Skuggspel

av Joseph O´Connor

En av världens mest översatta böcker är Dracula, idén till boken formades kanske under tiden Bram Stoker var teaterdirektör för Lyceum Theatre i London sent 1800-tal. 

Men allt börjar i Dublin. Den berömde skådespelaren Henry Iriving blir smickrad av en teaterrecension Bram Stoker skrivit, och här börjar en livgivande men även tärande lång bekantskap. Irving vill öppna fallfärdiga Lyceum i London och ber Stoker att bli hans stöd. Skuggspel förflyttar oss till 1890-talets London och är en väv av fantasi och realism. Den rymmer kärlek till berättandet och teaterkonsten och O´Connor använder olika metoder för att få oss att känna att vi rör oss i det viktorianska London med smog, fattigdom och myllrande gatuliv (även rädsla eftersom Jack the Ripper går lös). Befolkat av en hoper lycksökande, kreativa scenarbetare blir Lyceum Theatre som ett väsen i sig, det övernaturliga är en av skuggorna, det skräckromantiska sitter i väggarna.

Här går Stoker och värker på en historia som inte riktigt vill ta form. Själva London, teaterns mystik, hans eget liv och hemligheter inspirerar honom till en mörk berättelse om en man som inte kan dö, embryot till boken Dracula. 

Det finns böcker som leder från en begriplig punkt till nästa. Och så finns det de som undersöker; ett psyke, kärlek, vänskapens väsen, företeelser som vi kan ha olika ingångar till, reagera starkt på eller undra över. O’Connor använder dagboksanteckningar, gatuscener, ja till och med ett spökes betraktelser. 

Eftersom Skuggspel handlar om några av dåtidens storheter jag inte kände till har jag letat vidare och hittat: skådespelaren Ellen Terry som stått modell för konstnären John Singer Sargent i en berömd målning som Lady Macbeth, se videon Who was Ellen Terry. I kretsen kring Ellen Terry fanns också prerafaeliterna Rossetti, Oscar Wilde, fotografen Julia Margaret Cameron och självklart skådespelaren och regissören David Irving, som syns på bokomslaget. Och över allt svävar Shakespeares ande;

"We are such stuff as dreams are made on: and our little life is rounded with a sleep* 


O´Connor tar sig an uppgiften med smittande berättarglädje som han berikar med sin irländska bakgrund; skuggor från det förflutna, själar som inte får ro, burleskeri. Handlingen vinglar hit och dit men om man låter sig vaggas med är detta en härlig läsupplevelse. Det krängde lite i början för det är inte helt lätt att ta sig an Skuggspel men O´Connor har ett fantastiskt språk. Han leker med oss, med orden och vad de kan frammana. Att lära känna Bram Stoker ljusa som mörka sidor, gå på Londons fuktiga mörka gator och som kontrast fly in till teatersalongens fantasier. Det går inte att ta miste på kärleken till de som försöker omsätta andras idéer och ord till föreställningar där publikens gensvar är deras livsluft. Men trots att jag njuter av språket är dessvärre vissa passager för långdragna och ibland för mej svårmotiverade, kanske är det ett Skuggspel? Men det blir en stark trea.

En eloge till översättaren Gunnar Pettersson

Citat

Vad Stoker tänker om Irland:  "…detta gamla dammiga flamsiga bombastiska irländska strunt som bara döda och galningar kommer ihåg. Även om han inser att det finns något slags tafatt rörelse i det hela, så lämnar det honom oberörd, det är som att sitta och titta på duggregn.."

Stoker om nattredaktören på tidningen i Dublin: "… Kritpipan i munnen är tom men han blossar ändå på den; det visslande sörplandet är en av dessa små otrevligheter som blir så mycket värre när man är trött. Han är en kortväxt karl som på något sätt ser ännu kortare ut i halvmörkret, en miniatyrdandy med smaragdgrön ögonskärm. iklädd en sluten väst med porslinsknappar och scharlakansröda hängslen…"

Joseph O´Connor, 1963, prisbelönt författare från Dublin,
bror till musikern Sinead O’Connor.

Abraham Stoker född utanför Dublin 1847 död i London 1912

*Shakespeare; The Tempest; Prospero till Ferdinand

ISBN

9789127158382