Stoner föds i USA i mellanvästern. Ett hårt arbetande jordbrukarpar får en son som förväntas fortsätta med den kärvande torvan men en vändning sker. Stoner bör gå lantbruksuniversitet för att lära mer anser fadern. Det här är ett avsteg från traditionen och stort, en modernitet har smugit sig in, men jorden ska förvaltas och vad finns för alternativ? Beslutet är inget som diskuterats fram, hur skulle det ha gått till, det växlas inte många ord i familjen.
I en utväxt och sliten kostym börjar Stoner sin vandring mot staden och läroanstalten. Han går i flera mil innan han får skjuts. Så börjar ett annat liv. Tanken var att efter inhämtad kunskap skulle färden gå hem igen men så sker inte. Stoner har fångats av ordet. En kurs i engelsk litteratur öppnar skikt i Stoner han inte hade en aning om att de ens existerade, han kan inte sätta ord på den starka upplevelsen han bara vet att han vill mer. Han blir kvar vid universitet, han börjar sin klassresa.
Människorna rår inte över sina liv det är helt klart. Varken Stoner, hans fru Edith eller senare hans dotter. Ändå uthärdar de. Under den osynliga press alla lever under försvinner en del drömmar, somt förhårdnar. Jag tänker att det kan vara en tanke till oss, vi väljer inte fastän vi gör val. Livet väljer åt oss och hur vi handskas med just det faktum visar vilka vi egentligen är, där innerst inne.
Stoners liv präglas av hårt arbete och har inte många ljuspunkter men de finns, kraften i dem tar honom vidare. En av dem är kärleken till litteraturen. Ändå är det som om Stoner lever i en bubbla, han kämpar i sitt arbete men inte med livet utanför.
Boken Stoner har hyllats den här våren men jag ställer mig nog i utkanten av hyllningskören. Jag fattade stor sympati för det omsorgsfullt tecknade porträttet av personen Stoner men andra delar av boken undrar jag över; några av kvinnoporträtten tycker jag är delvis kantiga. Kanske är det tidsandan? Ändå, jo Stoner är värd att läsa.
4,0
Läst sommaren 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar