Främlingen i huset

av Sarah Waters

England Warwickshire ungefär i slutet fyrtiotalet.

Faraday är distriktsläkare, hans föräldrar har slitit för att han skall kunna ta detta rejäla kliv uppåt. Så möter han familjen Ayers; frun, Caroline och Roderick bor på områdets gods Hundreds Hall, den fina familjen som alla i bygden en gång högaktat, nigit och bockat för. 
Men en ny tid randas även för Ayers. Det moderna bejakas av byggherrar och Faradays kollegor ser fram emot en sjukvårdsreform. 

Faraday bär på ett mindervärdeskomplex gentemot det ståndsmässiga och särskilt familjen Ayers. Hans mamma tillhörde husets tjänstefolk när han växte upp. Nu finns det knappt några anställda alls, huset förfaller och det går inte att dölja förödelsen.

Faraday blir en dag kallad till Hundreds Hall och minns när han som pojke fick stå bakom ett draperi och titta in det andra livet, det han hölls utanför. Han har alltsedan dess haft en djup fascination för det grandiosa husets skönhet och nu får han beträda det på nästan samma nivå som familjen. Med tiden blir Faraday mer och mer involverad i familjen,

Allt beskrivs utifrån Faradays synvinkel och hans minnen. Här kan jag inte låta bli att tänka att Faraday påverkar händelseförloppet på ett intrikat vis. Han beskriver sig själv som en rationell vuxen person men eftersom han är sorgligt obevandrad i själens mysterier kan det vara saker vi aldrig får berättade eftersom det är Faraday som håller i pennan. Oförklarliga saker börjar sakta hända familjen och med godset.

Spänningen ökar dramatiskt mot slutet, nästan mot det groteska och visst undrar man vad som hände den där natten när Caroline föll och dog. Läsaren invaggas i att tänka på Faraday som den vänligen omtänksamme doktorn. Just det är skickligt konstruerat av Waters. Men doktorn har visat prov på en delvis hänsynslös sida tidigare när han ville övertala Caroline att deras kommande giftemål är det enda rätta. Att han gripit in eller ska man säga nästlat sig in med sina ordinationer om vila och medicinering. Att han gömmer sig bakom oförvitlighet och får indirekt stöd för den vid coronerns förhör eftersom coronern hör honom som sakkunnig, inte som misstänkt. En form av omedveten gaslightning?

Var han verkligen kär i Caroline eller var det bara oförlöst revanschlusta? Han känner åtrå men han lustar också till huset och att bli dess ägare. Familjens beroende av honom som läkare stiger honom åt huvudet och han fantiserar friskt och suggererar fram önskedrömmar. Maken till beskäftighet gentemot Caroline, han tror han vet vad hon behöver, han styr och ställer och menar att det är för hennes bästa. Inte en gång har de ett vettigt samtal så att han får veta hur hon verkligen tänker. Kanske var tidsandan sådan, att det var familjeförsörjarens rätt att bestämma till höger och vänster. Här spelar jagberättelsen en stor roll eller är det så att huset har en själ som är så starkt förbundet med familjen att det agerar för att bidra till förfallet? Vem som är Främlingen i huset finns det fog att fundera över.

Det blir som en grekisk tragedi, alla dör mot slutet. På sista sidorna står huset fortfarande kvar, nu stilla - inget ont sipprar längre ut. Faraday har nyckel men inget ägande, ingen vill köpa det förfallande huset. Han spikar lite, sätter hink där det droppar, självklart otillräckligt. Men han kan härja hur han vill nu, ingen underdånighet längre, inga skamkänslor för att han är från en lägre klass. Hans dyrkan till huset kan han inte släppa.

Det är aldrig trevligt att som läsare tvingas byta och bryta en sympati man fått till en person. Faraday har haft en hel bok på sig att tala om hur osjälvisk han är. Men det kan ju också vara så att huset är ett spökhus som andas ut när familjen eliminerats. Att det nöjer sig med att sakta förfalla vilket verkar paradoxalt om nu husets själ har en vilja.

Bokens smärtpunkter: Moderniseringen krackelerar klassamhället, omedvetna känslor och suggestion, klassförakt och mindervärdeskänslor, hävdelsebehov och omedveten dominans. 

För att texten fick mej att försöka tänka utanför själva berättelsen och för att Sarah Waters är en grym berättare - skickligt blottar hon en överklass med osteoporos* - får Främlingen i Huset en stark trea.

Sarah Waters, född 21 juli 1966 i Neyland, Pembrokeshire i Wales, är en brittisk författare.

* Benskörhet, skelettet urlakas

ISBN: 9789127142190

Kvinnan i fönstret

Av A. J. Finn
Om du tänkt läsa Kvinnan i fönstret är det ett stort plus om du gillar film noir eller Alfred Hitchocks filmer. Igenkännandet ger inte bara en ideliga ahaupplevelser, de bidrar också till att fördjupa de psykologiska thrillerinslagen, och de är en del.

Eftersom jag inte vill förstöra nöjet för den som vill rida på spänningsvågen kommer endast en kort inledning. Anna Fox bor ensam i ett gammalt långsmalt hus i New York där hon kikar med intresse på folk från sitt fönster. En ny familj, Ashstons enligt google, flyttar in tvärs över. Anna har inte varit utanför dörren på nästan ett år. Agorafobi och depression gör att hon är helt beroende av leveranser vid dörren och sitt internet. Jo hon har en inneboende också, David, som hjälper henne med diverse vaktmästarsysslor, han bor i källarvåningen. Doktor Anna Fox, tidigare barnpsykolog, hänger mycket i soffan med ett glas vin och ser om gamla svartvita klassiker när hon inte kollar på grannarna i sin Nikon, som har bättre skärpa än en kikare. Förbryllande saker händer i den nya familjen tvärs över gatan, Mr Ashton förefaller vara en hetsig man som förtrycker sin tonårsson och verkar det inte som att det grälas våldsamt, Anna hör till och med höga skrik. Dramat kan börja.

Är det viktigt om det är en man eller kvinna som skriver? Svaret ligger väl hos mej själv antar jag. Undermedvetet trodde jag att en kvinna var författaren, kände till boken men inte att A. J. Finn var en pseudonym för Daniel Mallory med bakgrund i förläggarvärlden i både USA och England. Kvinnan i fönstret skrevs under en sjukskrivning för depression vilket inte känns oviktigt i sammanhanget. Gillar att jag misstog mig men tror det har med berättarrösten att göra.

Anna berättar själv vilket snävar åt perspektivet - det ska man ha i minnet om man vill klura över handlingen - och glädjande nog har hon kvar sin humor och självironi trots allt elände. Det är tryck och driv i texten och själva thrillerbygget är verkligen skickligt konstruerat. Det var längesedan jag sträckläste till långt in på natten och det är ett gott betyg. Spänningen stegras och ledtrådarna är så väl gömda, att när de sent avslöjas blir det svårt att tagga ner. Å andra sidan sker detta på de allra sista sidorna i den ganska tjocka boken. 
Sammantaget får Kvinnan i fönstret en fyra. 

P. S. Det går inte att komma ifrån Alfred Hitchcock och jag drar mej till minnes hans resonemang om skillnaden mellan spänning och överraskning:

“There is a distinct difference between "suspense" and "surprise," and yet many pictures continually confuse the two. I'll explain what I mean.

We are now having a very innocent little chat. Let's suppose that there is a bomb underneath this table between us. Nothing happens, and then all of a sudden, "Boom!" There is an explosion. The public is surprised, but prior to this surprise, it has seen an absolutely ordinary scene, of no special consequence. Now, let us take a suspense situation. The bomb is underneath the table and the public knows it, probably because they have seen the anarchist place it there. The public is aware the bomb is going to explode at one o'clock and there is a clock in the decor. The public can see that it is a quarter to one. In these conditions, the same innocuous conversation becomes fascinating because the public is participating in the scene. The audience is longing to warn the characters on the screen: "You shouldn't be talking about such trivial matters. There is a bomb beneath you and it is about to explode!"

In the first case we have given the public fifteen seconds of surprise at the moment of the explosion. In the second we have provided them with fifteen minutes of suspense. The conclusion is that whenever possible the public must be informed. Except when the surprise is a twist, that is, when the unexpected ending is, in itself, the highlight of the story.”

ISBN

9789100172374

Otrygg hamn

Det börjar som en vanlig polisutryckning till ett förmodat dråp. Fast den här gången har kommissarie Mick Kennedy fått en färsking på halsen, Richie. Det är ovanligt att ta med en ny polis till den här typen av brottsplats, kanske för att Kennedy är den mest renommerade utredaren i Dublin. Prickfri och framgångångsrik har han både beundrande och avundsjuka blickar på sig.

I ilfart bär det norrut mot kusten och Broken Harbour. Under den ekonomiska boomen växte det upp villaområden som svampar på Irland. Nu har recessionen hunnit ikapp och det är inte vackert det som möter polisparet. Ett jättelikt spöklikt område med husskelett vid en vacker kustremsa. En del hus är beboeliga men annars gapar halvfärdiga hus mot dem, vägarna är knappt körbara. Men familjen Spains hus är ett undantag. Där är det ombonat och ordnat. Tills de kommer in där en förfärlig scen möter dem.

Jag ska inte gå in på de blodiga och våldsamma detaljerna eller intrigen. Kriminaldramat glider över mot thriller ju längre handlingen framskrider. Allt är inte vad det synes vara och ju mer "Scorcher" och Richie borrar sig in i dramat öppnar sig nya oväntade skikt. Det gör det också hos kommissarien som har ett mycket sårbart förhållande till platsen Broken Harbour där allt utspelar sig.  Hans minnen gör sig ytterligare påminda av att hans sköra syster dyker upp. Allt detta plus sömnbristen får mig att undra, hur länge ska Scorcher hålla?

Otrygg hamn av Tana French är skriven i ett furiöst tempo, stundtals är det andlöst och spänningen skruvas åt oväntade håll. 

Kontentan är att trots att alla försöker så gott de kan blir det ändå fel. Här får också banker, ekonomisk politik och byggbolag en rejäl känga. Om de ekonomiska förutsättningarna dras undan för människor krackelerar tillvaron och förfärliga saker kan hända.

Detta är fjärde i boken i en serie om poliserna i Dublin. Tana French har vunnit flera priser för sina böcker, även för denna

Betyg 4

Läst sommaren 2014