Ovanjorden

av Mikael Berglund

Oskar arbetar på en förskola nära samernas beten. Ett särskilt band har han fått till sexårige Jon-Erik. Så starkt att Fröken Oskar stannar hos hans familj under renskiljningen. Där och då förälskar sej Oskar i Eija som är Jon-Eriks storasyster. Hans reaktion avläses av alla särskilt Eija som säger: ”Sitter du och blir kär i mig?” "Handlöst" blir svaret.

En kärlekshistoria med förhinder. Eijas käraste Àilo, som hon väntar barn med, finns med i familjekretsen. Denna huvudlösa kärlek från Oskars sida får honom att släppa allt av barriärer och stolthet. Han vet att han inte hör hemma här men kan inte bara ge sej av. Han har gått och blivit vilse och funderar också över sitt samiska arv som glömts eller gömts undan.

Sex år senare återvänder han för att mäta surhetsgrader i myrarna. Han har såklart inte bara hamnat här och sakta återknyter han kontakten med samefamiljen som nu växt. Att det finns känslor kvar påverkar precis alla som vågorna på vattnet. 

Det som är både uppfriskande och udda är öppenheten. Alla ser och förstår men Oskar blir inte utstött. Han vet att han är vid sidan men är oförmögen att släppa taget. Eija och Oskar blir så småningom ett par, de får en son Nijlla. 

Oskars samerötter som han inte fått fatt i tidigare blir allt angelägnare hans far som kunde förmedlat mer är borta. Sökandet är på ett omedvetet plan men frågorna växer. Mot slutet berättas en grym historia om en familj som en gång blev överfallen borta i ödemarken. En vandrande samekvinna hittar människospillror och försöker rädda dem. Här får titeln plötsligt större lyskraft eftersom det förkommer gravar i berättelsen. För titeln kommer man inte undan. Ovanjorden står som ett ord sedan roman. Men när jag granskar det suggestiva omslaget finns ett mellanrum mellan Ovan och jord. Uttalen och betydelsen är olika. 

Förutom den rena och okuvliga kärlekshistorien, i alla fall från Oskars sida, är det språket som är särskilt anslående. Kärvt, eget och ålderdomligt för en sörlänning. Kanske låter det så, eller är det författaren som behärskar detta karga, vackra, osentimentala språk.

Mycket bilder, läs långsamt, läs uppmärksamt och dras in i Oskars längtan efter naturen och Eija.

"Vinden stryker hennes hår från kinden upp över örat, och björken på gården och ytan på vattnet"

En egenartad läsupplevelse som hade kunnat kantra, en förväntan spänns kring både språk och handling. Sinnena får sitt när ljus, myggor och torv suger tag, vilka makalösa bilder av naturen. Det vackra betagande samtidigt väcks en oro. Där långt upp i norr befinner de sig i kanten av vad man kan mäkta med som människa. Hisnande vackert som i ett knix kan slå om till naken livsfara. Mitt luttrade läsjag möter det kalla rena som ruskar av allt onödigt och för den upplevelsen får Ovanjorden en femma. 

ISBN: 9789100191771