Den vita boken

Av Han Kang
Den här texten befinner sig i ett limbo, frånvaro och död har förföljt kvinnan som skriver. Två barn hann att dö innan hon själv föddes och som hon skriver: om de barnen hade levt hade inte jag funnits. Men nu gör hon det och framför allt har den döda systerns mycket korta liv präglat hennes.

I en nordlig stad långt hemifrån bestämmer hon sig för att meditera över tillståndet hon ständigt bär med sig. Det är inte bara skuld det är också spädbarnets skörhet den korta tid hon levde och gränsen mot det eviga som förföljer henne. Här i det kalla och snövita börjar hon lista vita saker och hon börjar med spädbarnets lilla vita skjorta.

Hur skriver man om ett liv som hittills varit ett enda uthärdande? Jag har återvänt till de korta texterna och inser att de är som en lång bön, en bikt till barnet och sig själv. Listan med vita saker leder pilgrimsresan inåt. 

Stundtals väldigt vackra iakttagelser och bilder, här en: Immig andedräkt:
”Den första vita andedräkt som sipprar ut genom våra läppar en kall morgon är bevis på att vi lever. Ett bevis på att vår kropp är varm. Den kalla luften sugs in i våra mörka lungor, värms upp av kroppen och kommer tillbaka ut som vit andedräkt. Miraklet när vårt liv sprids ut i tomheten, i en vit och klar form”

Även funderingar över människans grymhet. Staden hon bor i har drabbats hårt, här gissar jag andra världskriget. Hur man kan bomba en stad, ställa upp människor mot en vägg och skjuta dem? Obegripligt att vi kan göra så mot varandra att livets mirakel kan skändas så. 

När en närstående dör stannar livet, livslusten kan helt förtvina. I det gränslandet mellan liv och död kan kanske Den vita boken med sina meditativa iakttagelser ge stöd för att ta de första trevande stegen mot något annat.

Ett sammanfattande citat: 
”Jag kommer att se dig i tystnaden i skogen av vita björkar. I stillheten i fönstret som släpper in vintersolen. I de lysande dammpartiklarna som darrar i de sneda ljusstrålarna där de möter taket. I det vita, bland alla de vita tingen kommer jag att andas in det sista andetag du gav ifrån dig.”

Trots en enkel och ren text prövar Han Kang sin läsare, Den vita boken får en fyra för att jag beundrar Han Kangs ihärdiga inre sökande och för hisnade bilder (dock inte fotografierna) helt nya som i berör något viktigt ännu onämnbart. Omslaget måste nämnas: sprött, taktilt och vördnadsfullt. Vilken fullträff av förlaget som valt formgivaren Lars Möllersten. Jag måste nämna de svartvita fotona som funkar i boken men bildkvaliteten är onödigt gråblaskig.

Han Kang är från Sydkorea och född 1970. Känd för boken Vegetarianen, 2016

ISBN: 9789127161948

På sannolika skäl

Av Gianrico Carofiglio

Guido Guerrieri är en luttrad och småcynisk advokat i Bari. Han släpar sig mellan kontoret och hemmet i ett töcken. Men så händer två saker som får honom att omvärdera sig själv och sin omvärld. Hans hustru har fått nog och lämnar honom efter tio år. Guido har varit otrogen och inte ägnat sin hustru någon större uppmärksamhet, det är inget han reflekterat över. Inte heller att hans psyke har fått en allvarlig smäll av skilsmässan. Panikattacker och sömnlöshet får honom att söka hjälp och att börja boxas igen, det var länge sedan men takterna sitter i och sakta börjar han må bättre. Tankar han aldrig tänkt tidigare tränger sig på om barndomen, relationer och om ansvar.

Här någonstans får han en dag ett oväntat besök av en egyptisk ung kvinna som vill anlita honom för en vän som hon säger är oskyldig till en fruktansvärd anklagelse. Ska han ta sig an det här fallet så måste han kliva ur sin apatiska bubbla. Det anar han efter att ha besökt den anklagade senegalesen Abdou Thiam. Beslutet sitter långt inne men till slut accepterar han uppdraget. 

Abdou Thiam säljer väskor på stranden sedan några år och talar gärna med människorna han möter. Nu är han anklagad för att ha fört bort en femårig pojke, dödat honom och slängt honom i en brunn. Abdou har suttit inne i över ett halvår eftersom bevisningen talar starkt för att han är skyldig.

Guido Guerrieri gör som han brukar inför ett uppdrag, läser på och strukturerar och upptäcker att anklagelserna är dåligt utredda och har rasistiska inslag. Han borrar vidare och förbereder rättegången.

I takt med att Guido kommer ur sin depression klarnar också hans sinnen. Det är sällan jag läst en så ödmjuk skildring av krisarbetet. Inte för att Guido skulle anse det vara ett arbete men när han börjar försöka sätta ord på sitt liv och vad som kan ha lett fram till skilsmässan så inser han sin roll i vad som hänt och det är varsamt och fint beskrivet. 

Sedan skadar det ju inte att författaren är jurist, ingen oäven sådan för övrigt, och flätar till ett mycket spännande rättegångsförlopp.

Gianrico Carofiglio delar även med sig av väl funna litterära citat och musiktips. På det hela taget blir det en njutningsfull och spännande läsning. Därför får På sannolika skäl 4,5 för det snyggt upplagda dramat och det eleganta berättandet.

Gianrico Carofiglio har varit åklagare och maffiadomare i Bari. På sannolika skäl har följts av fler böcker i en genre som italienarna kallar juridisk thriller. Testimone inconsapevole gavs ut 2002 i Italien, i Sverige 2008.

ISBN:  9789177388043

En man som heter Ove

Är Ove rödlistad? Han har åsikter om allt som rör sig utanför hans fönster. Om hundar som pinkar på fel ställe, om felparkerade bilar och cyklar, om grannar som beter sig d v s joggar eller har stora solglasögon. Listan kan göras hur lång som helst. Men allt eftersom vi sakta lär känna Ove inser vi att han likt en kronärtskocka är vass utanpå men har kvaliteter inuti. Kvaliteteter som inte uppenbaras i första taget. Ove är arga gubben i radhusområdet där han bor.

Varje morgon går Ove sin inspektionsrunda på området och antecknar felparkerade bilar, noterar fimpar på marken, blir gramse på felparkerade cyklar, ja ni fattar.

Men så möter han några nya grannar som sakta bryter Oves isolering. För sedan Oves fru dog för ett halvår sedan har han isolerat sig. Och det är här som jag undrar vad det här är för slags bok. Är den rolig? Ja om man tycker att det är roligt med fördomar som luftas och kommer på skam, då är det roligt. Fast jag är mer intresserad av Oves historia, hur han blev så butter och tvär. Sakta och bit för bit berättas historien om den ärlige, arbetsamme, ordentlige och händige Oves bakgrund och varför han blev dem mest oflexible mannen i radhusområdet.

Först trodde jag att boken En man som heter Ove var ett försök att haka på puliksuccen Hundraåringen som klev ut genom fönstret. Men egentligen handlar det ju om sorg, om allt som gått förlorat och inget att hålla kvar vid, rena gungflyet, det är klart att man blir ledsen. 

Män som vuxit upp på landet med hårt arbetande föräldrar som föredömen och ledstjärnor har det svårt i ett land som är befolkat av konsulter och administratörer eller som Ove säger; vita skjortor. 

Slas skrev om nedmonteringen av lantbrukssverige. I En man som heter Ove möter vi nästa generation, de som bildat familj i städerna efter flytten från landet. De flyttade till radhus, mekade med bilen, lagade trasiga saker, avtal avgjordes med ett handslag och det var ordning och reda på saker och ting. Men vem frågar efter dessa kvaliteter idag när precis allt kan köpas för pengar.

Pellejönsar i vita skjortor vet inget om vad som krävs, som Ove skulle ha sagt.

3,8

Läst september 2012