Gustavs grabb

Om den starka och obrutna kärleken till pappa Gustav. Hans händer finns med boken igenom. De stora händerna som kunde fixa det mesta, men som också kunde fatta en barnahand och leda rätt. Pappa Gustav är en god representant för den klass som GW P tidvis har haft ett ambivalent förhållande till. Han har själv bedrivit en del affärsverksamhet (samtidigt har klasskänslan sagt nej nej)  när det peakade och innan kroppen sa ifrån (före förståndet). Annat kan jag inte tolka det till.

Med förhållandet till mamman är det annorlunda. Glimtvis märker vi omsorg om sonen men det som stannar kvar efter läsningen är en stark oförsonlighet mellan son och mor. Ett stort svek ligger emellan och pappa Gustav kom i kläm. 

För den som kommer ihåg Palme, Fälldin, Holmér, Geijer och andra 70- och 80-talskändisar ger berättelsen om arbetarpojken som kom upp sej, och ända in i regeringskorridorerna, fascinerande inblickar i vad som inte stod i tidningen då. Bland annat halkar Palmes gloria rejält på sned. Namn nämns och vissa mer än andras, för två personer finns ingen nåd, en av dem är Olof Palme.

Titeln på boken är viktig. Författaren tänker på sin far varje dag. Pappan som stod för trygghet och värderingar som följt genom åren men också för att han bidragit till att pojken gjorde som Gustav ville. Han skulle kostas på och bli något annat. Nu blev G W P aldrig ingenjör, han blev kriminolog men det var nog inte det viktigaste. Pojken höjde sej till ett något annat, något som stod över kroppsarbetets slit. Allt här i livet är inte entydigt och det har författaren fått känna på. Det är detta jag tycker är mest intressant med boken; klassresan. (Inblicken i 1950-talets pojkskola är glimrande, Caligula i filmen Hets är inte långt borta). Den som höjer sig socialt får bulor och bucklor som sitter i hela livet. En del av dem gör sej t o m påminda långt upp i åren och då med en bumerangeffekt. 

Hur detta yttrar sej återkommer GW P till mot slutet. Kanske är det allvarliga olyckstillbud som får honom att blicka tillbaka och fundera över sin glupande aptit, sin arbetsnarkomani, sin svårighet till att tacka nej. 

Minnet är trots allt förrädiskt, och eftersom det var mästerdetektiv han ville bli en gång i tiden så vet han att han inte får slarva med detaljerna.

4,2
Läst januari 2012