Ådalenserien

av Tove Alsterdal
Rotvälta, Slukhål och Djuphamn - tre kriminalromaner som sitter som en smäck.

Skotten i Ådalen och Höga kusten är kända begrepp och kanske känner vi till att det rör sig om Ångermanland. För polisassistent Eira Sjödin betyder landskapet mycket mer än så. Hon är en hemvändare, en som ber lite om ursäkt för bortavaron men nu behövs hon, mamman är dement och glider mer och mer in i dimman.

Eira är stationerad på polisstationen i Kramfors, hon och kollegorna har ett gigantiskt bevakningsområde. 

Det jag uppskattar 
Böckerna är händelsedrivna, det är också en bra mix mellan framåt och funderingar inåt som levandegör. Funderingarna bara finns där, känns aldrig som att Alsterdal skriver mej på näsan. Hon gestaltar traktens historia på ett naturligt sätt som får mej att vilja veta mer. Händelser som satt djupa spår vilket påverkar människor än idag. Eira lever med det varje dag eftersom hon är uppkallad efter den unga kvinna som dog av ett vådaskott under Ådalen-kravallerna 1931. Även utflyttningen som lämnat vackra gedigna hus helt övergivna. Här hur nerlagda sågverk bokstavligen gör sig påminda: 

”Hon blev varse osäkerheten under sig, en terräng där djupa hål kunde öppnas, delar av Ådalens stränder bestod av fyllnadsmassor från sågverksepoken istället för fast mark”.

Eira Sjödin är som vem av oss, det är svårt att få ihop arbete och vardag. Oron gnager samtiidgt som hon verkligen gillar sitt oförutsägbara jobb. Hon är en bra polis; smart, omutbar, intuitiv.

Spänning, bra språk och karaktärer gör att jag omedelbart vill läsa vidare. Visst går det att läsa enstaka för deckardelen men det blir dubbelt givande om du börjar med: 

Rotvälta; gammalt fall tas upp, sitter fel man i fängelse? 
Slukhål; män som låsts in och lämnats att dö, finns något samband? Mycket spännande
Djuphamn; kvarlevor i älvens djup leder till gömda hemligheter i Eiras omedelbara närhet

Fler tänkvärda citat:
Om att vända hem
”Det fanns en obalans i att vara den som återvände. Något hade rubbats, handlade om lojalitet"

För en som läst en himla massa deckare gläds jag åt frånvaron av slapp slentrian i intrigerna, här rör vi oss på ny mark. Ibland hänger fallen samman med Eiras familj och lagren i utredningarna får ett annat djup. Altsterdal ger på några rader plats för eftertanke. Här om mammans tilltagande demens:

”Eira höll hennes friska hand, såg ögonlocken falla och ansiktet slätas ut, de många åldrarna som samsades under samma hud. All erfarenhet hon hade samlat på sig, hemligheterna som nu försvann”

Om förälskelse: …” han hade givit sken av att han var en man som kunde ge henne vad hon behövde, så som man gör i förälskelsens skeva början när ingenting är helt verkligt, men man inbillar sig att allt är sannare än förut” 

Jag skriver det här sommaren 2023 men eftersom vissa trådar hänger i luften efter Djuphamn i del tre, har jag en stark känsla av att det kan bli fler delar i Ådalen-serien, hoppas det.

Serien om Ådalen och Eira Sjödin får en klar fyra. 

ISBN

Rotvälta: 9789179035259

Slukhål:   9789180181457

Djuphamn: 9789180187046

Blindtunnel

Tove Alsterdal intresserar sig för platser där politiska beslut vållat oreda och obotlig skada. Konsekvenserna blir att det invanda förvrids, saker ställs på ända och bidrar till att människor vänder sig mot varandra. Oerhört tragiskt och samtidigt intressant att utforska. Händelserna har som sagt att göra med avlägsna beslut. Det är här i beslutens svanstipp som Tove Alsterdal gärna befinner sig och borrar. I I tystnaden begravd beger sig unga svenskar till Sovjet med hopp om ett bättre liv. I Vänd dig inte om står diktaturens härjningar i Argentina och dess offer i centrum.

Blindtunnel är den tredje boken jag läser av Tove Alserdal och nu är vi i Centraleuropa med pittoreska småstäder vid slingrande floder inramade av bördiga vinodlingar. Här har ett medelålders svenskt par bestämt sig för att starta om, renovera en äldre gård och kanske lära sig om vinodling. Området ligger i nuvarande Tjeckien, men visar det sig, gömmer mycken tragik. Sudetenland var ett attraktivt område för Hitler, det var det första landet som annekterades med britterna och fransmännens goda minne i tron att Peace in our time skulle råda framöver. Efter 1945 vändes hatet mot sudettyskarna och de fick fly för sina liv. De som kom undan.

I källarvalven hittar Sonja och Daniel ett mumifierat skelett av en ung pojke. Det ena leder till det andra och snart är de indragna i ett förlopp med smutsiga historiska rötter. De som har minnen kvar från den turbulenta tiden efter kriget är antingen försvunna eller har svårt att minnas. Inte heller alla vill minnas, det märker Sonja som förtvivlat försöker rentvå sin man, vilken hamnat i skottgluggen. 

Väldigt lite verkar ha skrivits om sudettyskarnas öde menar författaren som i efterordet ger tips om vidare läsning. Området hamnade bakom järnridån under nästan femtio år men när muren fallit blev det känsligt att försöka leta efter byar eller släktingars hus. Där bodde andra nu som inte var ett dugg intresserade av historien. Området var tysktalande men tidigare hade man hade levt sida vid sida med tjeckerna under långa tider. Barnen som lekte med varandra bidrog till att området mer eller mindre var tvåspråkigt. Om kartan: Rosa områden = tysk befolkning i Österrike-Ungern 1911.

Visst kan Blindtunnel läsas som en kriminalhistoria, någon är skyldig till ett mord men ju längre jag läser ju mindre betydelse får just det spåret. Däremot hur den smutsiga historien sitter kvar sjuttio år senare. Dåliga samveten har lett till en omskriven historia och skapat en viss sluten atmosfär där man lätt misstänker människor trots att åren gått. Just detta bränner till och stämmer till eftertanke. Hur gör vi för att något sådant här inte får hända igen.

Blindtunnel får 4.0 för en intressant historisk djupdykning, krimdelen bidrar att föra handlingen framåt inte mycket mer. Men Tove Alsterdal har ett snyggt och effektivt språk. 

ISBN: 9789177797371

I tystnaden begravd

På 1930-talet rådde politisk osäkerhet i Tornedalen. Uppsägningar skapade fattigdom, en grogrund för de revolutionära rörelserna som fångade upp unga människors förtvivlan med löfte om rättvisa i det förlovade landet i öster. Det fanns till och med kommuner som bidrog med pengar till invånare som ville åka. Hela familjer gav sig av men framför allt unga män som skulle bygga en ny stat med plats för alla. För dem var Sovjet drömmen om ett bättre liv.

Det här får Katrine reda på av en händelse när hon tar sig an sin mammas pörte. En övergiven stuga som överraskande nog betingar ett högt pris på småhusmarknaden. Ska Katrine och hennes bror behålla huset, eller sälja? Hon bestämmer sig för att stanna och ta reda på lite mer om sin mammas släkt och varför hon har ett hus hon aldrig berättat om. Ett otäckt mord har ägt rum i byn strax innan och alla talar om det. Det är den tidigare skidlöparen Lapp-Erkki som rått och urskiljningslöst skjutis ner på sin gård. Brev som Katrine hittar i huset berättar om hemligheter bakåt i tiden som har förgreningar till Lapp-Erkki och om unga män som for till Sovjet och aldrig hördes av igen. Samtidigt är byn på helspänn sedan man förstått att en rysk bil synts till i närheten av mordplatsen. Katrine har hamnat i ett spänningsfält hon inte kan förstå men inte heller lämna.

Om hur förr och nu hör ihop och kommer ifatt och om glesbygdens olösliga dilemma; man vill stanna men hur göra när inga jobb finns? Ungdomar som flyr till storstaden, ekonomisk brottslighet och familjekärlek. Den historiska aspekten är snyggt hopfogad med nutiden. En av de bättre spänningsromanerna jag läst på länge. Författare Tove Alsterdal.

4,1
Läst juni 2013