Djur

av Lise Tremblay

Djupt inne i skogen i norra Quebec har den tidigare tandläkaren Benoit hittat sin plats i livet. Här kan sitta på sin inglasade veranda och iaktta naturens skiftningar året om. Vid sin sida har han  hunden Dan. Det är tack vare Dan som han bytte liv men det visste inte Benoit när han kastade sig mellan flyguppdrag och läkarbesök veckan lång. Familjen i det vackra huset i Montreal träffade han knappt. Dan fick han som motvillig betalning när en patient saknade pengar. I ett obevakat ögonblick gled en liten hundvalp ner i rockfickan. Det var strax innan take-off och den jäktade Benoit tänkte en kort stund slänga ut valpen från fönstret. Så blev det inte. Nu är de ett ett med skogen och sjön, Dan och Benoit.

Omgivningen kan verka isolerad men Benoit har ändå några grannar och de ser till varandra och inte minst byter de nyheter om vad som händer i byn. Jaktsäsongen nalkas och oron pulserar. Grannen René vill inte ha med jägarna att göra den här tiden på året för "jägarna blir helt vilda, ja galna..". Rykten om att de jagar vargar ,det vill säga är rivaler om älgen, vilket är olagligt. 

Ett annat orosmoment är dottern Carol. Hon har levt ett destruktivt och ryckigt liv i staden. Carol vill operera bort sina bröst. Bandet mellan dem finns men Benoit vill inte lägga sig i, trots det tänker han hela tiden på Carol. 

Benoit har dragit sej undan men han kommer inte undan, här är konflikterna om liv och död runt knuten. Det här andra livet med Dan har fått honom att börja lyssna inåt.

Om vissa relationer som kan bli sköra medan andra sakta stärks. Om att nämna saker vid dess rätta namn, enkelt, osentimentalt med fördröjd insikt. Kärvt och varsamt berättat av en djur- och människokännare

En av de bästa böcker jag läst i år. Det får bli en femma.

Lise Tremblay, född 1957 är en kanadensisk författare. 

ISBN: 9789189105171

Mjölkat

av Sanne Salomonsson

Ellen behöver tänka och ger sej iväg, bilen för henne till barndomsgården. Nyckeln ligger på samma ställe trots nya ägare. Hon stannar ett tag. Sommaren är bedövande med sina dofter, minnena är ofrånkomliga från när hennes föräldrar slet hårt med jordbruk och mjölkkor.

Här finns en självklar tillhörighet med djur och natur, en närhet som då var självklar. Stoltheten som tidigare generationer känt när de kunde lämna över har upplösts på många vis. Ängar har blivit granplanteringar, korna står i lador kopplade till mjölkmaskiner. Vi våldör oss på de svaga och funderar knappt över var vi kommer ifrån längre. Ja så ser det ut idag.

Mjölkat är en debut men här finns inget trevande, Sanna Samuelsson skriver säkert, drastiskt och med utfällda sinnen. Tankarna går hela tiden till småbönderna som inte längre behövs. Här finns en solidarisk bitterhet över att visst arbete inte betyder något längre. Mjölkningen var det som styrde rytmen på gården, mjölkat. Nu när jordbruken är nedlagda handlar tankarna om vem som äger vad egentligen? Och jag kommer osökt att tänka på andra författare som inte kunnat släppa sina rötter; Stig Claesson, Moa Martinsson, Ivar Lo och Tomas Bannerheds "Korparna" för att bara nämna några.

Mjölkat har en stadga och ett språk som väcker känslor och nyfikenhet. Snygg start på författarbanan för Sanna Salomonsson, det blir en fyra.

Citat: 

    ”Vi som är uppfyllda av vår barndom kanske aldrig blir vuxna”

”Begäret har en elak syster som heter behovet” 

Sanna Samuelsson, 1987, kommer från Linköping men bor i Stockholm. Mjölkat har fått Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset. 

ISBN: 9789100199357

Löpa varg

av Kerstin Ekman. Ljudbok i uppläsning av Rolf Lassgård
Ett oväntat möte med en ensam varg i skymningen kryper in i Ulf, en molande vridning i känslorna mot en mer eftertänksam sida. Minnen dyker opåkallat upp och förstärker den pågående förändringen. Ulf söker sig alltmer till Högben som han kallar vargen, han som förstår på sitt vis utan ord. Hans minnen vägleds mer av ljud och lukter.

Ulf inser att det är slut med jakten efter att ha däckat ihop på ett jaktpass dessutom kväljs han av synerna i slaktboden. Han börjar läsa sina gamla jaktböcker och förvånas över hur sparsamma anteckningarna är, han minns ju desto mer. 

Jag skall inte berätta mer om själva handlingen men det blir hemskt och lite kusligt den senare delen. Det ömsinta porträttet av paret Ulf och Inga väger upp de mörka nästan oförutsägbara drifterna som lätt frammanas i jaktlaget. Korthuggna sarkasmer och underförstådda blickar som inte bådar gott. En annan enighet fast inte byggd på kärlek, däremot makt och hot.

Det hade väl inte varit Kerstin Ekman om hon inte hade satt naturen i första rummet och det gör hon. De reella hoten mot skog, växter och djur och till syvende och sist människan som i sitt oförstånd fortsätter med sin maktutövning över naturen. Men trots skärpan finns där ett hopp om människan som genom förstånd och förståelse kan ändra på saker och ting. 

Det är helgjutet, en fenomenal berättelse hoptvinnad med Rolf Lassgårds sträva tunga röst, dialekten ligger perfekt i örat.

Kongenialt var ett populärt ord ett tag men det är nog det jag far efter när jag försöker beskriva min upplevelse; fullständig. Kerstin Ekmans eftertänksamma precision är rent meditativ, sinnena skärps och jag tycker mej ana lukter och känslan av grov päls mellan fingrarna.

För en enastående bedrift av både Ekman och Lassgård får Löpa Varg en femma. 

ISBN 9789100189143 - Ljudbok

Livets tunna väggar

av Nina Burton

Essän skall enligt formeln förmedla fakta på ett personligt sätt med ett gott språk - och där är Nina Burton en av våra finaste essäister. Hon har i sina böcker bildat oss i vitt skilda ämnen inom vetenskapsteori och humaniora. Denna gång går hon på djupet med djuren och naturen precis vid vår tröskel. 

Ett sommarhus skall rustas upp. På vårkanten känns det kallt och ogästvänligt, kanske beror det på att andra delvis har tagit det i besittning? Ja här startar utforskandet av varför myrorna kryper i karavan längs väggen, varför det brummar i dörrfodret och vem är det som lagt ganska närgångna visitkort på en tältstol?

Jag följer gärna med på undersökningarna som ofta blir vindlande och jag får ibland lägga boken ifrån mig för det är för mycket att ta in. Inte svårgenomtränglig på något sätt, men boken är kunskapstät. Och det är inget litet ämne; djurs släktskap långt tillbaka, dess överlevnadsförmåga och plats i naturen. 

När bina, fåglarna och de större räven och grävlingen studerats avrundar Nina Burton med vårdträdet vid husets knut och därmed växternas betydelse. En fin inramning och då har vi fått följa med på en expose från minsta beståndsdel till värden för huset. Inte minst allt det som naturligt omger oss; vattnet, växterna och rymden och den hisnande känslan infinner sig. Vi är en del av allt det här och allt samspelar. Nya rön påvisar att samverkan snarare än kamp för överlevnad är tricket.

Livets tunna väggar får en stark fyra för att den stimulerar till nyfikenhet och öppnar våra sinnen allt med en charmerande ton, samtidigt kunskapsdiger. Som alla bra böcker behöver den spridas, det här är dessutom en utmärkt bok att ge bort i present. 

Nina Burton, 1946 är poet och essäist. Hon är en belönad med bland annat Augustpriset 2016 för Gutenberggalaxens nova som jag skrivit om tidigare.

ISBN: 9789100194239

Räv och jag

Av Catherine Raven
En verklig närstudie av en bit natur i Montana, USA av zoologen och författaren Cathrine Raven som tidigt i boken slår fast att hon föredrar ensamhet och då långt ifrån socialt krävande miljöer. 

Vi får gå ner på knä och inse hur många arter som finns under våra fotsulor, hur de samspelar och lätt blir utkonkurrerade av någon invasiv art. Vid ett tillfälle försöker Raven påverka det ekologiska systemet nedanför sitt hus. Det inkluderar sorkar, myror och slitstarka ogräs. Allt för att få bort sorkarna utan att använda fälla eller gift. Detta mastodontarbete iakttas av Räv, ett ungdjur som inte kan få nog av människans märkliga beteende. 

Motvilligt, uppstår kontakt och senare tycke mellan räven och Catherine. Eftersom den här räven är särskild får den namnet Räv. En zoolog kan inte förmänskliga djur, tänka att vi känner samma sak eller förstår varandra. Men här är det uppenbart att båda vill fortsätta att träffas även om det bara är korta stunder. Catherine börjar med att sitta nära Räv och läsa högt ur Lille prinsen. Med tiden känner Cathrine ansvar och jagar bort fiender och blir orolig om Räv inte dyker upp. 

Liv och död och helt nära. För med detaljkunskap om det intrikata och ibland våldsamma livet nedanför yttertrappan inser vi att dramatiken inte är långt borta och egentligen är det bara en vanlig dag på jobbet för skatan och alla de andra djuren.

Cathrine Raven öppnar en dörr på glänt till naturen. Vi behöver inte ha rävar eller örnar i grannskapet för få upp ögonen för årstidens växlingar, djurspår eller växtlighet. Arter som funnits längre än oss förtjänar vår respekt, vi är ju beroende av varandra. Raven har inga problem med snöstormar som tidvis isolerar henne eller att hantera oförutsägbara motgångar. Räv och jag visar på det viset hur man kan överleva längre tider med det man har. 

Intresset för djurs beteende är genomgående så även ekologi och biologi. Minsta blommas strävan och kamp för tillvaron tecknas kärleksfullt. Helt bedårande är det här porträttet av en grävlingunge;

".. om man bedömer en ung grävlings kropp är det inte bara en liten burrig boll, djuret har enorma öron, vingmutterformade. Den har ett morrande som kan få marken att skälva, och får oss att tro att det är ett troll.  Men om man vet att den är ofarlig skulle man istället lägga märke till att de mörkblåa ögonen är för stora för ansiktet, och att mungiporna pekar neråt som på en sorgsen gammal man." 

Ibland blir det lite utdraget och nördigt men det vägs upp av den sanna kärleken och nyfikenheten till naturen och djuren. Och jag påminns om att det är på allvar där ute, inga gulliga Disneydjur här inte. Överlevnad är vad som gäller. En del djur planerar, bland annat rävar, sina tillslag andra är ute på ständiga matletarfärder. Större rovdjur som människan använder vapen, jo även Cathrine Raven jagar, hon är en utmärkt bågskytt till exempel.

Det som börjar som en trevande lek med räven Räv fördjupas så pass att författaren får omförhandla sina tidigare principer. Räv har till och med inverkan på hennes sätt att se på sin omvärld och hon inser att hon blivit mer öppen och kontaktsökande tack vare Räv. 

För mej blev Räv och jag lite av en synvända, jag gillar särskilt när hon utgår ifrån forskares iakttagelser eller från romaner. Hon läser högt för Räv ur Lille Prinsen, återger tänkvärda passager från Moby Dick även Mary Shellys Frankenstein finns med. De ovan nämnda böckerna reflekterade över människan i sitt förhållande till natur och djur.
Räv och jag får en trea.

ISBN: 9789113116846

Dörren

Av Magda Szabo
I Budapest sitter författaren Magda och försöker sammanfatta de omtumlande åren och händelserna kring hennes hembiträde Emerentia. Det mesta utspelar sig i ett burget kvarter, allt är i god ordning och den sociala kontrollen välvillig. Författaren som är van att hålla i pennan beskriver allt utförligt, från första mötet med Emerentia till det oönskade förnedrande slutet. 

Förmodligen befinner vi oss runt 1970- 80-tal men Emerentia för in en tyngre och äldre dimension i allt och alla hon kommer i kontakt med. Emerentia är sammansatt och trots att en hel bok är skriven om henne går det inte att omfatta hur hennes rottrådar påverkat hennes tankar och omdöme. Det är levnadsregler sprungna ur karga omständigheter som hon flätar samman med förfinade maner som hon anammat som hembiträde. Sin bakgrund håller hon i dunkel. 

Förhållandet mellan kvinnorna är intensivt, det går från stelt avvaktande till en kärv vänskap från Emerentias sida, en mer ansvarstagande för författarinnan. Det gäller att parera möjliga konflikter samtidigt har de gemensamt ansvar för den omhuldade hunden Viola vilket neutraliserar spänningarna.

Emerentia tecknas som en skrämmande person samtidigt är hon väldigt ömsint, Emerentia fascinerar och injagar rädsla, hon drabbar och påverkar sin omgivning, ingen går oberörd från ett möte med Emerentia. 

Jag har aldrig läst något liknande. Hängivenheten som Emerentia ägnar sitt arbete och hemlighållandet om sin bakgrund och vad som finns bakom hennes dörr mejslas sakta fram och blir oupphörligt fängslande. Förväntningarna på vad som finns bakom dörren förvånar något, samtidigt inte. Emerentias inre låter sig inte avslöjas i alla sina delar. En tanke som kanske är lite banal seglar upp; är Emerentia ett uttryck för fosterlandskärlek? Trogen, står palll i vått och torrt, arbetsam och innerligt trofast, låter sig inte duperas av vare sej den ena eller andra vågen av erövrare?

För en mycket välskriven och spektakulär läsning får Dörren en fyra. 

Magda Szabo levde mellan 1907 - 2007 och är framburen författare i Ungern. Hon var språkvetare och skrev förutom romaner, lyrik, dramatik och barnböcker. Med tanke på den omvälvande tiden hon levde under, då hon under en tid var svartlistad av regimen, går det inte att undvika att läsa in en del av övergreppen 

i Dörren. Från ett kejsardöme som splittras, två världskrig och sedan sovjetsystemets intåg till en något lugnare tid vid bokens händelser. 

Styr din plog över de dödas ben

Olga Tokarczuks bok utspelar sig i

en by i sydöstra hörnet av Polen vid gränsen mot Tjeckien vid Plaskowyzbergen. Här lever Janina och överlever genom att passa sommarboendens hus och undervisa i engelska i en närbelägen skola. Hon har inget större kontaktnät men grannarna har koll på varandra. En frände har hon i den före detta studenten Dionysos, de översätter poeten Blake med stor glädje tillsammans. (Därav titeln på boken som är en rad från en av Blakes dikter)

Fru Jelena har stor respekt för alla slags djur. Hon iakttar med vördnad rådjur, fåglar och allt som rör sig i trakten. När grannen och hon undersöker varför det lyser så märkligt i Storfots hem uppdagas att han ligger död, förmodligen kvävd av ett ben. Storfot är traktens störste tjuvskytt och någonstans finns det en gudomlig rättvisa i att han kvävts av en del av sina offer tänker fru Jelena. 

Men de märkliga dödsfallen fortsätter, det ena mer kuriöst än det andra och polisen står rådvill. Offren är män, mäktiga män som när man skrapar på ytan, visar sig ha haft ett och annat fuffens för sig.

Runt fru Jelenas bord samlas nu vännerna och funderar över traktens märkliga händelser. Alla har något med djur att göra. En rävfarm har blivit av med sin ägare och alla djuren har rymt. Rådjursklövar syns runt den korrupte polismästaren och hundratals larver krälar runt på det fjärde offret. 

Olga Tokarczuk är en av Polens mest namnkunniga författare. Här verkar hon ha prövat att sätta ihop en skröna från de djupaste polska skogarna med ett livsfilosofiskt och etiskt budskap. 

Något jag inte alls förstår är varför astrologin får så mycket plats. Fru Jelena är helt upptagen med planeternas rörelser och hur de påverkar skeendena. Blake spelar också stor roll. Kanske bör man kolla upp om Blake var vegetarian? Oavsett, Olga Tokarczuk är en författare att hålla i minnet.

För den som  vill veta mer om centraleuropeisk litteratur och kultur finns ett intressant föredrag av Olga Tokarczuk när hon besökte Stockholm Literature 2015

4,2

23 april 2016