Efter skandalen

av Sarah Vaughan

En våldtäktsrättegång river upp gamla sår och hemligheter som kommer att beröra Englands inre maktsfär.

Allt började i Oxford för Polly. Det var minst sagt en krock mellan två världar. Flicka från bondvischan iakttar de bättre bemedlade studenterna. Från sina internatskolor har de självmedvetna unga männen skolats in att tro att de är framtidslöften. De här sista fria åren ska de tänja på gränserna innan allvaret kopplar greppet. Nu drygt tjugo år senare står en minister inför skranket, anklagad för våldtäkt. Då var James Woodcraft en av de festande partyprissarna. Nu har han hamnat i en sits han inte trodde var möjlig. Efter skandalen är spännande i sitt utforskande av maktens privilegier och synen på samtycke, en abstraktion för vissa och katastrof för den drabbade.

Bra skildrat
Genomlysningen av hur samhällsklasserna agerar efter olika agendor. Vissa tar för givet att de har ett skyddsnät. Händelser tystas ner för ryktets skull, så har man alltid gjort. 

Skildringen av vad som händer när de invanda rollerna krackelerar. 

Efter skandalen är spännande på många plan. Det juridiska förstås och sprängkraften i tillbakahållen vrede.
Aningslösheten om vad övergrepp faktiskt innebär för offren. Att man inte agerar i ett tomrum. Enögdheten och oförmågan att inse att man gör någon illa.

Oväntade överraskningar förhöjer spänningen.

Mindre bra
Långa sekvenser som dras ut till bristningsgränsen. Vi har förstått men det tas ett varv till. Men kanske är det för att vi verkligen skall inse.
Personerna är utförligt tecknade men inte gestaltade. Vaughan berättar vad de känner. Att som läsare sakta inse och ta till sig Pollys smärta hade varit något annat.  

Sarah Vaughan, 1972, är en brittisk författare och journalist. Fram till 2008 arbetade hon för The Guardian som seniorreporter, hälsokorrespondent och politisk korrespondent. Hon publicerade sin första bok 2014. Efter skandalen har filmats.

ISBN

9789174298086

Ett litet liv

Ett litet liv Hanya Yanagihara. 

Obs Denna text avslöjar viktiga delar av handlingen.

Vännerna Willem, J B, Malcolm och Jude träffas första gången på college och blir ett sammansvetsat gäng. Från att berättandet till en början har cirklat kring kamratkretsens bakgrunder, olika karaktäristik och händelser som mejslat fram drag hos var och en tippar handlingen så småningom över mot att fokusera på Jude St Francis.

Judes bakgrund och uppväxt skiljer sig totalt från de andras och här kommer en reservation (vilken sitter hårt inne eftersom jag beundrar stilen, flätverket och den gigantiska ambitionen hos Hanya Yanagihara). Med den fruktansvärt trasiga bakgrunden är det extraordinärt att Jude kan skapa varaktiga kontakter ö h t, att han trots allt djävulskap är förmögen att ge kärlek finner jag nästan osannolikt. Att få sin identitet krossad, sitt jag fullständigt utnyttjat, att inte få behålla några glädjeämnen i livet utan att någon är där och besudlar. Det är smärtsamt och väl beskrivet, så väl att min fråga är oundviklig. Hur är det möjligt att Jude kan vara en givande människa när själva livstråden naggats, nästan förintats, så svårt? Han borde ha blivit ett monster men han gör det som är vanligt bland flickor (kanske även vissa pojkar?) han skadar sig själv. Han vänder självhatet inåt, han lär sig att leva så, han lever ett dubbelliv.

Vännernas liv öppnas i luckor, några händelser zoomas in med framvällande detaljrikedom och hänvisningar till tidigare skeenden som gör att vi får påminnelser vilket inte alls stör eftersom minnet kan behöva en knuff, omfånget är av det mastiga slaget. Ett litet liv är på 732 sidor.

Det hoppfulla i Ett litet liv är värmen, kärleken och framför allt vänskapen. Det är vänskapens kärlek som håller, framför allt, Jude under armarna även om han på egen hand försöker skapa en plattform med början i sitt arbete som advokat. 

Att vara en människa är inget man klarar på egen hand, detta tror jag är bokens premiss. Alla sorters människor finns där ute i livet. Vi träffar de som ger kärlek och de som trasar sönder sitt eget och andras liv. Det svåra är att ge och ta emot kärlek. Att inse att det är en av de största gåvor man kan få i sitt liv, det att någon vill ge. 

Var går gränsen mellan kärlek och vänskap? Är det ö h t viktigt att dra en gräns? Kanske om kärleken innebär förbehåll som att man lovar i nöd och lust? Är vi förmögna att tänka oss vad svärta, djup sorg och ett otillräckligt jag kan forma en människa till för handlingar?  För vad vet vi vad för prövningar som ligger framför oss?

En bedrift är denna bok som när du öppnat den så väller och sväller berättelserna ut och in i ditt inre.

Miljön är USAs ostkust, främst är det scener från New York.

Här en intervju i The Guardian med Hanya Yanagihara i hennes lägenhet i New York med hennes 16.000 böcker, tavlor och foton. Det går inte att undvika att hitta miljöer och konstverk i boken som påminner mer eller mindre med den här interiören. 

4,2

Läst augusti 2017

Stoner

av John Williams.
Stoner skrevs 1965 men har först nu översatts till svenska. Den är är stillsamt vemodig till sitt väsen. Den handlar om ett liv och vad kan väl vara större, ändå är det nedtonat från första sidan.

Stoner föds i USA i mellanvästern. Ett hårt arbetande jordbrukarpar får en son som förväntas fortsätta med den kärvande torvan men en vändning sker. Stoner bör gå lantbruksuniversitet för att lära mer anser fadern. Det här är ett avsteg från traditionen och stort, en modernitet har smugit sig in, men jorden ska förvaltas och vad finns för alternativ? Beslutet är inget som diskuterats fram, hur skulle det ha gått till, det växlas inte många ord i familjen. 

I en utväxt och sliten kostym börjar Stoner sin vandring mot staden och läroanstalten. Han går i flera mil innan han får skjuts. Så börjar ett annat liv. Tanken var att efter inhämtad kunskap skulle färden gå hem igen men så sker inte. Stoner har fångats av ordet. En kurs i engelsk litteratur öppnar skikt i Stoner han inte hade en aning om att de ens existerade, han kan inte sätta ord på den starka upplevelsen han bara vet att han vill mer. Han blir kvar vid universitet, han börjar sin klassresa.

Människorna rår inte över sina liv det är helt klart. Varken Stoner, hans fru Edith eller senare hans dotter. Ändå uthärdar de. Under den osynliga press alla lever under försvinner en del drömmar, somt förhårdnar. Jag tänker att det kan vara en tanke till oss, vi väljer inte fastän vi gör val. Livet väljer åt oss och hur vi handskas med just det faktum visar vilka vi egentligen är, där innerst inne. 

Stoners liv präglas av hårt arbete och har inte många ljuspunkter men de finns, kraften i dem tar honom vidare. En av dem är kärleken till litteraturen. Ändå är det som om Stoner lever i en bubbla, han kämpar i sitt arbete men inte med livet utanför.

Boken Stoner har hyllats den här våren men jag ställer mig nog i utkanten av hyllningskören. Jag fattade stor sympati för det omsorgsfullt tecknade porträttet av personen Stoner men andra delar av boken undrar jag över, några av kvinnoporträtten tycker jag är delvis kantiga, kanske tidsandan? Ändå, jo Stoner är värd att läsa.

John Williams, 1922-1994 föddes i Texas. Han arbetade som universitetslärare och gav ut två diktsamlingar och fyra romaner.