Niceville

Allt börjar i den amerikanska heta och fuktiga södern i början av 1960-talet. De rika medelklasskvinnorna i Jackson, Mississippi ses hos varandra och har bridgeträffar, spelar tennis eller organiserar välgörenhetsauktioner. Deras hus sköts av färgade hushållerskor som inte bara tar hand om mat, tvätt och städning de fi

nns där också för familjens barn. Skeeter som växt upp i den här miljön ser plötsligt på sin hemstad med andra ögon efter sin universitetstid som hon precis återvänt från.

Via ett jobb på lokaltidningen får Skeeter kontakt med Aibileen som hushållar och har uppfostrat sjutton barn hos olika familjer. I all hemlighet börjar Skeeter skriva ner de färgade kvinnornas berättelser om hur de egentligen har det bakom husfasaderna. De får aldrig äta vid samma bord som vita, de måste ha en egen toalett och om de anklagas för stöld finns ingen ände på eländet för då sprids ryktet och ingen vill anställa dem. Ibland behandlas kvinnorna väl men är helt rättslösa när det kommer till kritan. 

Det blir allt mer spänt i delstaten efter händelsen med Rosa Park (kvinnan som åkte buss och vägrade lyda busschaufförens order om att ge sin plats till en vit man), medborgarrättsmarschen i Washington med Martin Luther King samt några uppmärksammade rasmord. Men Skeeter, Aibileen och kvinnorna fortsätter trots misstänksamhet och oro att skriva på det som ska bli boken Niceville. Inför bokens utgivande håller kvinnorna andan.

Det här är inte en eländeshistoria även om det kan låta så. Den är skriven med gott humör vilket gör att det är en bok som man längtar efter att få läsa vidare i. Det finns också ett par obetalbara scener i boken som höjer temperaturen samtidigt som det finns ett socialt patos som engagerar och får mej att fundera över värdighet, kränkningar och mod.

 Boken som heter The Help i original har precis filmatiserats så passa på att läsa Niceville nu och skapa din alldeles egen film, det brukar bli en rikare upplevelse. 

4,0 

Författare: Kathryn Stockett 

Läst september 2011

En gåtfull vänskap

En kvinna och ensamstående mor får arbete hos en excentrisk matematiker. Han har avverkat många hushållerskor förstår vi. M lider av minnesförlust men en märklig sådan. Han minns i 80 minuter sedan är det stopp.

En fråga som följer mej boken igenom är om de 80 minuterna äts upp bakifrån så att det läggs till en framåt hela tiden? Det framgår inte. Eller så har jag inte läst tillräckligt uppmärksamt. 

Kvinnans son får börja komma till matematikern på eftermiddagarna (sonen är 10 år) och då visar M upp andra sidor. Har är väldigt förtjust i pojken och kallar honom Roten eftersom han har ett platt huvud. 

Saker jag undrar över är hur kyligt människor beter sej mot varandra emellanåt. Kvinnan N som är den som anställer kvinnan är mycket kall när det uppstår ett missförstånd. Hon skräder inte orden och det visar sej att hon tror att kvinnan vill åt Ms pengar. Detta för att hon en gång sov över och det för att M blev sjuk och så ösregnade det utanför. Detta var oerhört skamligt och absolut förbjudet.

Kvinnan arbetar som ambulerande hushållerska genom en agentur och det verkar vara ganska strikt och ingen familjär ton. Hierarkierna tycker jag mej märka här o där i boken. Men det mesta sker i lägenheten där M bor. Han talar väldigt mycket om matematik och siffror. Han har ett kärleksfullt förhållande till dem och det smittar till både Roten och hans mamma. 

Det slutar med att de tre firar Rotens elvaårsdag och samtidigt att M vunnit ett fint pris för en artikel som han skrivit(eller är det en uträkning?) ett mycket fint pris som han inte gör något väsen av alls. Förberedelserna inför festen är minutiösa! Här funderar jag på en present jag fick från H från Korea. Utsökt, med sidensnoddar i kluriga knutar. Att själva förpackningen är nästan viktigare. Kan det vara så här med? 

Dagen efter finns M inte kvar i lägenheten. Han har blivit sämre och hamnar på hem. Men sina lappar på kostymen har han kvar. Minneslapparna..

En rar och gripande historia, en annorlunda berättelse med mycket värme och värdighet. Omtänksamhet och omsorg finns i alla detaljer och tankar om matematikern M.

3,8
Författare: Yoko Ogawa

Läst i april 2010

Agaat

Berättelsen börjar i ett sjukrum med sköterskan Agaat och hennes husmor Milla som har ALS. Musklerna förtvinar undan för undan, endast med blinkandet kommunicerar Milla med Agaat. Kroppen förfaller men hjärnan är intakt. Osentimentalt blickar Milla tillbaka i tiden om hur hon en gång drömde om att skapa ett blandjordbruk tillsammans med Jak, den vackre virile som hon i triumf fört till mödernesgården. Men ni vet, det blir sällan som man tänkt sig. Jak har sadistiska sidor och visar snart sin vantrivsel med tillvaron som farmare, något barn blir det inte heller. Tiden går och det olyckliga äktenskapet har gått i stå. Nu finns finns också den adopterade flickan Agaat med. Men Agaat är färgad och kan inte vara en riktig dotter. Tveeggat detta att skapa modersband men ändå lära flickan veta sin plats. När så den efterlängtade sonen Jakki föds rubbas balansen. Agaats roll förändras men relationerna människorna emellan är fortsatt spända. Förväntningar och konservativa konventioner styr. Kärleks- och därmed kommuniktionsbrist skapar grund för ett intrikat maktspel. I bakgrunden finns naturens nycker som påverkar arbetet därbortom landet Sydafrika som vid den här tiden, 1980-tal, står vid ett dramatiskt inrikespolitiskt skede.  Det är en praktväv Marlene van Niekerk skapat, inte bara till omfånget, ca 700 sidor, den är också oerhört rik och en stark upplevelse. Den går att läsa med olika glasögon, som en episk berättelse, som en allegori eller varför inte filtrera genom genus, makt eller etnicitetslinser? Den starkaste tråden i väven är det märkliga bandet mellan Agaat och Milla. Deras liv har tvinnats samman trots skillnaderna och de olika förutsättningarna. Agaat får olika roller; dotter, syster, förtrogen men avståndet finns där hela tiden, hon är inte vit. Agaat blir stommen på gården och går från hittebarn till den som blir kvar. Vilken bok! Agaat är ett universum, en prestation och en osedvanligt stark upplevelse.

Läst 2013