Middlemarch

av George Elliot. 

I dessa dagar när världen verkar upp och ner, är det vilsamt att vistas i Middlemarch där världen är fattbar och måttstocken rätt-och-fel präglar samvaron mellan invånarna. Avsteg sker naturligtvis, annars hade det inte blivit ingen bok. Innan du baxnar inför tegelstenen; den är smårolig, underbart språk och går absolut att läsa trots att den skrevs 1871. 

Författaren ligger, som sig bör, steget före. Och hon flyttar sina dockor på spelplanen som är ett antal gods i en underskön trakt dit moderniteten ännu inte nått men står och bankar på dörren. 

Händelsernas växlingar är snyggt sömmade. Vi glider in och ut i tankar, dialoger och smått syrliga och överslätande slutsatser om människors kamp för att bli förstådda, längtan och oförmågor. Vi känner igen oss.

Stilen är snirklig, oändligt långa meningar, men håll dej vaken för här finns briljanta iakttagelser, mycket citatvänliga. Mild men pricksäker ironi.

Jag blir nyfiken på Mary Evans eller George Elliot som blev hennes pseudonym. Hon verkar ha en enorm livsglädje som givit sig på att skriva detta mastodontverk med ett myller av trådar att hålla reda på. Det var mycket en kvinna inte fick göra på den här tiden men även här märks författarens överseende blick. ”.. de som tror sig veta vet förmodligen inte bättre ”

Middlemarch har flera gånger utsetts till den bästa romanen i England. Ordrik, javisst men tänk den började som följetong, man skulle längta efter nästa avsnitt. En verkligt god bok i sällskap som till exempel som Bergtagen. Hans Jacob Nilsons översättning är superb och har prisats för årets översättning 2025. Det blir en total femma för Middlemarch.

Mary Evans född i Warwickshire 1819, dog i London 1890.

Tips
Bokradions bokcirkel från 2024
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/bokcirkeln-vi-laser-dunderklassikern-middlemarch-av-george-eliot. 

ISBN: 9789100808396