirekt om hur vi funkar i grupp, hur svårt vi då har att säga stopp nu går du går över gränsen. Kulturområdet är särskilt känsligt. Få har fast anställning, ens namn får inte bli nersolkat. Alltså flyter gränserna alldeles särdeles inom kultursfären där man behöver få ett gig, en roll, en utställning så man vänder bort blicken, är feg helt enkelt.

I boken sägs att skvaller är en stark kraft, den förenar människor och skvallret kan idag fara fram i chockvågor i sociala medier och tidningar. Sammanhanget vi ingår i verkar ibland viktigare än förnuftet. Klubben får mig att tänka på moral, ansvar och hur grupptryck fungerar. För det och för en text med driv och flyt får Klubben en stark trea.

Klubben översätts nu till flera språk, intresset verkar stort.

Hur jag dog

Av Niklas Ekdal

Efter en häftig attack på en fotbollsmatch får Niklas Ekdal en hjärnskakning men inser inte hur allvarlig. Det mesta smalnar av och livslusten går ner på sparlåga. Från arbetsnarkomani till passivitet vilket till slut leder till apati. En stark bidragande orsak till denna helvetesvandring är sömnlösheten vilken sätter rationella beslut ur spel och en dag tryter allt. Ekdal räddas på marginalen efter en överdos tabletter. 

Här börjar När jag dog och vi får följa med bakåt och framåt. Uppväxt, flytt till storstaden, lyckad karriär inom tidningsvärlden senare kan författaren leva på det han behärskar, orden. Tills smällen alltså. 

De olika scenväxlingarna vävs samman med betraktelser över nutidshistoria, politik (mest svensk) och samhällsfenomen som kommit och gått. Och den självklara röda tråden nu när han är på andra sidan, självmordet och synen på döden och självmord genom tiderna. Kyrkan som en gång släpade de självdöda till torgs där de skändades fram till dagens psykiatri. Referenser till författare, musiker och andra kända, som alla dött för tidigt ger perspektiv på världen vi lever i idag. De som överlevt (trots allt) ett hopp från Golden Gate eller misslyckats på annat sätt vittnar om att ett samtal, ett igenkännande hade betytt allt. Det vill säga, sök hjälp. 

När jag dog är en text som forsar fram. Niklas Ekdal skriver förföriskt lätt och medan jag hummar medhåll kring hans reflektioner inser jag plötsligt att jag visst inte håller med om allt. Så kan det gå när en skicklig skribent får mig att glufsa i mig sidorna. Och jag tänker att det är väl bra att han tvingar mig att tänka till, vi måste inte vara ense om allt. 

En lärorik och läsvärd bok som tar upp ett tabu i vår samtid. Självmorden är långt fler än trafikoffren och vad är det som gör att de inte får lika stor uppmärksamhet är värt att fundera över. 

Flyhänt och tänkvärt. Hur jag dog får 3,5

Blodsbunden

Av Augustin Erba

Blått blod flyter i ådrorna på äldste sonen Amadeus. Helt blått är det dock inte, uppblandat som det är med egyptiskt och kanske är det bättre för kommande släkter för den Habsburgska ådran är anfäktad av sjukdomar och egenheter. Men trots att Amadeus är formad till hur man skall föra sig som ättling till ungersk adel är det annat som måste hanteras i Fisksätra där familjen hamnat.

Pappan som är fysiker undervisar på Stockholms universitet och försörjer fru och tre barn. Han har dessutom press på sig att prestera eftersom Egyptiska staten snart vill se hans avhandling. Pappan mår inte bra.

Hemma har mamman ständigt migrän, yngste sonen är oftast i spjälsängen, lillasyster Elisabeth hukar för humörsvängningarna i hemmet och gömmer sig inlindad i långa halsdukar. 

I skolan får Amadeus stryk från dag ett i Franska skolan. Han skiljer sig från mängden och blir slagpåse i många år. Även han känner stor press på att han skall prestera och ta ansvar i vad som mer och mer blir en dysfunktionell familj. När mamman och sonen blir hotade på väg hem från affären bestämmer pappan att de måste få skydd av något slag. På så sätt kommer schäfern Felix till familjen, en bjässe till hund. 

Parallellt med uppväxthistorien får vi följa den vuxne Amadeus. Han går i terapi i åratal och tror att han gjort sig fri från katolicismen som legat som ett stort mörkt sjok över honom och producerat ständig skuld och skam för allt mellan himmel och jord. Det borde vara ok att bilda familj nu, utan att arvssynden skall fortplantas eller sätta käppar i hjulet, när han är kär i Petra. Redan samma dag som han förstår att han mött kvinnan i sitt liv blir han bekant med en australisk tjej. De kommer att bli goda vänner, till och med såpass att när hon frågar om han kan tänka sig donera spermier, vilket är knepigt värre i Australien så svarar Amadeus ja. När Blodsbunden börjar har några år gått Amadeus och Petra har nu två barn. Men hans beslut att åka till Australien för att hjälpa, som han uttrycker det, skapar en stor spricka mellan honom och Petra och hennes släkt. Har det kanske något att göra med en plikt och en del i att vara blodsbunden?

Ja det här är upptakten och ungefär halva boken. Och för att inte förstöra nöjet berättar jag inte mer men jag har en undran kring valet av biografiska inslag. Varför väljer en författare att balansera mellan roman och biografi? Tänker att det blir ett onödigt läckage kring vad som är sant och inte.
Märkligt nog kommenterar Augustin Erba delvis mina funderingar i DN*. Citerar: .".alla känslor i mina romaner är sanna. Informationen som ger upphov till känslorna, däremot, behöver inte vara det..." .. det betyder inte att det är sant. Dels är det mitt perspektiv på händelsen. Dels har jag skrivit, hittat på, fabulerat." Men varför så nära? tycker ändå inte att jag förstår trots att Erba talar om att binda en förbannelse, att det är ett måste att skriva.

Det jag kommer att minnas är de smärtsamma upplevelser som Amadeus går igenom och att få en liten liten inblick i hur det är att vara adligt uppfostrad i en malplacerad miljö. Och självklart dyker frågan upp; går det att göra sig fri, går det att blir en bra partner och pappa efter att aldrig ha blivit sedd med kärleksfulla ögon, aldrig fått en kram eller en varm bekräftelse?

Erba betyder grön eller gräs på latin. Augustin Erba valde sin mammas andra namn eftersom det var lättare än det långa adliga.

Blodsbunden är lätt att läsa trots det ibland plågsamma innehållet. Flyhänt och fascinerande, det blir en 4

* DN 25 maj 2019

ISBN:  9789174295337

Kobra

Av Deon Meyer

Bennie Greissel är fortfarande på benen glädjande nog. Tilltufsad, sliten men just nu med fast mark under fötterna. Fast alla vet. Vet att han är ett gammalt fyllo, att han kan ramla dit vilken dag som helst, eller? De gånger han hamnar i det djävulska suget kan han alltid ringa sin sponsor Doc Barkhuizwn som inte går på några lögner och som nästan verkar veta mer om Bennie än han själv. Så när Bennie får uppdraget att leda ett team igen blir han förvånad och darrar inombords, ska han hålla, vad tänker de andra i gänget?

De får ett delikat fall på halsen. En engelsman som dykt upp för bara några dagar sedan och verkar väldigt viktig har försvunnit från jordens yta. Livvakterna skjutna och plötsligt har Bennies team ögonen på sig från allra högsta ort. Specialpolisen, motsvarar ungefär Säpo, vill bli konstant uppdaterade. Men Bennie och teamet vill hålla sig så långt som möjligt ifrån deras klibbiga klor.

Sammansättningen av teamet är viktig. Denna gång får jag stifta bekantskap med flera nya särpräglade och skickliga kriminalpoliser. Bland annat Mbali Kaleni, den enda kvinnan på avdelningen för grova våldsbrott, en underbara buddhafigur med en otrolig resning. Hon tillåter inga svordomar och är snabbare än vad man kan tro när hon uppenbarar sig. 

Bokens andra thriller-tråd är ficktjuven Tyrone. Han måste skrapa ihop en rejäl summa för att hans syster skall kunna plugga till läkare. Hon är hans allt och Tyrone driver sig själv allt hårdare d v s han måste stjäla massor. Allt går som en dans tills han stoppar handen i A s väska. Det som inte får hända sker. Han blir nerbrottad av säkerhetsvakter och tas till förhör. Darrande och på helspänn ser han plötsligt en helt främmande man iskallt sikta på dem alla med en ljuddämpande pistol. Ja sedan drar det iväg och blir riktigt spännande. 

En av mina favoritförfattare ges ut på ett av mina dito bokförlag, Weyler. Inte heller denna gång blir jag besviken. Meyer kan sitt hantverk utan och innan. Och han kan Sydafrika här och nu. Regnbågsnationen som ömsar skinn efter den store Mandela. Ska man kunna sopa rent framför egen dörr och hålla borta korruption och annat elände?

Boken från 2014 är skriven på afrikaans sedan till engelska och därifrån till svenska i översättning av Mia Gahne.

4,5

ISBN:  9789176810446

Ulysses

Av James Joyce

Nu har jag lyssnat på Reine Brynolfsson i 40 timmar. Han läser med den äran och jag gissar att han läst boken innan för han anpassar sin röst efter avsnittens skiftande arter med sina speciella stilar. 

Att avsnitten är så olika var tydligen en av anledningarna till själva romanbygget, det är varierande litteratur boken igenom. Till exempel vad det engelska språket kunde erbjuda från när engelskan började få sin struktur (Chaucer) och framåt i tiden till 1904s dåtida slang på puben i Dublin. I Gilberts  schema som läcktes av Joyce till vännen, spelar också färger, ämnesdiscipliner och kroppens olika delar in. Och naturligtvis Odyssén som lär finnas som en osynlig struktur bak ordmassorna. 

Eftersom ljudboken endast avgränsas av de tre större delarna blir övergången mellan dessa avsnitt ibland svår att finna, (Det är denna ljudboks svaghet att inte övergångarna märks) Jag märker att det är högtravande och utdraget ibland, snabbt skissartat vid andra tillfällen.

Ganska snart infinner sig behov av stöd. Det är inte någon ogenomtränglig text att lyssna på, snarare handlar det att fördjupa lyssnandet. Namn, företeelser, skämt och aktualiteter då som inte finns som referenspunkter idag. 

Jag började med att söka hjälp av översättaren Erik Andersson. Rekommenderar varmt hans bok om hans fyra-åriga mödor med Ulysses: Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Den är för övrigt en väldigt sympatisk bok som man kan läsa utan att öppna Ulysses. Andersson får mig att släppa på pretentionerna och sväva med i textmassorna. 

Mot slutet sökte jag aktivt mer bakgrundsmaterial. Det finns mycket på YouTube. Bland annat en dokumentär i tre delar. Här första

Den amerikanska litteraturkännaren Courtney Pickles verkar leva med böcker och hennes fem tips kring hur man bäst angriper Ulysses är riktigt bra. Bland annat säger hon att man ska börja med novellsamlingen Dubliners och A portrait of the Artist as a Young Man och att man inte måste gilla Joyce för att läsa Ulysses. Joyce was a prick säger hon.

Dublin och dublinborna är fonden (Joyce har sagt att man skall kunna bygga upp staden utifrån hans beskrivning av hur det såg ut i Dublin 1904) och på dess gator travar Leopold Bloom och Stephen Dedalus. Vi får ta del av deras olika möten men framför allt hur de tänker. Det som alla gör men som få berättar om, vad vi egentligen tänker där bakom pannbenet. Det som andra aldrig får veta. Joyce är inte ensam om denna stream-of-conciussnes vid den här tiden, (Virgina Woolf praktiserar den bland annat i Mot fyren), i vilket fall är det en strålande och banbrytande idé.

Bloom är den vardaglige hjälten, i motsats till krigaren Odysseus, som trots att han möter sliriga kommentarer som stinker antisemitism lyckas behålla sin värdighet. Han är en sann humanist som försöker förstå den andre. Oupphörligt grubblar och filosoferar han kring allt och alla han möter, hundar, kvinnor, mat, priser, handel med allehanda produkter. En antihjälte enligt bland annat Olof Lagercrantz.

Tidspannet är från morgonen till sen natt. Börjar vid kusten sedan rör sig skildringen in mot staden och slutar hemma hos familjen Bloom i sängen hos Molly. Frukost, begravning, biblioteks- pubbesök, stranden igen och mot slutet är det manliga sällskapet på nån slags bordell men då blir jag övermätt på hur kvinnor beskrivs och bedöms som varor. Jag vet att det är tidsandan men har svårt att distansera mig. Vidrigt att läsa som kvinna.

Nu har jag lyssnat klart och tack vare stödpunkterna här ovan är jag glad att jag äntligen är i mål.
Klassikerstatus i all ära men det här handlar mer om läsaren som, bara, ger Ulysses 4,0 för en hisnande idé och för att slutkänslan ändå är att studien av Dublin landar i en humanistisk grundidé, trots den erbarmliga kvinnosynen, i alla fall året 1904.

Bye, bye blackbird

Av Jesper Stein

Inte en engelsk text, nej en dansk översatt till svenska. Jesper Stein är journalist och har arbetat på Jyllands-Posten. Kanske var han tidningens man i Köpenhamn för han känner staden väl och mer än så för han förmedlar en stark kärlek till Dronningens by. 

Axel Steen har lätt för att bli besatt av sina fall, speciellt de som inte blir lösta. Så är det med Koltrastfallet. En ung kvinna Marie Schmidt, i blomman av sin ålder 19 år, hittas i en sjö inne i Köpenhamn. I parken bredvid syns tecken på strid. Är hon en i raden av de kvinnor som blivit våldtagna i centrala Köpenhamn? 

Fyra år senare tas fallet upp på nytt i samband med nya våldtäkter. Axel Steen är nu en skild man med missbruksproblem. Inte något hans arbetskamrater vet men de undrar över hans lynnighet.

Så flätas jakten på våldtäktsmannen samman med Axels liv. Hans svartsjuka, de såriga samtalen om dottern som han älskar över allt annat. Haschet blir medicinen när svärtan och ångesten blir för stark. 

Plus med Bye bye blackbird är köpenhamnsskildringen. Det här utspelar sig på sommaren och här tipsas om några klara favoritplatser; Gammel Torv, Kongens Have med flera. Krogarna har säkert bytt namn vid här laget men stämningen finns kanske kvar?

Spänningen byggs upp snyggt. En viss grabbighet ja visst men den balanseras med en rak och bra kontakt med de kvinnliga arbetskamraterna. Och viljan att riktigt lära känna sin dotter, att helhjärtat få vara med henne. Dessutom är det några samtal mellan Axel och flickvännen Ea som är riktigt nakna och öppenhjärtiga. För nakna för Axel som dels bär på den roll han skruvats in i sedan barnsben, dels den som står för jämlikhet och medkänsla. Men dessa roller krockar. 

En fortsättning kommer med all säkerhet. Detta var del två och nu är Axel ensam igen. Han åker mot sina hemkvarter i Norreport i solnedgången med nedsjunkna axlar men fri.

3,5

Harold Fry och han osannolika pilgrimsfärd

Harold har blivit nästan helt tyst sedan han pensionerades från bryggeriet för ett halvår sedan. Hans fru Maureen är glad om han förflyttar sig så mycket som från dörren till garaget och att han svarar på tilltal. Läget är stabilt men vardagen är monotont enahanda.

Så dyker det upp ett brev från Queenie som var arbetskamrat med Harold för länge sedan. Hon berättar att hon vårdas för cancer och att hon tänkt mycket på honom. Det som nu sker vid köksbordet är en metamorfos. Harold förvandlas. Han rörs, gråter och agerar. Ett brev skall skrivas och postas omedelbart. När Harold ändå är ute för att leta upp en brevlåda kan han ju lika gärna leta upp nästa så att brevet kommer fram snabbt. Och eftersom det var skönt att röra på sig, och en viss rastlöshet finns i kroppen, så går Harold vidare. I skjorta och slips, seglarskor och vindtygsjacka börjar Harold vandra iväg. Tanken formar sig knappt, han sätter bara den ena foten framför den andra och nästa dag, efter en natt på pensionat, vandrar han norrut mot hospicet där Queenie finns.

Harold är inte i form, fötterna och kroppen reagerar våldsamt och tur är att han möter vänliga människor som lyssnar och ger tips. Efter omplåstring börjar börjar Harold sakta njuta av sin färd. Tankarna kommer och går, en del så smärtsamma att han knappt kan nudda vid dem, andra förundrar honom. Vad hände med den glada Maureen, vilka svek fick hans son att undvika honom? Förtvivlan över att ha blivit utslängd av sin far och ännu tidigare övergiven av sin mor.

Åttio mil är det till Queenie. Avståndet och det långsamma vandrandet rimmar inte riktigt med att det är bråttom, men Harold ser sin vandring som en botgörning och att själva gåendet skall få Queenie att bli frisk. Så där är han nu vid dikesrenen med en plastpåse med lite tvättmedel och en flaska vatten. Så får en tidning fatt i historien om den ensamme pilgrimen och det blir uppståndelse och människor söker upp Harold. Den lugna ensamma färden är nu ett minne blott.

Det är svårt att släppa boken om Harold. Resan är ju också en inre strapats vilket gör att vi verkligen lär känna den försynte och sympatiske Harold. Att vandra iväg när livet tar en vändning är en egen genre bland romanerna. Nu har jag själv inte läst så många men drar mig till minnes Anders Paulruds Kärleken till Sofia Karlsson och författarna Constance Beresford-Howe och Anne Tyler som båda skrivit om kvinnor som reser sig upp och går. Sedan kan jag inte låta bli att tänka på David Lynch fina film The Straight Story om mannen som åker gräsklippare över hela den amerikanska kontinenten för att söka försoning med sin bror. Författare till Harold Fry och ... är Rachel Joyce. För den som vill kolla lite närmre finns en karta över pilgrimsfärden.

4.1

Läst mars 2013

Väldigt sällan fin

Noha är en tystlåten ung man med en rikt inre liv. Han sitter gärna och läser, skriver och kontemplerar i sin ensamhet. Men det nya livet, det att vara student, rubbar Nohas cirklar. Bor man i en studentkorridor är det ofrånkomligt att man träffar andra. Trots Nohas strategi att besöka det gemensamma köket sent på kvällarna eller lägga örat mot dörren för att undvika möten hamnar han ändå i lägen där han tvingas svara på frågor och se och höra saker han önskade att han helst kunde slippa.

Trots sitt sociala motstånd blir han bekant med Fredrik som visar stort intresse för Nohas muslimska bakgrund och Anna som välvilligt och uppfordrande vill visa sin bild av vad som är svenskt. Svenska barnprogram från slutet av 70-talet, svensk musik... Noha försöker motstå deras närmanden men det verkar ha motsatt effekt. Fredrik konvertar till islam och Anna ser nästan Noha som sin pojkvän, fast det inser inte Noha.

 När första terminen går mot sitt slut skall Noha tillsammans med sin pappa och bror åka till Eritrera för att hedra den nyss bortgångne farfadern. Noha åker motvilligt med, men hans intresse för landet är ändå genuint, han slukar allt som har med Eritreas historia att göra. Landet är sargat efter att genomlidit ett inbördeskrig och en skakig självständighet. Allt är oförutsägbart, laglöshet är nog ett sammanfattande ord. Resan blir också en inre dito. Nu får Noha chansen att sakta lära känna sin far. En far som varit frånvarande en stor del av Nohas liv och som han varit rädd för och inte förstått.
Denna andra hälft av boken berättas på ett annat vis. En högre växel läggs in och vistelsen i Eritrea är färgstark och halvkaotisk.

Vad är det här för en bok? Om vad som är hemma? Om vilsenhet? Om det nya Sverige och dess spännvidd? Trygga mätta svenska ungdomar som inte har en aning om flykt och hunger som söker exotism och utmaningar? Fullt med kontraster, en: från vintersverige med ordning och reda till laglöshetens Eritrea. Däremellan får vi glimtar av utsatthet och överlevnadsinstinkt. Det är ingen torr bok, det glimtar till av både självironi och humor. Så här kan man också berätta, med ett alldeles eget språk och perspektiv. Väldigt sällan fin fick svenskarnas Stora läsarpris för årets debut 2012.

4,0
Läst mars 2013

Stjärnlösa nätter

Något av det bästa Amár vet är att få ligga på rygg i den kurdiska natten och titta upp mot stjärnorna och helt förlora sig i rymden. Det är en hisnande upplevelse. Därute i evigheten är allt vackert och bekymmerslöst. Det kan man annars lugnt påstå att det inte är i Amàrs liv.

Amàr har lurats in i en fälla som han uppfattar det. Uppvuxen i Sverige nu 20 år gammal vill hela hans släkt att han skall resa ner till släktingarna i norra Irak och gifta sig med sin kusin. Amàr som känner sig helsvensk och är fylld av framtidsdrömmar blir helt ställd. Hur ska han göra? Fly och bli totalt utfrusen eller ge efter för tvånget?Ja jag anar nog hur det kommer att sluta, men just nu hopas problemen för Amàr i boken.

Ämnet hederskultur har debatterats länge i Sverige och vi minns väl alla Fadime som mördades för drygt tio år sedan. Att de unga männen också står under ett starkt tryck på olika sätt behöver också ventileras. Boken är lättläst och en riktig bladvändare. Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad, som bygger på självupplevda händelser, har undertiteln: En berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt liv.

3,5
Läst februari 2013

En man som heter Ove

Är Ove rödlistad? Han har åsikter om allt som rör sig utanför hans fönster. Om hundar som pinkar på fel ställe, om felparkerade bilar och cyklar, om grannar som beter sig d v s joggar eller har stora solglasögon. Listan kan göras hur lång som helst. Men allt eftersom vi sakta lär känna Ove inser vi att han likt en kronärtskocka är vass utanpå men har kvaliteter inuti. Kvaliteteter som inte uppenbaras i första taget. Ove är arga gubben i radhusområdet där han bor.

Varje morgon går Ove sin inspektionsrunda på området och antecknar felparkerade bilar, noterar fimpar på marken, blir gramse på felparkerade cyklar, ja ni fattar.

Men så möter han några nya grannar som sakta bryter Oves isolering. För sedan Oves fru dog för ett halvår sedan har han isolerat sig. Och det är här som jag undrar vad det här är för slags bok. Är den rolig? Ja om man tycker att det är roligt med fördomar som luftas och kommer på skam, då är det roligt. Fast jag är mer intresserad av Oves historia, hur han blev så butter och tvär. Sakta och bit för bit berättas historien om den ärlige, arbetsamme, ordentlige och händige Oves bakgrund och varför han blev dem mest oflexible mannen i radhusområdet.

Först trodde jag att boken En man som heter Ove var ett försök att haka på puliksuccen Hundraåringen som klev ut genom fönstret. Men egentligen handlar det ju om sorg, om allt som gått förlorat och inget att hålla kvar vid, rena gungflyet, det är klart att man blir ledsen. 

Män som vuxit upp på landet med hårt arbetande föräldrar som föredömen och ledstjärnor har det svårt i ett land som är befolkat av konsulter och administratörer eller som Ove säger; vita skjortor. 

Slas skrev om nedmonteringen av lantbrukssverige. I En man som heter Ove möter vi nästa generation, de som bildat familj i städerna efter flytten från landet. De flyttade till radhus, mekade med bilen, lagade trasiga saker, avtal avgjordes med ett handslag och det var ordning och reda på saker och ting. Men vem frågar efter dessa kvaliteter idag när precis allt kan köpas för pengar.

Pellejönsar i vita skjortor vet inget om vad som krävs, som Ove skulle ha sagt.

3,8

Läst september 2012 

Det enda könet

2 0 1 2

I essäboken Det enda könet : varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin skriver Katrine Kielos om hur ekonomiska värderingar kommit att genomsyra så mycket mer än de rent ekonomiska frågorna i vår värld. Hur kan man komma på att väga en kissblöja? Det är för att ekonomin har fått göra insteg i områden som tidigare vägletts av tillit och solidaritet menar författaren.

Hur mycket är vi påverkade av ekonomiska värderingar? Den ekonomiske mannen finns inte som en reell människa, han är en typ som Kielos menar finns allerstädes närvarande. Se på hur samhället är organiserat, hur språkbruket är i våra medier. Marknaden är ansträngd, orolig, överhettad etc.

Den internationella ekonomin är inget lugnt tickande urverk, det konstaterar jag efter att ha läst Katrine Keilos bok, Den ekonomiske mannen. Han är som en sol-och-vårare som inte tänker ansvarsfullt som inte tänker på vår framtid.

Jovisst inte bara påminner titeln om Simone Beauvoirs Det andra könet det är menat att vi skall ha tankarna om könet som konstruktion med oss när vi läser om Homo Economus, Den ekonomiska människan.

Superintressant bok.
4.0

Läst 2012