Urminnes hävd

av Lars Pettersson
Anna Magnusson blir kontaktad eftersom den avlägsna släktingen Are har häktats för mord. De har knappt träffats men Are vill ändå ha just Anna som försvarare. Melker Grundström som håller på att trappa ner sitt polisarbetet blir motvilligt indragen i samma mordutredning. Här startar en både upprörande och märklig historia. 

Vi befinner oss i norra Sverige och delvis i Norge, Anna är tidvis renskötare i den norska delen av Sampi. Rennäringen har vilat på urminnes hävd, landskaps- och nationsgränser är inte samernas påfund. *

I botten av Urminnes hävd pulserar ett patos för samerna och deras livsbetingelser. Mot dem står ett delvis oförstående majoritetssamhälle. Men hur hänger det här ihop med en skokartong med intima brev, bortsmusslade tavlor och en före detta tjänsteman vid Länsstyrelsen som hittats mördad i sitt hem? Sakta börjar Anna och Melker söka efter pusselbitar var och en på sitt håll.

Hyfsade porträtt. Fin inblick i jobbet med renskötseln idag med klimatförändringar och hot i närsamhället. Återblickar på samernas moderna historia ger relief till Ares familjs historia. 

Dramatiken kring mordet utspelar sig mot en fond av monoton vardag med halka och mörker vilket håller nere förväntningarna på utredaren, men tack vare erfarenhet och skarpsinne anar Melker sambanden. Det är det idoga envetna arbetet som till slut fogar ihop de smått osannolika bitarna.

Författaren är delvis bosatt i Nordnorge och det märks, miljöerna är inte bara kulisser. Här finns respekt för naturens krafter vilket är en spänning i sig. Urminnes hävd får en fyra för ett gott språk en bra hopfogad berättelse och en småklurig intrig. 

Urminnes hävd är en femte fristående del om Anna Magnusson De tidigare delarna heter Slaktmånad, Mörkertid och Arctic Express: Den stora mörkläggningen.

Lars Pettersson, 1943, är författare och filmare. Han har också ett förflutet som lärare och producent på SVT. När det är som kallast bor han i Kautokeino i Nordnorge. 

• ”Eftersom rätten till renskötsel har uppkommit genom urminnes hävd utgör denna fastighetsrättsliga bruksrätt en civil rättighet. Rätten tillkommer det samiska folket, vilket innebär att rätten tillhör alla samer” Dom vid Lycksele tingsrätt 28 februari 2020
  
  

ISBN: 9789177753513

Ett jävla solsken

Av Fatima Bremmer

Läs den! skrev bokslukarna och till slut tog jag mig an Augustvinnaren, Ett jävla solsken. Titeln hakar fast i minnet och i munnen, det är något som haltar och nyfikenheten triggas. Vad visste jag inte om Ester Blenda Nordström? Det mesta utom att jag köpte in boken En piga bland pigor till mitt lilla bibliotek när den kom i nyutgåva för drygt tio år sedan. Slarvigt nog läste jag den aldrig. Boken finns med i boken: Tio reportage som förändrade världen: från Strindberg till Hemingway.

Det är 1914 och Ester Blendas första undersökande reportage. Hon sover ihop med en annan piga i en loppig säng, arbetar sexton timmar per dag och sliter hund. Så småningom ändras legostadgan i Sverige och boken En piga bland pigor är en bidragande orsak. Den starkaste anledningen var dock att över en miljon svenskar lämnade Sverige för något bättre, de flesta for till Amerika. 

De kvinnliga journalisterna på Stockholms Dagblad hade ett eget rum där de mer eller mindre satt ovanpå varandra, det är Ester Blenda som talar i telefon.

Samtidigt hörs rösträttskvinnorna allt högre i Sverige. En röst är Esters vän Elin Wägner. Det här är hundra år sedan och moderniteten hade kommit för att kliva in på område efter område. 

Hundra år är ett svindlande perspektiv och ändå inte. Det Ester strävade efter vill alla unga, bli självständiga och kanske få leva sin dröm. Men konventionerna är starka vid den här tiden och jag kan bara ana allt Ester får stångas emot. Hon kör motorcykel, går i långbyxor, vägrar gifta sig och är en av de första kvinnliga journalisterna på en av de större dagstidningarna. 

Ester fortsatte med sitt undersökande och kanske var denna omättlighet på upplevelser och resor ett sätt att komma ifrån konventionerna och slå sig fri som författaren antyder. För rastlös är hon. Det som verkar snudd på självdestruktivt är när hon gifter sig bara för att komma med till Kamtjatka där hon sliter hårt med hundspann, hushåll och fryser som ett djur. Ester längtar efter sin kära och här tilltar drickandet. Skriver gör hon hela tiden, alltid. Motvilligt ibland men skriver gör hon.

I fyra år har Fatima Bremmer pusslat ihop Ester Blenda Nordströms liv. Ester hamnade ofta i utsatta lägen, var mer skyddslös än hon hade kunnat vara om hon böjt sig. Kanske var det det som påskyndade hennes död. Hon brände inte bara sitt ljus i två ändar som hennes bror skriver om Ester ”.. du brände det båd natt och dag och om det haft fler, du bränt dem också med lust och med glädje och skratt. Men anade du aldrig en tanke därpå, den sorg du gjorde din mor och din far och oss syskon som såg därpå och led mer än du tror”

Paradoxen stark livslust och sjävförbrännande är något som vi sett män genomlida till leda på film och i böcker, den lidande konstnären med ett skimmer av ouppnåelighet. Men när en kvinna gör samma resa vid den här tiden förfasas man. Konventionerna styr, samtidigt förändras normerna smygande men inte alltid dit vi önskar. Hur ser vi på kreativa konstnärer med missbruksproblem? Bedömer vi dem efter deras verk endast eller faller rastret kön ner framför vår bedömning?

Ett jävla solsken får en fyra för att jag fått ta del av en föregångskvinna som dog alldeles för tidigt.

Så kunde kvinnor ha haft det

Sedan ett tag skrivs det svenska historiska romaner med ett annat historiskt perspektiv. Helt borta är Släkten och börjar med Katarina Mazettis bok Blandat blod som tar sin början på 800-talet i Blekinges skärgård. De sjöfarande söker sig till Rusernas rike för handel. Vi möter hövdingar, trollkunniga kvinnor och trälar. I de senare delarna kan man via en släktkarta se hur banden går mellan kvinnorna. Personerna är fiktiva men invävt är historiska skeenden. I tredje delen, Tempelbranden har vi förflyttat oss till Mälardalen och nu verkar kampen mellan de asatrogna och kristsärkarna spetsas till ordentligt. Det är nu eller aldrig det skall ske. Åsa, en skicklig runristare vill hålla kvar sin hednatro men trycket är stort från familj och omgivning, så stort att hon straffas.
farbröder som Widding, Rune Pär Olofsson och serierna som lånades förr, på 80-talet. In kommer i stället kvinnliga författare som beskriver det lilla livet. Ett annat ansvar det att hantera liv och död och dessemellan byket, förråden, tjänstefolket och kärleken. Kvinnor är rådiga
och tampas listigt med männens maktmissbruk för att få möjlighet att agera efter eget huvud. Ofta är det serier som utspelar sig i vikinga- eller medeltid. Ibland tar sagan fart och vi får veta hur det var på hednatiden när gudarna fanns med bland folket. Dessutom håller det på att skrivas en stafettserie med olika författare för varje ny del. Den heter
Historiska media har än så länge givit ut sex delar och tanken är att de skall gå från vikingatid till nutid. Ramverk och granskning för hela serien står historieprofessorn Dick Harrisson för. I serien Släkten är författarna pålästa och engagerade, det är spännande böcker. Om kvinnorna tidigare lyst med sin frånvaro i svenska historiska romaner så syns och agerar de nu rejält. En serie som närmar sig sagans värld är Johanne Hildebrandts Valhallaserie. En historiefantasy med levande gudinnor som agerar för att försöka behålla fred när männen gärna rustar för sammandrabbningar.
Dottern, som jag skrivit om, är första delen i en serie om kvinnoliv i reformationens Sverige, Fem pärlor till Jungfruns krona.
Läst vintern 2014

Gustavs grabb

Om den starka och obrutna kärleken till pappa Gustav. Hans händer finns med boken igenom. De stora händerna som kunde fixa det mesta, men som också kunde fatta en barnahand och leda rätt. Pappa Gustav är en god representant för den klass som GW P tidvis har haft ett ambivalent förhållande till. Han har själv bedrivit en del affärsverksamhet (samtidigt har klasskänslan sagt nej nej)  när det peakade och innan kroppen sa ifrån (före förståndet). Annat kan jag inte tolka det till.

Med förhållandet till mamman är det annorlunda. Glimtvis märker vi omsorg om sonen men det som stannar kvar efter läsningen är en stark oförsonlighet mellan son och mor. Ett stort svek ligger emellan och pappa Gustav kom i kläm. 

För den som kommer ihåg Palme, Fälldin, Holmér, Geijer och andra 70- och 80-talskändisar ger berättelsen om arbetarpojken som kom upp sej, och ända in i regeringskorridorerna, fascinerande inblickar i vad som inte stod i tidningen då. Bland annat halkar Palmes gloria rejält på sned. Namn nämns och vissa mer än andras, för två personer finns ingen nåd, en av dem är Olof Palme.

Titeln på boken är viktig. Författaren tänker på sin far varje dag. Pappan som stod för trygghet och värderingar som följt genom åren men också för att han bidragit till att pojken gjorde som Gustav ville. Han skulle kostas på och bli något annat. Nu blev G W P aldrig ingenjör, han blev kriminolog men det var nog inte det viktigaste. Pojken höjde sej till ett något annat, något som stod över kroppsarbetets slit. Allt här i livet är inte entydigt och det har författaren fått känna på. Det är detta jag tycker är mest intressant med boken; klassresan. (Inblicken i 1950-talets pojkskola är glimrande, Caligula i filmen Hets är inte långt borta). Den som höjer sig socialt får bulor och bucklor som sitter i hela livet. En del av dem gör sej t o m påminda långt upp i åren och då med en bumerangeffekt. 

Hur detta yttrar sej återkommer GW P till mot slutet. Kanske är det allvarliga olyckstillbud som får honom att blicka tillbaka och fundera över sin glupande aptit, sin arbetsnarkomani, sin svårighet till att tacka nej. 

Minnet är trots allt förrädiskt, och eftersom det var mästerdetektiv han ville bli en gång i tiden så vet han att han inte får slarva med detaljerna.

4,2
Läst januari 2012