Jokern

Fyra, fem vänner 20-25 ca träffas regelbundet. Ingen av dem lever sina drömmar, det är jobb, kortspel och någon höjdpunkt per år, typ grabbfotbollscup.

Ed Kennedy är en i gänget, han är en vänlig, näst intill menlös förstår man längre fram, kille som kör taxi, bor i ett ruckel och har en hund som luktar illa ja rent av stinker. Han är avståndsförälskad i Audrey, den enda tjejen i gänget. Så börjar det dyka upp brev till Ed med spelkort. Alltid ett åt gången alltid ett ess med ett budskap nedskrivet och på baksidan adresser eller ngt annat meddelande som Ed tvingas lösa. 

Varför måste han? I början känner han stor motvilja och motstånd men en viss fascination kommer smygande vartefter han löser uppdragen. De handlar alla om livet till en början, livet utanför honom men sedan närmre och närmre honom själv, mot slutet mamman, som är avståndstagande och taskig mot Ed.

Ett av de första uppdragen är att stoppa en återkommande misshandel och våldtäkt i en familj, en annan är att lindra ensamheten hos en åldrande kvinna, ytterligare en är att uppmuntra en ensamstående mamma. Ibland tvingas Ed att göra rent motbjudande saker ibland glädjefyllda. Som när han besöker en äldre biografägare som älskar att visa film för nyförälskade par i sin gamla biograf. Ingen kommer till honom mer. Han blir överlycklig när Ed tar med Audrey dit och ber om en särskild film.

Budskapen till den deprimerade Ed blir också budskap till oss alla. Visa respekt, omtanke, uppträd värdigt och uppriktigt. Men det är först mot slutet vi inser detta. Innan läggs uppdrag till uppdrag och man undrar såklart över vem som hela tiden ligger steget före och vet en massa om Ed och därefter konstruerar uppdragen. 

Det är en mysig ton i boken men uppdragen känns krystade emellanåt. I Goodreads nämndes att Zusak är en mästare på att skriva dialog och det kan ligga något i det, det är som sömlöst när de pratar.

Boktjuven var mer intrikat, men Zusak är en sympatisk och god författare. 

3,7

Läst11 maj 2013