Av A. J. Finn
Om du tänkt läsa Kvinnan i fönstret är det ett stort plus om du gillar film noir eller Alfred Hitchocks filmer. Igenkännandet ger inte bara en ideliga ahaupplevelser, de bidrar också till att fördjupa de psykologiska thrillerinslagen, och de är en del.
Eftersom jag inte vill förstöra nöjet för den som vill rida på spänningsvågen kommer endast en kort inledning. Anna Fox bor ensam i ett gammalt långsmalt hus i New York där hon kikar med intresse på folk från sitt fönster. En ny familj, Ashstons enligt google, flyttar in tvärs över. Anna har inte varit utanför dörren på nästan ett år. Agorafobi och depression gör att hon är helt beroende av leveranser vid dörren och sitt internet. Jo hon har en inneboende också, David, som hjälper henne med diverse vaktmästarsysslor, han bor i källarvåningen. Doktor Anna Fox, tidigare barnpsykolog, hänger mycket i soffan med ett glas vin och ser om gamla svartvita klassiker när hon inte kollar på grannarna i sin Nikon, som har bättre skärpa än en kikare. Förbryllande saker händer i den nya familjen tvärs över gatan, Mr Ashton förefaller vara en hetsig man som förtrycker sin tonårsson och verkar det inte som att det grälas våldsamt, Anna hör till och med höga skrik. Dramat kan börja.
Är det viktigt om det är en man eller kvinna som skriver? Svaret ligger väl hos mej själv antar jag. Undermedvetet trodde jag att en kvinna var författaren, kände till boken men inte att A. J. Finn var en pseudonym för Daniel Mallory med bakgrund i förläggarvärlden i både USA och England. Kvinnan i fönstret skrevs under en sjukskrivning för depression vilket inte känns oviktigt i sammanhanget. Gillar att jag misstog mig men tror det har med berättarrösten att göra.
Anna berättar själv vilket snävar åt perspektivet - det ska man ha i minnet om man vill klura över handlingen - och glädjande nog har hon kvar sin humor och självironi trots allt elände. Det är tryck och driv i texten och själva thrillerbygget är verkligen skickligt konstruerat. Det var längesedan jag sträckläste till långt in på natten och det är ett gott betyg. Spänningen stegras och ledtrådarna är så väl gömda, att när de sent avslöjas blir det svårt att tagga ner. Å andra sidan sker detta på de allra sista sidorna i den ganska tjocka boken.
Sammantaget får Kvinnan i fönstret en fyra.
P. S. Det går inte att komma ifrån Alfred Hitchcock och jag drar mej till minnes hans resonemang om skillnaden mellan spänning och överraskning:
“There is a distinct difference between "suspense" and "surprise," and yet many pictures continually confuse the two. I'll explain what I mean.
We are now having a very innocent little chat. Let's suppose that there is a bomb underneath this table between us. Nothing happens, and then all of a sudden, "Boom!" There is an explosion. The public is surprised, but prior to this surprise, it has seen an absolutely ordinary scene, of no special consequence. Now, let us take a suspense situation. The bomb is underneath the table and the public knows it, probably because they have seen the anarchist place it there. The public is aware the bomb is going to explode at one o'clock and there is a clock in the decor. The public can see that it is a quarter to one. In these conditions, the same innocuous conversation becomes fascinating because the public is participating in the scene. The audience is longing to warn the characters on the screen: "You shouldn't be talking about such trivial matters. There is a bomb beneath you and it is about to explode!"
In the first case we have given the public fifteen seconds of surprise at the moment of the explosion. In the second we have provided them with fifteen minutes of suspense. The conclusion is that whenever possible the public must be informed. Except when the surprise is a twist, that is, when the unexpected ending is, in itself, the highlight of the story.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar