Mafioso

av Ray Celistine
Chicago på 1920-talet är mer eller mindre laglöst, spritförbudet har skapat mängder av lönnkrogar och klubbar. Jazzen har nått storstaden när svarta musiker flyttat norrut vilket bidrar till att nöjeslivet är på topp. Hela kvarter som annars anses svarta besöks nattetid av vita som vill kunna roa sej ohämmat. Men det är en våldsam miljö, inte heller hjälper det att korruptionen har nästlat sej in hos ordningsmakten. Al Capone härjar mer eller mindre fritt.

Detektivparet Ida Davis och Michael Talbot tar sig an ett försvinnande och när de upptäcker att polisen nystar i samma härva förstår de att de är ute på djupt vatten. Det blir våldsamt och Celestine drar sej inte för läbbiga detaljer. Det blir spännande från start.

Till bokens förtjänster hör att den levandegör Chicago så att jag utan besvär glider med på gatorna, in i sunkiga som lyxiga hotellrum, stinkande kvarter såväl som skyddade palats. Sambandet mellan brottsligheten, de som gynnas av att sprit och droger flödar, och polisens halvhjärtade arbete stavas korruption.

 Musiken spelar stor roll, även* i Mafioso får vi följa Louis Armstrong som nu flyttat dit där jobben finns, många kända musiker nämns vilket ger krydda åt atmosfären, jag vill omedelbart leta upp dem på nätet och lyssna. Annat jag uppskattar är den goda researchen och att samhällsperspektivet aldrig glöms bort, rasism och fattigdom är en förutsättning för att hålla det korrupta nöjeslivet igång. Stilen är rapp men missar för den skull inte miljöernas ljud, dofter och tidstypiska detaljer.

Det här är andra boken i en serie som har namnet; Yxmannen. En tänkt expose från USA med fyra städer under olika årtionden: New Orleans, Chicago, New York och Los Angeles. Ledande teman är maffian och jazzen. Celestine är inspirerad av det litterära sällskapet Oulipo, 

de vill vidga det litterära perspektivet. Han undersöker därför inte bara städerna utan hur vädret var den årstiden det året, vilka låtar man dansade och lyssnade till etc. 

Yxmannen, första boken med Ida Davis och Michael Talbot.

Ray Celestin är född 1978 och bor i London, hans familj har grekiska rötter.

ISBN: 9789188153616

Stad i brand

av Don Winslow

En irländsk-italiensk allians rattar de ljusskygga affärerna på i New England. En spänd fred råder men det är ett skört band och när patriarkerna visar ålderstecken knakar det i fogarna, den yngre generationen vill helt jobba på ett helt annat sätt.

I staden verkar allt som vanligt men under ytan regerar gängen. Den organiserade brottsligheten märks då och då i media men dess djupa påverkan på samhället diskuteras inte eftersom delar av staden är köpta. Korruptionen - denna invasiva art i samhällskroppen är mer bräcklig än vad man tror. Det räcker med att veta hur ömtåliga egon reagerar på upplevda hot för att det skall smälla, känsliga Egon finns i alla grupper.

Testosteron och skjutvapen är ingen bra kombo hur smarta upplägg familjerna än har. Det finns en glorifiering kring att ta en kula och ”last man standing” som känns märkligt otidsenligt. Här spökar kanske södra Italien och starka religiösa familjeband från fattiga Irland. Ologiska men laddade med en samlad explosiv kraft, redo att luta sej mot så fort en oförrätt anas.

Maktstrider och maktfördelning kräver listiga schackdrag, men alla har inte tålamodet och så smäller det. Familjerna följer förfärat alla turer, en del fruar vädjar men man sviker inte, viker inte ner sej.

Det sorgliga är att den primitiva hjärnan får härska men drivkraften är såklart pengar. Pengar ger makt, alla vill ha makt. Hur ska det gå för den ofrivillige Danny Ryan, som dessutom har en liten familj att ta hand om. Det går inte att sluta läsa trots att scenariot är väl känt. Stad i brand är något för den som gillar Sopranos och liknande thrillers. 

Stad i brand följs av Stad av drömmar och Stad i ruiner

Plus: Kort startsträcka, rakt på och en stil som förutsätter att läsaren hajar. Snyggt språk och att allt genomsyras av en samhällskritisk blick.

Minus: Några unkna kvinnoporträtt.

Don Winslow född 1953 i New York är en amerikansk författare, manusförfattare och producent till flera TV-serier. Han är också en politisk skribent, bland annat mycket kritisk till Trump.

Bonus. Läste att Winslow inspirerats av Illiaden, den antika historien om det trojanska kriget för 3000 år sedan, allt på grund av en kvinna, sköna Helena. Här startar det med att läckra Pam kliver upp ur havet. 

ISBN: 9789150969962  

Paradais

av Fernanda Melchor
Fonten på bokomslaget är rak något komprimerad och uppåtsträvande. Titeln är avstavad Para - dais, är bindestrecket en avbruten pil? Bokstäverna är en aning genombrutna och svävar ovanpå en luddig bild möjligen av körsbärsblom mot en blågrå botten, från höger ett bländande ljus. Det finns ett veck i bilden och kanterna är trasiga, kanske har någon rivit ut och sparat. Omslag är sällan oväsentliga. Grafiska formgivare är som musiker, de sätter stämningen - tonen. 

Nu skall jag inte tolka in för mycket men eftersom jag är ställd av innehållet i Paradais sneglar jag på omslaget som om jag bad om hjälp att förstå, jag är i behov av stöd och letar tecken. 

Bokens början: Tropisk hetta, flod, samhällen med extrem rikedom och dito fattigdom. De rika är omslutna av murar och innanför arbetar de som bor utanför. Ojämlikhet, orättvisor. Polo är ångestriden och berättar ryckvis.

Två nästan jämgamla killar super till vid flodkanten, de har inte mycket gemensamt. Polo måste arbeta som parkskötare. Franco några år yngre bor (hos sina farföräldrar som straff för att han misskött sig) innanför, bortskämd, porrmissbrukare och kan inte sluta tänka på vad han vill göra med den sexiga grannfrun.

Språket flödar av äckel, svordomar, rädsla och våld. Polos tankar strömmar och jag får inte en lugn stund eftersom intrycken rinner längs sidorna, det är sällan punkt vilket gör att det nästan inte går att sluta läsa. Här finns ett märkligt magiskt sug.

Så här kan det låta när Polo nyligen har har träffat den bortskämde Franco;

”.. Inte i dina blötaste jävla drömmar! tänkte Polo, och satte röken i halsen medan han försökte dölja ett leende och den fete framhärdade i sin tankeonani, varpå Polo återgick till att ägna sig åt nöjet att supa sig full, för ju mer skit det svinet snackade desto mer målmedvetet kunde Polo ge sig i kast med drickat och så hade det varit ända sedan början, från och med den första fyllan tog sig ihop,” 

Det skiktade samhället är dominerat av en gängstruktur som går långt ner i åldrarna. I Paradais omnämns de som ett reellt hot. Polo och Franco är inte vänner de har bara råkat hamna på samma plats och bär på stark frustration fast av olika anledningar. De tvingas till olika saker och har inget eget handlingsutrymme. Tvång och ofrihet plus svallande hormoner - en dödlig cocktail. Jag försöker ta ett steg tillbaka. Varför fortsätter jag att läsa och vad är författarens intention?

Läser en intervju med Fernanda Melchor i The New York Times där hon menar att konst skall göra ont, ge sår. Att det inte är hennes uppgift att beskriva sitt land, hon är mer intresserad av vad våldet gör. Kan det handla om att väcka de klassiska frågorna om ansvar och moral? Är du någon gång befriad från ansvar?

Nu efteråt - jag avslöjar inte allt som händer - är jag på helspänn. Jag försöker bortse från den kvardröjande olusten och jag undrar återigen hur man pallar som författare att gå in i pojkarnas förvridna tankar. Mexiko har enorma klassklyftor och man har inte fått bukt med kriminaliteten. Fernanda Melchor har sagt att det råder ett lågintensivt krig i Mexiko. Är Paradais en undersökning i det lilla och som sådan en spegling av tillståndet i landet?

Min enkla tanke - ju större klyftor, ju större ojämlikhet på alla plan, ju mer våld blir det. Om den strukturen biter sig fast, Gud hjälpe oss. I den tanken vill jag inte fastna, vi måste kunna ge unga människor hopp och utan kärlek och kunskap kan det gå illa, och det måste finnas en bastrygghet i landet du bor. Fernanda Melchor är skoningslös och skicklig det råder det ingen tvekan om det och för det får Paradais en välförtjänt fyra. Jag måste skilja på vad jag känner och vad jag kan konstatera, med sinnena på helspänn och omskakad lägger jag ifrån mig Paradais. 

Fernanda Melchor är journalist och hyllad författare, född 1982 i Veracruz, Mexiko. I skrivande stund, 2022, bor hon i Berlin.

Hanna Nordenhök har gjort en hyllad översättning av Paradais och @Liljemärker står för den lyhörda formgivningen 

ISBN: 9789189175761

Stöld

av Ann-Helén Laestadius
När Elsa som nio-åring bevittnar hur hennes lilla ren blir dödad av en granne är det något som kommer att prägla hennes fortsatta liv, särskilt som hon inte vågar berätta eftersom förövaren såg henne. 

I renskötarlandet är gränsdragningarna luddiga mellan vad som är ditt och mitt. Ord står mot ord och konflikterna finns där konstant. De som skall upprätthålla ordningen är för få och ofta för långt bort. Högljudda litanior hemma hos skolbarnen kan resultera i mobbing på skolgården nästa dag. Det som en gång varit en självklarhet för samerna, det hävdvunna, stöter ständigt på hinder och därmed är konflikterna i öppen dager. Och om lagen det vill säga polisen inte agerar när renar stjäls eller dödas vad händer då? 

Vi kommer väldigt nära Elsa och hennes familj. Det är uppenbart att författaren vill tränga djupt för att vinna förståelse. För konflikterna leder till förtvivlan som i sin tur kan leda till hopplöshet med svåra konsekvenser. 

Skildrar Ann-Helén Laestadius en kultur i upplösning eller vid en vändning? Svårt att säga eftersom fler konflikter seglat upp vid horisonten. Jakten på mineraler får gruvbolagen att vädra morgonluft och klimatförändringarna tär på renbetena. Efter skogsbränder kan renlaven försvinna för flera år. Det finns också interna problem. Kommer den äldre generationen att släppa fram tjejerna? Stilen och dialogerna är ibland väldigt enkla, jag tänker ungdomsbok, men det är en engagerad och målmedveten författare som vet hur man skapar dramatik och mot slutet blir Stöld en bladvändare.

Om man vill göra ett statement med avsikt att smocka till läsaren rejält då är det effektfullt att växla från torra konstateranden till det som väcker starka känslor. Det vill säga att gå från ord till blod. För det är verkligen inte ont om såriga konflikthärdar i Sameland och Ann-Helén Laestadius väver med sin berättelse skickligt in trådar som är djupt orättfärdiga och som samtidigt snabbt får politiska konsekvenser. Den andra sidan skildras också men aldrig med någon förklaring till de upprörande handlingarna. De har blivit onda helt enkelt.

Stöld får en trea för ett det är en viktig historia och bra berättat (gissar på en kommande film) men boken är något för lång. Kanske hade den kunnat reduceras med en femtedel. Jag förstår att vi behöver tränga djupt in i olika dilemman, familjernas ideliga motgångar och kval men ändå.

Utsatthet är ett ord jag kommer att bära med mej, inte bara för mörkret, väder och vind utan för det hele. Vi i städer har det väldigt bekvämt med tillgänglighet och skydd av olika slag, men allt hänger ihop, i längden är det här ohållbart. 

Ann-Helén Laestadius, 1971, journalist och författare uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. 2017 var hon sommarpratare. Stöld har tilldelats utmärkelsen Årets bok 2021.

ISBN: 9789189051348

Familjen

Av Johanna Bäckström Lerneby
En ojämn kamp har pågått länge mellan polis och kriminella i stadsdelen Angered i utkanten av Göteborg. I den kriminella gruppen ingår en stor släkt som går under namnet ”Familjen”.

Tillspetsat kan man fråga sig: håller ”Familjen” genom våld och hot på att manipulera det svenska systemet eller är de som de själva säger som vilken familj som helst? Enligt polisrapporter och anonymiserade vittnen är det det förstnämnda. I fyrtio år har familjen bott i Angered och med åren har deras inofficiella makt växt. Brott har begåtts över hela skalan, allt från att ha kört utan körkort till utpressning, narkotikabrott, misshandel och mord. 

Polisen har inte varit overksam men först omkring 2018 skapades en samverkansgrupp med olika myndigheter, vilket behövdes för att få in så mycket information som möjligt kring familjen som ofta lyckades gå under radarn. Strax innan skrev Johanna Bäckström Lerneby en omtalad artikel i Aftonbladet, hösten 2017 om patriarken i familjen Ali Khan. 

När åren gått har artikeln i Aftonbladet fått spela en större roll än avsett. Den har refererats till i domstol (minst sagt märkligt), en av Familjens advokater menar att polisen har påverkats i sitt arbete av vinklingen. Enligt familjen och advokaten är familjen idag förföljd. 

Den här våren har jag sett SVT-serien: Den tunna blå linjen. I ett avsnitt säger en trött, lätt cynisk äldre polis till sin yngre kollega: 

”Det är bottenlöst naivt om vi tror att folkrörelsesverige skall kunna påverka klansamhället”

Ett parallellsamhälle har växt fram där man har egna regler för vad som är rätt och fel. Våld och rasism förekommer. Till och med polisen menar att där samhället sviker uppstår den här typen av hederskultur som tar över makten. Utan en kombination av möjligheter och motkrav finns risken att detta uppstår. Före detta polischefen Ulf Merlander säger i slutet av boken att visst är det bra med fler poliser men det han önskar allra mest är större satsningar på skola och omvårdnad.

Johanna Bäckström Lerneby skriver rappt och säkert och hon vinnlägger sej om att syftet med boken är att undersöka, inte värdera. Det hade i så fall blivit en partsinlaga och då mindre intressant. Nu får jag fundera själv. För min del har det inneburit ett ökat intresse för rättsstatens principer och att dessa har manglats fram över lång tid. Det är inte något som växt fram ur olika klaners behov av att sköta och skydda sina familjer och egendomar. Våra lagar bygger på att skydda allmänheten, det är en viktig skillnad. I klansamhället är hedern central, därför förekommer uppgörelser ideligen. Om en sådan konflikt skulle dras inför domstol skulle de åtalade skymfas enligt denna hederskodex. Vad som är heder och inte kan snabbt gå över styr. Nästa steg är totalt kaos.

Familjen får en stark trea för att bokens upplägg gör att vi tvingas se det större perspektivet och dra våra egna slutsatser.

Bakgrund: Förorterna växte upp på 1960 - 80-talet. I Angered i Göteborg bosatte sig familjen Ali Khan. De kom från ett krigspräglat Libanon. Beirut drog samtidigt till sej unga människor från landsbygden. Familjen härstammar från Midir i södra Turkiet, en jordbruksbygd med många lågutbildade, en del analfabeter. 

ISBN

9789189061156