Mjölkat

av Sanne Salomonsson

Ellen behöver tänka och ger sej iväg, bilen för henne till barndomsgården. Nyckeln ligger på samma ställe trots nya ägare. Hon stannar ett tag. Sommaren är bedövande med sina dofter, minnena är ofrånkomliga från när hennes föräldrar slet hårt med jordbruk och mjölkkor.

Här finns en självklar tillhörighet med djur och natur, en närhet som då var självklar. Stoltheten som tidigare generationer känt när de kunde lämna över har upplösts på många vis. Ängar har blivit granplanteringar, korna står i lador kopplade till mjölkmaskiner. Vi våldör oss på de svaga och funderar knappt över var vi kommer ifrån längre. Ja så ser det ut idag.

Mjölkat är en debut men här finns inget trevande, Sanna Samuelsson skriver säkert, drastiskt och med utfällda sinnen. Tankarna går hela tiden till småbönderna som inte längre behövs. Här finns en solidarisk bitterhet över att visst arbete inte betyder något längre. Mjölkningen var det som styrde rytmen på gården, mjölkat. Nu när jordbruken är nedlagda handlar tankarna om vem som äger vad egentligen? Och jag kommer osökt att tänka på andra författare som inte kunnat släppa sina rötter; Stig Claesson, Moa Martinsson, Ivar Lo och Tomas Bannerheds "Korparna" för att bara nämna några.

Mjölkat har en stadga och ett språk som väcker känslor och nyfikenhet. Snygg start på författarbanan för Sanna Salomonsson, det blir en fyra.

Citat: 

    ”Vi som är uppfyllda av vår barndom kanske aldrig blir vuxna”

”Begäret har en elak syster som heter behovet” 

Sanna Samuelsson, 1987, kommer från Linköping men bor i Stockholm. Mjölkat har fått Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset. 

ISBN: 9789100199357