Jakobsböckerna ll

I den allra första delen av Jakobsböckerna, av Olga Tokarczuk, befinner vi oss i Podolien och längs handelsvägarna i östra Europa för att slutligen hamna vid Medelhavet. Här dyker Jakob Frank upp. En färgstark person som drar till sig unga som gamla med sin vältalighet och karisma. Han fängslar med sitt berättande och inger förtröstan. Jakob är en mix av olika kulturer, sefardisk jude i botten, utvandrad från Podolien, han har även bott på andra sidan d v s den muselmanska, Turkisk huvudbonad är hans signum liksom hans raka hållning och vida färgstarka rockar. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Podolien

Så småningom blir det ett stort följe som drar sig upp mot Podolien. Kollektivet delar på det mesta men Jakob är en enväldig patriark. Jakob har funnits. Att han nu fått en hel bok om sig handlar om att Olga Tokarczuk hittade ett häfte i ett antikvariat, en biografi om Jakob Frank som triggade igång lusten att berätta om Polens historia, om östeuropas judar, förföljelserna och läget i östra Europa under senare delen av 1700-talet. 

Allehanda detaljer, dofter och personer myllrar över sidorna. Ibland så noggrant att jag tappar de större svepen i historien. Sant är ändå att massor av judar aldrig varit trygga där de bosatt sig. Grymma pogromer sitter i deras kroppar och medvetanden och kanske finns här förklaringen till den starka gruppkänslan. Det gemensamma, att ty sig till varandra och här spelar såklart ingiftena stor roll. Många är släkt på ett eller annat sätt här kan man ta kontakt och kanske bo hos i byar och städer. 

(I vissa länder hade judarna yrkesförbud inom vissa skrån och det som återstod var låneverksamhet, minns En köpman i Venedig)

Jakob blir ryktbar, bildar samhälle, anklagas, fängslas och hanterar knipan med att att förhandla med det katolska prästerskapet. Tanken var; nej till Talmud och i stället kollektivt ansluta sig till den kristne guden det vill säga konvertering. Vinst för kyrkan, det var en hjord på flera hundra judar som kunde assimileras. 

Här sker kohandel bakom kulisserna, antisemitismen är utbredd inom katolska kyrkan och det är med nöd o näppe massdopen till sist sker. På andra ställen bränns byar och även bland judarna finns hat. De rättrogna judarna avskyr Jakob med sällskap. 

Vi får tillträde till slott och koja, byar och städer, till grottor och böljande vackra landskap. Mot slutet är vi Österrike, Mähren och nuvarande Tyskland. Även långa och vindlande religionsfilosofiska utläggningar av de rabbiner som tillhör kärnan i Jakobs grupp.

Jakobsböckerna är inte annat än en bedrift. I en av alla intervjuer säger OT att hon och hennes man besökt alla byar, städer och områden som nämns i boken. Hennes fascination över Polens historia och dess folk är återkommande. Ett land där landets gränser ständigt har flyttats, t o m raderats, Polen fanns inte under ett tag. De sår som krig medför, läks de någonsin? Grymheter på båda sidor och i kläm finns folket.

Jakobsböckerna får en femma för att allt är så gediget och berättat med inkännande och humor. All kunskap och att kunna klä den i ord. Det genuina historiska intresset som får kött och blod. 

Läs gärna Salomon Schulmans recension om Jakobsböckerna. Här finns mer om jiddisch, Jakob Frank, Polen och judarnas historia. Schulman behärskar jiddisch.

Jakobsböckerna

Jag håller en omfångsrik roman i mina händer, drygt 950 sidor. Det ser jag redan från början eftersom det är
omvänd paginering. Författaren säger att det syftar på hebreiskans sätt att skriva från höger till vänster.

Men låt oss ta det från början. Boken har den längsta titel jag sett: Jacobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk och tre stora religioner, de små ej att förglömma. Berättad av de döda, medelst av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval böcker, därtill understödd av fantasien, vilken utgör naturens största gåva till människan.  

Puh, inte illa eller hur? Men blir jag klokare? Polska Olga Tokarczuk är en av Polens mest namnkunniga författare och mycket översatt. Från början psykolog men sedan flera år arbetar hon som universitetslärare i kreativt skrivande och som författare.

Tid och plats för berättelserna är Podolien, det sydöstra hörnet av det dåtida Polen, som på 1700-talet sträckte sig från Östersjön till Svarta Havets stränder. I det här området kommer Jakob Frank att börja en judisk rörelse, frankismen, därav Jakobsböckerna.

Det är ett finmaskigt nät som växer fram när jag börjar läsa. Landsbygd, byarna är små, många och fattiga, handelsvägarna knyter samman människorna, religionernas förgreningar likaså. Provinsen befolkas av rusier, turkar, armenier och judar med flera.

Jag har, med mina ca tvåhundra sidor bland annat varit i droskor, handelsbodar, judiska skolor, hushåll som rustar för bröllop, samtidigt som en mycket gammal släkting ligger på sitt yttersta vilket ställer till det, även suttit vid ett spelbord och iakttagit en karavan från Smyrna slå läger i Valakiet. (Osmanska väldet är inte långt borta) Det är mycket om andligt sökande med inslag av vidskepelse, kyrkans män vördas, men som läsare vet jag att spelmissbruk kan drabba även dem. 

Det är tydligt att Olga Tokarczuk är intresserad av skärningspunkter mellan språk och kulturer och hur idéer ältas och sakta formas. Polen ligger inte så långt härifrån och jag vet skrämmande lite om dess historia. Nu får jag veta mer i alla fall om Podolien och alla dess folkgrupper. 

En mäktig och mycket rik bok såhär långt. 

För er som vill veta mer om centraleuropeisk litteratur och kultur finns ett intressant föredrag av Olga Tokarczuk när hon besökte Stockholm Literature 2015.

Läst vintern 2016

Styr din plog över de dödas ben

Olga Tokarczuks bok utspelar sig i

en by i sydöstra hörnet av Polen vid gränsen mot Tjeckien vid Plaskowyzbergen. Här lever Janina och överlever genom att passa sommarboendens hus och undervisa i engelska i en närbelägen skola. Hon har inget större kontaktnät men grannarna har koll på varandra. En frände har hon i den före detta studenten Dionysos, de översätter poeten Blake med stor glädje tillsammans. (Därav titeln på boken som är en rad från en av Blakes dikter)

Fru Jelena har stor respekt för alla slags djur. Hon iakttar med vördnad rådjur, fåglar och allt som rör sig i trakten. När grannen och hon undersöker varför det lyser så märkligt i Storfots hem uppdagas att han ligger död, förmodligen kvävd av ett ben. Storfot är traktens störste tjuvskytt och någonstans finns det en gudomlig rättvisa i att han kvävts av en del av sina offer tänker fru Jelena. 

Men de märkliga dödsfallen fortsätter, det ena mer kuriöst än det andra och polisen står rådvill. Offren är män, mäktiga män som när man skrapar på ytan, visar sig ha haft ett och annat fuffens för sig.

Runt fru Jelenas bord samlas nu vännerna och funderar över traktens märkliga händelser. Alla har något med djur att göra. En rävfarm har blivit av med sin ägare och alla djuren har rymt. Rådjursklövar syns runt den korrupte polismästaren och hundratals larver krälar runt på det fjärde offret. 

Olga Tokarczuk är en av Polens mest namnkunniga författare. Här verkar hon ha prövat att sätta ihop en skröna från de djupaste polska skogarna med ett livsfilosofiskt och etiskt budskap. 

Något jag inte alls förstår är varför astrologin får så mycket plats. Fru Jelena är helt upptagen med planeternas rörelser och hur de påverkar skeendena. Blake spelar också stor roll. Kanske bör man kolla upp om Blake var vegetarian? Oavsett, Olga Tokarczuk är en författare att hålla i minnet.

För den som  vill veta mer om centraleuropeisk litteratur och kultur finns ett intressant föredrag av Olga Tokarczuk när hon besökte Stockholm Literature 2015

4,2

23 april 2016