fredag 4 november 2016

En man som heter Ove


Är Ove rödlistad? Han har åsikter om allt som rör sig utanför hans fönster. Om hundar som pinkar på fel ställe, om felparkerade bilar och cyklar, om grannar som beter sig d v s joggar eller har stora solglasögon. Listan kan göras hur lång som helst. Men allt eftersom vi sakta lär känna Ove inser vi att han likt en kronärtskocka är vass utanpå men har kvaliteter inuti. Kvaliteteter som inte uppenbaras i första taget. Ove är arga gubben i radhusområdet där han bor.

Varje morgon går Ove sin inspektionsrunda på området och antecknar felparkerade bilar, noterar fimpar på marken, blir gramse på felparkerade cyklar, ja ni fattar.

Men så möter han några nya grannar som sakta bryter Oves isolering. För sedan Oves fru dog för ett halvår sedan har han isolerat sig. Och det är här som jag undrar vad det här är för slags bok. Är den rolig? Ja om man tycker att det är roligt med fördomar som luftas och kommer på skam, då är det roligt. Fast jag är mer intresserad av Oves historia, hur han blev så butter och tvär. Sakta och bit för bit berättas historien om den ärlige, arbetsamme, ordentlige och händige Oves bakgrund och varför han blev dem mest oflexible mannen i radhusområdet.

Först trodde jag att boken En man som heter Ove var ett försök att haka på puliksuccen Hundraåringen som klev ut genom fönstret. Men egentligen handlar det ju om sorg, om allt som gått förlorat och inget att hålla kvar vid, rena gungflyet, det är klart att man blir ledsen. 

Män som vuxit upp på landet med hårt arbetande föräldrar som föredömen och ledstjärnor har det svårt i ett land som är befolkat av konsulter och administratörer eller som Ove säger; vita skjortor. 

Slas skrev om nedmonteringen av lantbrukssverige. I En man som heter Ove möter vi nästa generation, de som bildat familj i städerna efter flytten från landet. De flyttade till radhus, mekade med bilen, lagade trasiga saker, avtal avgjordes med ett handslag och det var ordning och reda på saker och ting. Men vem frågar efter dessa kvaliteter idag när precis allt kan köpas för pengar.
Pellejönsar i vita skjortor vet inget om vad som krävs, som Ove skulle ha sagt.
3,8
Läst september 2012 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar