
Något senare i läsningen fokuserar författaren på vådan av att inte ta kärleksfullt hand om sina barn. Det är snudd på övertydligt vem som trots allt bryr sej om sina barn i Getingsommar. Men författarens empati finns hos de orättvist behandlade oavsett. Jag har läst några av Denise Minas tidigare böcker där hon lägger sympatierna hos en av de kvinnliga karaktärerna (inte alltid den som ska lösa den kriminella knuten). Så även i Getingsommar men här finns också medkänsla för de oälskade och osedda oberoende av klass. Och så har vi polisen som utreder; Alex Morrow som är klassresenär och därmed en dubbel blick på allt hon iakttar. Vi får alltså allt beskrivet från; klassmässiga, känslomässiga och psykologiska perspektiv. Igenom hela boken finns också en underliggande ilska. Alla är mer eller mindre frustrerade eller förtvivlade på något eller någon. Men det finns också en värme inemellan och det är den andan, och att man vill veta hur det går, som gjorde att jag läste vidare trots att det detta är en bok som gör ont. Men getingarna då? Ja den uppmärksamme läsaren ges en bild någonstans i mitten av boken som kan ge en vink om tematiken i Getingsommar. Här måste jag berätta att originaltiteln är The End of the Wasp Season och när man vet det blir bilden tydligare. Ingen vidare svensk titel tänker jag nu efter läsningen.
Detta är den andra boken med Alex Morrow. Den första heter I midnattens stillhet.
3,7
Författare Denise Mina
Läst juni 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar