Av Peter May
Allt börjar plötsligt och våldsamt i Paris. En bil sprängs i bitar och Ruardidh MacFarlane tappar medvetandet. Innan hon försvinner in i dimman inser hon att hennes man Niamh precis dött framför hennes ögon.
Paret MacFarlane har efter många års slit blivit ett framgångsrikt textilföretag, de har lyckats framställa en variant på Harris Tweed som de kallar Ranish Tweed. Ständigt på resande fot har de lyckats etablera sig bland de större skräddarna och omtalade modehus. Chockad förhörs Ruardidh av den franska polisen. Man misstänker först ett terrordåd, men svänger senare mot att det kan vara ett svartsjukedåd.
I Ranish Tweed återkommer Peter May till ön Lewis som han verkar ha en stark hatkärlek till. Ingen som han kan beskriva öns bistra och omväxlande skönhet. Efter att ha läst fem böcker av May ser jag skimrande små sandstränder som skymtar fram bland stupen och där havet ständigt stångar sig mot klipporna. På land hukar byarna bland torvmossarna och de många kyrkorna.
På ön Lewis tillverkas också Harris Tweed och stoltheten är stor över tygets kvalitet. Som så ofta i kustsamhällen har befolkningen livnärt sig på olika sätt, ett har varit vävningen och ljudet av vävstolarna har hörts från vart och vartannat hus.
Eftersom Ranish Tweed börjar så dramatiskt vill vi såklart följa arbetet med att avslöja brottslingen men det dröjer ett bra tag. I långa tillbakablickar får vi följa både Ruardidhs och Niamhs uppväxt. Rivalitet, gamla oförätter och olyckor, och här vet alla allt om alla, även att de två familjerna inte tål varandra. Och vi får de spänningsstegrande pusselbitarna i portioner. Lägg därtill den stressande franska polisen som följer spåren till ön Lewis.
Peter May har för mig varit synonymt med kvalitetsdeckare. Men denna gång är det något som slackar, spänningen behålls visserligen till sista sidan men intrigen känns något konstruerad. Mays styrka har varit miljöerna och den trovärdiga karaktärsbeskrivningen. Människan som rov för uppväxten och sina känslor. Han har balanserat detta väl innan så att det inte lutat åt det spekulativa. Här lyckas inte May hålla balansen helt och det innebär att det inte blir full pott men en fyra får Ranish Tweed för att han en än gång lyckas få mig att uppleva ön Lewis karga skönhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar