Sökaren

av Tana French

Cal har bytt liv. Han har lämnat polisyrket i Chicago för en annan och förhoppningsvis lugnare tillvaro på Irland och hittat ett lagom nedgånget hus. Arbetet med att återställa huset ger hjälper honom att komma till ro. Den närmaste grannen Mart och så Noreen i affären är än så länge kontakten med omvärlden. Ja, och så dottern i Seattle som nås via mobilen. 

Det verkar som om Cal är slutkörd. Men avståndet? Nja det är i alla fall ingen flykt undan någon som vill honom illa, det var annat som lockade efter skilsmässan och det hårda jobbet. Men nyfikenheten i omgivningen går inte att hejda, det snackas på puben om den amerikanske polisen. 

En dag dyker Trey upp, en trasig pojke, enträget sökande efter kontakt. Det är något som trycker, han borde varit i skolan, är ständigt hungrig och är inte mycket för småprat. Så slipper det till ut slut; Trey vill ha hjälp med att hitta sin storebror Brendan som varit försvunnen i ett halvår och något måste vara fel för han hade lovat Trey saker och att de hade bestämt att träffas. 

Sakta visar det sig att bygden bär på otydliga och skrämmande hemligheter. Det verkar finnas tysta överenskommelser som man måste ha rätt glasögon för att förstå. Och det har inte Cal, han går rakt in i dimman trots att han är försiktig. Det finns en yttre konflikt; vart tog Brendan vägen och varför tiger alla och så en inre; var går gränsen om man inte håller med och tittar åt andra hållet? Ska Cal låtsas som inget och lämna Trey i ovisshet? Det dilemmat lyfter texten. Det och att det finns en snedvriden, men för byborna reell, samhällsanalys för att behålla jämvikten i den hårt prövade avfolkningsbygd de bor i.   

En långsam startsträcka gör att vi verkar ha koll på den småputtriga byn med sin vackra omgivning. Men när otäcka tjut i hörs natten och Trey sedan står blodig på Cals tröskel, då sätter jag mej käpprätt upp. Bakom den gemytliga fasaden göms obegriplig grymhet och sedan blir det rejält spännande. 

Tana French samhällsengagemang lyser igenom i hennes böcker och hennes hjärta klappar verkligen för Irland och barnen. Hon känner med irländarnas vedermödor, det har varit stora omställningar de senaste decennierna och alla har inte hängt med.

Det blir sträckläsning. Spänning även i relationen mellan Cal ochTrey som också rymmer värme. Inte alla äldre män har något illasinnat i bakfickan. För engagemanget och en bra hopsnickrad historia som känns otäckt realistisk får Sökaren en fyra. 

Tana French, 1973, är en irländsk/amerikansk deckarförfattare som växte upp i Irland, Italien, USA och Malawi innan hon som sjuttonåring återvände till Irland och Dublin där hon sedan dess är bosatt. 

ISBN: 9789180230315

Skuggspel

av Joseph O´Connor

En av världens mest översatta böcker är Dracula, idén till boken formades kanske under tiden Bram Stoker var teaterdirektör för Lyceum Theatre i London sent 1800-tal. 

Men allt börjar i Dublin. Den berömde skådespelaren Henry Iriving blir smickrad av en teaterrecension Bram Stoker skrivit, och här börjar en livgivande men även tärande lång bekantskap. Irving vill öppna fallfärdiga Lyceum i London och ber Stoker att bli hans stöd. Skuggspel förflyttar oss till 1890-talets London och är en väv av fantasi och realism. Den rymmer kärlek till berättandet och teaterkonsten och O´Connor använder olika metoder för att få oss att känna att vi rör oss i det viktorianska London med smog, fattigdom och myllrande gatuliv (även rädsla eftersom Jack the Ripper går lös). Befolkat av en hoper lycksökande, kreativa scenarbetare blir Lyceum Theatre som ett väsen i sig, det övernaturliga är en av skuggorna, det skräckromantiska sitter i väggarna.

Här går Stoker och värker på en historia som inte riktigt vill ta form. Själva London, teaterns mystik, hans eget liv och hemligheter inspirerar honom till en mörk berättelse om en man som inte kan dö, embryot till boken Dracula. 

Det finns böcker som leder från en begriplig punkt till nästa. Och så finns det de som undersöker; ett psyke, kärlek, vänskapens väsen, företeelser som vi kan ha olika ingångar till, reagera starkt på eller undra över. O’Connor använder dagboksanteckningar, gatuscener, ja till och med ett spökes betraktelser. 

Eftersom Skuggspel handlar om några av dåtidens storheter jag inte kände till har jag letat vidare och hittat: skådespelaren Ellen Terry som stått modell för konstnären John Singer Sargent i en berömd målning som Lady Macbeth, se videon Who was Ellen Terry. I kretsen kring Ellen Terry fanns också prerafaeliterna Rossetti, Oscar Wilde, fotografen Julia Margaret Cameron och självklart skådespelaren och regissören David Irving, som syns på bokomslaget. Och över allt svävar Shakespeares ande;

"We are such stuff as dreams are made on: and our little life is rounded with a sleep* 


O´Connor tar sig an uppgiften med smittande berättarglädje som han berikar med sin irländska bakgrund; skuggor från det förflutna, själar som inte får ro, burleskeri. Handlingen vinglar hit och dit men om man låter sig vaggas med är detta en härlig läsupplevelse. Det krängde lite i början för det är inte helt lätt att ta sig an Skuggspel men O´Connor har ett fantastiskt språk. Han leker med oss, med orden och vad de kan frammana. Att lära känna Bram Stoker ljusa som mörka sidor, gå på Londons fuktiga mörka gator och som kontrast fly in till teatersalongens fantasier. Det går inte att ta miste på kärleken till de som försöker omsätta andras idéer och ord till föreställningar där publikens gensvar är deras livsluft. Men trots att jag njuter av språket är dessvärre vissa passager för långdragna och ibland för mej svårmotiverade, kanske är det ett Skuggspel? Men det blir en stark trea.

En eloge till översättaren Gunnar Pettersson

Citat

Vad Stoker tänker om Irland:  "…detta gamla dammiga flamsiga bombastiska irländska strunt som bara döda och galningar kommer ihåg. Även om han inser att det finns något slags tafatt rörelse i det hela, så lämnar det honom oberörd, det är som att sitta och titta på duggregn.."

Stoker om nattredaktören på tidningen i Dublin: "… Kritpipan i munnen är tom men han blossar ändå på den; det visslande sörplandet är en av dessa små otrevligheter som blir så mycket värre när man är trött. Han är en kortväxt karl som på något sätt ser ännu kortare ut i halvmörkret, en miniatyrdandy med smaragdgrön ögonskärm. iklädd en sluten väst med porslinsknappar och scharlakansröda hängslen…"

Joseph O´Connor, 1963, prisbelönt författare från Dublin,
bror till musikern Sinead O’Connor.

Abraham Stoker född utanför Dublin 1847 död i London 1912

*Shakespeare; The Tempest; Prospero till Ferdinand

ISBN

9789127158382

Det tredje ljuset ; Små ting som dessa

av Claire Keegan
Två täta noveller som för läsaren rakt in i 70- och 80-talets Irland. 

I Det tredje ljuset sitter flickan i baksätet på pappas bil och ser sommarens ängar fara förbi samtidigt som hon undrar hur det skall bli hos familjen Kinsella. Flickan är en skarp iakttagare men allt förstår hon inte. Kinsellas och bondgården är något helt nytt, hon vänjer sig sakta vid de nya dofterna, sättet att tala, förtroligheten. Men där finns något annat också, något som väcker hennes sårbarhet.

”Jag är på en plats där jag varken kan vara den jag är eller förvandlas till den jag kan bli… Men det är en annan sorts hem. Här finns det plats, och tid att tänka…"

Jag vaggas med i den till synes anspråkslösa texten. Eftersom det är flickan som berättar finns luckor i berättelsen så när jag minst anar det händer något som både skrämmer och förbryllar. Flickan är sensibel men vet inte riktigt vad hon skall göra med sina iakttagelser eller sina känslor. Det tredje ljuset är en luftig men samtidigt tät berättelse, förföriskt lätt att läsa, jag kunde inte sluta när jag väl börjat. 

I små ting som dessa placeras vi i New Ross en mindre hamnstad där det ryker ymnigt från skorstenarna. Den som förser invånarna med kol är Bill Furlong som dagarna i ända kör runt med sin slitna lastbil. Därhemma sköter hans hustru Eileen och de fem flickorna hushållet. De har så de klarar sig just precis. Julen är i antågande och alla behöver extra kol-leveranser inför helgen och kylan, så även klostret uppe på kullen. Bill undrar över hänglås och glasbitar på murkrönen. 

"Där det finns hemligheter finns det skam och skam kan vi klara oss utan"

Jag berättar inte mer om handlingarna då skulle jag förstöra både nöjet och tolkningar av det som sker, men båda novellerna får mej att fundera över; hur människorna talar med varandra, vad de inte säger, vad de antyder. Hur allt hänger samman på gott ont, hur beroende alla är av varandra och påfrestningarna det innebär. 

Det är svårt att ringa in vad det är som berör men inget blir sej likt därefter. Så skriver riktigt bra författare. Det går inte att undvika att tänka på ett visst släktskap med Alice Munro kanske också Elisabeth Strout.

Bästa läsningen på länge. Stillsamma berättelser med sprängkraft. Här finns hur mycket som helst att fundera över eller varför inte diskutera i en bokcirkel. För två utsökta noveller, som kommer att stanna i mej länge får Det tredje ljuset ; Små ting som dessa en klar femma.

Claire Keegan, född 1968 Wicklow, Irland, är en prisbelönt författare. Hon har också undervisat i kreativt skrivande. Hennes berättelser har översatts till ett 20-tal språk.

ISBN: 9789146237945

Dödens flod

Av Dervla McTiernan

Irland och polisstationen i Galway våren 2013. Cormac Reilly är ny i Galway men inte som polis, han testas av landsortskollegorna eftersom han tidigare arbetat vid en specialenhet i Dublin. 

Aisling är läkarstuderande efter flera nätters jour nås hon av beskedet att hennes pojkvän Jack har hittats död. Polisen tror att det är självmord, vilket är obegripligt. Att Maude, Jacks syster dyker upp just nu efter att ha varit i Australien i tjugo år är också märkligt. Maude går hårt åt polisen som inte vill utreda Jacks död. 

Spelplanen är utlagd och det är sårigt, regnigt och svårt både med sorg och frågetecknen kring Jacks död och med den förgiftade stämningen på polisstationen. Cormac känner sig allt mer utfrusen t o m av sin chef. Det blir så småningom rejält spänt när Cormac bestämmer sig för att rota i Jacks och Maudes bakgrund,

Dervla McTiernan kan konsten att bygga upp spänningen utan att det känns uppenbart konstruerat. Skärvor av hemligheter flyter sakta upp till ytan och stramar åt handlingen. Sträckläsning följer.

Och hon kan sitt Irland. Katolska kyrkan hade familjerna i hårda tyglar och inte bara dem, de kunde diktera villkor för både socialtjänst och skolor för bara en generation sedan. Familjen först och främst och vad som sedan hände bakom de stängda dörrarna angick ingen annan. Det här beskrivs med isande vrede. Det tillför en välbehövlig dimension. Jag gillar också kvinnoporträtten. Den kvinnliga polisen som stretar på och arbetar med våld i nära relationer häcklas på stationen och kallas manshatare. Aisling som hårt arbetande läkarstuderande och den inte helt konfliktfria relationen till hennes svägerska, one-man-band-Maude som envetet hävdar att allt inte är utrett. 

Dödens flod är den första i serien om kriminalkommissarie Cormac Reilly och jag vill gärna följa honom vidare. Hoppas Dervla McTiernan kan bibehålla hans rättspatos och sympatiska framtoning plus hans känsla för att fånga upp där det skaver i samhällsbygget. Det är ju där polisen borde arbeta om den inte är korrupt och tittar åt ett annat håll. Dödens flod får en stark trea.

Dervla McTiernan från Irland, född 1977 i Cork Couty. Arbetade tolv år som advokat innan hon flyttade till Australien där hon började sin författarbana. 

ISBN: 9789177818953

Säg inget: en sann historia om mord och terror på Nordirland

Av Patrick Radden Keefe

”Jag kommer snart tillbaka” säger Jean McConville till sina tio barn när hon förs bort av okända män en mörk vinterkväll. Barnen lämnas kvar i lägenheten och väntar och väntar. Året är 1972 och vi är i Belfast där det gäller att vara på rätt sida och framför allt inte säga för mycket

Så börjar Patrick Radden Keefes undersökande reportage om Jean McConville och om det som har kommit att kallas The Troubles, inbördeskriget på Nordirland som varade i närmare trettio år 1969 - 1998.

Det är så smart att starta den här snåriga berättelsen om våldsamheterna på Nordirland med ett graverande brott. Rakt in i våra hjärtan och uppmärksamheten är väckt. Hyllmetrar har skrivits om konflikten, filmer och universitetskurser har gett sina bidrag men det är första gången jag riktigt förstått omfattningen och komplexiteten i motsättningen där IRA och lojalisterna var de två kontrahenterna.

Fyra år har det tagit för Patrick Radden Keefe att gräva upp detaljer och framförallt intervjua familjer, tidigare gerillasoldater och andra inblandade. Olika provokationer gav det avsomnade IRA nytt liv i slutet av 1960-talet och en väpnad fraktion bildades. Våldet eskalerade med bomber, bankrån och kidnappningar. Det är här nånstans som änkan Jean McConville förs bort. Förrädare brukade kidnappas, tjallare var det värsta man kunde vara och därför har hemligheter bevarats ända till nu, trots biografier och intervjuer. 

Radden Keefe har valt att i huvudsak beskriva personer inom IRA, vissa namn känner man igen som Gerry Adams. Hans roll i rörelsen är minst sagt märklig. Både terrrorist och fredsivrarare, hur han lyckas med de dubbla rollerna och fortfarande är i livet en gåta.

Trots våldet, tortyr och jävligheter är detta en djupt fascinerande bok, jag tror nyckeln är det genuina intresset för människorna där bakom maskerna och för brottsoffren. Varför, vilka var de och hur blev deras liv? Att som ung ryckas med i en revlolutionsromantisk rörelse har sitt pris visar det sig för de som överlevde. Trettio år, en del säger 40, av blodiga dåd tog sitt slut i o m GFA Good Friday Agreement 1998. Med eget parlament och sanningskommissioner tycker båda parter att det blivit bättre, men inte alla.

När uppror övergår till våld verkar det inte finnas någon återvändo, oavsett var på jorden och oavsett om det gäller gänguppgörelser eller geopolitiska konflikter; Syrien, Palestina, Tjetjenien, Jemen listan kan göras lång. Unga frustrerade människor är lätta att rekrytera och de som eldar på och ger dem uppdrag är oftast inte de som hamnar i skottlinjen.

Boken är en bedrift. Skriven med medkänsla och knivskarp förmåga att se människornas bevekelsegrunder utan att döma. Med sitt thrillerinslag kan även den som väjer för samhällsskildringen bli fängslad.

Säg inget får en femma för en helgjuten berättelse skriven med ett sug som är svårt att värja sig mot. 

På omslaget syns en av huvudpersonerna Dolours Price, med maskerat ansikte

ISBN

9789100183035

Ulysses

Av James Joyce

Nu har jag lyssnat på Reine Brynolfsson i 40 timmar. Han läser med den äran och jag gissar att han läst boken innan för han anpassar sin röst efter avsnittens skiftande arter med sina speciella stilar. 

Att avsnitten är så olika var tydligen en av anledningarna till själva romanbygget, det är varierande litteratur boken igenom. Till exempel vad det engelska språket kunde erbjuda från när engelskan började få sin struktur (Chaucer) och framåt i tiden till 1904s dåtida slang på puben i Dublin. I Gilberts  schema som läcktes av Joyce till vännen, spelar också färger, ämnesdiscipliner och kroppens olika delar in. Och naturligtvis Odyssén som lär finnas som en osynlig struktur bak ordmassorna. 

Eftersom ljudboken endast avgränsas av de tre större delarna blir övergången mellan dessa avsnitt ibland svår att finna, (Det är denna ljudboks svaghet att inte övergångarna märks) Jag märker att det är högtravande och utdraget ibland, snabbt skissartat vid andra tillfällen.

Ganska snart infinner sig behov av stöd. Det är inte någon ogenomtränglig text att lyssna på, snarare handlar det att fördjupa lyssnandet. Namn, företeelser, skämt och aktualiteter då som inte finns som referenspunkter idag. 

Jag började med att söka hjälp av översättaren Erik Andersson. Rekommenderar varmt hans bok om hans fyra-åriga mödor med Ulysses: Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Den är för övrigt en väldigt sympatisk bok som man kan läsa utan att öppna Ulysses. Andersson får mig att släppa på pretentionerna och sväva med i textmassorna. 

Mot slutet sökte jag aktivt mer bakgrundsmaterial. Det finns mycket på YouTube. Bland annat en dokumentär i tre delar. Här första

Den amerikanska litteraturkännaren Courtney Pickles verkar leva med böcker och hennes fem tips kring hur man bäst angriper Ulysses är riktigt bra. Bland annat säger hon att man ska börja med novellsamlingen Dubliners och A portrait of the Artist as a Young Man och att man inte måste gilla Joyce för att läsa Ulysses. Joyce was a prick säger hon.

Dublin och dublinborna är fonden (Joyce har sagt att man skall kunna bygga upp staden utifrån hans beskrivning av hur det såg ut i Dublin 1904) och på dess gator travar Leopold Bloom och Stephen Dedalus. Vi får ta del av deras olika möten men framför allt hur de tänker. Det som alla gör men som få berättar om, vad vi egentligen tänker där bakom pannbenet. Det som andra aldrig får veta. Joyce är inte ensam om denna stream-of-conciussnes vid den här tiden, (Virgina Woolf praktiserar den bland annat i Mot fyren), i vilket fall är det en strålande och banbrytande idé.

Bloom är den vardaglige hjälten, i motsats till krigaren Odysseus, som trots att han möter sliriga kommentarer som stinker antisemitism lyckas behålla sin värdighet. Han är en sann humanist som försöker förstå den andre. Oupphörligt grubblar och filosoferar han kring allt och alla han möter, hundar, kvinnor, mat, priser, handel med allehanda produkter. En antihjälte enligt bland annat Olof Lagercrantz.

Tidspannet är från morgonen till sen natt. Börjar vid kusten sedan rör sig skildringen in mot staden och slutar hemma hos familjen Bloom i sängen hos Molly. Frukost, begravning, biblioteks- pubbesök, stranden igen och mot slutet är det manliga sällskapet på nån slags bordell men då blir jag övermätt på hur kvinnor beskrivs och bedöms som varor. Jag vet att det är tidsandan men har svårt att distansera mig. Vidrigt att läsa som kvinna.

Nu har jag lyssnat klart och tack vare stödpunkterna här ovan är jag glad att jag äntligen är i mål.
Klassikerstatus i all ära men det här handlar mer om läsaren som, bara, ger Ulysses 4,0 för en hisnande idé och för att slutkänslan ändå är att studien av Dublin ändå landar i en humanistisk grundidé, trots den erbarmliga kvinnosynen, i alla fall året 1904.

Den gröna vägen

Av Anne Enright

Om familjen och vad den gör med oss. Föräldrarna och hur de påverkar oss långt upp i livet. Åren verkar inte spela någon roll för verkan är omedveten och det är inte alltid vi förstår att så är fallet. Det är bara en tråd i den komplexa relationsväv som vi skall hantera som vuxna.

Det som komplicerar det hela är att det aldrig är svart eller vitt. Mamman Rosaleen Madigan är både en älskande mamma och samtidigt förfärlig. Så skrivs det rent ut. Ett spänningsfält som kan vara tufft att finnas inuti. 

Först presenteras de fyra barnen. Det sker med ett nedslag någon gång i deras liv. Varje porträtt blir som en novell. Hanna är Rosaleens älsklingsdotter, henne träffar vi runt 10-årsåldern, innan puberteten. Vi möter henne i en dag då hon följer med sin pappa till deras gård vid en tuppslakt och möter farmor. Hanna beundrar sin far, funderar över sin bror Dan. Hemma vill hon så gärna göra sin mamman till lags. När hon säger till sin mamma att du har ju mej, när mamman beklagat sig över Dan svarar Rosaleen ”ja nu älskar jag dig” efter det att Hanna har skvallrat, alltså med ett förbehåll. 

Emmet och Dan möter vi som vuxna och Constance i nutid. I sista fjärdedelen möts alla en jul hemma hos Rosaleen. Det är som upplagt för konflikter men de flesta försöker hålla god min. 

Jag tycker om Den gröna vägen - själva vägsträckan finns till vissa delar finns i verkligheten på västra Irland. Men Anne Enright gör det knöligt längs vägen. Ibland byter hon berättarröst, ibland syftar hon på saker som, trots omläsning, hamnar fel och bryter illusionen. Trots dessa förbehåll vinner Den gröna vägen på sitt försök att hänga med i den krångliga, bökiga, osentimentala väg som ligger framför var och en. 

Jag tror att de flesta av oss känner igen delar av sej själv eller sin familj när man läser Den gröna vägen. Här berättar Anne Enright om boken och om att skriva noveller.

4,4

Läst juli 2017

----------------

Lösrykta anteckningar vid en omläsning hösten 2023:

Olika röster, olika temperament. Sträv i tonen. Inget insmickrande. Såhär är det.

Det undertryckta, fem personers olika behov olika sätt att tolka.

Talar förbi varandra.

Finns det något genuint intresse för den andre? 

Alla handlar mer eller mindre egoistiskt? Inte Constance väl?

Vad finns kvar av det starka känslorna som man hade som barn. Har de omvandlats i takt med fler egna erfarenheter och perspektiv. Men känslan som man levde i, något kan finnas kvar? Något som fortfarande påverkar en som person. 

Att få äga rätten till att tolka. Varför skulle det annars vara så eldfängt?

Har vi alla en oförmåga att se hela bilden? Förblindande av en mycket stark känsla av äganderätt som handlar om minnen fastän var och en har egna känslor av kanske samma händelse. Om man styckar hemmet kan det då vara som att man styckar minnena?

Rosaleen har drömt hela livet men inte kommit vidare, varför? Det rådande sociala trycket?

Motsvarat alla förväntningar men inte kommit vidare för arbete eller utbildning. Har hon fört över den besvikelsen på sina barn. Tvetydiga kommentarer. Bara Dan som kan lugna henne?

Starkt det föräldrarna för vidare till sina barn vare sig de vill eller ej

Nora Webster

Av Colm Tóibín

Vilken ömsint författare tänker jag gång på gång när jag läser om Nora Webster. Det är ett utsökt porträtt. När vi först träffar Nora har hennes man nyligen dött. Hon börjar tycka att det nu är besvärande med alla som vill kondolera, det har varit en strid ström.

Nora, 46 år har fyra barn två äldre flickor och två något yngre pojkar. Aine är äldst och studerar i Dublin. De övriga bor hemma. I slutet av 60-talet är det inte mycket av förändringar som når den lilla staden i södra Irland. Det lunkar på i gamla spår men en aningens aning av förändringens vind finns kanske i luften. Moderniteten fram för allt är nog den svartvita teven som flimrar i ena rummet. Den sätts bara på ibland, men när det blir motsättningar i norr eller månlandningen strömmar den nya tiden ut och in i det lilla hemmet. Jo hon har en bil men ingen telefon.

I Enniscorthy ett katolsk litet samhälle verkar alla ha koll på alla, särskilt släkten och den kan vara stor. Efter Maurice död besöker svåger och svägerska familjen ofta, varje helg och många gånger däremellan. Paret har inga egna barn och de har även hjälpt med med pojkarnas skolgång. Sorgen ligger som en ton mellan barn och mor, men det talas inte mycket om den eller fadern. Men äldste pojken Donal har börjat stamma, det gjorde han inte förr. Nora har en annan roll nu och hon får tänka på vad hon gör och hur hon gör det. Det är när musiken kommer in i Noras liv som jag tror hon får luft och kan börja skapa egna inre rum med sina sinnesstämningar

Ekonomin håller inte, så när hon får ett erbjudande om att börja arbeta på stadens ärorika sädesmålshandel har hon inte mycket val. När Nora färgar håret och efter mycket om och men köper en stereo får jag ändå en känsla av att Nora tar kliv mot något annat. Folk dyker upp och vill hjälpa till men har även synpunkter på stort som smått. Normerna får man inte rucka på för mycket och ibland är Nora finurlig i sin planering. 

Änkor har inte tid och ro att sörja. Sakta börjar hon förändra sitt liv men faller ihop när hon skall måla om sitt tak. Släkten rycker in. När Nora är på benen igen har hon och huset förändrats.

Det här kan verka banalt och ospännande men Nora Webster är ett fängslande porträtt. Jag lär mej också mycket om hur det kan vara i ett katolsk samhälle. Kyrkan styr ända in i sängkammaren. Här finns också några underbara färgstarka porträtt av lokala karaktärer. Men det som stannar kvar är inkännandet. Nora blir så levande. Dessutom har han humor Colm Tóbín. Nu ska jag läsa mer av honom.

Här får vi se Colm Tóbín i sin lägenhet, full med böcker.

Här håller Colm Tóbín ett föredrag om Nora Webster, sin sjunde roman

För glömda synders skull

Av Robert Goddard 2010

Den här tog jag från ett bord, en varm dag, som skänkte bort böcker här på Malmön. Tog den eftersom mitt minne, har läst en bok tidigare, av R Goddard var positivt. Kommer vagt ihåg; trassliga relationer eller kanske rentav intrikata. Omslag, röken från en cigarett.

För glömda synders skull är som gjord för en brittisk (känns väldigt sådan) TV-serie i fyra delar, typ. Den är väldigt händelsedriven, Två tidsplan berättas parallellt, mot slutet och då nästan på sista sidorna möts de och vi får ytterligare en pusselbit, som jag till stora delar hade anat vid det laget. 

En mix av heist - stöldhistoria och släktdrama med inslag av spionage och kärlek. Kläder beskrivs noggrant även miljöerna, både när det är på 30-talet och senare 70-tal. Förmodligen för att vi lättare skall kunna förflytta oss i de olika tidsplanen. En hel del intressant om Antwerpen både kulturhistorisk och om arkitektur. Jugend och Art Deco var framträdande innan WW2. Fortfarande verkar sådana kvarter finnas bevarade.

Det börjar på 70-talet. Ung man återkommer till England efter ett delvis jobbmisslyckande i USA. Hans mamma har ett pensionat som hon fortsatt att driva efter makens död. När Stephen får veta att hon hyrt ut ett rum till hans farbror Eldritch Swan gungar det till. Farbrodern var ju död(!) och hade dessutom ett tvivelaktigt rykte. Motvilligt men nyfiken lyssnar Stephen till vad den gamle mannen börjar berätta. Stephen tror inte på honom men han börjar vekna och se saker ur en annan synvinkel när han förstår var familjens pengar har kommit ifrån, de som bl a sett till att hans föräldrar hade råd att köpa ett pensionat. 

Allt började i Afrika, och Mörkrets hjärta nämns ganska snart, under den fortsatta kolonialismen i början av 1900-talet. Plundringen av koloniernas resurser gick verkligen inte snyggt till. I det grovmaskiga nätet fanns plats för allehanda skojare. Hos en sådan fick Eldritch anställning efter att snöpligt ha fått lämna Oxford. Familjen Eldritch bodde under ett långt tag i Afrika och där grundlade pappan sina besparingar, inte heller han var utan skuld. Och just detta får Stephen att sänka garden en smula gentemot Eldritch, som han länge betraktar som en skojare. 

Eldritch är också mkt hemlighetsfull, han delar bara med sig småbitar av en historia som vindlar och vidgar sig ju mer Stephen får reda på. ES är fattig, gammal och skröplig men drivs av en sak: att hämnas den som satt honom i irländskt fängelse i 36 år. Han får inte tala om varför, då är risken att han åker in igen. Men att söka upp och hämnas den skyldige och dessutom försöka tjäna en hacka är han besatt av och han behöver hjälp. Å andra sidan finns det någon som inte till något pris vill låta Eldritch komma ett steg närmare gåtans lösning.

Eldritch och Stephen reser mot London och en Picassoutställning. 

Ja sedan pendlar berättelsen mellan vad som hände 1940 och i nutid alltså 1970. När krigstillstånd råder rämnar strukturer och gråskalor uppstår, därmed svårt att se vad som är svart och vitt. E har arbetat för en förmögen diamanthandlare i Antwerpen, Isaac Meridor, som också är en stor konstälskare, speciellt Picassos kubistiska verk. Meridor har inte helt rent mjöl i påsen han heller och han är utsatt för utpressning. Ja det är ingen idé att berätta hela historien här men det kränger och flätas hit o dit. Intressant är de historiska delarna jag inte kände till. Att Irland var neutralt men påtryckningar fanns från England, Churchill om att ansluta sig. Detta i ett läge när ingen visste om Hitler skulle vinna. IRA var starka vid den här tiden 1940. Och som sagt Antwerpen, heter tydligen så eftersom det var en stor jätte som kastade iväg… werpen. finns kanske förklaring på nätet för nu blir det svårt att hitta i boken, den är ganska tjock, 380 sidor. 

En bra ihopkommen thriller som får 4,1

läst sommaren 2016

Otrygg hamn

Det börjar som en vanlig polisutryckning till ett förmodat dråp. Fast den här gången har kommissarie Mick Kennedy fått en färsking på halsen, Richie. Det är ovanligt att ta med en ny polis till den här typen av brottsplats, kanske för att Kennedy är den mest renommerade utredaren i Dublin. Prickfri och framgångångsrik har han både beundrande och avundsjuka blickar på sig.

I ilfart bär det norrut mot kusten och Broken Harbour. Under den ekonomiska boomen växte det upp villaområden som svampar på Irland. Nu har recessionen hunnit ikapp och det är inte vackert det som möter polisparet. Ett jättelikt spöklikt område med husskelett vid en vacker kustremsa. En del hus är beboeliga men annars gapar halvfärdiga hus mot dem, vägarna är knappt körbara. Men familjen Spains hus är ett undantag. Där är det ombonat och ordnat. Tills de kommer in där en förfärlig scen möter dem.

Jag ska inte gå in på de blodiga och våldsamma detaljerna eller intrigen. Kriminaldramat glider över mot thriller ju längre handlingen framskrider. Allt är inte vad det synes vara och ju mer "Scorcher" och Richie borrar sig in i dramat öppnar sig nya oväntade skikt. Det gör det också hos kommissarien som har ett mycket sårbart förhållande till platsen Broken Harbour där allt utspelar sig.  Hans minnen gör sig ytterligare påminda av att hans sköra syster dyker upp. Allt detta plus sömnbristen får mig att undra, hur länge ska Scorcher hålla?

Otrygg hamn av Tana French är skriven i ett furiöst tempo, stundtals är det andlöst och spänningen skruvas åt oväntade håll. 

Kontentan är att trots att alla försöker så gott de kan blir det ändå fel. Här får också banker, ekonomisk politik och byggbolag en rejäl känga. Om de ekonomiska förutsättningarna dras undan för människor krackelerar tillvaron och förfärliga saker kan hända.

Detta är fjärde i boken i en serie om poliserna i Dublin. Tana French har vunnit flera priser för sina böcker, även för denna

Betyg 4

Läst sommaren 2014