Entry Island

 av Peter May

När jag läste Svarthuset av Peter May för ca tio år möttes jag av något nytt. En sympatisk och dramatisk skildring av hur utmanade livet kunde vara på Hebriderna för ett sekel sedan. Stark sammanhållning på gott och ont, människor som i sin jakt på föda ständigt fick tampas med naturens nyckfullhet. Det viner fortfarande om öronen när jag tänker på männen som klängde på stupen högt ovan ett obarmhärtigt hav på jakt efter fåglar. Kombinationen av ett olöst mord i en natur som är obeveklig, det är den Peter May jag en gång fastnade för. 

I Entry Island flätas ett våldsamt mord på den kanadensiska ön Entry Island ihop med berättelsen om en förfader till polisen Sime MacKenzie. Släktingen var en av dem som tvingades att ge sig av från sin hembygd i Skottland för att hamna i Kanada. Då en okänd kontinent för alla ombord på de medfarna skeppen. Det är en stundtals plågsam historia. Engelsmännens råa behandling av fattiga bygger på verkliga händelser som har utspelats på Hebriderna*. 

Mordgåtan på Entry Island är besvärlig för Sime, han lider av sömnlöshet, dessutom är hans före detta fru med i teamet som skall lösa mordet. Dråpet på en känd affärsman är inte lika lättlöst som vissa i gruppen vill tro. Komplikationer, svartsjuka och stormvindar bidrar till ödslighet och spänning.

Peter May kan konsten att trollbinda men allt han skrivit är inte bra. bland annat delar i Enzo MacLeod-serien där en skotsk-italiensk forensiker löser spektakulära mord. Har läst två och blev mycket besviken, hafsigt är bara förnamnet. Här i Entry Island hålls ändå spänningen vid liv ända in i det sista, men varför är det så svårt att få till avslut som känns trovärdiga? Entry Island får en trea. 

Peter May ,född 1951, är en skotsk journalist och författare som skrivit för TV och film innan författarbanan, han är mycket översatt och prisbelönt. Peter May bor i Frankrike sedan tjugo år.

• utrensningarna är kända under begreppet Utrensningarna av Högländerna. Något annat som har verklighetsförankring är karantänen Grosse Ile. Den ligger vid Saint Lawrencefloden i Kanada och är bevarad, den stängdes 1937. Ett stort keltiskt kors är rest där till minne av de femtusen irländska och skotska immigranter som dog där under 1847.

ISBN: 9789177011644

Ranish Tweed

Av Peter May

Allt börjar plötsligt och våldsamt i Paris. En bil sprängs i bitar och Ruardidh MacFarlane tappar medvetandet. Innan hon försvinner in i dimman inser hon att hennes man Niamh precis dött framför hennes ögon.

Paret MacFarlane har efter många års slit blivit ett framgångsrikt textilföretag, de har lyckats framställa en variant på Harris Tweed som de kallar Ranish Tweed. Ständigt på resande fot har de lyckats etablera sig bland de större skräddarna och omtalade modehus. Chockad förhörs Ruardidh av den franska polisen. Man misstänker först ett terrordåd, men svänger senare mot att det kan vara ett svartsjukedåd. 

I Ranish Tweed återkommer Peter May till ön Lewis som han verkar ha en stark hatkärlek till. Ingen som han kan beskriva öns bistra och omväxlande skönhet. Efter att ha läst fem böcker av May ser jag skimrande små sandstränder som skymtar fram bland stupen och där havet ständigt stångar sig mot klipporna. På land hukar byarna bland torvmossarna och de många kyrkorna. 

På ön Lewis tillverkas också Harris Tweed och stoltheten är stor över tygets kvalitet. Som så ofta i kustsamhällen har befolkningen livnärt sig på olika sätt, ett har varit vävningen och ljudet av vävstolarna har hörts från vart och vartannat hus.

Eftersom Ranish Tweed börjar så dramatiskt vill vi såklart följa arbetet med att avslöja brottslingen men det dröjer ett bra tag. I långa tillbakablickar får vi följa både Ruardidhs och Niamhs uppväxt. Rivalitet, gamla oförätter och olyckor, och här vet alla allt om alla, även att de två familjerna inte tål varandra. Och vi får de spänningsstegrande pusselbitarna i portioner. Lägg därtill den stressande franska polisen som följer spåren till ön Lewis.

Peter May har för mig varit synonymt med kvalitetsdeckare. Men denna gång är det något som slackar, spänningen behålls visserligen till sista sidan men intrigen känns något konstruerad. Mays styrka har varit miljöerna och den trovärdiga karaktärsbeskrivningen. Människan som rov för uppväxten och sina känslor. Han har balanserat detta väl innan så att det inte lutat åt det spekulativa. Här lyckas inte May hålla balansen helt och det innebär att det inte blir full pott men en fyra får Ranish Tweed för att han en än gång lyckas få mig att uppleva ön Lewis karga skönhet.

Bokbloggar