Urminnes hävd

av Lars Pettersson
Anna Magnusson blir kontaktad eftersom den avlägsna släktingen Are har häktats för mord. De har knappt träffats men Are vill ändå ha just Anna som försvarare. Melker Grundström som håller på att trappa ner sitt polisarbetet blir motvilligt indragen i samma mordutredning. Här startar en både upprörande och märklig historia. 

Vi befinner oss i norra Sverige och delvis i Norge, Anna är tidvis renskötare i den norska delen av Sampi. Rennäringen har vilat på urminnes hävd, landskaps- och nationsgränser är inte samernas påfund. *

I botten av Urminnes hävd pulserar ett patos för samerna och deras livsbetingelser. Mot dem står ett delvis oförstående majoritetssamhälle. Men hur hänger det här ihop med en skokartong med intima brev, bortsmusslade tavlor och en före detta tjänsteman vid Länsstyrelsen som hittats mördad i sitt hem? Sakta börjar Anna och Melker söka efter pusselbitar var och en på sitt håll.

Hyfsade porträtt. Fin inblick i jobbet med renskötseln idag med klimatförändringar och hot i närsamhället. Återblickar på samernas moderna historia ger relief till Ares familjs historia. 

Dramatiken kring mordet utspelar sig mot en fond av monoton vardag med halka och mörker vilket håller nere förväntningarna på utredaren, men tack vare erfarenhet och skarpsinne anar Melker sambanden. Det är det idoga envetna arbetet som till slut fogar ihop de smått osannolika bitarna.

Författaren är delvis bosatt i Nordnorge och det märks, miljöerna är inte bara kulisser. Här finns respekt för naturens krafter vilket är en spänning i sig. Urminnes hävd får en fyra för ett gott språk en bra hopfogad berättelse och en småklurig intrig. 

Urminnes hävd är en femte fristående del om Anna Magnusson De tidigare delarna heter Slaktmånad, Mörkertid och Arctic Express: Den stora mörkläggningen.

Lars Pettersson, 1943, är författare och filmare. Han har också ett förflutet som lärare och producent på SVT. När det är som kallast bor han i Kautokeino i Nordnorge. 

• ”Eftersom rätten till renskötsel har uppkommit genom urminnes hävd utgör denna fastighetsrättsliga bruksrätt en civil rättighet. Rätten tillkommer det samiska folket, vilket innebär att rätten tillhör alla samer” Dom vid Lycksele tingsrätt 28 februari 2020
  
  

ISBN: 9789177753513

Ovanjorden

av Mikael Berglund

Oskar arbetar på en förskola nära samernas beten. Ett särskilt band har han fått till sexårige Jon-Erik. Så starkt att Fröken Oskar stannar hos hans familj under renskiljningen. Där och då förälskar sej Oskar i Eija som är Jon-Eriks storasyster. Hans reaktion avläses av alla särskilt Eija som säger: ”Sitter du och blir kär i mig?” "Handlöst" blir svaret.

En kärlekshistoria med förhinder. Eijas käraste Àilo, som hon väntar barn med, finns med i familjekretsen. Denna huvudlösa kärlek från Oskars sida får honom att släppa allt av barriärer och stolthet. Han vet att han inte hör hemma här men kan inte bara ge sej av. Han har gått och blivit vilse och funderar också över sitt samiska arv som glömts eller gömts undan.

Sex år senare återvänder han för att mäta surhetsgrader i myrarna. Han har såklart inte bara hamnat här och sakta återknyter han kontakten med samefamiljen som nu växt. Att det finns känslor kvar påverkar precis alla som vågorna på vattnet. 

Det som är både uppfriskande och udda är öppenheten. Alla ser och förstår men Oskar blir inte utstött. Han vet att han är vid sidan men är oförmögen att släppa taget. Eija och Oskar blir så småningom ett par, de får en son Nijlla. 

Oskars samerötter som han inte fått fatt i tidigare blir allt angelägnare hans far som kunde förmedlat mer är borta. Sökandet är på ett omedvetet plan men frågorna växer. Mot slutet berättas en grym historia om en familj som en gång blev överfallen borta i ödemarken. En vandrande samekvinna hittar människospillror och försöker rädda dem. Här får titeln plötsligt större lyskraft eftersom det förkommer gravar i berättelsen. För titeln kommer man inte undan. Ovanjorden står som ett ord sedan roman. Men när jag granskar det suggestiva omslaget finns ett mellanrum mellan Ovan och jord. Uttalen och betydelsen är olika. 

Förutom den rena och okuvliga kärlekshistorien, i alla fall från Oskars sida, är det språket som är särskilt anslående. Kärvt, eget och ålderdomligt för en sörlänning. Kanske låter det så, eller är det författaren som behärskar detta karga, vackra, osentimentala språk.

Mycket bilder, läs långsamt, läs uppmärksamt och dras in i Oskars längtan efter naturen och Eija.

"Vinden stryker hennes hår från kinden upp över örat, och björken på gården och ytan på vattnet"

En egenartad läsupplevelse som hade kunnat kantra, en förväntan spänns kring både språk och handling. Sinnena får sitt när ljus, myggor och torv suger tag, vilka makalösa bilder av naturen. Det vackra betagande samtidigt väcks en oro. Där långt upp i norr befinner de sig i kanten av vad man kan mäkta med som människa. Hisnande vackert som i ett knix kan slå om till naken livsfara. Mitt luttrade läsjag möter det kalla rena som ruskar av allt onödigt och för den upplevelsen får Ovanjorden en femma. 

ISBN: 9789100191771

Stöld

av Ann-Helén Laestadius
När Elsa som nio-åring bevittnar hur hennes lilla ren blir dödad av en granne är det något som kommer att prägla hennes fortsatta liv, särskilt som hon inte vågar berätta eftersom förövaren såg henne. 

I renskötarlandet är gränsdragningarna luddiga mellan vad som är ditt och mitt. Ord står mot ord och konflikterna finns där konstant. De som skall upprätthålla ordningen är för få och ofta för långt bort. Högljudda litanior hemma hos skolbarnen kan resultera i mobbing på skolgården nästa dag. Det som en gång varit en självklarhet för samerna, det hävdvunna, stöter ständigt på hinder och därmed är konflikterna i öppen dager. Och om lagen det vill säga polisen inte agerar när renar stjäls eller dödas vad händer då? 

Vi kommer väldigt nära Elsa och hennes familj. Det är uppenbart att författaren vill tränga djupt för att vinna förståelse. För konflikterna leder till förtvivlan som i sin tur kan leda till hopplöshet med svåra konsekvenser. 

Skildrar Ann-Helén Laestadius en kultur i upplösning eller vid en vändning? Svårt att säga eftersom fler konflikter seglat upp vid horisonten. Jakten på mineraler får gruvbolagen att vädra morgonluft och klimatförändringarna tär på renbetena. Efter skogsbränder kan renlaven försvinna för flera år. Det finns också interna problem. Kommer den äldre generationen att släppa fram tjejerna? Stilen och dialogerna är ibland väldigt enkla, jag tänker ungdomsbok, men det är en engagerad och målmedveten författare som vet hur man skapar dramatik och mot slutet blir Stöld en bladvändare.

Om man vill göra ett statement med avsikt att smocka till läsaren rejält då är det effektfullt att växla från torra konstateranden till det som väcker starka känslor. Det vill säga att gå från ord till blod. För det är verkligen inte ont om såriga konflikthärdar i Sameland och Ann-Helén Laestadius väver med sin berättelse skickligt in trådar som är djupt orättfärdiga och som samtidigt snabbt får politiska konsekvenser. Den andra sidan skildras också men aldrig med någon förklaring till de upprörande handlingarna. De har blivit onda helt enkelt.

Stöld får en trea för ett det är en viktig historia och bra berättat (gissar på en kommande film) men boken är något för lång. Kanske hade den kunnat reduceras med en femtedel. Jag förstår att vi behöver tränga djupt in i olika dilemman, familjernas ideliga motgångar och kval men ändå.

Utsatthet är ett ord jag kommer att bära med mej, inte bara för mörkret, väder och vind utan för det hele. Vi i städer har det väldigt bekvämt med tillgänglighet och skydd av olika slag, men allt hänger ihop, i längden är det här ohållbart. 

Ann-Helén Laestadius, 1971, journalist och författare uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. 2017 var hon sommarpratare. Stöld har tilldelats utmärkelsen Årets bok 2021.

ISBN: 9789189051348

Aednan

Av Linnea Axelsson
Släkten efter släkten har skänkt inre bilder av marken, fjällen och älvarna längs vägarna de vandrat fram och åter under århundraden. Allt har sin plats och sin historia, bergkammen det långsamflytande vattnet, dalsänkan. Berättelserna gör att ytterligare ett skikt vävs ihop med ditt jag det som är ett vi. Tillhörighet, trygghet och den visshet som bara de nära kan ge.

Så är det inte längre. Länderna började ta för sig och i Aednan är det svensken som föser det invanda åt sidan. De kommer med präster, skolor, bygger vägar och läser högt från dokument som förbjuder trummor och jojk. Betesmarker läggs undan för undan under vatten för kraftverken ska ha sitt, det blir kiv om fiskevattnen. Innan dess kommer män med kameror och mätinstrument och stoppar fingrar i munnen på barnen och mäter deras skallar. 

Hur innehållet i en levande kultur sakta utarmats genom ifrågasättande eller nonchalans. Skammen som skapas över språk, utseende. Fördomarna överallt. Hur tacklar barnen att ifrågasättas, föräldrar som inte vet hur man står upp för något som svensken säger inte finns, som minnesplatser och gravar. 

Hur mycket eller snarare hur lite har vi känt till om urfolken som lever på norra halvklotet i de fyra länder som delar mark och kustremsor? En annan generation nu, en som inte tiger eller viker undan. Från att vara mindre avsnitt i läroböckerna till en färgstark klick i en turistfilm vägrar de unga vara följsamma. Britta Marakatt Labbas med sina makalösa stygnberättelser, filmen Sameblod, samiska musikgrupper och här ett mäktigt diktverk. Aednan är nordsamiska och betyder landet, marken, jorden även moder i vissa sammanhang.

Lyriska Aednan ska läsas med öppet sinne, känslor frammanas. Tidshoppen gör att en fläta skapas av släkten. Försök att hålla namnen i minnet ibland det svenska ibland det samiska, inte alltid så lätt. Men det är värt att följa dessa flödande rader.

 Här sitter jag nu och skäms, jag är en av dem som inte fattat förrän sent. Som med mycket annat i denna postkoloniala tid undrar jag, varför fattade jag inte tidigare, kunde jag tagit reda på mer?

Linnea Axelssons text löper kortfattat men tät genom luftiga 750 sidor och gör nerslag då och nu. Aednan får en fyra för ett vackert klart och obändigt språk och för att det blev en synvända för mej. Linnea Axelsson fick Augustpriset 2018 för sin bok Aednan

Det finns radioprogram där den nya generationen samer berättar. Här ett urval: 

Kortdokumentärerna från 2020: Samerna ett folk i Sverige

Vassa stygn om den samiska konstnären Britta Marakatt Labba

Boktips:

Elin Anna Labbas vackra: Herrarna satte oss hit

ISBN

9789100173647