I den allra första delen av Jakobsböckerna, av Olga Tokarczuk, befinner vi oss i Podolien och längs handelsvägarna i östra Europa för att slutligen hamna vid Medelhavet. Här dyker Jakob Frank upp. En färgstark person som drar till sig unga som gamla med sin vältalighet och karisma. Han fängslar med sitt berättande och inger förtröstan. Jakob är en mix av olika kulturer, sefardisk jude i botten, utvandrad från Podolien, han har även bott på andra sidan d v s den muselmanska, Turkisk huvudbonad är hans signum liksom hans raka hållning och vida färgstarka rockar.
Så småningom blir det ett stort följe som drar sig upp mot Podolien. Kollektivet delar på det mesta men Jakob är en enväldig patriark. Jakob har funnits. Att han nu fått en hel bok om sig handlar om att Olga Tokarczuk hittade ett häfte i ett antikvariat, en biografi om Jakob Frank som triggade igång lusten att berätta om Polens historia, om östeuropas judar, förföljelserna och läget i östra Europa under senare delen av 1700-talet.
Allehanda detaljer, dofter och personer myllrar över sidorna. Ibland så noggrant att jag tappar de större svepen i historien. Sant är ändå att massor av judar aldrig varit trygga där de bosatt sig. Grymma pogromer sitter i deras kroppar och medvetanden och kanske finns här förklaringen till den starka gruppkänslan. Det gemensamma, att ty sig till varandra och här spelar såklart ingiftena stor roll. Många är släkt på ett eller annat sätt här kan man ta kontakt och kanske bo hos i byar och städer.
(I vissa länder hade judarna yrkesförbud inom vissa skrån och det som återstod var låneverksamhet, minns En köpman i Venedig)
Jakob blir ryktbar, bildar samhälle, anklagas, fängslas och hanterar knipan med att att förhandla med det katolska prästerskapet. Tanken var; nej till Talmud och i stället kollektivt ansluta sig till den kristne guden det vill säga konvertering. Vinst för kyrkan, det var en hjord på flera hundra judar som kunde assimileras.
Här sker kohandel bakom kulisserna, antisemitismen är utbredd inom katolska kyrkan och det är med nöd o näppe massdopen till sist sker. På andra ställen bränns byar och även bland judarna finns hat. De rättrogna judarna avskyr Jakob med sällskap.
Vi får tillträde till slott och koja, byar och städer, till grottor och böljande vackra landskap. Mot slutet är vi Österrike, Mähren och nuvarande Tyskland. Även långa och vindlande religionsfilosofiska utläggningar av de rabbiner som tillhör kärnan i Jakobs grupp.
Jakobsböckerna är inte annat än en bedrift. I en av alla intervjuer säger OT att hon och hennes man besökt alla byar, städer och områden som nämns i boken. Hennes fascination över Polens historia och dess folk är återkommande. Ett land där landets gränser ständigt har flyttats, t o m raderats, Polen fanns inte under ett tag. De sår som krig medför, läks de någonsin? Grymheter på båda sidor och i kläm finns folket.
Jakobsböckerna får en femma för att allt är så gediget och berättat med inkännande och humor. All kunskap och att kunna klä den i ord. Det genuina historiska intresset som får kött och blod.
Läs gärna Salomon Schulmans recension om Jakobsböckerna. Här finns mer om jiddisch, Jakob Frank, Polen och judarnas historia. Schulman behärskar jiddisch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar